Tolkien forever, typ.

Jag tror att min väska är ultimat packad just nu. Möjligen skulle jag behöva tejp ("Rope!" muttered Sam. "I knew I'd want it, if I hadn't got it."), men i övrigt, nej. Jag har ett block, jag har min dagbok, kalender, spegel, kam, kortlek, mobil, Täby Enskilda-leg, miniräknare, pennor, pennvässare, måttband, sax, tidtabeller, CD-spelare, plånbok och The Lord of the Rings. Så skulle jag helt plötsligt få för mig att fly, skulle jag ha allt jag behöver.

Det är just den där sista som jag plötsligt insett är viktig. Sagan om ringen. Eller Ringarns herre, som den numera heter, men för tillfället läser jag den på orginalspråk. Och den är bara så: wow. Jag älskar den. Jag vettefan vad ni skulle säga om det, men det här är fantamig äkta kärlek. Alla dikterna, sångerna, jag smälter liksom. Framför allt den om Aragorn - All that is gold does not glitter, not all those who wanders are lost - den får mig att bara... Jag vet inte, vilja dra mitt mäktiga svärd, skrika "För Gondor!" och sedan bara... Nej, jag måste nog citera Tiriq:

"Jag har bara en sak att säga: jag kapitulerar.

Jack Sparrow, förlåt, kapten Jack Sparrow, för dina fötter lägger jag ner filmkritikens slagsvärd och ironins lätta värja. Jag ger upp. Jag är fast, fångad i en dröm om Karibien och dödskallar på svart bakgrund och förbannade azteksmycken. Jag kapitulerar för dig, här och nu. Du vann."

Visst, hon skriver om Pirates of the Caribbean och Jack Sparrow, men det är inte själva poängen. Poängen är innebörden. I surrender. Du får mig, som Lars Winnerbäck sjunger. Sen jag var tolv år har jag varit Tolkien-fan, och jag kommer alltid att vara det. Det går i släkten, jag kan liksom inte komma ifrån det.

Nej, men det är faktiskt så. Min pappa och jag gillar samma saker. Vi är båda Star Wars-fan. Hade han inte tagit med mig på episod 1 hade jag nog aldrig börjat gilla Star Wars, men det gör jag. Och pappa är också Tolkien-fan. Kanske inte lika besatt som jag, som tapetserar rummet med affischer och har täcke, kudde och handduk med LotR-motiv, men visst fan gillar han böckerna minst lika mycket.

Det är tack vare honom som vi har tre olika versioner av trilogin hemma. Hela trilogin i en bok (väldigt sliten, ryggen har tillat av, men vi tejpade dit den igen), varje bok var för sig i pocket (också sliten, men så gavs de ut -73 också. Sagan om Konungens återkomst går knappt att läsa längre, hälften av sidorna är lösa och trillar ur, men jag tror inte vi tappat bort ett enda blad), och sen har vi den engelska versionen, med filmotiv. Fast den tror jag mamma har köpt, så den räknas kanske inte, men ändå. Dessutom har vi nyutgåvan av Sagan om ringen: Ringens brödraskap också.

För några veckor sen hade jag inte alls hållit med om det här. Visst, jag gillar Tolkien. Sagan om ringen var bra, lär väl läsa den igen någon gång. Men inte kommer jag chocka mina barn genom att svara "Över tio gånger" på frågan "Har du läst den många gånger?" som min pappa gjorde. Ska väl läsa den på engelska också bara för att. Och affischerna... tja, de sitter mest kvar bara för att. Jag gillar dem, det är det. Men vad fan, det är inte mer än så. Jag älskar inte Sagan om ringen över alla andra böcker, herregud...

Så fel jag hade! Gammal kärlek rostar aldrig, sägs det, och jag undrar om de fan inte har rätt. Jag kommer alltid älska Sagan om ringen! Om tre månader, om tre år, om tio år, om trettio år, i nästan liv. Jag. Älskar. Sagan. Om. Ringen. Jag har bara inte fattat det än, men om trettio år kommer jag skratta när folk frågar om jag läst Ringarns herre, för det har jag ju gjort så många gånger så.

För fyra år sen - när jag gick i sexan - så läste jag ut Sagan om ringen första gången. Hela historien har jag redan skrivit ner på Helgon och så, så jag skippar den. Men jag började i alla fall skriva min egen version av boken, med tre egna karaktärer. Jag själv, Zajje och Zackrid. Den berättelsen suger. Den är dåligt skriven, den är klyschig, och jag särskrivet till och med. Dessutom är den inte bara skriven i jag-form, den är även skriven i du-form. För jag skrev den från början till Zajje, och därför är den full av oss. Framför allt mig, men en hel del oss. Helt värdelös, jag skulle aldrig låta någon läsa den. Men.

Men, jag älskar den. Jag hittade den igår på datorn och satt uppe till fem och läste. Den är tyvärr inte färdig, jag slutar precis innan Ringen förstörs och allt blir lyckligt. Och även om en del av mig vill skriva klart den (vilket är uteslutet, jag kan inte göra det jag själv skrev för fyra år sen rättvist genom att försöka fortsätta), så är det nog bäst att den inte är klar.

I den har jag på vissa ställen skrivit direkt av boken. Och det märks när de tillfällena dyker upp. Ett av de tillfällena - när Boromir dör - fick mig nästan att rysa. Det var så bra. Allt jag läst innan var skit, det var inte bra skrivet. Men det som var Tolkien, som jag bara skrivit rakt av. Det var fantastiskt. Så wow, liksom. Då man inser att det är kört. Jag är fast, forever, typ.

Min kärlek till Tolkien finns där elden falnar, men fortfarande glöder, helt enkelt. Och där lär den förbli. Så att ni vet. Och antagligen är den här bloggen skitfånig, men jag var bara tvungen att skriva ner det. Sånivet.

Over and out.

Snygga killar

Det finns alldeles för mycket snygga killar, har jag kommit fram till! Det gör mig galen, jag vill också ha en snygg kille! Eller vara en snygg kille, det skulle vara helt okej. Fast vore jag snygg kille skulle jag nog vara homosexuell, verkar mycket bättre.

Nej, men seriöst. Först har vi ju Johnny Depp, såklart. Hur snygg som helst, det går liksom inte att inte tycka det. Mitt rum är dessutom lagom fyllt med affischer på honom, där han är hur fin som helst. Framför allt det senaste affischen, från Kalle och chokladfabriken. Den är så fin, jag får en endorfinkick varje gång jag ser den. Ge mig Willy Wonka!

Dessutom läser jag ju The Lord of the Rings nu, och efter att ha sett filmerna ett par gånger är man ju hjärntvättad av skådespelarnas utseende. Vilket gör att varje gång man läser om Aragorn eller Boromir så blir man ju - i alla fall för ögonblicket - aningen okoncentrerad. Suck.

Sen har vi ju Harrison, eller Shawn Reaves, som han egentligen heter. Jag och Chriss tillbringade en hel helg med att dreggla över honom, och ärligt talat så förstår jag oss fortfarande. Han är ju så otroligt snygg! Jag skulle definitivt inte tacka nej till att få ha honom för mig själv ett litet tag. Gärna ett längre tag...

Just idag - och igår - är det ju Sawyer i Lost som jag bara inte kan sluta tänka på! Kolla in de musklerna, jag skulle ju inte precis klaga om jag hamnade på en öde ö med honom! Inte Sayid heller, även om Sawyer ju är lite snyggare. Faktiskt.

Eller Michal Wiesniewski! Dhani i A*Teens? Martin Stenmarck? Alla snygga killar som man ser överallt på stan? Det finns hur många som helst ju! Så mycket killar - så lite tid, om ni förstår vad jag menar!

Och det skummaste av allt är ju att jag uppenbarligen inte får en enda av dem! Ingen av alla jättesnygga killar som finns överallt är det minsta intresserad av mig, så jag får sitta här med mina bilder och min dator och roa mig bäst jag kan. Ni kan ju tänka er hur det går.

För övrigt är det såna här saker som får en att vara absolut säker på sin sexuella läggning. Eller för att säga det på Abbas sätt: Gimme gimme gimme a man after midnight. Liksom, ska det vara så svårt? Ibland undrar man ju...

Over and out.

Genus

Jag kan lika gärna varna er nu: det här inlägget kan tolkas som väldigt sexistiskt. Inte för att jag tänker sätta mig och dissa något av könen, men vissa människor blir upprörda om man pratar om skillnader på killar och tjejer. Så, även om jag kommer att hävda att det finns skillnader, tänker jag inte säga något om varför. Så, nu är ni varnade.

Det här med skor! Det här med kläder! Seriöst, varje gång jag ska köpa typ jeans är det som ett litet Mission: Impossible i sig självt. Det tar år innan jag hittar något som passar, ser snyggt ut, och dessutom lever upp till mina förväntningar. Samma sak med skor, det brukar ta år att hitta något snyggt. Som passar. Och inte är Nike. Nu har jag iaf hittat min favorit skobutik: Ecco i Stockholm Quality Outlet. Mina två senaste par är köpta där, och jag älskar dem.

Det här är något som är typiskt tjejer, har jag förstått idag. Jag var nämligen med Zackrid när han köpte skor, och det var helt absurt! Han gick in i en affär, såg ett par snygga skor, provade dem, och sen köpte han dem. Man bara: hallå!? Så kan man väl inte göra!? Man kan ju inte ta första paret man hittar, tänk om det finns några snyggare?

Spanskman och Zackrid förstod inte mitt problem, men sen insåg vi att damavdelningen var sex gånger så stor som herravdelning, och jag insåg att jag inte skulle få någon sympati av killarna i den här frågan. De hävdade dessutom att samma sak gällde kläder, man bara gick in på det vanliga stället, plockade fram något passande, tog rätt storlek och köpte det. Tog köpet mer än två minuter hade man varit där för länge.

Det är ju absurt! Hur kan man leva så!? Hur kan man inte gå igenom åtminstone tre, fyra butiker innan man köper något? Tänk om man hittar något snyggare, eller billigare, eller på annat sätt bättre? Eller vad som helst: MAN KAN BARA INTE GÖRA SÅ. Hur skulle det se ut om alla bara köpte första bästa de kom över? Världen skulle ju bli helt störd!

Spanskman, Ludde och Zackrid hade dessutom uppenbara svårigheter att förstå varför min Willy Wonka-affisch som jag köpte via internet var så viktig för mig att få upp. Ludde tyckte att det bara var en affisch, och det kan man ju ändå inte ha något. Men hallå, det är faktiskt en affisch med JOHNNY DEPP. Fast de förstod ändå inte...

Så därför kändes det bättre när Zackrid och Jussi kom över och såg på Lost med mig och Spanskman. Jussi är ju en tjej, precis som jag, och vi förstod varandra! Vi talade samma språk när vi stod framför min fina affisch och studsade och pep av lycka, och hon förstod precis varför jag inte förstod hur man kan handla skor på det sättet som killarna gjorde. Det kändes bra, då slapp jag känna att jag var i ett främmande land.

Nej, jag tror helt enkelt att det finns några saker som bara kvinnor förstår. De tre viktigaste är Johnny Depp, choklad, och konsten att shoppa på rätt sätt. Ska jag nämna tre saker som killar förstår sig på så är det nog varandra, hur man slåss ordentligt, och varför det är så jäkla kul att pissa mönster i snön. Sånt får vi helt enkelt ta och acceptera fram tills att vi har krossat könsrollerna och fixat fram ett jämlikt samhälle.

Nu ska jag nog dreggla lite över min Willy Wonka-affisch (som bara är så fin!), plugga lite till mitt grafisk form-prov och läsa The Lord of the Rings. Och ångra att jag käkade upp chokladen som jag fick av Spanskman (jag har mer och mer börjat uppskatta Euroshopper, eftersom jag börjat köpa den mer. Mer choklad för mindre money, liksom).

Over and out.

Novas hemliga pojkvän

Nu är man äntligen tillbaka i skolan! Det märks ju att man saknat det, för vi har haft hur roligt som helst. Nova har uppenbarligen skaffat en hemlig pojkvän, som hon träffade på lajvet. Till råga på allt så är den pojkvännen en kille som hela Gråsvärden tycker är asdryg, men Nova hävdar att han är för perfekt.

Dessutom förnekar hon att han är hennes pojkvän, hon vet inte ens om hon har några känslor för honom. Men jag och Lina gick in på Sockerdricka och letade upp honom, och satt och läste upp dikterna han lagt ut där. Vi hade hur roligt som helst, men Nova låg och skrek på golvet om hur mycket hon hatade oss.

Fast det gör hon ju egentligen inte, hon bara tror det. Faktum är att hon också garvade när vi läste upp hans dikter och kom med konstiga teorier, men det skulle hon nog inte erkänna. Men folk som känner Nova lär ju förstå det, hon är precis som Per och skrattar åt precis allt.

Men hon och Den Hemliga Pojkvännen ska typ träffas på torsdag, men hon vet inte var. Romantisk som han är har han bara sagt att han ska kidnappa henne, utan att ge henne någon information om var eller när. Jag och Lina funderar starkt på att förfölja henne och ta reda på hur saker och ting ligger till, men vi vet inte. Dessutom ska jag ju träffa Ludde då.

Nu sitter jag på datorkunskapen och försöker lära mig om Powerpoint. Vilket är helt meningslöst, för det vi går igenom har jag kunnat sen mellanstadiet, då jag, mina syskon, Zackrid och Zajje tyckte att Powerpoint var the height of cool och gjorde massa häftiga presentationer där.

Så egentligen kan man ju säga att jag är för bra för de här lektionerna, jag menar, jag ligger typ alltid före. Men sen är det väl som Nova sa när hon förklarade sina höga betyg "det finns ju inget att göra på lektionerna förutom att plugga". Därför är jag en duktig liten elev och gör mina uppgifter. Även om de är tråkiga och inte ger mig något utrymme för kreativitet.

Ikväll ska jag färga håret. ^^ Ska egentligen bara ha i mer rött, men det lär bli fint i alla fall. Den färg jag har just nu är nämligen så grymt tråkig, den är liksom tråkigt brun med en svag antydan av något rött i den. Helt värdelöst när man vill ha fint rött hår med svart underhår (som folk sällan ser, men det är faktiskt ganska snyggt. Det svarta sitter iaf, vilket är skumt, för alla tidigare försök med svart hår har inte gått så bra...). Men nu ska det bli fint rött igen. ^^

Ska pierca mig mer också. Har tänkt ta tre hål till i vänstra örat, och inga fler i det högra. Från början tänkte jag ta två i vänstra och ett i högra, men jag har ångrat mig nu. Så någon gång i veckan ska jag nog orkar mig ner till frisören och se om de har tid att ta hål i öronen på mig lite grann. Jag har ju pengar. ^^

Måste se Fever Pitch också. Jag lånade den på biblioteket i fredags, så nu har jag några dagar på mig att se den. Man får ju låna filmer i en vecka (och det är gratis, fett mycket bättre än att hyra, fast tyvärr har biblioteket inga bra filmer... eller jo, ett par), så det är väl inte jättepanik. :P

Just nu gjorde jag en lista på Johnny Depps fem bästa filmer i min fina Powerpointpresentation. Eftersom jag inte har något bättre att skriva kan jag lika gärna lägga ut listan här:

Johnny Depps fem bästa filmer

• Charlie and the chocolate factory
• Pirates of the Caribbean
• Edward Scissorhands
• Finding Neverland
• Chocolat

Jag vet att alla hatar Chocolat, men jag tycker faktiskt att den är bra. Johnny Depp och choklad är aldrig fel, helt enkelt, det är bara att acceptera. ^^

Over and out.

