So we talked all night about the rest of our lives

Så satt jag då där, längst ut på ett trappsteg vid Sergels Torg, med min fula skylt virad runt knäna så att jag skulle kännas igen (en skylt som skrevs i tron att kritan var hoggyröd, men som sedan visade sig vara rosa), och tänkte att det här var inte så illa ändå. Och tjugo minuter senare hade det passerat hur mycket folk som helst som tittat på mig och min lillaskylt, och jag log uppmuntrande till allihop.

- Vad står det på din skylt? undrade de plötsligt, de där alternativa som jag först trott var hoggare, men sedan avvisat då de inte reagerat på skyltens vackra budskap.
- Hoggy, sa jag och drog ut båda hörlurarna.
- Holly?
- Hoggy.
- Vad är det för nåt?
- En hemsida.

Inte ens då kände jag mig patetisk, jag bara noterade att jag suttit där i säkert en kvart nu, och hoppades att det snart skulle dyka upp någon jag kände, för det började bli lite ensamt. Jag drog ner tomteluvan lite längre och ignorerade kylan sådär coolt som man gör, och sen såg jag till att skylten syntes ordentligare.

- Vad sa du egentligen att det stod? undrade alterantivarna igen.
- Hoggy, förtydligade jag, och undrade hur många gånger jag skulle få förklara det innan någon kom.
- Varför står det det?
- För att jag väntar på några, som vet vad det betyder.
- Vad betyder det, då?
- Det är en hemsida, blev svaret, och jag började fundera lite på vad man kan göra för att få ner alkoholkonsumtionen bland fjortonåringar egentligen.
- Så om jag skriver Hoggy.se kommer jag dit, då?
- Nej, snarare Hogwarts.nu.

Och då plötsligt fattade de vad jag menade, för de sken upp och pekade och utbrast "Harry Potter!" jättehögt och jag återgick fort till min musik för det kändes så otroligt patetiskt att sitta där ensam med sin skylt och uppenbara tro på folk från en Harry Potter-hemsida. Men så ringde telefonen.

Maccadole, sa den, och jag svarade och fick veta att hon och frejasanne gått vilse. Efter mycket runtirrande och mer viftande med skylten hittade jag dem i alla fall, och några telefonsamtal och lite mer upphämtningar senare så var vi ett helt gäng som var på väg ut till den där fritidsgården i Täby.

Vi var där vid sju, men vi var inte framme, hade köpt godis och hämtat alla människor och kunde börja med kladdkakorna förrän klockan var halv tolv, och det som borde tagit oss ungefär en timme att göra blev ett projekt för hela natten. Halv tre var vi klara med kladdkakorna, och efter att ha suttit på köksgolvet under hela den tiden och pratat om allt mellan hoggy och feffo samtidigt som vi svullade glass och godis så upptäckte vi att det fanns alldeles för mycket man inte visste om hoggare, så vi bestämde oss för att dela med oss av våra kunskaper.

Vilket ledde till att vi satt i ytterligare en timme och gick igenom hela listan på folk som skulle komma och kommenterade alla som vi kunde något om, både de bra och dåliga sakerna, och eftersom vi hela tiden kom in på olika sidospår så slutade det med att vi inte kom iväg och la oss förrän klockan var fyra, och då satt ändå VPFPHarna inne i sitt rum och diskuterade slash i säkert en halv timme efteråt, medan jag, Ebba (Esmeralda II), Martin och Johanna (BloodLost) gjorde vårt bästa för att kura ihop oss i en soffa och få några timmar sömn.

Och sämre inledningar på sämre helger har jag varit med om.

That's enough of that shit.

Dagens >_<
"Slutar du ett? Då ska jag försöka vara hos dig då". Klockan är fyra, och han har inte ens lämnat huset. Män!