En helt vanlig dag

Såhär ser en helt vanliga dag ut just nu: Jag vaknar på morgonen, stänger av mitt mobilalarm och somnar om. En halvtimme senare ringer den igen, och jag stänger av den ("Unexpected this is... and unfortunate"), och går och duschar, och lyssnar på Rix FM, samma ska gör jag i köket när jag äter frukost. Och stänger av det innan jag går ("Shut him up or shut him down!").

Till bussen, alltså. Ser hur den kommer när jag går upp för backen ("Run, Luke, run.") Missar den precis ("Luke, it's too late!"), jag hinner liksom se hur den åker därifrån, sånt är SÅ jobbigt! Och för att göra saken ÄNNU värre så dör mitt MP3-batteri just då ("I have a bad feeling about this..."), och jag har inget annat med mig. CD-spelaren plockade ju ut ur väskan samma morgon, för jag trodde inte jag skulle behöva den ("It could be worse" - "It is worse"). Försökte förgäves få liv i lite batterier ("You hear me, baby? Hold together!"), men nej, det gick inte.

Anyway, väl framme går man in på Statoil för att köpa batterier, skojigt nog saknar man pengar, så det går inte ("It's not the fifteen that worries me, it's the first two"). Dessutom kommer man såklart sent till samhället också, men det gör inte så mycket.

Riktigt illa blev det när jag insåg att INGEN hade några pengar att låna ut till mig ("But I was going to the toshistation to pick up some power converters!"), inte konstigt att jag började bli desperat till slut. Lyckligtvis hade Zackrid pengar att låna ut ("Now I owe you one"), så efter att ha ätit skyndade jag iväg mot Statoil för att äntligen få mina kära batterier ("Now lock onto the strongest power source. It should be the power generator").

Whatever. Resten av lunchen tillbringade jag på ett golv med en bok (Star Wars...). Andreas kom förbi och försökte se vilken bok det var, och jag visade honom. "Jag vet hur den slutar" sa han ("I know"), och jag skrattade lite. Sen var det matte och jag höll på att somna sittande. Klart obra.

Aja, sen var det svenska ("No more training do you require. Already know you that which you need"), och vi gjorde egentligen ingenting. Diskuterade våra dramaturgikurvor ("Don't get technical with me") och fick en liten lektion i att skriva en analys. Ärligt talat, en rätt tråkig dag.

Rätt var det är så är man hemma igen, efter att nästan ha missat att gå av bussen ("That was to close!"), och gått en jäkla bit i det fina, blöta vädret ("We had things well uunder controll - until you led us down here.").

Sen har jag typ inte gjort nåogt mer, börjat skriva den här bloggen ("Master Yoda, I promise to return and finish what I've begun"), och det var ju ett antal timmar sen. Kollat upp lite böcker ("I finished my circle") och typ... inget mer. Så, såhär ser en dag ut i mitt liv nu, kanske. ;)

Over and out.