GOD JUL ALLIHOP SOM LÄSER! ^^
Det fina med julen är att jag har kommit över det här stadiet då man behöver 30 julklappar för att känna sig nöjd med dagen, och efter ett par år utan julstämning har jag insett att nej, det kommer aldrig bli som när jag var liten, men det betyder inte att det behöver vara dåligt för det.
Bara jag får de viktigaste grejerna - Star Wars Poster Book, Kingdom Hearts II, en fejkad LV-plånbok (vilket jag inte önskade mig, men en LV-väska stod faktiskt med, så det var gulligt) - och ett par småsaker som får en på underbart humör - Kalle Ankas Pocket, en disktrasa med Clint Eastwood (ja, ni läste rätt), en kudde som ser ut som en giraff - samt ett gäng saker som jag inte orkar skriva upp... då är julen jäkligt Faust ändå.
Och det är väl det enda som räknas, eller?
That's enough of that shit. Eller som julspecial: go ahead - make my day.
söndag 24 december 2006
lördag 23 december 2006
Dan före dan
Dan före dan, och nu stressar vi som djur
Har du köpt alla klappar? – Ja! – Vilken tur…
Och jag vaknar sist, och ingen stämning jag har
Men det är lugnt med det, för det är en dag kvar
Innan kvällen är över och natten tar vid
Kommer jag nog somna stilla i min egen julefrid
Lillasyster lider, har fått en ny insikt
Sedan början av sommaren har hon ökat i vikt
Kläderna hon valt kan hon omöjligt komma i
Och med stigande ångest blir det klädhysteri
En räd genom systerns garderob – hon kammar noll
Hur gick det här till, hon som hade sån koll!?
Ner för trappan, och rotar bland mammas kläder
Struntar blankt i om det passar med morgondagens väder
Tyst jag lämnar huset och lillasyster i sin nöd
Och drar mig mot ett ställe som i dessa tiden blir min död
Ett julfyllt centrum, utan tvekan Sveriges största
Fyllt utav människor som sista minuten-klappar törsta
På Guldfynd är fullt utav män, och åter män
Som handlar smycken åt frugan, syster och flickvän
När jag uträttat mitt ärende mot BR jag styr
Där stämningen är nog för att göra mig yr
En julklapp åt min pojkvän som dessutom inte var dyr
Och sedan jag till hemmets lugna vrår jag flyr
Lillasyster har löst sin klädkris till slut
Och bakar nu knäck – det har nog aldrig hänt förut
Lillebror inser att det att julen bankar på hans farstukvist
Drar med mig till ICA för att handla julklappar till sist
Lakrits till pappa, och en hemlis till mig
Jaha, det var ju trevligt, nu drar vi, tjohej.
Mamma hon stressar med julrim och mat
Pappa ser på TV och undviker tjat
På mitt rum är det verkstad där vi rimmar och har oss
Och viskar så tyst om andras klappar, förstås
Paketen de prasslar, och snörena trasslar
Rimmen går med nöd, för poesin den verkar död
Till middagen vi samlas och diskuterar traditioner
Om Ice Age, Kalle Anka, och liknande schabloner
Syster hon rapar och saknar allmänt vett
Såhär i juletider har man det inte särskilt lätt
Men snön ligger tyst på Nordpolens is
Och vi stressar och stressar på alla dessa vis
När kvällen har kommit, och TVn slås på
För att följa Kvarteret Skatan och julklappar få
Då finns där en stämning utan solen så gul
Och jag önskar er alla en riktigt god jul
That's enough of that shit.
Har du köpt alla klappar? – Ja! – Vilken tur…
Och jag vaknar sist, och ingen stämning jag har
Men det är lugnt med det, för det är en dag kvar
Innan kvällen är över och natten tar vid
Kommer jag nog somna stilla i min egen julefrid
Lillasyster lider, har fått en ny insikt
Sedan början av sommaren har hon ökat i vikt
Kläderna hon valt kan hon omöjligt komma i
Och med stigande ångest blir det klädhysteri
En räd genom systerns garderob – hon kammar noll
Hur gick det här till, hon som hade sån koll!?
Ner för trappan, och rotar bland mammas kläder
Struntar blankt i om det passar med morgondagens väder
Tyst jag lämnar huset och lillasyster i sin nöd
Och drar mig mot ett ställe som i dessa tiden blir min död
Ett julfyllt centrum, utan tvekan Sveriges största
Fyllt utav människor som sista minuten-klappar törsta
På Guldfynd är fullt utav män, och åter män
Som handlar smycken åt frugan, syster och flickvän
När jag uträttat mitt ärende mot BR jag styr
Där stämningen är nog för att göra mig yr
En julklapp åt min pojkvän som dessutom inte var dyr
Och sedan jag till hemmets lugna vrår jag flyr
Lillasyster har löst sin klädkris till slut
Och bakar nu knäck – det har nog aldrig hänt förut
Lillebror inser att det att julen bankar på hans farstukvist
Drar med mig till ICA för att handla julklappar till sist
Lakrits till pappa, och en hemlis till mig
Jaha, det var ju trevligt, nu drar vi, tjohej.
Mamma hon stressar med julrim och mat
Pappa ser på TV och undviker tjat
På mitt rum är det verkstad där vi rimmar och har oss
Och viskar så tyst om andras klappar, förstås
Paketen de prasslar, och snörena trasslar
Rimmen går med nöd, för poesin den verkar död
Till middagen vi samlas och diskuterar traditioner
Om Ice Age, Kalle Anka, och liknande schabloner
Syster hon rapar och saknar allmänt vett
Såhär i juletider har man det inte särskilt lätt
Men snön ligger tyst på Nordpolens is
Och vi stressar och stressar på alla dessa vis
När kvällen har kommit, och TVn slås på
För att följa Kvarteret Skatan och julklappar få
Då finns där en stämning utan solen så gul
Och jag önskar er alla en riktigt god jul
That's enough of that shit.
tisdag 19 december 2006
So we talked all night about the rest of our lives
Så satt jag då där, längst ut på ett trappsteg vid Sergels Torg, med min fula skylt virad runt knäna så att jag skulle kännas igen (en skylt som skrevs i tron att kritan var hoggyröd, men som sedan visade sig vara rosa), och tänkte att det här var inte så illa ändå. Och tjugo minuter senare hade det passerat hur mycket folk som helst som tittat på mig och min lillaskylt, och jag log uppmuntrande till allihop.
- Vad står det på din skylt? undrade de plötsligt, de där alternativa som jag först trott var hoggare, men sedan avvisat då de inte reagerat på skyltens vackra budskap.
- Hoggy, sa jag och drog ut båda hörlurarna.
- Holly?
- Hoggy.
- Vad är det för nåt?
- En hemsida.
Inte ens då kände jag mig patetisk, jag bara noterade att jag suttit där i säkert en kvart nu, och hoppades att det snart skulle dyka upp någon jag kände, för det började bli lite ensamt. Jag drog ner tomteluvan lite längre och ignorerade kylan sådär coolt som man gör, och sen såg jag till att skylten syntes ordentligare.
- Vad sa du egentligen att det stod? undrade alterantivarna igen.
- Hoggy, förtydligade jag, och undrade hur många gånger jag skulle få förklara det innan någon kom.
- Varför står det det?
- För att jag väntar på några, som vet vad det betyder.
- Vad betyder det, då?
- Det är en hemsida, blev svaret, och jag började fundera lite på vad man kan göra för att få ner alkoholkonsumtionen bland fjortonåringar egentligen.
- Så om jag skriver Hoggy.se kommer jag dit, då?
- Nej, snarare Hogwarts.nu.
Och då plötsligt fattade de vad jag menade, för de sken upp och pekade och utbrast "Harry Potter!" jättehögt och jag återgick fort till min musik för det kändes så otroligt patetiskt att sitta där ensam med sin skylt och uppenbara tro på folk från en Harry Potter-hemsida. Men så ringde telefonen.
Maccadole, sa den, och jag svarade och fick veta att hon och frejasanne gått vilse. Efter mycket runtirrande och mer viftande med skylten hittade jag dem i alla fall, och några telefonsamtal och lite mer upphämtningar senare så var vi ett helt gäng som var på väg ut till den där fritidsgården i Täby.
Vi var där vid sju, men vi var inte framme, hade köpt godis och hämtat alla människor och kunde börja med kladdkakorna förrän klockan var halv tolv, och det som borde tagit oss ungefär en timme att göra blev ett projekt för hela natten. Halv tre var vi klara med kladdkakorna, och efter att ha suttit på köksgolvet under hela den tiden och pratat om allt mellan hoggy och feffo samtidigt som vi svullade glass och godis så upptäckte vi att det fanns alldeles för mycket man inte visste om hoggare, så vi bestämde oss för att dela med oss av våra kunskaper.
Vilket ledde till att vi satt i ytterligare en timme och gick igenom hela listan på folk som skulle komma och kommenterade alla som vi kunde något om, både de bra och dåliga sakerna, och eftersom vi hela tiden kom in på olika sidospår så slutade det med att vi inte kom iväg och la oss förrän klockan var fyra, och då satt ändå VPFPHarna inne i sitt rum och diskuterade slash i säkert en halv timme efteråt, medan jag, Ebba (Esmeralda II), Martin och Johanna (BloodLost) gjorde vårt bästa för att kura ihop oss i en soffa och få några timmar sömn.
Och sämre inledningar på sämre helger har jag varit med om.
That's enough of that shit.
Dagens >_<
"Slutar du ett? Då ska jag försöka vara hos dig då". Klockan är fyra, och han har inte ens lämnat huset. Män!
- Vad står det på din skylt? undrade de plötsligt, de där alternativa som jag först trott var hoggare, men sedan avvisat då de inte reagerat på skyltens vackra budskap.
- Hoggy, sa jag och drog ut båda hörlurarna.
- Holly?
- Hoggy.
- Vad är det för nåt?
- En hemsida.
Inte ens då kände jag mig patetisk, jag bara noterade att jag suttit där i säkert en kvart nu, och hoppades att det snart skulle dyka upp någon jag kände, för det började bli lite ensamt. Jag drog ner tomteluvan lite längre och ignorerade kylan sådär coolt som man gör, och sen såg jag till att skylten syntes ordentligare.
- Vad sa du egentligen att det stod? undrade alterantivarna igen.
- Hoggy, förtydligade jag, och undrade hur många gånger jag skulle få förklara det innan någon kom.
- Varför står det det?
- För att jag väntar på några, som vet vad det betyder.
- Vad betyder det, då?
- Det är en hemsida, blev svaret, och jag började fundera lite på vad man kan göra för att få ner alkoholkonsumtionen bland fjortonåringar egentligen.
- Så om jag skriver Hoggy.se kommer jag dit, då?
- Nej, snarare Hogwarts.nu.
Och då plötsligt fattade de vad jag menade, för de sken upp och pekade och utbrast "Harry Potter!" jättehögt och jag återgick fort till min musik för det kändes så otroligt patetiskt att sitta där ensam med sin skylt och uppenbara tro på folk från en Harry Potter-hemsida. Men så ringde telefonen.
Maccadole, sa den, och jag svarade och fick veta att hon och frejasanne gått vilse. Efter mycket runtirrande och mer viftande med skylten hittade jag dem i alla fall, och några telefonsamtal och lite mer upphämtningar senare så var vi ett helt gäng som var på väg ut till den där fritidsgården i Täby.
Vi var där vid sju, men vi var inte framme, hade köpt godis och hämtat alla människor och kunde börja med kladdkakorna förrän klockan var halv tolv, och det som borde tagit oss ungefär en timme att göra blev ett projekt för hela natten. Halv tre var vi klara med kladdkakorna, och efter att ha suttit på köksgolvet under hela den tiden och pratat om allt mellan hoggy och feffo samtidigt som vi svullade glass och godis så upptäckte vi att det fanns alldeles för mycket man inte visste om hoggare, så vi bestämde oss för att dela med oss av våra kunskaper.
Vilket ledde till att vi satt i ytterligare en timme och gick igenom hela listan på folk som skulle komma och kommenterade alla som vi kunde något om, både de bra och dåliga sakerna, och eftersom vi hela tiden kom in på olika sidospår så slutade det med att vi inte kom iväg och la oss förrän klockan var fyra, och då satt ändå VPFPHarna inne i sitt rum och diskuterade slash i säkert en halv timme efteråt, medan jag, Ebba (Esmeralda II), Martin och Johanna (BloodLost) gjorde vårt bästa för att kura ihop oss i en soffa och få några timmar sömn.
Och sämre inledningar på sämre helger har jag varit med om.
That's enough of that shit.
Dagens >_<
"Slutar du ett? Då ska jag försöka vara hos dig då". Klockan är fyra, och han har inte ens lämnat huset. Män!
måndag 18 december 2006
Efter solsken kommer regn
Jag tror att det finns en gammalt inka-indianskt ordspråk som lyder "efter en underbar helg väntar en överjävlig måndag". De lär ju förstå vad jag menar även om ordspråket inte finns, jag menar, först kom spanjorerna dit och allt var skitlyckligt men bara några dagar senare blev de brutalt massakrerade och dog ut. Ungefär så var det den här helgen.
Måndag morgon kom så oväntat också. Okej, jag vet, måndagar har följt efter söndagskvällar i evigheternas evighet, men hur skulle jag veta att det skulle funka så även den här gången? Hoggy har lagt ner, liksom, världen är uppochner-vänd, och det är konstigt att jag åkte helt fel med bussarna imorse och helt plötsligt befann mig gående på andra sidan Täby i ett desperat försök att inte komma en halvtimme utan bara tjugo minuter försent?
Jag kände mig som ett apatisk barn hela dagen i skolan, faktiskt. Jag bara följde efter alla andra och sa ingenting, möjligen sjöng jag lite på "Lemontree" ibland, men för det mesta stirrade jag bara tomt framför mig och skrattade och log falskt när jag hörde att folk sa något kul. Jag tror jag gav ifrån mig ett leende som jag verkligen menade, och det var när Marcus sa att jag nog inte tagit min morgonsnus och att det var därför jag var som jag var och jag insåg att nej, inte snus, men jag har inte morgonhoggat. Då började Zackrid och Marcus skämta om att Hoggy var ganja och sen sprang de runt bland de små granarna de säljer vid Statoil och då skrattade jag.
Men fem minuter senare stod jag ensam inne i omklädsningsrummet på idrotten och undrade om det fanns någon poäng med något och tänkte på att någonstans fanns det förhoppningsvis trehundra hoggare som kände som jag, och att jag inte fick vara med dem gjorde mig bara ännu mer deprimerad. Jag förstår inte ens själv hur jag klarade om att byta om och ta mig ut därifrån, men jag gjorde det, och när vi sen skulle springa fem minuter tittade Henke på mig och utbrast "shit, du ser döende ut! Somebody call an ambulance, we've got a dying woman here!".
Det bra med Henke är att han kan sköta en hel konversation själv, så när vi joggade runt salen så behövde jag inte ens anstränga mig för att vara social, det var bara att sätta ena foten framför den andra och hoppas att det snart skulle vara över, medan Henke pratade på om att "nu är det bara åtta timmar kvar, sen har vi världsrekord i idiotläpning. Det var en fransman som satte det...".
Och väl hemma vid datorn har jag suttit på bilddagboken hela dagen och tittat på hoggybilder och bara saknat alla och hela helgen och jag hoppashoppas att någon förstår mig och skriver det här, för jag vill veta att jag inte är ensam.
Jag ska skriva mer om allt det underbara, det blir många bloggar om det här, men just nu nöjer jag med mig att försöka förklara hur det känns nu.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Vi är med på Tjuvlysstnat: http://www.tjuvlyssnat.se/2006/12/fido_c_ja_itali.html Jag är tjej ~17, Vanda är tjej ~14#1&2 och Drean säger inget, och Martin är kille~19!
Måndag morgon kom så oväntat också. Okej, jag vet, måndagar har följt efter söndagskvällar i evigheternas evighet, men hur skulle jag veta att det skulle funka så även den här gången? Hoggy har lagt ner, liksom, världen är uppochner-vänd, och det är konstigt att jag åkte helt fel med bussarna imorse och helt plötsligt befann mig gående på andra sidan Täby i ett desperat försök att inte komma en halvtimme utan bara tjugo minuter försent?
Jag kände mig som ett apatisk barn hela dagen i skolan, faktiskt. Jag bara följde efter alla andra och sa ingenting, möjligen sjöng jag lite på "Lemontree" ibland, men för det mesta stirrade jag bara tomt framför mig och skrattade och log falskt när jag hörde att folk sa något kul. Jag tror jag gav ifrån mig ett leende som jag verkligen menade, och det var när Marcus sa att jag nog inte tagit min morgonsnus och att det var därför jag var som jag var och jag insåg att nej, inte snus, men jag har inte morgonhoggat. Då började Zackrid och Marcus skämta om att Hoggy var ganja och sen sprang de runt bland de små granarna de säljer vid Statoil och då skrattade jag.
Men fem minuter senare stod jag ensam inne i omklädsningsrummet på idrotten och undrade om det fanns någon poäng med något och tänkte på att någonstans fanns det förhoppningsvis trehundra hoggare som kände som jag, och att jag inte fick vara med dem gjorde mig bara ännu mer deprimerad. Jag förstår inte ens själv hur jag klarade om att byta om och ta mig ut därifrån, men jag gjorde det, och när vi sen skulle springa fem minuter tittade Henke på mig och utbrast "shit, du ser döende ut! Somebody call an ambulance, we've got a dying woman here!".
Det bra med Henke är att han kan sköta en hel konversation själv, så när vi joggade runt salen så behövde jag inte ens anstränga mig för att vara social, det var bara att sätta ena foten framför den andra och hoppas att det snart skulle vara över, medan Henke pratade på om att "nu är det bara åtta timmar kvar, sen har vi världsrekord i idiotläpning. Det var en fransman som satte det...".
Och väl hemma vid datorn har jag suttit på bilddagboken hela dagen och tittat på hoggybilder och bara saknat alla och hela helgen och jag hoppashoppas att någon förstår mig och skriver det här, för jag vill veta att jag inte är ensam.
Jag ska skriva mer om allt det underbara, det blir många bloggar om det här, men just nu nöjer jag med mig att försöka förklara hur det känns nu.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Vi är med på Tjuvlysstnat: http://www.tjuvlyssnat.se/2006/12/fido_c_ja_itali.html Jag är tjej ~17, Vanda är tjej ~14#1&2 och Drean säger inget, och Martin är kille~19!
fredag 1 december 2006
För Zackrid sa det bäst
Det är december! Jag kan knappt fatta det själv, men det är bara att acceptera: det är första december, och för att använda ett odödligt citat från Zackrid (jag har ju bara citerat det i två år nu ;P), "nu börjar årets 23 längsta dagar".
Det känns så bra, faktiskt. Nu är det okej, liksom, nu får man längta till julafton, nu får man ryckas med i stämningen. Nu får man äntligen fylla MP3n med jullåtar! Och man kan käka lussekatter till frukost, drömma om vad man ska få i julklapp, och sprida glitter över hela rummet. Äntligen!
Självklart har jag ju en julkalender i år igen, har man börjat med en tradition måste man ju fortsätta med den, och alla som vill läsa den... kör hårt. Julkalendern J.K Rowling aldrig skrev finns bara ett klick bort!
Till sist måste jag bara säga att mina fredagsmuffins månaden till ära är utbytta mot fredagslussekatter, och då menar jag en lyxigare variant än de vi brukar ha hemma som jag kommer äta hela månaden. Allt för att behaga mitt ondaste alter-ego: the evil Queen of Lussecats.
That's enoug of that shit.
Dagens ^^
Sony har en ny reklam för sina LCD-skärmar, och även om den inte slår den gamla med studsbollarna (som är den absolut bästa reklamen som visats på TV, någonsin!), så är de fortfarande så underbart att se deras reklamer. Like no other!
Dagens ...
Kom igen snön, I know you can!
Det känns så bra, faktiskt. Nu är det okej, liksom, nu får man längta till julafton, nu får man ryckas med i stämningen. Nu får man äntligen fylla MP3n med jullåtar! Och man kan käka lussekatter till frukost, drömma om vad man ska få i julklapp, och sprida glitter över hela rummet. Äntligen!
Självklart har jag ju en julkalender i år igen, har man börjat med en tradition måste man ju fortsätta med den, och alla som vill läsa den... kör hårt. Julkalendern J.K Rowling aldrig skrev finns bara ett klick bort!
Till sist måste jag bara säga att mina fredagsmuffins månaden till ära är utbytta mot fredagslussekatter, och då menar jag en lyxigare variant än de vi brukar ha hemma som jag kommer äta hela månaden. Allt för att behaga mitt ondaste alter-ego: the evil Queen of Lussecats.
That's enoug of that shit.
Dagens ^^
Sony har en ny reklam för sina LCD-skärmar, och även om den inte slår den gamla med studsbollarna (som är den absolut bästa reklamen som visats på TV, någonsin!), så är de fortfarande så underbart att se deras reklamer. Like no other!
Dagens ...
Kom igen snön, I know you can!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)