Too old to die young

Nu är jag officiellt för gammal för att joina 27 club och dö ung, för idag fyller jag tjugoåtta år! Okej, ens om jag gått och dött under det senaste året hade jag väl inte fått joina den, men i alla fall. Numera tänker jag sluta prata om live hard die young och embracea mitt liv som en gamling. Eller kanske inte. Måste man vänta tills man är trettio innan man kan göra det? Eller är det dags för mig att klippa mig och skaffa ett jobb nu? För jag kan tänka mig att göra en av de grejerna.

Idag firar jag genom att vara på jobbet. Wooow. Jag jobbar extremt sällan måndagar så det är ju givet att när jag väl gör det så är det på min födelsedag. Eftersom årets kalender matchar 1989s kalender betyder det även att jag är född på en måndag. Ärligt talat tycker jag inte det är den mest chockerande saken jag insett i år. Hela mitt liv är som en måndag. Typ ...

Mest firade jag i helgen. Martin var här och jag lyckades få lördagen ledigt, så det var jättenice. Han gav mig amazing presenter, som den fina LED-tavlan man kan skriva på, och en 3D-utskriven bulbasaur som är som en kruka för pyttesmå växter. Dör lite. Sedan gick vi på bokrean och avslutade med att åka hem till mina föräldrar, käka nachos och glo på Mello tillsammans med min familj. Fett mysigt liksom. Nästan som att man är en normal person som är ledig på normala tider och har ett normalt förhållande!

Idag ska jag avsluta dagen med käka falafel och ta ett bad (och käka chokladbollar i badet). "Det gör du ju jämt!" sa min kollega, vilket är sant. Att vara tjugoåtta har clearly inte gjort mig till en mer spännande människa, men så kan det vara. Once you know what you like, well there you are, som farmorn i Moana så fint uttryckte det.

Imorgon firar jag och Martin tio år som ex, vilket är fint (eller ja, att han dumpade mig dagen efter min artonårsdag var väl inte jättefint). Vet inte riktigt om det finns nåt Hallmark Greeting Card för det, men det borde det faktiskt göra. Antar att jag får nöja mig med att skicka en dryg sticker på Messenger, typ med nån dinosaurie som får en pungspark.

True story.

Review: The Fellowship of the Ring

The Fellowship of the Ring by J.R.R. Tolkien

My rating: 5 of 5 stars

Jag älskar att läsa om Lord of the Rings för även om jag vet att jag kommer att njuta av att läsa min favoritbok, så vet jag aldrig hur den kommer få mig att känna. Vissa år är det hardcore fangirling som ord inte kan beskriva, andra gånger är det mer "ja det här var bra och trevligt". I år är det lite mer som att komma hem - så fort jag haft tid att sätta mig ner och läsa ett kapitel ostört har det varit en av de mest stressbefriande aktiviteterna jag haft i år.

Det är hela min recension den här gången.

View all my reviews

True story.

What up, bitch?

Vet ni vad som suger? Mitt immunförsvar. Hah! Nu förväntade ni er säkert en djup observation och så var det bara del 547 i "Ell har blivit sjuk ... igen". Vilket jag alltså blivit. Men lite karaktärsutveckling kan vi ändå se - det är min tredje sjukomgång i år och första gången jag inte har feber. Bara your average förkylning som jag troligtvis snappat upp från en kollega (alla på mitt jävla jobb är sjuka ... I wonder why).

Bildkälla: http://tumblr.com

Bra saker? Igår åt jag en asgod vegansk chokladkaka med hasselnötter i (självklart var den svindyr, men jag var fan värd den). Martin och jag hade en Skypedejt och såg på Beware the Slenderman på HBO (bra dokumentär, mysig dejt). Jag var på en jobbintervju förra veckan och rekryteraren var supertrevlig och var allmänt peppande inför mitt fortsatta jobbsök om jag inte får den här tjänsten (vilket jag hoppas jag gör!!). Vi har fett fika på jobbet hela tiden för mina kollegor är nice. Moana var amazing.

Dåliga saker? Donald Trump är fortfarande president. Global uppvärmning är a thing. Bin dör??? Allt är jobbigt. Drömmer stressdrömmar eller mardrömmar i stort sett varje natt (classic topics: söp mig jättefull och började dejta nån obehaglig snubbe, fastnade i en hiss på MultiCon, tappade min telefon och hela glasskärmen lossnade). Tempo har lagt ner så jag måste gå längre än tjugo meter när jag ska sjukhandla.

Oh well. Vad ska man göra?

True story.

Review: The Hobbit

The Hobbit by J.R.R. Tolkien

My rating: 5 of 5 stars

Jag kan inte fatta att det tog mig så lång tid att läsa den här. Jag är en läskatastrof i år om det tar mig fyra veckor att läsa The Hobbit.

Nu vill jag se om filmerna. Det är ett projekt i sig ...

View all my reviews

True story.

Januari i bilder

Låg aktivitet på bloggen, för det är låg aktivitet i allmänhet. Tog bara 46 bilder i januari, vilket är typ hälften av vad jag brukar fota. Aja, här kan ni se vad fan jag gjorde när jag var utslagen i influensa i en hel jävla månad. Good times.

Började året jävligt nice hemma hos min bror med en katt och en bra bok.

Det var fint med snö!

Den här bilden är bara med därför att jag tog den innan jag gick bort i influensa. Och för att konceptet veganska köttbullemackor är nice. 

Sen kom Chriss och gav mig min fantastiskt fina julklapp :D

Sen hände det bästa som nånsin hänt mig när jag och Chriss inte kunde hitta någon vegansk pizzeria med hemkörning och min kollega istället kom hem med pizza till oss.

Himlen var väldigt fin när jag var på väg till en jobbintervju.

Köpte en ny väska! Den kan vara både ryggsäck och axelväska, best ever.

Jag var frisk i fem minuter och jobbade. Det var party i informationen.

Trots att jag var sjuk gick jag upp klockan fem och släpade mig ut till Arlanda. Mådde jättebra. Eller inte.

Väl i Umeå spenderade jag den mesta tiden på soffan medan Martin lagade mat till mig. Och sov första natten på soffan så att jag skulle få sova ordentligt i sängen. Martin är väldigt snäll ibland. Eller oftast.

Blir februari bättre? Stay tuned ...

True story.