onsdag 30 december 2009

Men jag befinner mig i mitt decennium

Så alla tidningar försöker sammanfatta det här årtiondet och frågar folk vad de minns mest från det. Jag tänker inte göra det. Jag var tio när det här årtiondet började, och det vore bara löjligt att välja en grej jag minns från halva mitt liv som definierar det. No dude. Men Metro tog upp det faktum att det här var nördarnas årtionde. Jag citerar:
En gemensam trend för dem, och för hela 00-talet, tycks vara nördar och lyx.
Vi fick fantasy i massor, både på film och tv. ”Sagan om ringen”-trilogin slog publikrekord efter publikrekord och folk tältade, utklädda till orcher, på Kungsgatan i Stockholm för att försäkra sig om biljetter till ”Star wars”.
Det bevisar förstås att Metros reportrar är ett gäng genier, för Martin berättar alltid om hur många orcher som köade med honom när han köade till Star Wars. Men förutom det så är det sant, nördar har fan dominerat 00-talet.

På alla sätt. Vad har vi haft för filmer under 00-talet? Let's see, Sagan om ringen, Star Wars-uppföljare, seriehjältefilmer (tills vi kräks), och ett gäng TV-spelsbaserade filmer. 00-talet var årtiondet då det inte behövdes göra reklam för filmer - de blev superkända online långt innan de kom på bio. Det behövs nördar för det.

Var har nördarna inte nästlat sig in under det här decenniet? För första gången har en nörd valts till USAs president, nördarna tjänar mest pengar, de får tjejer nu för tiden, och det är inte bara bleka datorgeeks som är nördar längre, nördar är inne!

Däremot så kommer inte nördarna ha varit en trend som går över 2014 för att alla vet bättre, we are not done yet. Jag lovar att det här kommer att vara nördarnas århundrande. Vänta ni bara.

True story.

Nice bajs

Jag hatar gymmet jag är signad upp på nu. Det är egentligen inte dåligt, men det ligger vid Universitetet, och när jag köpte gymkort var jag där fyra gånger i veckan, och alltså var det väldigt smidigt. Nu är jag där en gång i veckan, och att ta sig dit och tillbaka tar en timme (tjugo minuter tåg, tio minuter att gå, gånger två). Då blir man jäävligt otaggad. Så jag har gjort allt för att slippa gå dit, typ genom att gå ut och springa trots snön.

Idag tänkte jag utnyttja ett erbjudande om att träna gratis en gång på gymmet som ligger fem minuter härifrån (som jag inte orkat köpa kort till, för det är dyrt och man kan bara signa upp för ett år och inte ett halvår), och så visar det sig att gratisträningen inte bara gäller för en gång, utan enda fram till 26e januari! Score!!! Gratis träning i en månad, och asnära hemma. En mkt bra dag to say the least.

Imorgon är det nyår, så då blir det party party med massa god mat och James Bond-tema. Bli jätteavundsjuka allihop, för det är vid såna tillfällen det är nice att vara jag. Det kommer antagligen att tas massvis med snygga bilder (dude, James Bond-tema!!), så de hamnar här förr eller senare så att ni alla kan titta på bilderna, sucka Askungen-aktigt och utbrista "vad är väl en dag som Ellen? Det kan ju vara tråkigt, och dötrist och... och... alldeles, alldeles underbart". Right. Nu när jag tänker på det är det nog troligare att alla slutade läsa någon gång i början av inlägget och undrar när jag ska lägga upp mer bilder på Star Wars-skor.

True story.

tisdag 29 december 2009

I've got a theory: that it's a demon - a sparkling demon! No, something isn't right there...

TRUE STORYKids, new theory: Twitards är inte störda av naturen, de har tvingats bli det av bisarr marknadsföring (av någon anledning känns "avföring" mer passande, om än något grammatiskt inkorrekt). Men sanningen är att några av grejerna man får se på den länken känns mer som bisarr avföring än något annat.

Nu känner jag för att dissa Twilight. Man kan googla på "Twilight sucks"-bilder, varpå man får upp roliga serier där böckerna får vad de förtjänar, bilden däruppe, samt photoshoppade bilder där Edward är supertjock (typ bilden för några inlägg sen). Detta gör mig lycklig. Nog för att Edward är vrålful hur han än gör, men det går ju att göra hans fulhet rolig i alla fall. Hehe.

En sak jag tycker är fantastiskt med filmerna är att de inte lyckats ha en enda snygg person med alls. Det är imponerande. Jag menar, vi har Eddy C, som jag inte ens behöver påpeka hur ful grabben är (tvätta håret för fan, och testa att inte se ut som ett drogat psycho på ett enda foto?), och sen har vi Jacob. Om jag fick en krona för varje gång jag hörde/läste någon säga/skriva något i stil med: "jag gillar ju inte Twilight, men om något är jag Team Jacob", jag antar att folk gör det för att visa att S-Meyer inte bara skriver skit, hon kan inte ens skriva bra skit. Det roliga är att jag hatar Jacob mer än Edward, en bedrift med tanke på att varulvar generellt sätt är coolare än vampyrer i alla fall.

Men inte Jacob. Han är sååå jävla irriterande att jag vet inte var jag ska ta vägen ("WHYY DOON'T YOU LOOVEE MEEEEE????? :((((((("), och Taylor Tjosan som spelar honom? LOOOOOOOOOOL. Chriss säger att han är en bra skådis, vilket jag inte kan uttala mig om, men jag kan göra två saker: garva ihjäl mig åt det faktum att han inte kan stänga munnen på en enda bild han är med på, och garva åt honom och resten av hans varulvspack och deras "muskulösa tröjlösa kroppar". Oh, get over it. Ta på er tröjorna och kom tillbaka när ni ser ut såhär (ja, en varulvsfilm med honom i huvudrollen skulle jag SÅ se).

Jag kan erkänna att då och då skriver S-Meyer något som är okej (jag gillade förklaringen till varför Edward omedelbart föll för Bella, ända tills han avslutade det med "and now I must love you forever", vilket förstörde de fyra sidor han just förklarat det), men det är snarare enligt "om en apa spenderar oändligt med tid med att knappa på en skrivmaskin kommer den förr eller senare att skriva Shakespeare"-principen, än ett bevis på en dold författartalang. Det är som att hon då och då tas över av en musa, men så fort musan går iväg på kafferast inser S-Meyer att något bra skrivits och spenderar de kommande fyrtio sidorna med att bajsa på det.

Så finns det ju de som påpekar att S-Meyer i alla fall får ungdomar att läsa, vilket är ett argument man kan köpa i nästan alla fall. Det är okej att du älskade Eragon om du gick vidare till att läsa och uppskatta Sagan om ringen. Välkommen till den bra litteraturen. Jag menar, ibland måste man läsa dålig litteratur för att uppskatta den bra. Problemet är bara att Twitardsen kommer inte gå vidare till att läsa Tolkien ("eeh, vadå beskrivningar? Det står ju inte om hur gudomligt snygg Legolas är en enda gååång!"), Jane Austen (som jag aldrig läst, men något säger mig att bristen på glittrande vampyrer skulle trötta ut dem ändå), Bram Stoker ("MEN DE GLITTAR JU INTE!!!"), eller något som ens är i närheten av bra, de kommer bara sitta där med sina Twilight-böcker och påstå att R-Pattz är det bästa som hänt världen.

Oj, vad mycket Twilight-hat det blev. Heh. Jag skulle egentligen länka till en bra sammanfattning av böckerna jag hittade (så man slipper läsa skiten!), men jag hittar inte dem. Damn it. Det är därför man ska spara alla länkar...

True story.

Presenter till en själv är de bästa presenterna

Återigen tänker jag tipsa om något Meg Cabot skrivit, fast istället för att ge bort en prenumeration till någon annan kan man ge det som en sen julklapp till sig själv! Inspirerad av det inlägget har jag nämligen gett mig själv en tillsvidare-prenumeration på Empire från Press Stop. Skitbra, med tanke på att man betalar per nummer, och bara betalar tio kronor mer än i butik (och nej, jag är inte sponsrad, jag tyckte bara det var en så bra idé!).

Idag var jag och Elin i Norrtälje och fikade med Cykel och Koppp. Vilket var väldigt nice, och Norrtälje var trevligt. Lite smågulligt sådär. Caféet vi satt på var för övrigt asnice, de hade en egen meny för deras olika sorters varm choklad (och tog ingenting extra när jag ville kombinera grädde och marshmallows!). Vilket känns som ett trevligt alternativ till alla avancerade Stockholmska kaffemenyer.

För övrigt var det kallt ute idag. Och jag hade nya skor utan några som helst räfflor på undersidan, med jättehög klack, och igår var det slask, så ni kan ju gissa vem som sett ut som Bambi på hal is hela dagen. JAG. Men jag är hemma och nu mår mina fötter och jag bra igen, så det var nice. Men jag ska nog tänka mig för innan jag ger mig ut i de stövlarna igen (trots att de var snygga och varma!).

True story.

måndag 28 december 2009

Mellandagsrea


Idag var jag och mellandagsshoppade. Oh, the horror! Jag var ute och sprang imorse, och det var mindre jobbigt än två timmar i Täby Centrum. Dear lord alltså. Folk överallt, och framför allt folk som gillar att stå i vägen. Det är så man vill ha ihjäl alla med en machine gun. Fast det hade jag såklart inte...

Som ni ser köpte jag de mest awesome hörlurarna som någonsin skådats. I love them. De är bekväma och ljudet är fantastiskt, och så är de ju såå snygga. Det var det enda jag verkligen ville ha som jag inte fick i julklapp, men nu känner jag att min nördighet har kompletterats. Underbart.

Förutom det köpte jag ett par stövlar som min ömma moder betalar (väldigt snällt av henne, speciellt då jag har brist på vinterskor), använde mitt presentkort på Body Shop (och vi vet ju alla hur glad det gör mig), och så köpte jag en svart tjocktröja vilket jag tror jag sagt åt mig själv att göra sen i juli. Och ett SL-kort. Wohooo. Jag hatar att behöva köpa SL-kort, det kostar så sjukt mycket. Men nu får man iaf studentkorten som accesskort, det gör mig lite gladare.

Right, nu ska jag vara duktig och plugga matte, medan jag ser ikapp allt Biggest Loser jag missat (ja, det gör mig lite sorgsen att det är den enda serie jag följer aktivt nu, men jag älskar den ändå. Jag ska bli som Jillian när jag blir stor). Sen ska jag spela Lego Indy resten av kvällen. :D

True story.

söndag 27 december 2009

God jul

Så, god jul people! Ja ghar haft en underbar jul. Fick massa nice klappar, typ en R2-väckarklocka, Clint Eastwood-lakan, Macahans-boxen, mer film, och en asskön morgonrock som jag bott i sen dess.

Ja, jag har knappt lämnat huset sen julafton, med undantag för att bygga en snögubbe och börja på ett snöfort i fredags, utan spenderar min tid i min morgonrock, spelandes Lego Indiana Jones på min Wii. It is niiice. Precis vad jag ville göra med min ledig tid. Fast imorgon tror jag att jag ska börja lämna huset på allvar.

Nej, Indy kallar! Hoppas ni haft en bra jul as well.

True story.

onsdag 23 december 2009

Julafton

Nuu ska jag blogga om julen. Åh, vad alla längtat efter det känner jag. Hehe. Jag gillar julen. För er som inte kommit in i julstämning skrev jag en jetefin dikt för tre år sen om att försöka komma in i julstämning. Ni kan ju läsa den. Eller låta bli.

Anyway, en 24 december hemma hos mig:

00.00 - Sitter jag och Zackrid på MSN och öppnar julklappar. Zackrid julklappar är oftast väldigt fyndiga, så det ser jag fram emot som vanligt!

11.00 - Plus minus en timme så är det då man vaknar. Man klär på sig sminkar sig, tar med sig en bok, och mobilen och går ner och sätter sig i soffan i vardagsrummet, där resten av dagen spenderas. "Med undantag för några gånger då man går på toaletten", som jag så fint beskrev det tidigare.

12.00 - Vid det här laget har till och med min bror lämnat sitt rum och han, jag och min syster tittar på Ice Age. Varför ser vi Ice Age varje jul? I don't know. Det började för åtminstone fyra år sen, och sen dess har vi fortsatt. Men det är en awesome film, så det är ingen som klagar (det är en av de grejer som vi ser fram mest emot, vi har pratat om Ice Age i flera veckor!).

14.00 - Julmat. Jag är vegetarian, så de första julborden efter att jag blivit det var sååå tråkiga. Men nu är mamma jättesnäll och gör vegetarisk Janssons Frestelse (vi skulle testat en med svamp i i år, men det skulle vara kaviar också, så det blev inte av), och falafel och vegobullar. I år ska vi ha HALLOUMI med också, vilket är awesome. Mmm, halloumi liksom!

15.00 - Kalle Anka. Jag är glad att det inte är reklampauser på SVT, för i så fall skulle min syster lätt zappa över till Anna Anka på TV3, och det gör man fan inte. Det blir snarare som alla andra år, vi sitter och dissar programmen som vi sett hundra gånger och käkar julgodis istället.

16.00 - Lisa försvinner mystiskt iväg för att röka eller vad hon nu känner för, och in kommer tomten. Tomten läser rim på paketen och tar sedan av sig tomteluvan och öppnar Lisas paket. Alla är glad.

18.00 - Alla äter gröt till middag, utom jag som inte gillar gröt, jag käkar något annat.

19.00 - Jag, mamma och pappa tittar på Karl-Bertil Jonson. Alla garvar när pappan skriker "HAR JAG NÄRT EN KOMMUNIST VID MIN BARM?". Varje gång. Jag tycker egentligen inte den är så bra, men den har börjat bli en del av julen...

20.30 - Svensson, Svensson-julavsnittet visas på TV, så det kollar vi såklart på.

21.00 - Hela familjen ser på julavsnittet av "En himla många program". Som vi kan citera utantill. I år har vi köpt hela serien på DVD, så det kommer bli extra smidigt.

Efter det går alla och leker med sina julklappar och julafton är slut. Precis som det här inlägget. :O

True story.

"Jag leker och tränar. Det ska vara kul att träna!"

Åhhh, kristus i kakan vad mycket socker jag ätit. Uääh, jag tror jag spyr alltså. Och inte på ett "åh nej, jag kommer bli såååå tjock av det här"-sätt, utan "OMG, ÖVERDOS"-sättet. Jag äter nästan aldrig socker numera (seriöst, det tog mig tre veckor att äta en chokladkaka, vanligtvis tar det tre dagar), och idag har vi bakat knäck och kola (samt ätit upp den misslyckade kolan från igår)... uäääh!

Men jag har haft en nice dag. Jag började med att gå upp halv elva och ta en springtur. Och nu stirrar alla på skärmen såhär: o_O. Det var 90% for the lulz (prova att springa länge i snö någon gång, roooligt!), och 10% för att jag inte orkade gå till ICA utan tog det på vägen. Där köpte jag hårfärg och pepparkaksformar som såg ut som en giraff, en elefant, två dinosaurier och vad vi tror är en hund. Fett awesome.

Så jag har färgat håret, fikat och bytt julklapp med Zackrid, och bakat massor. Jag är inte ens klar än, för vi ska baka klart pepparkakorna ikväll så jag kan använda mina nya coola formar. Egentligen hade vi planerat att baka ett hus idag med, men det finns en viss brist på deg, tid eller såna där färdiga husdelar. Vi kanske gör det i mellandagarna istället.

För övrigt: fan vad jag ser fram emot mellandagarna! Det ska hetschillas utav bara helvete. Jag planerar att lämna huset ungefär var tredje dag, äta gott, spela TV- och dataspel, och ha ett En himla många program-maraton. Jag känner att jag verkligen behöver det.

Jag tror jag ska ta tag i det där med att skriva om hur en jul hemma hos oss ser ut. Jag är säker på att ni inte kan leva utan ett sånt inlägg.

True story.

Ehh, just det... bilden har ingenting med någonting att göra. Jag hittade den på min dator och tyckte den var kul. Och så är det lite av en reply på Linneas inlägg...

tisdag 22 december 2009

StilGudrun slår till igen

Chriss ["Giving up already?"] - {"We are golden"} säger:
Äsch, färga håret kan du göra imorgon, så kan du chilla fram tills du ska jobba! Om det är nåt jag har lärt mig av Oliver så är det att när man ser som minst fram emot något så blir det som bäst sen!
Och tänk på att om du har tur så får du en signerad Calle skiva när jag kommer!

Jag har nog aldrig blivit så peppad av att bli tillsagd att skjuta på allt till dagen därpå som det här. Chriss bevisar ännu en gång varför jag utnämnde henne till StilGudrun och tog fasta på hennes mycket djupa råd om livet. Chriss är allt bra bra. :D

Efter detta peptalk ska jag nog spendera dagen med att spela Wii, och kanske laga en kesolasagne (kan ju vara bra uppvärmning inför nyår, eller nåt). Mmm, Wii... jag har inte hunnit spendera så mycket tid med Batman på senaste tiden, jag brukar bara ta mig ett game frisbee när jag behöver muntra upp mig själv (hunden är så söt!), eller fäktas när jag är arg. Men jag kanske skulle ägna den lite mer uppmärksamhet idag...

LOL, min syster kom just och frågade om jag hade sett hennes skor som ser ut som små hundar. Jag hade glömt att jag brukade kalla hennes moonboots för det back in the days. För övrigt undrar jag när moonboots ska bli inne igen. Då ska jag skaffa ett par.

True story.

måndag 21 december 2009

Psykologfail

Nu ser jag en konstigt dokumentär om USAs farligaste brottslingar (och det är USA, de är farliga!) som man kastat in på någon anstalt i Alaska och slängt bort nyckeln till. Det går på femman, så jag borde kanske stänga av och lägga mig, men vore ju rationellt och det vill man ju inte vara.

Anyway, en grabb är aningen rubbad. Jag missade vad han satt inne för, men han hade i alla fall strypt sin cellmate sen eftersom hans cellmate satt inne för att ha dödat sin mamma. Grabben ifråga tycker alltså, för att citera en av de som jobbar där, "att han har rätt att göra vad som helst mot vem som helst". Och det är förstås inte helt förvånande, han sitter inne i ett fängelse för de farligaste brottslingarna liksom, klart han är ett psycho.

Vad säger fängelsepsykologen? "Det här är en person som dödar för att han inte tycker att man ska döda sin mamma, och det tycker jag är detsamma som att han är beredd att offra sitt liv för sin mamma." OCH DET ÄR PSYKOLOGEN!!! Brottslingen själv säger att han aldrig borde släppas ut och sitter där han hör hemma.

Jag vet att det är USA, men något är fel om den farligaste brottslingen på det farligaste fängelset har mer insikt än vad psykologen har. I'm just saying.

True story.

lördag 19 december 2009

How TV3 stole Christmas

Alla har ju sina jultraditioner. Själv gillar jag traditioner, så jag har extra svårt för det när saker inte går som de ska. Till exempel är jag fortfarande inte glad för att mamma vägrar göra en godiskalender till mig och mina syskon (det var två år sen sist... eller var det tre?), men man får acceptera det ibland.

Men vissa saker vägrar jag kompromissa bort, och en av de grejerna är att jag måste få se Grinchen innan julafton. Och det är ytterst sällan ett problem för femman eller trean visar alltid den en kväll eller två innan, och så sitter man där med någon som tycker att det är overkligt när Grinchen drar upp släden med alla julklapparna, och då vet man att det snart är jul. Dessutom är det min favoritjulfilm också, så då vill jag se den ännu mer.

När går den i år? Idag, halv två på dagen, eller på självaste julafton!!! NEEEEJ, TV3 hur tänker ni!? När ska jag få se Grinchen egentligen? Nu måste jag ju göra något så löjligt som att ladda ned den för att få min årliga fix av Jim Carrey i extremt mycket smink (eh, nej, just det, det har jag ju sett en gång tidigare förresten). Det känns inte helt okej.

Nu ska jag vara lame och ställa en fråga i bloggen, vilket jag egentligen tycker är töntigt för folk bryr sig aldrig och man får aldrig svar, men jag är uppriktigt intresserad: vilken är den bästa julfilmen enligt dig, och hur viktigt är det för dig att få sen den varje år? (Och vi pratar filmer som handlar om julen, jag har en grej med Ice Age som jag återkommer till om några dagar, men den räknas inte för den är ju inte en riktig julfilm)

True story.

fredag 18 december 2009

Solitary Snape önskar en motherfucking god jul


Det är väl allmänt känt att Wizard Rock inte är min grej (förutom Swedish Shortsnouts, som jag verkligen gillar), men den här videon gör mig helt ärligt imponerad. Det är synd bara att den spelades in innan snön!

True story.

Got a little Captain in you?

Jag har inte haft såå många smeknamn genom åren. Typ Barberlius, Ell och Angelina är väl egentligen de enda, och då är Barberlius det enda som användes mycket.

Men igår insåg jag att det coolaste smeknamnet ever skulle vara Kapten. Tänk om alla ens kompisar kallade en Kapten liksom. Det vore riktigt coolt. Alternativet är att bli en kapten av något slag så att man kan kräva det av folk...

Jag var tvungen att blogga om det. Best case scenario: alla håller med och mitt nya smeknamn blir Kapten. Worst case scenario: jag har precis återupplivat Barberlius...

True story.

onsdag 16 december 2009

Geek out

It made my day är en av de bättre sidorna på internet, i alla fall om man vill muntra upp sig själv. Kolla bara på de här:
While walking down the school hallway I saw a guy forcefully trying to kiss a girl in the corner. I was about to help when I heard the girl say “Expecto Patronum.” The guy actually walked away. IMMD
Eller den här:
I was wearing my bronze/blue striped knitted scarf – which might or might not be related to an awesome book – at the supermarket today. As I was perusing the yogurt aisle, another woman – like me, in her mid-twenties – walked past me slowly. She was wearing a gold/scarlet striped scarf and whispered “Go, Go, Gryffindor.” To which I replied “Wit beyond measure is man’s greatest treasure”. We smiled at each other and went our separate ways. IMMD.
Okej, allt handlar inte Harry Potter:
I was in math class. I raised my hand and while the teacher was helping me, I got a text from my girlfriend and my tone is Navi from Legend of Zelda saying “Hey! Listen!” My teacher said without missing a beat, “Not now, Navi, he’s in math class.” IMMD
:D
This morning, I pulled up next to a silver Lexus with a 40ish businessman alone inside. Between sips of his coffee, he was rocking out the radio. The song he was blasting? “I’ll Make A Man Out of You” from Disney’s “Mulan”. IMMD.
Det finns en del som dissar Twilight också:
A friend of mine told me a story about how he was working at the movie theater the night of the New Moon release. He was working concessions when he saw a group of girls hovering around a giant Edward stand-up. He turned away for a moment, then looked back to find that they had put a Hufflepuff scarf around its neck. IMMD.
Och det här är nog min favorit:
I was reading The Lord of the Rings in the train. It’s a one volume special edition with a red leather-bound hardcover. The man in front of me asks, “Are you reading the bible?” I showed him it was The Lord of the Rings and returned to reading. When he got up preparing to disembark, he turned to me and said, “Cuio vae, mellon.” and left. Meaning “Farewell friend”. IMMD
Varför händer sånt aldrig mig? Anyway, alla är inte nördiga, det är bara det att de bästa är det. ;P Det är i alla fall en nice sida och behöver man muntras upp lite är den genial!

True story.

måndag 14 december 2009

What if Kanye West is retarded?

Den här artikeln om Kanye West var så jävla rolig att jag var tvungen att dela med mig. Faktum är att jag har svårt att förstå folk som gillar någonting den mannen gör, för han är ju verkligen störd i huvet. Typ grejen med persienner som solglasögon? Say WHAT?

Annars ska jag börja jobba idag, ska bli spännande. Eller ja, så spännande det nu kan bli att sortera julkort liksom, men man får pengar och det verkar chill (förutom att man kommer hem fett sent, typ två på natten!), så jag tänker inte klaga i alla fall.

Och Calle har fått skivkontrakt! Hurra! Chriss den jäveln har vetat i flera dagar och inte sagt något... hmpf! Men Chriss kanske kan fixa skivan signerad till mig, så jag älskar henne ändå.

True story.

söndag 13 december 2009

Söndag

Bluääähh, jag har kämpat i fyyyra timmar med en äcklig labbrapport i fysik. USCH. Men nu är jag klar i alla fall och det känns så fruktansvärt skönt. Den bästa känslan som finns är att kryssa av grejer på sin att göra-lista, och där fick jag två för en (maila in och skriva labbrapport) så det kändes extra bra. Heh. Det är det bästa med att köpa julklappar med, att när man har köpt en kan man kryssa bort den. Underbart.

Idag kom vi till del 13 i Greveholm vilket innebar att vi behövde byta band. Det var bara ett problem: bandet was nowhere to be found. Acksäll, jag och Lisa satte ut på en epic quest genom hela huset, vi finkammade öken vinden, men vi hittade ingenting. Panik. Och både mamma och pappa har sagt att de aldrig skulle ha slängt det bandet. Det slutade med att vi fick se på YouTube...

...men nu har vi löst det för mamma köpte hela serien på DVD från CDON. Jag tror det var på tiden. Hon köpte även hela Galenskaparna After Shaves "En himla många program"-serie på DVD, vilket är NIIICE för vi har haft typ tre band med den (av fyra), så nu blir det extra smidigt när vi ser julavsnittet på julafton (ni ska få en beskrivning av vår jul någon dag, vi har en del traditioner), och dessutom kan man äntligen se de två program vi missat! Yaay! :D

Nu ser jag The Holiday. Eller den är på i bakgrunden, jag är mest nöjd över att jag är klar med skolarbetet och dricker varm choklad. Snön igår har verkligen kastat mig in i julkänslorna, även om den smälte bort. Och ja, jag känner hur sammanhängande jag är just nu.

Är jag störd som hellre vill ha Jack Black än Jude Law? Jag skulle inte säga nej till någon av dem, men om jag måste välja...

True story.

lördag 12 december 2009

Sneakers!

Så, alla som någonsin träffat mig vet att jag älskar högklackat. I do. På sommaren blir jag tokig om jag går i ballerina för länge (det gällde även när jag jobbade på The Phone House och stod upp HELA dagarna, jag tog på mig klackar ändå efter en månad). Men numera är sneakers så fucking snyggt jag överväger att byta stil helt och bli en sneakerstjej.

Sen läste jag på twitter att Adidas gör en Star Wars-kollektion för 2010. Ja, sneakers baserade på Star Wars! Och de är såååå snygga! De är diskreta nog för att ingen som inte är nörd ska känna igen dem, men ändå såå nördiga och såå snygga. Just check these out:

Jag gillar de här. De är egentligen helt vanliga vita sneakers, men när man tänker på sammanhanget... awesome liksom. Jag gillar inte vita sneakers, men de här skulle kunna vara ett undantag.

Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar dem, eller...

...dem bättre. Jag tycker nog motivet på de här är snyggare, men jag gillar höga sneakers bättre än låga, så det lutar åt de första. Hur som helst, såååå snygga.

Det första jag tänkte när jag tittade närmare på de här var "Dreaner". Osäker på varför. Men snygga som fan är de i alla fall, båda modellen, och färgerna. Men skor som det står "Stormtrooper" på? Lite skeptisk.

De här kan dock vara det snyggaste jag sett EVER!!! Om jag inte kan köpa dem när de officiellt släpps då kommer jag allvarligt talat gråta. De är sååå jävla snygga. Jag älskar allt med dem, jag älskar modellen, jag älskar färgkombination, jag älskar att de är baserade på rebellerna... I want them!!!

Jag tror helt ärligt att den som inte hittar minst ett par av dem (här kan ni se resten av kollektionen) som de gillar inte är min kompis längre. :P

True story.

"Du dödade Mufasa."

It's the circle, the circle of lifeJag är på skitdåligt humör nu. Vissa fittor jag känner gör mig så arg. Så jag ser på Lejonkungen, vilket får mig att må bättre direkt när "Nants ingonyama bagithi" drar igång (ja, jag tycker folk som tror att Lejonkungen öppnar med "AAAHHH" är dumma i huvet). Lejonkungen är nog den bästa filmen i hela världen.

Calle vann inte, vilket vi säkert redan vet. Vi var lite (läs: mycket) ledsna till att börja med, men i ärlighetens namn ville vi väl aldrig att han skulle vinna heller (bara att han inte skulle förlora). Det var fett kul när vi hängde med alla Chriss åkt hit med innan vi drog till Globen och Mariettes flickvän och... Calles mammas kompis (tror jag) pratade om hur Calle och Mariette måååste ge ut en skiva ihop. Ni hörde det här först. ;)

Idag var jag och julshoppade med Elin och Hanna. Det var trevligt i alla fall, och nu har jag bara fyra julklappar kvar att köpa. Fast jag vet bara vad en av dem ska vara, så det lite drygare. Gud vad jag önskar att alla bara kunde tala om vad man skulle köpa och så var det bra så. Men det förtar ju lite av överraskningen...

För att muntra upp mig själv ska jag blogga lite om skor snart. Och vi pratar inte högklackade svarta skor med nitar på, nej, tro mig nördar, you're gonna looove these.

True story.

torsdag 10 december 2009

Walking to Stockholm

Chriss ringde nyss och undrade om jag skulle med på Idol... och varför säga nej? Så nu har vi skaffat biljetter och kommer sitta bakom scenen och inte se ett dugg.

Men vem bryr sig? :D Vi ska se finalen och det kommer vara awesome. Vi varken tror eller vill att Calle ska vinna heller, så hur det än går kommer vi ju vara fett nöjda. :D

Det skummaste är att jag tycker ju inte ens om Idol! Jag är ju en uttalad Idolhatare... och nu betalar jag pengar för att gå och se finalen i Globen? Jag vet inte vad som hände.

Men vem bryr sig? It is niiiice!

True story.

tisdag 8 december 2009

Are you hoping that the snow will start to fall?

Vet ni vad jag vill ha?


Snö.

Jag vet. Man ska springa runt och säga att man hatar snö. Alla hatar snö. Faktum är att jag väldigt ofta brukar säga att jag hatar snö och att jag får ångest när det snöar och brukar referera till det som vitt bajs. Utom julafton, då vill alla ha snö, men årets övriga 364 dagar är det som en sorts kall mjältbrand som alla skyr som pesten.

Men här kommer en liten hemlighet jag av någon anledning inte berättat på flera år:

Jag älskar snö.

Okej, visst, när det snöar för fjärde gången i april då är jag lite mer skeptisk till det, men fan, jag skulle vara skeptisk mot sommarvärme i januari också. Nu är det dock december och inte en jävla snöflinga har jag sett till.

Det gör mig deprimerad. Man vaknar sex, tittar ut genom fönstret, och OOHH, det är svart. Man går ner och äter frukost och OOHHH, mörktgrått kikar fram bakom träden. Man sätter sig på Roslagsbanan, ser solen gå upp och OOOOHHHH, nu är det ljusgrått överallt. Ja, Sverige är väl för vackert.

FUCK YOU ÄCKELGRÅVÄDER. Jag vill ha SNÖÖÖ. Jag vill ha vitt överallt, jag vill kunna kasta snöbollar, jag vill att det ska knarra under fötterna när man går och jag vill kunna terrorisera The Pelps igen

Fast det kan jag inte göra för i äckel-Sverige ska det vara blött och grått och alla är så nöjda så med det. :(

True story.

P.S. Jag är inte bitter på folk som ogillar snö. Jag är bitter på bristen på snö!!! D.S.

måndag 7 december 2009

Pull up your big girls panties and deal with it

Meg Cabot skrev ett så himla roligt blogginlägg för några dagar sen, så ni måste gå och läsa det! Pull up your big girl panties and deal with it. Tro mig när jag säger att det är något jag borde göra oftare. Jag ska nog skriva upp det någonstans så att jag inte glömmer bort det.

Idag gjorde jag dock det! Trots att jag hade asont i magen imorse och verkligen inte kunde tillräckligt mycket fysik för mitt prov gick jag upp och, ehh, ja, det återstår väl att se om det gick bra eller inte, men it's done iaf och nu slipper jag tänka på det.

Faktum är att jag är så trött på mig själv och mitt totalt ostrukturerade pluggande samt tendens att skippa föreläsningar (men jag måååste ju inte gå!), så nu har jag sagt åt mig själv att nu när del två börjar på fysik a så är det dags att ta sig samman och gå på föreläsningarna. Och sluta säga att jag kan plugga hemma, bara för att det funkar på kemin betyder det inte att det fungerar på fysiken och matten.

Det dryga med kemin är att i ärlighetens namn känner jag att föreläsningarna ger mig inte ett dugg. Eller ja, vissa gör det, men två av tre föreläsare gör mig bara förvirrad och då känns det mer motiverat att sova länge och bara gå på labbarna. Dåligt tänkande, Ell! Jag måste helt enkelt lura mig själv att kemiföreläsningarna ger mig något. Hur det ska gå till är en annan fråga...

Men annars spenderar jag väldigt mycket tid med mitt nya Wii (Batman heter det). Det är svart och fint och Wii Sports Resort är nog det roligaste som finns (det enda roliga spel som finns på vanliga Wii Sports är boxning). Jag har upptäckt en Wii-muskel som sitter under armbågen och uppenbarligen används när man Wii-boxar och fäktas. Spännande...

Nu ser jag på Biggest Loser. Mitt nya favoritprogram. Kae är awesome. Jag tror jag läst att det inte är hon som vinner vilket gör mig ledsen. Hon har fan svart bälte i pull up your big girls panties and deal with it, så hon borde verkligen vinna...

True story.

fredag 4 december 2009

CALLE I FINAL!!!!!!


AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

HELA jävla veckan har folk sagt samma sak till mig: Calle åker på fredag. Bered dig på det. Calle åker. Erik och Tove är för bra. Eller Erik är för bra, och Tove är för gillad.

MEN NEJ!!!! CALLE ÄR I FINAL.

Och jag har sagt det hela tiden!! Hela veckan! Okej, jag var liite skeptisk ibland, men jag trodde ändå på det hela vägen.

Det bästa av allt är att fitt-Erik kanske åker ut. Tove och Calle i final vore epic.

Och jag har inte sett hela Idol helt i onödan! Får några veckor sen brydde jag mig inte riktigt om Calle åkte ut eller inte, men nu har det gått för långt för att en vecka hit eller dit ska spela mig någon roll och då ska det fan gå hela vägen.

OCH DET GÖR DET!!!! :D :D :D

True story.

EDIT: Ja, okej, så Tove åkte ut. Men w-e! Nu försöker jag vinna biljetter till finalen.

onsdag 2 december 2009

They don't make them like they used to


Nu ser jag och min syster Mysteriet på Greveholm. Lätt den bästa julkalendern som någonsin gjorts. Det är den första kalendern jag minns att jag sett också, så alla andra kalendrar har ju satts upp mot en omöjligt standard.

Den är bäst i alla fall. Och nu blir det en del om dagen fram till julafton. Jag vet inte varför jag inte gjort det förut, jag har tänkt att jag ska göra det i flera år nu, men det blir aldrig av. Men nu så!

Fan, man skulle fira jul på ett slott ändå. Gärna med spöken och en robot!

True story.

EDIT februari 2011: När jag skrev det här inlägget hetlänkade jag en bild från Stilbild.nu eller nåt sånt. Det gjorde den som tog bilden ledsen, och han ritade den fina bilden ni ser där nu åt mig. Läs mer om det här. Jag tyckte den nya bilden var skitrolig, så jag har inte tagit bort den, men jag har insett att folk fortfarande hittar hit pga den, så nu tyckte jag det var dags att sluta hetlänka. Dock har jag valt att tolka bilden på kuken som säger mu som fanart (jag menar, jag gillar kukar och kor (inte tillsammans dock), så det måste ju vara en sorts hyllning) och låter den ligga kvar till inlägget, den här gången uppladdad av mig själv.

Humor


Sådär ser det ut på hemsidan för mina fysikkurser... och så säger folk att man är seriös på universitetet och att smileys är för oseriösa människor. Jag säger bara: bah. Entusiastiska smilies på fel ställen är spot on. Det är så man tror att jag har gjort det där...

True story.

tisdag 1 december 2009

En sån där vecka

Jag har en sån där jobbig vecka nu känner jag. En sån där som alltid inträffat när man spenderat massa tid hemma och plötsligt måste ut i världen igen. Allt blir jobbigt, och man orkar knappt gå upp på morgonen (något som inte blir bättre av att jag, min idiot, stannade uppe till halv fyra och läste Hans majestäts drake bara för att den var så svår att lägga ifrån sig).

Det jag hatar mest med såna veckor är att det går inte att göra något kul med dem. Man kan inte planera in något skojsigt och så är allt plötsligt bra, utan det enda som hjälper är att leva igenom veckan och se att det är inte så farligt med det riktiga livet ändå. Det riktiga livet är bra. Och så vidare.

Fast just nu känns det inte så. Vilket säkert har mycket att göra med bristen på sömn. Jag ska nog gå och lägga mig snart och orka upp imorgon. Låter som en plan...

True story.

måndag 30 november 2009

Vuxenpoäng - the game

Jag och Trams sa åt oss själva igår kväll att idag var det dags att bli vuxna och mogna personer. Det gick inte så bra, så det slutade med att vi insåg att det bästa sättet vore ju att börja räkna vuxenpoäng. Den som har mest vuxenpoäng i slutet av veckan vinner, och den som vunnit flest veckor när vi ses nästa gång får Ben & Jerry's. Vi har inga planer på att bli vuxna om vi inte får en belöning, liksom.

Vad ger vuxenpoäng då? undrar ni. Det var det jag hade tänkt skriva ner här, samt lite regler och sånt.

Poäng
  • Bra sovvanor: 3 poäng¹

  • Gå på föreläsning: 1 poäng

  • Äta tre mål mat om dagen: 1 poäng²

  • Göra skolarbete: 1 poäng

  • Stanna en hel dag i sängen: -1 poäng³

  • Sista minuten-plugg: -2 poäng*

  • Pengar kvar i slutet av månaden: 2 poäng
¹ Räknas som att gå och lägga sig i tid och få ordentligt med sömn minst tre nätter i rad
² Varje måltid som man själv tillagat ger en poäng här
³ Definieras som en dag då inga riktiga kläder varit närvarande, och man inte lämnat huset/lägenheten. Gör man något av dem gills det inte.
* Att välja att inte plugga för att slippa två minuspoäng resulterar dock i 5 minuspoäng.

Well, vi vill egentligen ha lite fler grejer, så om ni har några bra saker man kan få vuxenpoäng för - hojta till!

True story.

lördag 28 november 2009

Jag skulle ju lika gärna kunna se Star Wars, förstås

Nu ser jag Eragon. Jag har fortfarande inte läst de böckerna, så jag kanske ska tanka dem på e-bok och ta tag i dem. Ja, jag minns den gamla goda tiden när Eragon var den sämsta skit man kunde tänka sig i bokväg. Det är fan Nobelprisvärdig litteratur om man jämför med Twilight.

Fast filmen har ju Jeremy Irons, och den snygga killen som spelar Han Solo. Och jag menar inte riktiga Han Solo, jag menar Eragons version av Han Solo (för att citera en recent: "there is no need in saying it's a rip-off of Star Wars. It's like saying it's in color"). Dessutom är jag in the mood för lite high fantasy med drakar, så det här är ju perfekt.

LOL, de har till och med en Biggs som lallar runt här. Det är så mycket Star Wars att ibland tror jag att det var jag som skrev Eragon, och sen glömde bort det. Fast jag vet ju att det inte var så. Men ändå.

Förut idag såg jag The Truman Show (eftersom jag såg slutet på Edtv igår)... mkt bra film förstås. Genom Wikipedia-artikeln om Truman Show hittade jag en ännu mer spännande artikel om Joe Schmo Show. Sjukt kul!!! Så jag tänkte att jag skulle titta på den på YouTube (säsong två finns upplagt, förutom större delen av första avsnittet).

Det finns en viss chans att jag får panik på "om ni undrar så presenteras filmen av Lidl"-typerna som man måste stå ut med när man ser på film på TV4. Jag sitter seriöst beredd med fjärren när det börjar närma sig reklampaus, för jag klarar inte av att höra de där bajsnödiga rösterna. De är så vidriga att det nästan inte är värt att se film på fyran liksom.

OCH DET ÄR TAMIGFAN JOHN MALKOVICH SOM ÄR THE BAD GUY. Jag tyckte väl mig känna igen hans karaktäriskt skitdåliga skådespelande. Vad är the deal med honom egentligen? Ska han vara bra eller nåt? För jag ser inte det (jag tolerar honom bara för att han råkar vara med i en av mina favoritfilmer - också starring Jeremy Irons).

Jaja, draken är i alla fall söt. :D

True story.

fredag 27 november 2009

Wiiiiiiiiiiiii

Jag vill ha en sån här sooo bad just nu. Jag har velat ha en Wii aslänge, och sen fick jag ett mail från Discshop tror jag det var som upplyste mig om att det finns en limited black edition, och på det viset är jag ju lite som Batman ("does it come in black?"), så jag måste ha en. Jag försöker övertala min bror om att splitta den med mig, jag har ju pengarna jag la undan till Buffy-boxen som jag lika gärna kan använda till den. Och så kan Acksäll och jag skita i att köpa julklappar till varandra och ha den där istället.

Annars är jag i slutspurten på NaNo. Om 900 ord har jag nått 50k, och sen får vi se om jag lyckas avsluta hela berättelsen ikväll eller om jag ska göra det imorgon. Jag skulle säkert kunna nå 60k om jag verkligen ville, men jag har inte story nog för det och jag pallar inte riktigt komma på ett litet men värdelöst sidequest när jag redan haft så många såna. Så det får bli 60k nästa år istället.

Nu ser jag Idol och hatar Peter Jihde som vanligt. Det sitter några muppar längst fram med en banner som det står hans namn på, det tycker jag är sjukt upprörande. De grabbarna måste tagga ner lite. Och nu såg jag att Erik har en tröja som det står Joker på, så nu ligger väl Hanna och dör av fangirlighet i en soffa någonstans...

True story.

onsdag 25 november 2009

Sjuk

Nu har jag varit sjuk sen i söndags. Det suger. Jag fick ge upp min dröm om att skriva 60k till NaNo och är nere på de vanliga 50k. Det värsta med det är att jag har sparat de bästa storylinesen till de sista 20k jag skulle skriva, och nu kommer det bli skitdåligt för jag ska bajsa in allt det på 10k. Blää.

Och så har jag lagt ut hemsidan till årets julkalender. Yaay me!

True story.

fredag 20 november 2009

Håll käften, Peter Jihde

"Grattis SVT, ni är med i Sveriges största musiktävling."

1. Jag hatar Peter Jihde, han är så jävla löjlig. Stackars Erik som behövde rädda sig där.

2. Jag tror SVT klarat sig ändå med tanke på att de har Sveriges bästa musiktävling Melodifestivalen. Det säger väl en del att man kan gå från Idol till Mello, men jag tvivlar på att någon skulle gå från Mello till Idol.

