Lever den här boken upp till hypen? Nej. Jag tänker gå så långt som att säga att den är överhypad och inte alls så bra som de säger. Det är som i Unbreakable Kimmy Schmidt när Mikey säger att Cate Blanchett är en fantastisk skådis och Titus svarar "is she? Or is she just tall?". Är den här boken bra eller är den bara lång? Spoiler: den är bara lång.
Alltså, jag säger inte att alla böcker som är såhär långa är dåliga, men är det inte typ Stephen Kings Det eller Lord of the Rings så borde den antagligen redigerats ner. Och det här fallet här. Först hade jag fått för mig att författaren var väldigt ung och tänkte att jag kunde vara lite schysst, men eftersom det inte var så känner jag att det inte finns några ursäkter. Låt inte en debutförfattare skriva 600 sidor oredigerat.
Och den känns så oredigerad? Skrivandet är rambly, genom att konstant gå över samma saker om och o igen, och ibland så introduceras koncept i berättelsen på platser där det känns som att de borde nämnts långt innan. Det känns som att författaren hela tiden tänkte "jag ska fixa det här när jag redigerar" och aldrig gjorde det (fast det är väl klart boken redigerats, det känns bara inte så).
Dessutom gör den sååå många saker om stör mig i skrivande. Kursiverade tankar som redan förklarats i den löpande texten. Aaaaalldeles för många utropstecken. Witty dialog som fick mig att cringea. Och den kan inte bestämma sig om den ska använda modern språk eller mer ålderdomligt, så den kör nån sorts mix mellan båda som inte funkar.
Allt det här gjorde det väldigt svårt att relatera till protagonisterna, som är väldigt tråkiga personer. Hirka är ????. Hon är typ den klassiska YA-huvudpersonen i det att hon inte har någon personlighet och ändrar den när det passar berättelsen. Hon är lite egoistisk och väldigt säker på att världen är ute efter henne, vilket oftast är sant men inte alltid. Hennes love interest, Rime, är varenda Edward Cullen tragiska-angsty-broody dude som vi sett förr. Och precis som i Twilight finns det en anledning till att de inte kan kyssas eller ha sex som är ... lite problematiska. Det är ganska 1900-tal att shamea tjejer för att de har sex, även när det är av magiska anledningar.
Plus att hon fuckade upp världsbygget. Det tar alldeles för lång tid för svansar att nämnas med tanke på bokens premise och de verkar inte ha spelat så stor roll i Hirkas liv? Vilket känns konstigt eftersom det känns som att svansar borde vara en stor del av kroppsspråket i världen, men det är det inte. Jag får aldrig känslan av att Hirka har problem med att uttrycka sig på grund av sin brist på svans eller att de andra karaktärerna typ avslöjar sig genom att svansen rycker till när de inte menade det. Det känns som att hon missade något där.
Så varför tre stjärnor? Jag vet inte, kanske för att jag gillade att den var baserad på nordisk mytologi eller för att det var kul att läsa riktigt high fantasy igen, där folk hänger på värdshus och kastar öl på varandra. Det är inte något jag läser ofta nu för tiden och jag blev nostalgisk. Och med tanke på bokens slut är jag, irriterande nog, sugen på att se hur det fortsätter.
True story.
Throne of Jade by Naomi Novik
