Recension: Jag lever, tror jag

Jag lever, tror jag by Christine Lundgren
My rating: 5 of 5 stars

Okej, så jag kanske ska börja med att säga att det är min BFF som skrivit den här boken. Bara för att folk inte ska upptäcka det sen och kalla mig biased eller nåt. Eller att säga att det är bara därför jag ger den 5 stjärnor. Det är svårt att vara 100% ärlig mot sig själv när det gäller en bok som är skriven av ens bästis, men jag tycker verkligen den är värd fem stjärnor. Kanske hade jag gett den fyra om jag absolut inte känt Chriss, men jag vet inte. Som sagt, det är svårt att vara ärlig mot sig själv, men goodreads system säger att fem stjärnor betyder "I loved it", och ja, I loved it, så vad mer vill ni höra?

Ni vill säkert ha en seriös recension. Ok. Absolut. Jag fixar. Jätteseriöst. Ehh, vad ska en sån innehålla nu igen? Right, man ska säkert diskutera vad som är så bra med boken. Of course. Okej, Chriss har sagt att hon skrev den lite för att hon är trött på hur folk försöker berätta för andra människor hur de får sörja, och jag älskar verkligen hur den här boken bara kastar alla såna konventioner åt helvete. Kim sorg är så rå och arg och utåtriktad och även om hon inte alltid tar så bra beslut (eller väldigt sällan, beroende på hur man ser det) förstår man henne nästan hela tiden, och framför allt så är det väldigt befriande att följa med henne på den resan. Att se att man kan krascha fullständigt efter någons bortgång men sedan ta sig upp igen. Att det varken finns rätt eller fel när det gäller att sörja.

Åh, bra, det där lät väl seriöst och fint? Yees. Vad ska man mer skriva i en seriös recension? Ska man kanske jämföra den med andra böcker? Ja, alltså jämfört med många andra ungdomsböcker tycker jag absolut att den står sig. Den är inte klyschig, men den är skriven av någon som älskar och kan genren. Chriss språk (ok, om det här var en seriös recension skulle jag någon skriva "Lundgrens språk", men jag hoppas ni förlåter mig för att jag inte gör det) är roligt och on point, det fungerar som en perfekt röst för Kim och det får en att skratta även i de riktigt sorgliga delarna av boken. Om någon funderar på om det är en för tung bok med tanke på vad den handlar om kan jag lugna er, den är varken för tung eller för lättviktig: den är en perfekt balansgång mellan sorg och svart humor men också genuint fina bitar som får en att må bra och känna sig hoppfull.

Det här går ju skitbra, heja mig, som värsta masterrecensten här. Okej, nu ska vi se, slutspurten, här gäller det att bara ta hem det hela så har vi den perfekta recensionen i en liten ask. Jag hittade en lista på vad en recension ska innehålla och det ska vara typ "referat av författarens tidigare verk", men jag vet inte om ni vill att jag ska berätta om gamla self-insert fanfictions som Chriss skrev i sina tonår, för det här är ju som ni säkert känner till hennes debut. En amazing debut som liksom smålovar att det kommer att följa ett fantastiskt författarskap i framtiden.

Nej, men okej, nu har jag varit seriös och jag är säker på att ni alla vill läsa boken efter den här superbra recensionen, men låt oss ändå sammanfatta allt. Det är en jättebra bok, den har humor, sorg, den har en bra handling, ett lagom stort mysterium, karaktärer man kan relatera till, random encounters på kyrkogårdar, bitar som får en att skratta, bitar som får en att gråta, filosofiska frågor angående vad som händer om man mikrar yoghurt - allt som en bra bok ska innehålla. Så det enda jag kan säga som sammanfattning är helt enkelt LÄS CHRISS BOK, MOTHERFUCKERS!

Du kan köpa den här mest fantastiska av böcker hos Bokus, Adlibris eller CDON. Du kan även vinna ett signerat ex här på min blogg!

True story.