Fjällexkursion: there and back again

Som sagt, halva veckan avklarad, och nu hade vi äntligen kommit till det vi sett fram emot: själva fjällvandringen! Från Nikkaluokta hela vägen upp till Tarfala forskningsstation.

Lördag 4/8: Incredible nature

Jag gick upp tidigt för att droga mig med både ipren och alvedon och hinna packa ordentligt. 

Resan börjar...

Efter fem km.

 De första fem km var fett chill. Ingen jobbig väg, och snart var man framme vid en liten båthamn.

Lapdånalds.

Min favoritvy från hela resan tror jag.

Efter båtresan vandrade vi vidare!

Luncutsikt.

Bergen närmade sig.

Joachim ovanpå den nya bron.

Vi gick dock inte över bron, utan hade fått tydliga instruktioner om att gå förbi den. Vi övervägde att sätta en lapp på bron, typ "Bosse sa fel, gå över bron, mvh Gunilla", men det gjorde vi inte.

Väg, aka vattensamling.

Erika på väg för att fylla på vattenflaskan i jokken.

 Hur nice är det inte att kunna dricka vatten direkt ur en bäck btw? Fett nice.

Erika och Matilda kämpar på.

SNÖ! Avengers posar.

Vägen vi gått.

De orangea tälten långt bort tillhörde militären.

Tarfala forskningsstation.

Vi kom fram runt fyra på eftermiddagen, vilket vi själva tyckte var i mycket bra tid. Vi fick dessutom välja rum först och kunde sno åt oss ett fyrabäddsrum, vilket var betydligt bättre än de som kom efter (och för de som kom först, Stenis och Robert, som av någon anledning inte fick välja) som fick bo i ett åttabäddsrum med tre personer sovandes på madrasser på golvet. True story.

Dessutom kom vi långt före många andra, vilket tycker är imponerande med tanke på att jag var sjuk när jag vandrade!

Söndag 5/8: Top Model Tarfala

Sovmorgon! Frukosten var inte förrän klockan nio, så jag sov till åtta, något som vi inte fått göra på hela veckan. Dock var ens dygsnrytm rätt fuckade, så jag vaknade ändå före alarmet. Jag vet, cp...

Betydligt sämre väder.

 Vi delade upp oss i två grupper och min grupp gick på en blomexkursion. Jag orkade dock inte med regnet och kylan i mer än en timme (pga sjuk alltså, inte pga lat :P), så jag gick tillbaka till mitt rum och sov två timmar. Extremt välbehövligt.

Vi är så jävla norrut man kan komma och grädden är från Skånemejerier!?

Jag hade kitchen duty. Det var okej, för efteråt kunde jag sno en extra muffin. Gud, så goda muffins. Med jordgubbar på! Det gjorde det helt okej att maten varit majssoppa...

Måndag 6/8: Så ska det låta vs How do they do it

Om vädret varit bra hade det blivit en toppbestigning idag, meeen som ni kan se...

Jag tog en sån här bild varje morgon faktiskt. Lol.

 Så var vädret ännu sämre än dagen innan. Så, ingen toppbestigning. :(

Vi roade oss vid frukosten.

Joachim posar i Top Model Tarfala.

 Jag fick ta den bilden och lägga ut på internet som betalning mot att han använde min mobil (som hade täckning, fuck yeah Telia!) för att SMSa och ringa sitt ragg hela resan.

Joachim och Matilda redo för äventyr.

Tarfalasjön.

Ser ni glaciären? Ser ni moränryggen till höger om den? Vi gick upp för den. Och vidare in i dimman ovanför. Så ni vet ungefär hur vi gick.

Jag var jättesöt i stylish pannband.

Tarfalasjön från andra sidan.

Sprickor.

Ida orkade inte mer och gav upp.

Tarfalasjön långt där nere!

Berget till vänster kallas Drakryggen.

Vi gick tillbaka. Jesper som en liten prick där framme.

Jag posar glatt. Man ser mina fina rosa skosnören!

Ida var på otroligt dåligt humör.

Själv satt jag och frös, så jag satte mig tätt intill Ninni och Jonas och försökte omringa mig med väskor. Det hjälpte inte. "Kom hit och sätt dig, Ida!" sa jag. "Jag vill inte mysa", sa Ida. "Det skiter jag i!" skrek jag. "Nu kommer du hit och myser för helvete!". Till sist kom hon krypandes...

Jag vill minnas att det var på måndagskvällen som Joachim satt och läste högt ur en Camilla Läckberg-bok (vi gillar att driva med hennes fans), men efter att ha konstaterat att den var skitdålig föreslog Jesper att han skulle läsa ur hans bok i stället (Korparna av Tomas Bannerhed). Det var mest på skämt först, men Joachim var bra på att läsa och boken var spännande, så det slutade med att han fick ha högläsning i typ en timme varje kväll. Det var mysigt! Vi hade värsta bokdiskussionerna också.

Tisdag 7/8: TV shop

Dagen vi spenderade i ett regnmoln.

Man ser fan inte ens bergen.

Alltså jag skojar inte, det var sådär typ hela dagen, och det regnade KONSTANT.

Trots det delade vi upp oss i två grupper igen, och den här gången fick min grupp glaciärvandra! Något jag verkligen sett fram emot.

Sofia ser seriös ut när vi förbereder oss.

Jag lärde mig aldrig hans namn, så jag kallade honom 'Tom Hardy' pga lite lik.

Berg och glaciär.

Klassisk biogeolunch: kallt och jävligt.

Okej, det var kallt och sög, men när käkade ni senast lunch på 100 meter tjock is?

För att ta sig hem fick man glida ner för snöfältet.

Erika och Simon var trötta efter en lång dag.

Vacker solnedgång.

Onsdag 8/8: Amazing Race-finalen

Det var dags att vandra hem. 23 km, genom en annan väg än den vi tagit sist. Med andra ord: ingen båtresa, men ett strukturlandskap som uppenbarligen skulle vara ballt att se.

Varje morgon, sa jag ju.

Fint, eller hur? Man tänker saker som "yes, vi har alltid tur när vi ska vandra långt". Idiotiskt, really.

Rummet vi sov i.

 I fönstret skymtar man branten vi gick upp för.

Plötsligt la jag märke till hur sorglig flaggstången var.

Glaciären till vänster? Den vi vandrade på dagen innan.

Klasskompisar som chillar.

Den första etappen var en 2 km lång brant. Det var ett helvete att ta sig upp för. Tänk Frodo och Sam på väg upp för bergen i Mordor, så var det! Jonas dök dock upp och bara "varje steg framåt är ett steg närmare hem", vilket var otippat inspirerande.

Sen gick jag iväg för att leta efter de som kom sist, och hittade dem smått ur kurs. Jag ledde dem rätt igen och sprang tillbaka, bara för att höra att resten av klassen gett sig av. Argt kastade jag på mig min tiokilospackning och skyndade efter dem.

SNÖ!

 Jag hittade dem vandrandes över ett snöfält, och tänkte att "FUCK YOU GUYS!", så jag bokstavligt talat sprang för dem ner för snön. Det var askuuul.

De andra är som små myror där uppe.

Renvaktarstugan där vi åt lunch.

Lunchutsikt.

Sen har jag inga mer bilder, trots att det var nästan 13 km kvar att gå. Varför, you may ask. Därför att precis när vi började gå igen började det hagla. Vilket sedan blev ett ösregn. Av någon anledning räknade jag inte med det, så jag tog aldrig på mig mina regnbyxor. KUL LIV.

Dessutom gick jag typ hela vägen ensam, för killarna jag paktat med (Joachim, Jesper och Simon) var alldeles för snabba, och tjejerna (Erika och Matilda) betydligt långsammare. Det var iofs helt okej, för jag lyssnade på musik, men i alla fall.

Efter typ en timme tog jag upp min mobil och märkte att den var dygnsur och att skärmen flimrade. Kastade ner den i väskan och deklarerade för mig själv: SCHRÖDINGERS MOBIL, och tillät mig inte att tänka på den förrän jag kommit tillbaka Nikkaluokta och bytt om till torra kläder.

När jag kom till Nikkaluokta, halv fyra ungefär (90 minuter innan jag räknat med att komma fram), hade jag hållt mig uppe hela vägen med att tänka att killarna iaf skulle tagit ett sexbäddsrum åt oss. Sexbäddsrummen hade toalett, dusch, och framför allt torkskåp, vilket gjorde de överlägsna fyrbäddsrum som inte hade något av det. Tyvärr var rummen ännu inte lediga, utan vi fick vänta lite på dem. Jag fick iofs bara vänta typ fem minuter, och inte tjugofem, som de snabbaste fick, så det var inte så illa. Och vi fick hade två jävla sexbäddsrum, så alla vi som hade stressat för att komma dit (jag kom in på åttonde plats) fick ett sånt. Matilda och Erika kom en halvtimme (eller var det en timme?) senare, så då fick också bo med oss. Väldigt nice faktiskt, att vår pakt höll.

Min mobil hade iaf fått vatten under skärmen, men fungerade hyffsat felfritt hela kvällen. Tills runt niotiden, när den plötsligt började flimra. Blev tillsagd på skarpen att stänga av den och ge fan i den resten av natten, men jag trodde inte den skulle hämta sig. Jag menar, den var riktigt jävla blöt.

Mooses.

Ninni köpte en älg som vi roade oss med efter att ha ätit. Nivån på humorn var otroligt hög...

Jag har sagt det flera gånger: mitt nya happy place kommer att vara när man kommit tillbaka till Nikkaluokta och kunde ta på sig torra kläder igen. Att ha vandra i över en timme med dygnsura jeans och kängor är inte det roligaste...

Torsdag 9/8: hem

Gud, det var ju igår. Det känns som otroligt mycket längre tid sen. Jag vaknade i alla fall och upptäckte en fantastisk sak: min mobil hade återhämtat sig! Skärmen uppför sig precis som den ska och all fukt är borta. FUCK YEAH NOKIA, är allt jag säger.

Jag firade genom att ta en paparazzibild på Jesper.

Det var en nice morgon i Nikkaluokta.

Vi fick dessutom sova ut, för utcheckningen var 12 och det var först då vår buss skulle gå. Allt var med andra ord jävligt chill den morgonen.

Resten av dagen var bara resan hem. Det är så weird att tänka sig att det tog oss nästan en vecka att komma upp dit, men vi åkte hem igen på bara några timmar. Det var faktiskt helt värt att ta flyget (och billigare än tåget också), för jag hade inte orkat sätta mig på ett jävla nattåg då.

Och det var nog allt! Idag skulle jag egentligen gått på Skogsröjet med min bror, men han tar med sin nya flickvän istället för jag är pank och dödstrött. Istället ska jag åka hem till mina föräldrar och käka middag med min syster och så ska hon färga mitt hår. Jag har fått så mycket skit för att jag INTE har lila hår längre, för då funkar det inte att kalla mig Plupp och det om något ville ju klassen göra i Norrland. Jävla cpn.

På måndag bär det av igen, men den här gången mot västkusten där vi ska spendera nästan tre veckor (18 dagar). Då kommer jag dock ha med mig laptop, så ni kommer att hållas lite mer uppdaterade. Vilket jag vet att ni alla vill.

All in all, trots att jag blivit myggbiten, dränkt, varit sjuk, haft panik över en trasig mobil och FORTFARANDE har ont i fötterna efter senaste vandringen så har jag haft så jävla kul. Det var definitivt värt all skit. Nästa år ska vi bestiga Kebnekaise!

True story.