tisdag 26 juli 2005

Skejting och saknad

Tredje gången jag skriver det här inlägget, be för mig.

Jag har i alla fall bestämt mig för att mer seriöst börja använda den här bloggen. Skippa Helgons dagbok och börja blogga istället. Det blev för jobbigt med båda två, och jag bestämde mig för att om jag måste välja ville jag hellre ha den här. Känn er hedrade, eller nåt.

Anledningen vet jag inte. Kanske känns det här mer spännande. På Helgon vet man alltid hur många som läser, men här vet jag inte. Det kan vara trettio som läser – det kan vara tre. Visst, det sistnämnda verkar troligare, men det spelar ingen roll. Jag vill ha bloggen (även om det kommer bli svårt att skiljas från Helgon-dagboken. Om det ens går.

Ja, ja. Jag är hemma från Kristianstad nu i alla fall. Tyvärr. Det var så underbart där. Med Chriss. ^^ Visst, (jag har sagt det förut, och jag kommer säga det igen:) det är jobbigt att bo med någon tjugofyra timmar om dygnet, men om jag måste välja någon att göra det med, så tar jag nog Chriss.

Nu vaknar man på morgonen och inser att det inte ligger en glad skåning i samma rum. Istället inser man att man ligger i sin egen säng, och inte på en madrass på ett golv sextio mil bort. Vet ni hur deprimerande det är? Jag vaknar inte ens av att jag får en kudde i huvudet numera (vilket kanske inte är det angenämaste sättet att vakna på, men det betyder i alla fall att Chriss finns där!).

Vilket leder oss till nästa ämne: saknad. Jag saknar Jojje och Chriss något förskräckligt (fult uttryck, eller hur? Jag var bara tvungen att använda det!) just nu. Så länge jag är med någon av dem kan jag på något vis koppla bort saknaden på den andra. Men det går inte nu, för nu är ingen av dem här. Och Jojje messade tidigare och berättade att han inte kommer hem på torsdag som jag trodde, utan på fredag. Vilket ger mig ännu mer rastlös tid då jag bara går runt och längtar.

Den sortens tid är jag trött på. För jag vet vad den innebär, kom inte och påstå något annat. Att jag är van vid den gör det lite lättare, lite mer uthärdlig, men jag gillar den fortfarande inte. Jag längtar nästan jämt efter Chriss, och precis när man kommit hem är det ännu värre. Jag längtade hela tiden efter Dennis, och nu vill jag absolut inte uppleva samma sak med Jojje.

Men det är bara två dagar. Det går nog att leva med. Imorgon ska jag på bio med min mamma och lillasyster. Vi ska dra in till stan och käka (jag äter frukost i stan :P), och sen ska vi se Batman Begins. Det blir antagligen väldigt skoj! ^^

Igår var också skoj, för då skulle jag och Spanskman iväg och skejta här i Kyrkbyn. Det finns tyvärr inga bra ställen här som man kan göra det på, så det slutade med att vi stod vid Vallentunasjön och snackade skit istället (vilket var grymt kul!). Innan såg vi HippHipp! Säsong två också, med Zackrid. Det var också grymt roligt!

Mindre rolig sak är att Musikski och Musikskis mamma inte kommer överens om Musikskis 18 års-fest. Musikski vill att det bara ska vara vegetarisk mat där, men det tycker inte hennes mamma. Hon anser att man gör helt enkelt inte så – tvingar på andra sitt eget kostval. Personligen tycker jag att det får man visst göra, om man äter specialmat och är den som står för maten. Till exempel, om Svedski skulle kräva att allt på hennes nästa fest är glutenfritt, då skulle det vara okej. Bara var och en inte behöver typ äta kött eller något annat de av princip inte äter.

Till exempel, om jag skulle gå på en thailändsk fest, då skulle jag väl inte bli upprörd om det bara fanns thailändsk mat? Istället skulle man ju tycka att det var spännande och ul med all den nya maten och så. Jag förklarade detta för lillasyster, som höll med och sa att ”man äter ju det som bjuds”.

Aja, nu verkar det som att Musikski ska planera festen själv. Hon tänkte göra en stor picknick, bjuda alla hon känner och säga åt dem att ta med sin egen mat. Synd för hennes mamma, hon verkar ha jobbig lite med planerandet, men tjockar man sådär så.

Nu ska jag nog sluta, och göra något annat. Kanske skriva mer på min senaste MAT-gänget-berättelse. Då får Trams något att läsa när hon kommer hem, och då tror jag hon blir glad. ^^ Förresten kom jag på att jag måste få Zackrid att böjrja blogga, för han skulle skriva roliga och intressanta grejer. Jag menar; jag dyrkar fortfarande inlägget ”så var man här igen” som han skrev på Helgon.

God natt. Nu ska jag skriva och sen ska jag se om jag hinner spela CS litegrann.

Over and out.

Inga kommentarer: