onsdag 5 april 2006

Madame President

Hah! Idag fick jag vara Pakistans president i ett spel vi körde på samhället, det ägde som fan. Det gick ut på att vi skulle dela upp oss i två lag, Indien och Pakistan, och sen fick vi gå in i varsitt rum, och där skulle vi bestämma hur vi skulle göra: bomba med atombomber eller inte bomba. Vi fick inte veta vad det andra laget gjorde.

Poängen delades ut på följande vis; om båda länderna valde att bomba fick båda lagen minus 10 poäng, men om ingen av länderna valde att bomba så fick båda plus 10. Om Pakistan valde att bomba Indien, utan att Indien bombade dem, fick Pakistan 5 poäng, och Indien minus 10. Om Indien bombade Pakistan och Pakistan inte bombade dem, fick båda minus (har jag för mig).

När vi delat upp oss i lag fick vi välja en president, och en diplomat. Eftersom ingen kunde tänka sig att vara president, sa jag "Jag känner mig lite makthungrig, jag kan vara det", och fick makten. Natalie blev diplomat.

Efter att ha funderat lite över poängen, kom jag fram till att om vi valde att bomba i första omgången, så skulle Indien, hur man de än gjorde, bli av med poäng, och i bästa fall skulle vi få poäng. OM vi kunde ge oss ett försprång, skulle det vara en enkel sak att se till att Indien fortsatte förlora poäng, och på så vis kunde vi vinna.

Tyvärr hade jag inte "folket" med mig, verkade det som, ända tills det att vi röstade, och det visade sig att det bara var de mest högljudda som var emot det. Vi bomdade, och det visade sig vara smart tänkt: för Indien fegade, och bombade inte.

Nästa omgång, vi bestämmer oss för att bomba, och vinner igen. Vi bombade i tredje omgången också, och av någon anledning vi inte förstår, så låter Indien bli. Uppenbarligen vill de köra den fredliga vägen. Det vill inte vi, för jag är vår president.

Efter det fick vi skicka iväg vår diplomat på ett möte med Indiens diplomat, såklart var hon full av ursäkter och lögner: "nej, vi visste inte att ni skulle göra såhär, förlåt, vi kör också fredligt hädanefter, inga mer bomber". Något vi såklart inte höll.

Omgången efter det tycker alla att vi ska bomba igen, för nu är vi övertygade om att Indien kommer att bomba oss, vi har svikit dem lite för mycket. Jag håller inte med, eftersom jag kommit fram till att vi förlorar mindre poäng på att inte bomba, och eftersom jag är president, så måste de göra som jag säger. Vilket är så jäkla bäst.

Självklart bombade de oss då, och vi förlorade poäng, och de vann poäng. Inte särskilt många poäng däremot, bara tio eller så, och vi leder fortfarande med en 30 poängs skillnad. Gången efter det vill jag bomba, eftersom jag antog att Indien skulle gått tillbaka till sin fredliga ställning igen, men då håller inte mitt lag med mig längre, de vill obomba. Jag skiter i dem och bombar, vilket var rätt beslut, och återigen leder vi med 50 poäng.

Diplomaterna träffas en sista gång, och jag vet inte riktigt vad de sa, men vad de än sa, så tror jag inte Natalie kunde återfå deras förtroende. Men antagligen sa vi till dem att vi skulle vara fredliga i den sista omgången, vilket vi faktiskt var, eftersom jag räknat ut att vi skulle förlora minst poäng på det om de skulle bomba, och vinna mest om de inte skulle göra det. De valde att inte bomba, och slutställning blev följande;

Pakistan: 45 poäng
Indien: - 5 poäng

Och jäklar vad förbannade Indien var när vi återvände till klassrummet, de var ju inte nöjda med att vi bombat dem hela tiden, och de förklarade att de hade velat vara fredliga. Micke sa att han försökt förklara för dem att det inte skulle hjälpa, för "Pakistan har Ellen som president!", men de lyssnade inte på honom. Ignorant fools...

Sen berättade Andreas att normalt sätt brukade poängen sluta med att båda lagen hade ungefär minus 100 var, och det vara bara Indiens fredliga inställning som gjort det här möjligt. Vissa människor, typ Nova, fick dåligt samvete och kände sig hemska när de fick veta att vi sprängt en femtedel av Indien, själv skrattade jag bara ondskefullt: det var ju för fan bara ett spel.

Fast nu verkar folk tro att jag skulle gjort sådär om det var på riktigt. Tror inte riktigt det själv, fast om det visade sig att bomba var den bästa strategin, ja, då vet man ju aldrig.

That's enough of that shit...

5 kommentarer:

Anonym sa...

aaah fan vad du äger!

Ell sa...

Yeah! XD

Chriss sa...

Yaaaay, fett med bra! :D
Jag vill också vara president!

M sa...

*Jag berättar om det här för en kompis i USA*

Jag: I love my friends
Alex: LOL!!!
Jag: they're such gentle, loving people


Du är så Aeg Ellen! XD

Ell sa...

Chriss: Moahahaha, du kan få vara en minister när jag tar över världen. :P

Malin: I KNOW, jag är bäst när jag verkligen vill. XD