Opublicerat

Ännu en blogg som jag skriver och sedan inte lägger ut. Det blev för personligt helt enkelt, och jag vill inte lägga ut den här. Inte nu, inte än.

Men jag kan ju säga att jag tillbringat ungefär en timme gråtandes under en vägskylt, och känt igen mig i ungefär varenda stavelse i Tell me this night is over av The Ark. Och det är inte precis en kul grej.

Och nej, jag orkar inte prata om det. Inte nu. Inte med er. Jag är inte som Saskia, och det här är inte ens hälften så intressant. Dessutom är hela grejen så fruktansvärt löjlig, så jag orkar bara inte skriva ner den.

Fast det finns ett underbart citat i låten jag nyss nämnde som jag tycker stämmer in så bra på mig: Maybe you all would consider it a joke, if I say that I hate myself. But now and then when I look into the mirror, all I see is a big mistake. För det känns lite så.

Ja, och det hela handlar om städningen av mitt rum. Eller snanare bristen på det. Jag vet att typ alla bråkar med sina föräldrar om det, men det känns som att min pappas problem med mitt rum är lite större än alla andras. Typ.

Over and out.

Jättedödssjuk

Igår skrev jag en lång text som jag tänkte lägga ut här, med titeln "Jag måste flytta hemifrån", men det tänker jag inte göra längre. För när jag satt och skrev (och grät) dök min mamma upp, och sen låg jag och grät hos henne och pratade och så helt plötsligt kände jag att jag inte behövde lägga ut den längre.

Jag har iaf varit jättesjuk nu, och det är därför jag inte orkat uppdatera på ett tag. På nästan två veckor faktiskt, och det är så länge jag varit sjuk. Och inte har jag gått i skolan heller, så jag kommer ha massor att ta igen. Tio skoldagar missade, liksom. Dessutom vet jag inte om jag anmält att jag varit sjuk heller.

Så, här kommer en lista med fördelarna med att vara sjuk länge:

• Du lär dig dagordningen på Disney Channel utantill
• Man får sova hur länge man vill
• Det gör inget om man tycker synd om sig själv, för det är synd om en!
• Det är okej att dricka cola på vardagar
• Det är okej att bara vilja äta vissa grejer
• Folk blir inte jätteupprörda om man inte orkar duscha varenda dag
• Småsyskonen är plötsligt väldigt självuppoffrande
• Man kan se flera avsnitt av Skilda världar i rad
• Helt plötsligt följer man tre serier man aldrig sett förut
• Kim Possible
• Inget skolarbete
• Folk ringer och tycker synd om en
• Man får choklad av folk som tycker synd om en

Här kommer en lista med nackdelarna att vara sjuk:

• Det är tråkigt
• När man kommer tillbaka till skolan, har alla glömt hur man ser ut
• Man missar massvis med roliga saker
• När man kommer tillbaka till skolan, har man hur mycket som helst att ta igen
• Man snyter sig hela tiden
• De väldigt okända hostmusklerna ger sig till känna, och upplyser en om hur ont det gör när de inte är vältränade
• Man hostar hela tiden (se föregående punk)
• Feber är jobbigt
• Under vissa timmar av dygnet går det helt enkelt inget bra på TV
• På två veckor hinner vädret förändras drastiskt
• Familjen börjar hata en
• Det är obehagligt att vakna
• Det är obehagligt att somna
• Om jag inte är frisk på måndag begår jag självmord.

Ja, så har jag det just nu!

Over and out.