Jag känner mig som Cruella de Ville (eller Vil, ingen jävla aning om hur det stavas) just nu. Vilket ju inte alls är okej, för jag älskar djur och hon älskar att ha på sig djur. Så det blir helt fel. Men nyss var det lite som att vara hon när alla djur konspirerar mot henne.
Jag skojar inte, det är typ livsfarligt här ute på landet. Blev just brutalt attackerad av flertalet djur, och jag vet inte riktigt vad jag gjort för att förtjäna det. Jag är ingen Disney-brottsling! Jag är jättesnäll och vill nästan inte ens att maneterna ska utrotas längre!
Jag ska berätta om vad som hände (och sluta börja alla stycken med "jag"). Här på landet ligger inte toaletten i något av våra hus, utan vi har ett litet hus bredvid det största huset där det finns ett rum med ett förråd och ett med toalett. Ungefär tio meter bort in i skogen finns även ett utedass, men där går man väldigt sällan sen vi fick en riktig toalett istället för mulltoa.
Jag (fan också) hade bestämt mig för att ta en löptur, men behövde först gå och kissa. Glatt vandrar jag bort mot toaletten, men på trappen får jag se den största jävla bålgetingen EVER. Den var seriöst lika lång som en normal klädnypa, och det är inte lite! Det lilla fanskapet patrullerade runt på trappen och vägrade flytta på sig, och jag stod där i flera minuter och väntade på att den skulle ge sig iväg. Till sist trillade den ner vid sidan, och jag tänkte att därifrån kanske den inte ser mig om jag smyger ner till utedasset.
Vägen dit är dock mer eller mindre minerad av såna där svarta mördarsniglar (som inte är mördarsniglar om de inte är bruna, men jag vet inte vad de heter då), och ni som har sett mig freaka ur när jag ser en stor snigel med hus kan ju bara gissa hur mycket värre det blir med dem. Heelt jävla livrädd kämpar jag mig dock vidare för jag är rädd att bålgetingen ska få syn på mig och komma efter.
Väl framme sliter jag upp dörren till dass... BARA FÖR ATT DRABBAS AV ETT FLYGANFALL NÄR TRE ÖDLOR FALLER NER. Jag ger mig fan på att det är bålgetingen som flugit upp dem på dörren för att ordna den här attacken (mamma och pappa tror mig dock inte). En av dem landar på mitt ben, och jag hoppar bort från platsen, beredd på minst en explosion eller något. Fucking hell.
Trots att ödlorna verkar ha blivit minst lika rädda som jag och försvunnit vågar jag mig inte in på dass eftersom jag inte har en aning om vad bålgetingen mer har gömt där inne. Säkert maneter.
Så jag fortsätter tillbaka till den vanliga toaletten - undviker smidigt de väl utplacerade sniglarna och inser att bålgetingen måste ha planerat det här länge - och ser att den inte är kvar! YES! Glad som jag är sliter jag upp dörren... och då flyger han upp från sitt gömställe UNDER den! Säga vad man vill om bålgetingar, men de upprepar sig fan inte!
Livrädd att den ska kalla in hela kavalleriet (som jag nu fått veta bor ovanför toaletten) smäller jag igen dörren och springer in i stugan igen och börjar berätta allting för mamma. Hon avslutar snabbt sitt telefonsamtal, och följer med mig ut igen. Bålgetingen har nu börjat vandra upp och ner längsmed dörren för att försäkra sig om att ingen ska ta sig in.
Det är då jag bestämmer mig för att strunta i springturen och gå och bada istället. Bålgetingen har vunnit för tillfället (men enligt mamma som just var på toa är han inte där längre... vi får väl se!). Jag misstänker att han skickat ut spioner för en fluga vägrar lämna mig ifred när jag skriver det här, och dess påflugenhet verkar inte helt naturlig.
Om det här blir mitt sista blogginlägg så vet ni vad jag råkat ut för. Men fridlyst eller inte, bålgeting, om du läser det här, inse att jag inte ger mig utan en fight!!!
True story.
Jag skojar inte, det är typ livsfarligt här ute på landet. Blev just brutalt attackerad av flertalet djur, och jag vet inte riktigt vad jag gjort för att förtjäna det. Jag är ingen Disney-brottsling! Jag är jättesnäll och vill nästan inte ens att maneterna ska utrotas längre!
Jag ska berätta om vad som hände (och sluta börja alla stycken med "jag"). Här på landet ligger inte toaletten i något av våra hus, utan vi har ett litet hus bredvid det största huset där det finns ett rum med ett förråd och ett med toalett. Ungefär tio meter bort in i skogen finns även ett utedass, men där går man väldigt sällan sen vi fick en riktig toalett istället för mulltoa.
Jag (fan också) hade bestämt mig för att ta en löptur, men behövde först gå och kissa. Glatt vandrar jag bort mot toaletten, men på trappen får jag se den största jävla bålgetingen EVER. Den var seriöst lika lång som en normal klädnypa, och det är inte lite! Det lilla fanskapet patrullerade runt på trappen och vägrade flytta på sig, och jag stod där i flera minuter och väntade på att den skulle ge sig iväg. Till sist trillade den ner vid sidan, och jag tänkte att därifrån kanske den inte ser mig om jag smyger ner till utedasset.
Vägen dit är dock mer eller mindre minerad av såna där svarta mördarsniglar (som inte är mördarsniglar om de inte är bruna, men jag vet inte vad de heter då), och ni som har sett mig freaka ur när jag ser en stor snigel med hus kan ju bara gissa hur mycket värre det blir med dem. Heelt jävla livrädd kämpar jag mig dock vidare för jag är rädd att bålgetingen ska få syn på mig och komma efter.
Väl framme sliter jag upp dörren till dass... BARA FÖR ATT DRABBAS AV ETT FLYGANFALL NÄR TRE ÖDLOR FALLER NER. Jag ger mig fan på att det är bålgetingen som flugit upp dem på dörren för att ordna den här attacken (mamma och pappa tror mig dock inte). En av dem landar på mitt ben, och jag hoppar bort från platsen, beredd på minst en explosion eller något. Fucking hell.
Trots att ödlorna verkar ha blivit minst lika rädda som jag och försvunnit vågar jag mig inte in på dass eftersom jag inte har en aning om vad bålgetingen mer har gömt där inne. Säkert maneter.
Så jag fortsätter tillbaka till den vanliga toaletten - undviker smidigt de väl utplacerade sniglarna och inser att bålgetingen måste ha planerat det här länge - och ser att den inte är kvar! YES! Glad som jag är sliter jag upp dörren... och då flyger han upp från sitt gömställe UNDER den! Säga vad man vill om bålgetingar, men de upprepar sig fan inte!
Livrädd att den ska kalla in hela kavalleriet (som jag nu fått veta bor ovanför toaletten) smäller jag igen dörren och springer in i stugan igen och börjar berätta allting för mamma. Hon avslutar snabbt sitt telefonsamtal, och följer med mig ut igen. Bålgetingen har nu börjat vandra upp och ner längsmed dörren för att försäkra sig om att ingen ska ta sig in.
Det är då jag bestämmer mig för att strunta i springturen och gå och bada istället. Bålgetingen har vunnit för tillfället (men enligt mamma som just var på toa är han inte där längre... vi får väl se!). Jag misstänker att han skickat ut spioner för en fluga vägrar lämna mig ifred när jag skriver det här, och dess påflugenhet verkar inte helt naturlig.
Om det här blir mitt sista blogginlägg så vet ni vad jag råkat ut för. Men fridlyst eller inte, bålgeting, om du läser det här, inse att jag inte ger mig utan en fight!!!
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar