Boknostalgi

Alltså egentligen tycker jag att folk är lite för nostalgiska när det kommer till böcker. Man får absolut inte göra något med en bok som man inte skulle göra med en... inte vet jag, målning av da Vinci typ. Inte slänga, inte på något sätt skada. Man får inte typ... spraypainta dem silver och använda dem som coola dekorationer, eller göra hål i dem så att man kan gömma saker där. Noo way.

Och det är lite löjligt. Man måste kunna slänga böcker ibland. Eller inse att bara för att något är tryckt är det inte en helig skrift som måste sparas för alltid. Självklart är jag emot all förstöring av böcker när man gör det för att censurera det som sägs i dem, men att kasta sina pocketböcker till återvinning är faktiskt inte en dålig grej. Alls.

That being said, så är det något speciellt med gamla, slitna böcker. Jag tvingade en stackars bibliotekarie att springa ner till magasinet/källaren idag för att hitta den sista Michael Crichton-boken som biblioteket kan erbjuda, och böckerna som finns där... är ju alltid de där stackars, övergivna böckerna som ingen läst på hundra år. Jag vet inte ens hur lång tid det måste gå innan de hamnar där, men det är nog ett tag.

Fan, nu låter jag som en sån där nostaglisk fjant. Jaja. Titta på den. Erkänn att den behövde komma ut och luftas lite?

Älskar utropstecknet i titeln. Originalet heter "The Terminal Man". LOL.

Texten syns knappt. Omslaget är helt psycho. Man kan se hur en nyare bok, typ från 80-talet (den här är från 75 tror jag) kommer ner i magasinet och bara "LOLOLOLOL, titta på dig! Hur ser du ut!?".

Jag vet inte vad jag pratar om faktiskt. Ehh. Titta på boken! LOLOLOLOL.

True story.