tisdag 14 mars 2017

I'm still standing for hope and glory

hashtag detgårbranu

Hela förra veckan var som ett töcken av nervositet eftersom jag väntade på svar om jag skulle få ett jobb eller inte. Det var rent löjligt, på torsdagen kunde jag i perioder inte tänka på någonting annat, jag bara stirrade på telefonen och väntade på att den skulle ringa medan en klump i magen växte sig större och större. Det är ju inte direkt hälsosamt att leva sitt liv så.

På fredag morgon ringde det och när jag insåg att det var rekryteraren och inte själva arbetsplatsen förstod jag ju att jag inte fått det. De sa massa snälla grejer, om vilken bra kandidat jag var, att de helst hade velat anställa mig och den som fick jobbet, att om något öppnade upp sig så skulle de höra av sig och att jag i framtiden ska begära mer i lön, men det ändrade ju inte riktigt det faktum att jag inte fick jobbet. Att det nu väntar åtminstone några veckor till av osäkra timmar och dåligt med pengar, även om en annan amazing opportunity skulle dyka upp på en gång.

Så det var ju inte så jävla party, om man säger så.


Jag har inte direkt lust att gå in på detaljer på min jäkla blogg, men när man trodde veckan inte kunde bli mycket sämre kom Martin och ba RELATIONSKRIS, vilket ju verkligen inte var vad jag behövde men å andra sidan är det ju sällan man kan planera såna saker så vad förväntade jag mig? Jag tror iaf vi kommer ta oss igenom skiten, men jag räknar med att helgen som kommer - när jag ska dit - kommer att vara ganska emotionell. Som det se ut nu föreställer jag mig att vi kommer gråta massor och ha asmycket sex, men det kan vara så att jag har sett för mycket film och har en romantiserad bild av relationskriser. Antagligen kommer vi bara kolla på Iron Fist och ba "den här var ju ... inte så bra".

Hur som helst har jag redan lite tips på jobbfronten så helt kört är det väl inte att lyckas styra upp någonting innan sommaren, vilket just nu är mitt mål. Men det vore ganska skönt om världen bara kunde ta och fucking chilla lite i fem minuter, för jag känner mig ganska så överväldigad at the moment.


Oh well. Bara att bryta ihop och gå vidare. Fast I swear to the gods om nån säger det till mig igen kommer jag fucking bryta deras nacke och gå vidare.

True story.

Inga kommentarer: