Europa dansar och ler

This is how it's done, SVT. Inga dansande maskar i glada färger, inga blåa män - bara glada, dansande människor. :D

True story.

Clint is da man

Det är ju inte bara Eurovision som gör livet värt att leva nu för tiden (HAH, who am I kidding - livet är så jävla värt att leva just nu!), en av mina favoritpersoner i hela världen fyller ju år idag! Hela 80 år blir vår kära Clint Eastwood, och det ska vi fira med att se The Good, the Bad and the Ugly (egentligen var planen ett maraton med hela Dollar-trilogin, men jag har fan asmycket att plugga så det fick bantas ner. Skittrist).

Jag vet att jag pratar om massa skådisar mest hela tiden (BruceWillis-JeremyIrons-RichardDeanAnderson-JohnCusack-BruceBoxleitner-JackBlack-RobertDowneyJr-MarkStrong osv...), och att Harrison Ford är the love of my life, men rent filmiskt så finns det ingen som Clintan. Det är mycket möjligt att han faktiskt är min absoluta favoritskådis, för vem är lika awesome?

Egentligen skulle jag vilja tjata om alla tusen anledningar till att Clintan är så fantastisk, men det har jag inte tid med, för jag måste ta tag i biologin. Men jag lämnar er med dessa visdomsord från the man himself.

"I don't believe in pessimism. If something doesn't come up the way you want, forge ahead."

True story!

Framtiden - Eurovision-style

Efter dagens FANTASTISKA Eurovision Song Contest har jag tagit några beslut kring min framtid. Jag kommer i framtiden vara mer känd som...

Mrs Ellen Lilygreen. Jag och Jon kommer bo i en fantastisk villa någonstans och han kommer sjunga för mig hela tiden. Vi kommer dock inte bo ensamma, utan där finns även...

Mitt husdjur Erik (skit i brudarna!). När jag sen tröttnar på det här och behöver lite äventyr i tillvaron kommer jag att vända mig till...

Min boytoy Jessy! Som ni kan se är framtiden jävligt ljus, vänner.

Allvarligt talat var det här nog det bästa ESC ever. Så många bra låtar, så många söta norska pojkar överallt, SJUKT bra pausunderhållning, och en fantastiskt bra låt vann! Det är helt okej med mig om Sverige aldrig mer deltar om det här är vad vi får istället!

True story.

Stackars lilla söta Anna

Dagens skräll: helyllesvenska, blonda, blåögda lilla gulle-Anna gick inte vidare i Eurovision. Så himla sorgligt och idag tycker jag att vi alla klär oss i svart och har röda converse för att visa att vi minsann stödjer vårt lilla landshjältinna när hon går igenom den här svåra perioden.

Eller så sätter vi oss på internet och gnäller över att det minsann är Europas fel att vi inte gick vidare som så många verkar göra. De populäraste argumenten till varför det inte gick något vidare verkar vara...

..."det är öststaternas fel". Varför är det öststaternas fel? De svinen är faktiskt FLER än vad norr/väst-staterna (eller vad motsvarigheten nu är) och då är det klart att de röstar exakt likadant för om vi icke-öststater var fler då skulle vi minsann rösta dem allihop åt helvete. Sådetså.

..."Europa gillar visst bara lättklädda tjejer". Tur att vi har vår lilla supersvenska som inte alls hade någon urringning, eller några tjejer som var snygga i bakgrunden. Men det är faktiskt helt sant det här, kolla bara på de senaste årens vinnare. Det var väl inte bara jag som blev illa till mods över hur otroligt slampig Alxander Rybak såg ut förra året? För att inte tala om Dima Bilan året innan - ELLER OMG, Lordi år 2006. Får man verkligen se ut så i TV!?


..."det funkar inte med låtar med känsla i Eurovision". TRU DAT, HÖRNI. Typ Israels låt i år som man inte fattar någonting av, men som ändå är bra för att han har känsla? Så himla uppenbart att den inte funkar liksom, för man får ju inte ha känsla. Ett tydligt exempel på det här var ju när den där serbiska låten vann 2007 - det var fan bara pyroteknik och lättklädda brudar hela tiden, och det om någonting tycker jag bevisar att när man har äkta känslor på scen så går det åt helvete.


Nej, men allvarligt nu... vad fan? Här är två bittra sanningar som faktiskt säger emot alla argument vi just hört:

1. Europa röstar väldigt sällan fram två exakt likadan låtar två år i rad, och att prata om en "typ" som vinner Eurovision är lite som att säga att man har märkt att tärningen alltid visar en siffra när man kastar den. Visst är det alltid musik, men låt följande bild illustrera det hela:


Nej, ni har rätt, det är samma låt som vinner varje år. Men det leder oss ofrånkomligen till sanning nummer två:

2. Anna Bergendahls låt SUGER.

Och tyvärr är det ju jävligt omotiverande för resten av Europa att lyssna på en låt som man somnar av.

True story.

Don't panic!

Idag är det Towel Day som firas till minne av Douglas Adams. Så jag tänkte påminna er alla om några viktiga lärdomar från Liftarens guide till galaxen:

Och varför handdukar är bra att ha:

A towel, it says, is about the most massively useful thing an interstellar hitchhiker can have. Partly it has great practical value. You can wrap it around you for warmth as you bound across the cold moons of Jaglan Beta; you can lie on it on the brilliant marble-sanded beaches of Santraginus V, inhaling the heady sea vapors; you can sleep under it beneath the stars which shine so redly on the desert world of Kakrafoon; use it to sail a miniraft down the slow heavy River Moth; wet it for use in hand-to-hand-combat; wrap it round your head to ward off noxious fumes or avoid the gaze of the Ravenous Bugblatter Beast of Traal (such a mind-bogglingly stupid animal, it assumes that if you can't see it, it can't see you); you can wave your towel in emergencies as a distress signal, and of course dry yourself off with it if it still seems to be clean enough.

More importantly, a towel has immense psychological value. For some reason, if a strag (strag: non-hitch hiker) discovers that a hitch hiker has his towel with him, he will automatically assume that he is also in possession of a toothbrush, face flannel, soap, tin of biscuits, flask, compass, map, ball of string, gnat spray, wet weather gear, space suit etc., etc. Furthermore, the strag will then happily lend the hitch hiker any of these or a dozen other items that the hitch hiker might accidentally have "lost". What the strag will think is that any man who can hitch the length and breadth of the galaxy, rough it, slum it, struggle against terrible odds, win through, and still knows where his towel is is clearly a man to be reckoned with.

- Douglas Adams, Liftarens guide till galaxen

Såhär så jag ut när jag firade Towel Day med Martin och Dreaner för tre (!) år sen. Jag ser inte ut så idag, men det var ändå en sjukt nice dag (eller helg vill jag minnas). Fast det finns en person som LGTG påminner mig om mer än någon annan, och nu inser jag att jag saknar honom. Well, well, sånt är livet.

True story.

Fishy-fishy

Idag var jag tvungen att dissekera en abborre. Jag hatar fan att plugga naturvetenskap ibland.

True story.

Första turen till landet

Jag hade tänkt blogga om min nya pinsamma attraktion till en viss skådis (okej, i två av hans roller, men det är fortfarande pinsamt), men jag hittar inga bra bilder att illustrera det hela med, så något sånt blogginlägg får ni inte (vilket kanske är lika bra, jag måste nog ha någon värdighet kvar).

Nu är jag på landet med min familj, vilket är ganska nice. Det blåser kallt och jag måste plugga, så det känns inte så inspirerande, men jag tror solen kommer titta fram snart så när jag pluggat klart kan man gå ner och bada, vilket såklart är NICE.

Det är allt spännande som händer i mitt liv just nu. Förutom att jag tog med mig En prinsessas dagbok åtta och nio hit och redan läst till halva nio och undrar varför i hela helvete jag var så dum att jag inte tog med mig tio också. Idiot, Ell!

True story.

RIP Ronnie James Dio

Eftersom jag mest känner till Dio via Tenacious D (so sue me!) kändes den här passande. :(

True story.

Here we are - rock you in a partycar

Eftersom min blogg helt plötsligt blivit cool (igår hade jag min första gästbloggare, och på senaste tiden har jag haft 130 läsare i veckan! Hej förresten, var kom ni ifrån? :D), så tänkte jag att jag ska länka till den här coola videon. Jag är med väldigt kort runt 7:19 då vi kom UNTZande i den lilla gröna äventyrslystna bilen... men erkänn att vi var COOLA?

True story.

Gästbloggare: Cykel!

Efter dundersuccén som gästbloggare hos Snygg-Elin har jag återigen lyssnat på er kära läsare, så här kommer det efterlängtade inlägget Cykel gästbloggar hos Snygg-Ellen! :)

Idag har vi myst på ett jättehärligt källarcafé i gamla stan. Nu förstår jag charmen med stockholm! Vi har många caféer i staden jag kommer ifrån också men i stockholm finns det så mysiga caféer att man bara behöver vara på ett av alla tusen! Då är det bra liksom:) Och man ska inte skrämmas av att det är en källare i stockholm ibland kan det vara skönt att smita från stockholmsstressen som råder på gatorna!

Mina fina girls lagar nu lite käk innan det blir fest! ;) Så himla roligt, verkligen avslappnande med lite fest nu i långhelgen, efter en lång pluggvecka!

Jamen nu ska jag faktiskt vara lite social med tjejerna, innan maten tar slut ;)

Lovar att återkomma snart igen, ha det gulligt

puss!

Jump in!

Ibland - av olika anledningar - orkar man inte lämna huset för att träna, så till och med en löprunda känns alldeles för långt bort. Då tänker jag alltid att jag ska hoppa lite hopprep, för det bränner lika mycket kalorier som löpning och har dessutom en massa andra fördelar.

Hopprep? tänker ni då kanske. Är du en tolvårig flicka, eller?

Jag tänkte säga nej, men den här videon får svara åt mig:



Det enda dåliga är ju att jag inte har Eye of the Tiger på min MP3...

True story.

Attention span of a three year-old

Bild irrelevant, men rolig. :D

Jag borde blogga om mitt spännande liv, men det händer inget, så jag fortsätter att blogga om mina i-landsproblem:

Hur håller man sig koncentrerad på en tre timmar lång föreläsning egentligen!?

Jag vet inte om jag har fler bokstäver än de flesta, men det känns nästan så på föreläsningarna för jag tappar fokus på en gång. Och man tror kanske att det är twitters fel, men även när jag lägger ifrån mig mobilen kan jag inte lyssna mer än trettio sekunder innan jag börjar tänka på något annat.

Idag testade jag att anteckna nästan hela tiden (trots att föreläsaren sagt att man inte lär sig något när man gör det: FU YOU, jag lär mig typ bara grejer jag skrivit ner själv), och då lyckades jag hålla fokus i typ trettio minuters-perioder. Men långt ifrån de tre timmar man ska.

Rargh. Några tips?

True story.

P.S. Över huvud taget tycker jag tre timmars-pass är konstigt när forskning visat att man kan lyssna koncentrerat på någon i typ 4 minuter innan hjärnan kopplar av. D.S.

SpringCross

Wohoo! Imorgon är det SpringCross! :D Jag är taggad, förutom att det uppenbarligen ska regna (och vädret idag inspirerar mig inte heller till att ge mig ut och springa om jag ska vara ärlig).

Men jag skulle ändå bli glad om någon ville komma och heja på mig! Jag ska springa 12.15, så kom till universitetet typ halv och gör mig till en peppad hest. :D

True story.

Wroxjö

Haha, jag har fyra bilder från den här helgen, men jag tycker att de säger allt:


Såhär coola var vi på Max i Norrköping. Alla med solglasögon. Och det är fint att jag döljer Elin. Det här var uppenbarligen så inspirerande att Sanna bestämde sig för att åka ner till Växjö hon också! :D


Den här har allt! Linnea, som är hilarious vilket är vad helgen var, den skitcoola LotR-kepsen jag gav henne (allmän åsikt: it's awesome), samt ett par hörlurar som får symbolisera allt untz. Partybilen indeed!


HAHAH, och här tankade vi på vägen hem. Det var sjukt random, så jag var tvungen att fota det. WTF liksom?

Men det var en nice helg. Spelningen var skitbra (I know, vem skulle tro att jag säger det om en wrockshow?), i alla fall för oss som dansade töntigt längst bak (hand, hand, ner, ner, spank, spank, UNTZ, UNTZ is the way to go), och det var trevliga människor överallt (överallt! Till och med när man socialiserade med lokalbefolkningen var de trevliga och gav en gratis kaffe).

Dessutom är ju en roadtrip med the girls aldrig fel. Även om jag tror att alla utom jag och Maria sover nu eftersom de dygnade...

True story.