Okej, så när folk säger typ "näe, jag kan inte göra NaNoWriMo i år, jag har inte tid" eller "jag hinner inte skriva någonting den här veckan" brukar jag oftast reagera typ såhär:
För även när jag har mycket att göra hittar jag nästan alltid tid till skrivandet. Man tar sig tid liksom, och de dagar jag inte skriver, tja, då är jag helt enkelt lat.
Men you know what, ibland har man fan inte tid fast man har tid.
Den här veckan har jag inte skrivit någonting: jag gav till och med upp ambitionen att skriva i måndags. Jag går upp fem varje morgon, och är oftast inte tillbaka från jobbet förrän fem på kvällen, ibland halv sex. Sedan måste jag lägga mig igen vid nio, och däremellan ska jag laga mat (aka hälla upp en skål flingor), mata marsvinen samt massa annat skit.
Lusten att skriva finns såklart där, och tiden, tja, nog skulle jag kunna ta en halvtimme här och där, men ORKEN? Nej fy fan, den är helt icke-existerande. Om det här var november skulle jag ha svårt att spotta ur mig de dagliga 1667 orden (fast jag känner ju mig själv, så jag skulle ju såklart ta igen det på helgerna), så nu har jag plötsligt full förståelse för att ibland har man faktiskt inte tid. Eller ork. Det handlar inte om lathet, det handlar om det hårda livet i det här kapitalistsamhället.
(Sen, som Chriss påpekade en gång, så gör man ju inte allt sitt skrivande med penna och papper heller. På jobbet spenderar jag ju enormt mycket tid med att tänka på mitt skrivprojekt, att planera vad som ska hända och skriva dialoger jag kommer glömma bort, och det är ju faktiskt en del av skrivprocessen det med.)
Jaja, om jag någonsin gett er skit för att ni verkligen inte haft energi eller tid till att skriva (eller göra någonting annat som inte är direkt livsnödvändigt för att vardagen ska gå ihop) så ber jag om ursäkt. Och nu borde jag faktiskt ta tag i dagens skrivande, för just nu är jag bara lat (och rätt trött)...
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar