Tolkien

Nu ska vi se... 2009 läste jag om LotR (okej, jag ska inte ljuga: jag läser om LotR typ varje år. Actually, mitt nya livsmål är att likt Christopher Lee läsa trilogin årligen. Because reasons) och bara OMG OMG OMG TOLKIEN, *lyssna på Blind Guardian*, ASFSDDJLF, osv. Ni vet, fan girl stuff.

Sen 2010 läste jag den nya översättningen av trilogin och bara "jaha?". Jag gillade den inte alls, och jag blev inte alls lika kär Midgård som jag brukar bli. Det var som vilka böcker som helst, vilket kändes jättekonstigt. Inte alls rätt.

2012 läste jag den på svenska igen, fast den gamla översättningen (för det var vad som fanns tillgängligt när jag kom på att jag skulle läsa om böckerna när jag var hos mina föräldrar) och till en början var jag lite fangirlig, men det svalnade av rätt fort. Sen tog det mig ju ett år att läsa allt också (men det har mycket att göra med att jag läste en GIGANTISK version som jag inte kunde bära runt överallt, och jag läste till största delen när jag åker kollektivt, så alla böcker som är för tunga att bäras runt på tar tid för mig att läsa).

Och det låter säkert jättelöjligt, men jag var på riktigt lite orolig där ett tag och bara "tänk om magin liksom är förlorad". Om jag aldrig mer kommer tycka att Tolkien är så där jävla fantastiskt och bara tokfangirla. Klart att jag alltid tycker det är bra liksom, men så är det ju med allt man gillar: har jag inte sett Star Wars på ett tag så brukar jag inte vara ett galet Star Wars-fan, och min HP-besatthet kommer oftast bara tillbaka när jag läser om böckerna, även om jag alltid är ett fan förstås.

Sen kom The Hobbit.

Som jag personligen tycker är helt perfekt. Eller kanske inte perfekt, den är ju lite töntig ibland, men skitsamma I LOVE IT. Jag sitter och argumenterar emot alla som har något dåligt att säga om den, spenderar jättemycket tid med att kolla tumblrs och grejer om filmen, har börjat läsa Sagor från Midgård för första gången, och är allmänt sådär ASDSDFJKLDFF.

Alltså jag misstänker ju starkt att alla andra kommer tröttna på mitt prat om den filmen ganska snart, men I don't caaaaaare för det känns så bra. I'm home, typ. :D

True story.