onsdag 1 augusti 2012

That's why they call me Bad Company, and I can't deny it

Det gick visst att blogga ändå ! Sweet. Då behöver ni inte sakna mig så mycket.

Vi har som alltid väldigt roligt på exkursionen. Första dagen (är det onsdag redan? Är det bara onsdag? Jag fattar inget...) åt vi lunch vid Bodagrottorna, vilket var kul för man fick ägna sig åt lite grottforskning. Jag blev lite sådär att jag tvunget skulle klättra ner i varenda grotta jag såg, även när lärarna bara "okej, nu samlas vi här för genomgång". Vadfan, jag är vuxenish, jag kan ta ansvar för min egen brist på utbildning...

Mindre kul när de plötsligt bara "nu ska vi ut och gå i typ två timmar", och man bara hade räknat med typ en halvtimme. Lyckligtvis blev det bara typ en och en halv, men det var sjuk terräng vid det berget, så det kändes längre.

Till sist kom vi fram till Docksta, till ett ganska sunkigt vandrarhem. Det var dock helt okej den kvällen för Trams kom dit och joinade oss och åt middag! Eftersom jag alltid kallar henne "min norrlänning" när jag pratar med mina klasskompis blev de jätteförvånade när hon presenterade sig som "Trams" och fattade inte alls varför. Sent igår kom Matilda och bara "men alltså vad heter hon egentligen!?". Komplicerade smeknamn, ha ha ha.

Igår i stort sett började vi dagen med en fem timmar lång vandring genom Skuleskogens nationalpark. Det var jättefint där, så det var värt att gå hela vägen. Jag kommer lägga upp bilder på allt coolt (klapperstensfält, Slåttdalsskrevan, utsikten...) när jag kommer hem, för Hotmail vill inte...

Vi hade vid det laget börjat skämta om att resan är som Expedition Robinsson och att vi (jag, Matilda, Erika och Joachim) hade en pakt. När vi anlände till slutet av vandringsleden och alla kom dit vid olika tider eftersom vi fick gå i "egen takt", insåg vi att vi hade tänkt helt fel: resan är ju snarare Amazing Race.

Det tänkandet spårade totalt ur när vi åkte vidare för att paddla kanot längsmed Öreälven. Jag och Joachim parade upp, totalt båtovana som vi är, och efter att ha skrattat för gott åt lärarna som välte med en gång hann karma ifatt oss och vi fastnade på en sten. Vi hade ganska rejäl dödsångest där ett tag, men till sist lyckades Joachim knuffa loss oss, och så paddlade vi därifrån som att våra liv hängde på det.

Efter det började vi dock arbeta som ett team och klarade oss riktigt bra! Vi spanade in dem framför oss och konstaterade att "här kommer ett problemområde, hur ska vi hantera det?". Vi kände oss asgrymma, och körde om åtminstone några andra tävlanden i Amazing Race Biogeo (dock högst oklart om de var medvetna om att de tävlade).

Vi tog en kort paus för att kolla på... något (jag lyssnade som vanligt inte), och när lärarna bara "då åker vi då", sprang jag och Joachim till vår kanot och kastade oss i vattnet (bokstavligt, i Joachims fall, det var fan bara ett mirakel som gjorde att han inte välte hela kanoten) och paddlade därifrån skrikandes "AMAZING RACE, BITCHES".

Dock blev vi snabbt omkörda av Stenis och Robert, som genom något sinnessjukt teamwork paddlade assnabbt. Den riktiga tävlingen, mellan team Fag & faghag (aka jag och Joachim) och team Manwhores ("Gigolos heter det!", aka Simon och Jesper), blev om vilka som skulle komma tvåa.

Det visar sig att ingen av oss har något som helst båtvett, så i våra försök att komma först drog vi oss inte för att köra in i varandra, försöka knuffa varandra ur kanoterna, eller försöka sno det andra lagets åror. Teamet bakom oss hade uppenbarligen asgarvat åt oss och hoppats att någon skulle välta i, men det gjorde vi inte.
Jag kan dock gladeligen upplysa er om att Joachim och jag kom på andra plats, vilket bara visar vad lite teamwork och psykotiskt beteende kan åstadkomma. Dock, pga vissa andra team, var jag dygnsur när jag kom upp på land, så bussresan till campingen var inte sådär jätteangenäm.

Nu är vi på väg till Skellefteå eller Bolliden eller nåt för att studera gruvor. Typ. Hur som helst blir det mycket buss och lite äventyr idag, vilket är lika bra, för jag mår inte så bra. Har haft halsont sen i måndags som vägrar gå över. :(

Men jag har roligt iaf!

True story.

Inga kommentarer: