Det här med dödstraff...

Jag skriver på ganska många protestlistor varje månad. Amnesty SMSar mig typ två gånger i månaden (bli SMS-aktivist), och jag får mail från andra välgörenhetsorganisationer åtminstone varannan dag. Oftast skriver jag på (nästan alltid, om det inte är högst lokala grejer, typ 'maila din senator', eller 'maila det här företaget och säg att du ska sluta äta deras fisk' när jag aldrig äter deras fisk ändå), och sen tänker jag inte så mycket mer på det förrän jag (förhoppningsvis) får ett nytt mail där det står "hurra, H&M detoxar sin klädtillverkning", och så känns det bra för att de lyssnade.

Jag har med största sannolikhet SMSat emot dödsdomen mot Troy Davis flera gånger vid det här laget, men det var inte förrän igår eller förrgår som jag faktiskt brydde mig mer än "såhär får det inte vara!". Det gjorde väl de flesta, liksom. Igår kunde jag inte sova, så jag låg uppe och läste twitterfeedsen om Troy Davis i en halvtimme innan jag insåg att jag var tvungen att sova. Då var det en halvtimme kvar till hans planerade avrättning och hans advokater hade lämnat in.... jag vet inte exakt vad det heter för jag kan inget om juridik, men en appeal till Supreme Court US eftersom Supreme Court Georgia just sagt nej till att skjuta upp avrättningen. Två timmar senare vaknade jag igen och var tvungen att kolla Twitter för att se om de hade ändrat sig: men det hade de inte. Och när man vaknade imorse så var det försent. Jag kunde inte sluta tänka på det på hela morgonen, vilket kanske låter fjantigt och dramatiskt, och det är ganska olikt mig, men så var det.

Jag tror det var när Saddam Hussein avrättades som jag läste något i DN, som mer eller mindre sa - utan att öppna för diskussion - att "dödsstraff hör inte hemma i ett civiliserat land", och det var någonstans där som jag insåg att det faktiskt är precis så det är (jag gissar att jag varit lite velig innan?). Vilket är varför det är lite av ett mysterium för mig varför USA fortfarande sysslar med det: VAD I HELVETE!? För mig spelar det inte så stor roll om Troy Davis är skyldig eller inte (fast om så mycket som ett vittne tar tillbaka sitt vittnesmål tycker jag fan att en dödsdom bör bli livstid. En jury valde att låta Casey Anthony slippa straff helt och hållet för att de var rädda att hon skulle få dödsstraff, så hur fan kan man låta någon som sju vittnen säger är oskyldig bli avrättad?), för man kan faktiskt inte döda folk bara för att man inte gillar vad de gjort. Även om "man" i det här fallet är USAs högsta domstol.

Det finns en ganska stor risk att alla som var arga igår - och då menar jag amerikaner - kommer säga "jahapp", och inte göra någonting mer. Men jag hoppas verkligen att de tar det här tillfället i akt och tar bort det där jävla skitstraffet, för det hör som sagt inte hemma i en demokrati.

Och jag vet att ingen gillar seriösa inlägg här, meeen jag var tvungen att skriva av mig lite (jo, det var ju djupt, tankeväckande och framför allt provokativt det här... äh, min blogg, jag skriver om vad jag vill!)... jag får väl hitta roliga bilder från internet att prata om inom den snara framtiden.

True story.