3. Actually har det där stört mig så länge att jag var tvungen att kolla upp det. Doobidoo och Här är ditt liv (samt en fotbollsmatch) slog Idol i tittarsiffror förra månaden. Och finalen i Melodifestivalen hade betydligt mer tittarsiffror än vad Idol-finalen förra året hade, så NÄR ska Peter Jihde sluta tjafsa om "Sveriges största musiktävling" och acceptera att det inte är så. Doobidoo slår er för helvete! Står de och säger att de är Sveriges största musiktävling, eller? Nej, för de vet att det inte är sant.

4. Gud, jag borde sluta titta på TV4.

True story.

onsdag 18 november 2009

Vad är grejen med TV-reklam?

Vad är grejen...

...med Judith och Judith? "En genomsnittlig fil väger idag mer än vad den gjorde för fem år sen". Ska den reklamen vara ironisk eller nåt och jag missar det eller? För hon svarar ju inte direkt på frågan, och vad fan är en genomsnittlig fil!?!??!? Om något så blir väl filerna mindre och mindre ju mer avancerad tekniken blir? Jag stör mig.

...med hårvårdsproduktsreklam? "Som modell måste du gå till jobbet även när du har en dålig hårdag." Näää??? Fy fan vad hårt. Själv slipper jag alltid lämna huset när mitt hår är som ett kråkbo, precis som alla andra normala människor. De där modellerna har det inte lätt!

...med hårvårdsproduktsreklam del två? "Jag har utvecklat ett tre stegsprogram. Tvätta håret med schampoo och balsam, mousse, och sen hårspray." WOW! Vad revolutionernade! Seriöst, ska man tvätta håret och sen ha i mousse och hårspray? Måste de göra en fucking reklamfilm om något så obvious som tvätta håret, sen styla!?

...med reklam som får mig att vilja dricka alkohol? Captain Morgan-reklamerna är så bra så jag vill dricka det, även om det smakar skit. Min syster var på en fotbollsmatch nyligen, och när en av spelarna gjorde mål så ställde han sig i den posen. Det är klockrent.

True story.

tisdag 17 november 2009

You cast the spell so break it!

Idag vandrade jag omkring och tänkte på Harry Potter samtidigt som Rainbows fantastiska låt "Since you've been gone" ploppade upp i min MP3 (låten från den där asbra Lotto-reklamen, ni vet!), varpå det slog mig att jag vill att Deathly Hallows-filmerna ska ha premiär enbart för att kunna göra en Humlesnurr/Grindelwald-video till den låten. Det vore så klockrent! Could I be wrong, but since you've been gone, you cast the spell so break it. Perfekt.

Sen fortsatte jag tänka på Humlesnurr (vilket är helt normalt för mig, han är en tänkvärd karaktär) och framför allt debatten Richard Harris/Michael Gambon. Jag har aldrig gillat Richard Harris som Humlesnurr, jag tycker att han var waaay too seg för att vara honom. Inte ens back in the day när han dog hade jag en sån där "RIP Richard Harris, the man who was our Dumbledore"-text på mitt info på Hoggy, för han var aldrig min Dumbledore. Michael Gambon är bättre, speciellt i senaste filmen.

Men jag läste på Wikipedia att sir Ian McKellen blev erbjuden rollen (like, DUH!), men att han inte tyckte det var rätt att han tagit över eftersom Richard Harris vid ett tillfälle kallat McKellen för en "dreadful" skådespelare. !!??!?!?!?!? Richard Harris din jävla fitta, inser du vad du gjort!? Det är ditt fel att vi inte fick Ian McKellen som Dumbledore - vilket är typ definitionen av awesome!!! Spela roll att han redan spelat en episk trollkarl, det är inget fel med att fortsätta göra det man är bra på!

Usch, det här gör mig verkligen upprörd. Bob, how dare you!? liksom. Alla som ogillar Michael Gambon borde vara minst lika upprörda med tanke på att de kunde sluppit honom om det inte vore för ett helt befängt uttalande från the man who was some peoples Dumbledore. Ischlo-pischlo, som Kenny skulle säga!

True story.

måndag 16 november 2009

Lite vuxen idag

Idag tog jag ett vuxet beslut och ringde och sänkte mina autogiron. Det var vuxet eftersom jag kände mig tvungen att sluta leva i förnekelse och inse att jag inte har råd att ge så mycket pengar. Hittills har jag skänkt 375 kronor i månaden till fem olika organisationer, men nu ger jag bara 175 eller 150 (beroende på om jag kan sänka till 25 kronor i månaden hos Cooperation utan gränser, de har inte hört av sig). Det känns som att den summan kan jag faktiskt avvara utan att det blir jobbigt som det varit hittills. Och krisar det kan jag sänka ännu mer för jag behöll ändå Greenpeace och WWF till 50 kronor i månaden (för jag gillar dem mest!).

Annars har jag inte varit jättevuxen idag. Jag spederade typ hela dagen med att plugga matte och fysik och när jag var klar med det la jag mig och dog och såg på första avsnittet av Glee. Det var jättedåligt, men nästan så dåligt att det blev bra, så jag ska nog fortsätta titta. Nu när Lyxfällan inte går längre måste jag ju ersätta min torsdagsunderhållning med någonting.

Dagens problem är när jag ska ha tid att färga håret igen. Det ser inte så bra ut nu, utväxten är lite för lång liksom, så jag borde verkligen färga om det nu. Om jag inte gör det kommer jag göra det i början av december om då kommer det vara halvfult över jul och nyår, och jag vill ju vara snygg då. Ja, hej i-landsproblem! Varför finns det inte blondspray fast för svart hår? Blondspray är ju det bästa som finns nästan.

Nu måste jag fokusera på min NaNo. Eftersom jag chillat hela dagen så låter jag mina karaktärer göra det också. De förtjänar det, deras senaste dygn blev de jagade av tigrar och var tvungna att slåss mot zombies. Och en av dem fick agera mänsklig murbräcka. De har det inte lätt!

True story.

fredag 13 november 2009

Hatprojekt

Jag har börjat tänka att jag borde skaffa mig ett hatprojekt. Jag hatar ju ganska mycket, eller i alla fall så slänger jag mig med det ordet ganska ofta, så jag känner att det vore passande. Dessutom gillar jag att inbilla mig att jag är rolig, och hat och humor är väl de två viktigaste grejerna för ett hatprojekt.

Ett hatprojekt är för de som inte vet motsatsen till ett, eh, vanligt projekt kan man säga. I stället för att t ex skriva en berättelse för att man älskar idén man har så gör man det för att man tycker den är så fantastiskt dålig att den bara måste göras bättre, eller drivas med.

Till exempel filmen Starship Troopers är ett hatprojekt, skaparna av den tyckte att boken den är baserad på var så fantastiskt dålig att de var tvungna att göra en bra film av det. Andra exempel på hatprojekt är Milows version av låten Ayo technology (som han gjorde för att visa hur bisarrt dåligt originalet var) och Twilight-filmen (som jag hört av folk som sett den antagligen gjorts av folk som hatar boken).

Jag vet inte vad jag ska ha för hatprojekt dock. Det måste vara något bra, och antagligen något som innebär att jag får skriva annars blir det ju inte av. Och bra som sagt, för annars kommer det bara sluta med att jag skriver Twilight-fanfiction och det vore så himla jobbigt.

True story.

torsdag 12 november 2009

En zombiefilm om Obama vore nice

Igår läste jag äntligen ut Min far hade en dröm. Den är asbra för er som undrar, inte bara för att det är Obama utan för att det är en bra bok. Så jag rekommenderar den starkt. Men jag tänker inte ljuga för er. Den blir otroligt mycket mer underhållande när man sitter där med facit i hand och vet att han faktiskt blev president sen. Alla neggon som tycker att han ska ge upp och acceptera fakta blir sååå mycket roligare då, speciellt när Obama själv knappast kan ha anat hur det skulle gå (den skrev 95 eller 94 liksom). Sjukt underhållande.

Något annat som var sjukt underhållande fast på ett helt annat sätt är ju Zombieland som jag, Matilda och Elin såg idag. Den var precis lika rolig som man trodde. Och sjukt äcklig förstås. Men det vägdes upp av sånt där underbart övervåld på slutet. Jag gillar filmvåld där man hatar de som dör så mycket (funkar bäst på nazis och zombier och dylikt) att när det väl blir en masslakt sitter man bara där medan adrenalinet pumpar och man vill ha mer, mer, mer. Filmvåld är bra helt enkelt.

För övrigt kan jag inte bestämma mig om 2012... å ena sidan specialeffektsbaserad katastroffilm... å andra sidan mayaindianer och Danny Glover som USAs president!!!! Katastrofal awesomness eller nåt...

Det var nog det jag hade att säga idag. Jag har börjat på The Shakespeare Secret också som jag velat läsa aslänge, och det var inte förrän tjugo sidor in som jag insåg att den var skriven av en brud. Detta hade inte stört mig om det inte vore för det faktum att det står "J.L" på framsidan, på samma sätt som Rowling var tvungen att kalla sig "J.K" för att folk inte skulle veta att det var en kvinna som skrev och bli otaggad på den. DET ÄR 2000-TALET PEOPLE! Jag tror vi har varit medveten om ganska så länge att den litterära genen inte sitter på den smått värdelösa y-kromosomen, så varför måste folk dölja att de är kvinnor för att bli lästa? Fan vad trött jag blir alltså.

True story.

onsdag 11 november 2009

Dolph

Nu har jag varit duktig och anmält mig till de två tentor jag har som kräver anmälning. Känns helt sjukt konstigt att behöva anmäla sig till prov, efter att man gjort allt för att övertala lärarna att få slippa dem under flera år. Över huvud taget skrämmer mängden proven mig nu, med tanke på att vi knappt hade prov alls under trean i gymnasiet. Det sista var minns var det muntliga vi hade på Kreta som gick skitdåligt, och ändå på något vänster resulterade i MVG. Good times.

I övrigt har jag varit mkt lycklig över årets val till programledare för Mello hela dagen idag. Förutom Christina Meltzer förstås (fast hon sa en del roliga grejer i tidningen så om hon håller sig till stand-upiga skämt och inte spelar olika roller kanske hon är kul). Men Måns, är ju såklart nice, och Dolph Lundgren är ASNIIIICE. Dolph Lundgren kombinerar de två bästa egenskaperna hos en man: muskler och intelligens (mamma hade idag fått försvara honom mot en på sitt jobb som trodde att han var en vanlig Hollywood-bimbo. Vanliga Hollywood-bimbos har inte gått på KTH och har en masters degree i chemical engineering.). Det gör mig förstås överlycklig.

Nu upptäckte jag att han och hans fru gifte sig på min födelsedag. Eller snarare min femte födelsedag. Gud, nu ser jag fram emot The Expandables ännu mer. Det kommer bli nästa års film typ. Och jag ger mig fan på att den inte kommer gå på bio på Sverige...

Jag gissar att ingen förutom jag och min mamma kommer läsa det här inlägget, men det skiter jag i. :D Happy happy fangirl!

True story.

måndag 9 november 2009

Trött nu igen

Mitt schema för fysiken är godsmackingly glourious. Måndagar och tisdagar har jag föreläsning 8.15 - 10.00, och sen räknestuga till tolv (och jag som känner mig själv vet att jag inte kommer gå på den särskilt ofta). Fredagar däremot har jag föreläsning 13.15 - 15.00, bara för att det är sååå roligt med tidiga måndagar och sena fredagar. Underbart liksom.

Idag när jag kom hem efter en hård dag i skolan och ett ganska misslyckat gympass (eller åtminstone inte asbra pass) var jag hur pigg som helst. Jag lallade omkring och städade undan grejerna som låg på hela mitt golv, diskade, fixade mat med världens energi, men sen så fort jag satte mig för att göra läxorna blev jag dödstrött och det har hållit i sig sen dess. Underbart.

Nu glömde jag helt bort att jag höll på att skriva här. NaNo-skrivandet går inte bra alls, jag har bara skrivit 500 ord idag och det var de jag egentligen skulle ha skrivit igår. Men jag ska skärpa till mig nu, kom ju på värsta bra ploten förut.

True story.

måndag 2 november 2009

I will miss the train ride in (eller nästan iaf)

Okej, jag kan erkänna på en gång: jag borde förstås vetat bättre. Det var en risk jag tog, men just då var jag övertygad om att det var värt. Det var värt det. Det finns ingenting ovärt med att åka till Chriss, någonsin, så den delen hade jag förstås helt rätt om.

Det var den andra delen av planen som failade. Självklart kan det skyllas på att jag, när jag bokade biljetterna, inte gått på universitetet tillräckligt länge för att veta hur jobbigt två prov på en vecka skulle visa sig vara (det fixade man ju lätt på gymnasiet, eller hur?). Dessutom trodde jag att jag skulle ha fyra dagar mellan prov ett och prov två, och jag hade ingen aning om att jag skulle skippa fullt så många föreläsningar som jag gjorde.

Det hindrar dock inte det faktum att jag borde vetat bättre än att boka ett tåg som skulle ha mig i Stockholm 23.44 dagen innan jag skulle ha ett prov. Men hur skulle jag kunnat veta att tåget skulle vara en och en halv timme sent när det väl kom till Hässlehåla? It's not like I plan these things. Och gud vet vad klockan kommer vara när jag väl kommer hem.

Nu är ett sånt där tillfälle där en mycket ovanlig del av min obotliga optimism visar sig. Jag menar, jag är arg på SJ och deras förmåga att fucka upp de mest simpla ting, men jag har redan made peace med det faktum att jag inte kommer orka göra något prov imorgon så jag kan inte annat än garva åt hela situationen. Eller hånle lite, man framstår som lite galen om man sitter och garvar högt på ett tåg sådär.

True story.

onsdag 28 oktober 2009

Meme

1) Post a list of up to 20 books/movies/anime/TV shows/video games/bands [fannish etc.] that you've had an obsessive fannish love or interest in at some time in your life.
2) Have your f-list guess your favourite character/member from each item.
3) When someone guesses correctly, strikethrough the item and put the name of your favorite character next to it.


1. Harry Potter - Humlesnurr, gissat av Trams. Den flygande bilen, gissat av Hanna.

2. Lord of the Rings - Aragorn, gissat av Trams. Gandalf, gissat av Trams och Chriss.

3. Star Wars - Han, gissat av Trams.

4. Stargate - Jack O'Neill, gissat av Trams.

5. Vänner - Chandler, gissat av Trams.

6. Scrubs - The Janitor, gissat av Trams. Dr Cox, gissat av Hanna.

7. Lost - Desmond, gissat av Trams.

8. Buffy - Spike, gissat av Trams.

9. Kingdom Hearts - Odjuret, Musse och Sora, gissat av Chriss.

10. Svindlarna

11. How I met your mother - Ted Mosby, gissat av Hanna.

12. Tru Calling - Harrison, gissat av Trams.

13. Desperate Housewives

EDIT: Vissa har flera svar. Så ni kan fortsätta gissa på dem även om Trams gått crazy...

True story.

tisdag 27 oktober 2009

Lovmåndag

Greenpeace-grejen har börjat fungera nu, så jag har spenderat löjligt mycket tid idag med att leka där. Jag menar, moderera, inte leka. Det är serious business förstås, fast kul! Jag får läsa alla bra slogans (och en del otrevliga). Och se roliga e-postadresser! Typ accio_cookie, lätt bäst ever.

Om mamma läser det här kommer hon nog säga åt mig att skaffa ett riktigt jobb. Jaja, jag skaaa.

Jag har spenderat en stor del av dagen med att se på Vänner (fast inte löjligt mycket, jag har accomplished massa annat också), men nu har jag kommit till de jobbiga delarna där Ross och Rachel gör slut, så nu ska jag snart sova. Först ska jag bara chilla med lite Animal Planet. Världens bästa kanal. Mitt drömscenario i framtiden är att ha ett eget program där, gärna om hur jag räddar världen och är awesome. Typ som Whale Wars ("som en actionfilm, fast på riktigt", enligt en kille som satt bakom mig på en föreläsning), fast kanske i djungeln. Drömma kan man väl!

Yes, sova var det. Jag tror att mamma förväntar sig lite hjälp med att städa vinden imorgon (ja, det kommer att vara varmt och skönt!), och ska jag hinna med det och att plugga så är det nog bäst jag sover snart. :P

True story.

söndag 25 oktober 2009

Bra grejer vs dåliga grejer

Saker som är bra just nu:

- Det är höstlov. Ingen skola på en vecka, och även om jag har två prov att plugga till så känns det chill.

- Jag ska åka till Chriss på torsdag! Oerhört nice ska det bli. Jag behöver det nu. ^^

- Greenpeace har en kampanj där man ska komma på slogans till klimatkonferensen i Köpenhamn i december, och jag ska hjälpa till och moderera slogansen som kommer upp på sidan så att de inte är opassande. ^^ Det enda dryga är att det är strul med lösenorden så just nu kommer jag inte in... men snart så! :D

- Jag ser på Vänner. Världens bästa sitcom. Easily.

Saker som är dåliga:

- Jag har fortfarande huvudvärk.

Bra grejer kicks dåliga grejers ass!

True story.

måndag 19 oktober 2009

Dumma musketörer

Men argh. Jag har väntat på 20 oktober sen, ehh, början av augusti då jag såg Musketörerna och kände att jag måste se om den. Då stod det på hemsidan att det skulle släppas nya biljetter då. Sen släpptes extrabiljetter i all hemlighet för några veckor sen (märkte jag dagen efter, då var allt slutsålt). Nu gick jag in på hemsidan för att hitta något om det nya biljettsläppet...

...och då står det att det inte är förrän 4 december!!! Inte okej. :(

Fast de har iaf nya datum nu. Sååå om någon känner för att gå kan ni ju hojta till? :D

True story.

lördag 17 oktober 2009

Mmmm... mat!

Jag gjorde middag nyss, av det jag hittade i köket, vilket råkade vara grilloumi, potatismos och avokado... och eftersom det innehöll grilloumi var det förstås asgoott. Mmm.

Men då slog det mig!

MATBLOGG.

Vi borde totally ha en matblogg. Jag, Hanna, Matilda och Elin. Vi lagar alltid asgod mat. Vi borde totally fota våra skapelser och skryta om den på internet.

Mmmm...

True story.

Delfiner


Just det, jag skulle blogga om delfiner, ja. Jag läste i DN om The Cove för några dagar sen, och sen hittade jag den här artikeln som fick mig att verkligen vilja se den filmen.

För den som är för lat för att läsa artikeln handlar det om killen som tränade delfinen som spelade Flipper (eller delfinerna, men det var uppenbarligen en delfin som spelade den mest). Sen en dag tog den delfinen livet av sig (den dränkte sig, vilket går, eftersom delfiner måste ha luft) varpå han insåg att oj, delfiner mår inte bra i fångenskap och började jobba för att rädda delfinerna istället.

Uppenbarligen är det så att de flesta delfiner fångas in utanför Taiji i Japan, där djurparker får välja ut de delfiner de gillar bäst ur fångsten. Och resten slaktas och säljs som valkött (för ingen vill äta delfinkött). Och i filmen har ett gäng delfinaktivister försökt filma den slakten. Och blivit väldigt efterlysta i hela Japan för det.

Anyway, den har typ premiär i Sverige i januari någon gång, fast världspremiären är nästa vecka. Varför är vi så sega föör? :(

True and sad story.

torsdag 15 oktober 2009

Blog action day!

Idag är det Blog Action Day! Man ska blogga om klimatförändringar, så jag antar att jag får ta mig i kragen och göra det (dagens post, som planerades att handla om delfiner, är uppskjuten till imorgon).

En grej som stör mig med klimatförändringsdebatten är folk som bara inte fattar. Folk som typ "men det finns ingen växthuseffekt, för det var faktiskt jättekallt i Sverige förra året. Och jag såg en isbjörn på zoo".

Man bara, jaaaha. Ja, just det. För det funkar så. Syns inte, finns inte. Om jag inte ser någon giftig gas, inte fan kan jag dö av den. För precis så funkar det. Absolut.

Den globala uppvärmningen är inte nödvändigtvis det största hotet mot jorden idag, men det kommer bli det i framtiden om vi inte gör något. Att vi har en kall vinter i Sverige (och fucking hell, ser det ut att bli en kall vinter!?) betyder inte att vi temperaturen överlag inte höjs.

Eller för att göra det enkelt, en citatlåda:
"Vi har inte ärvt jorden av våra föräldrar,
vi har lånat den av våra barn."
- Ehhh, jag vet inte vem som sa det. :P
True story.

tisdag 13 oktober 2009

Unununium

Egentligen hatar jag kemi. Det är det tråkigaste ämnet jag läser och jag fattar inte att det är det enda ämnet jag kommer läsa hela året (med några en veckas undantag i slutet av våren). Jag har inte haft kemi sedan högstadiet heller, så jag känner mig ju inte som den smartaste kakan i burken heller.

MEN en grej med kemi är aldrig tråkigt: grundämnen och det periodiska systemet. Jag vet inte varför, men jag tycker att det är så sjuukt fascinerande. Det enda roliga på kemin och fysiken i högstadiet var att sitta och titta på affischen med det periodiska systemet (jag satt alltid under den :P) och försöka lära sig det. Jag kan det inte, men jag tycker ändå om det.

Fast jag är bitter på att de gett ett nytt namn till mitt favoritgrundämne! Först hette det unununium eftersom det är grundämne 111, vilket är världens flashigaste namn om man är ett grundämne, men för fem år sen tyckte de inte det var ett bra namn nog och började kalla det röntgenium istället. TRÅKIGT. Jag hade tänkt illustrera det här inlägget med en bild, men man har bara lyckats framställa typ tio atomer av det, så några såna bilder fanns inte...

Oj, vad mycket roligare grejer man kan göra än att plugga alltså!

True story.

måndag 12 oktober 2009

Buffybuffybuffy

Jag bloggar så ofta nuförtiden. Det beror på att oerhört mycket händer i mitt liv, förstår ni. Jag menar, jag har ju precis börjat på college, skaffat ny pojkvän och jagar vampyrer hela nätterna. Nej, oj, förresten det var ju inte jag, det var ju Buffy, som jag spenderar nästan all min vakna tid med att titta på. Så var det ja. Ingenting händer i mitt liv.

Men det är okej, det är inte den dåliga sortens ingenting händer. Det är ju bristen på händelser som gör att jag kan se så mycket Buffy, och det tycker jag är asbra. Förutom när jag måste ta en paus och plugga. Det är inte lika upphetsande.

Jag har insett att jag nog måste ha sett klart Buffy lagom till att NaNo börjar, annars kommer det bli ett clash of interests där och det blir inte bra. Men med tre säsonger kvar och typ tre veckor kvar så misstänker jag starkt att jag kommer fixa det. Vissa människor kanske skulle påstå att det är ett classic case of skaffa ett liv, men inte jag.

Vilket påminner mig att om jag inte är klar när jag åker till Chriss kanske hon inte har något emot att se slutet med mig? :D

Okej, jag ska sluta blogga om mitt Buffytittande. Men nu vet ni vad jag sysslar med, om ni inte redan läst om det på Twitter...

True story.

onsdag 7 oktober 2009

En fiskbulle längtar till havet

Min bror åt fiskbullar för några dagar sen. Jävla vad sugen jag blev på fiskbullar då. Det var väl en sådär fyra år sen jag åt det sist, men bara lukten av fiskbullar fick mig nästan att kasta mig över tallriken. Det ser inte ens ut som fisk, kan det verkligen vara det?

Jag trodde bara det var revbensspjäll och kräftor som kunde rubba mina cirklar sådär, men det visade sig plötsligt att även något så enkelt som fiskbullar fixar det. Pappa var all "varför äter du inte det då? Det finns ju ingen idé med att späka sig sådär", vilket illustrerar ganska tydligt att han inte förstår vad det handlar om. Bilden illustrerar allt.

Bilden hänger för övrigt på gymmet jag joinade idag, gymmet på uni. Det kändes bra att träna. Speciellt efter att ha sett tre säsonger på Buffy, det duger inte riktigt att ligga och svulla i bullar samtidigt som Buffy kickar ass.

Jag fick en insikt nyss. Typ nyss verkligen. Jag vill alltid se på mig själv som en spontan människa vilket i flera år har krockat med verkligheten där jag inte är särskilt spontan utan vill ha rutiner. Jag vill ha samma schema varje vecka, jag vill gå upp samma tid varje dag, och jag måste veta vad jag ska göra åtminstone två dagar i förväg annars blir det kortslutning. Det är svårt att kombinera det med en självbild där man ser sig själv som spontan.

Så först tänkte jag att jag är nog en väldigt rutinig människa, hur tråkigt det än låter. Sen råkade jag se mig själv i spegeln och mindes att jag färgade håret permanent för att jag var arg en eftermiddag, vilket ledde mig till följande slutsats: jag är impulsiv! Jag tar bra beslut när jag är impulsiv (mina två mest impulsiva grejer i år är hårfärgen och mitt senaste mobilköp, två saker som jag är väldigt glad att jag gjorde), speciellt om jag får ha mina rutiner samtidigt.

Det var en bra insikt. Jag är gärna impulsiv. Det låter nästan bättre än spontan.

True story.

tisdag 6 oktober 2009

NaNo-preparations

"Crikey, what a beauty!" som Steve skulle sagt (åh, Steve, det var länge sen! Jag måste se på Animal Planet...). Jag köpte just den och No plot? No problem! från NaNos hemsida. Tror båda två kommer bli bra att ha under november. Jag har tänkt skaffa en sån där travel mug ett tag för det är nice att kunna ta med sig kaffe (och Zackrid har fått mig att hata take away-muggar!), och ska man göra något ska det göras med stil... eller snarare nördigt i mitt fall.

Anyway, jag gillade den där. Inte lika bra som deras "Can't talk; Noveling"-muggar som de hade förr, men mer praktisk och stilren!

Åh, jag ser fram emot NaNo! Jag måste leta upp nya dares och planera min plot ordentligt, och tvinga alla mina kompisar att vara med så att vi kan hänga på Mineur och skriva ihop. Det är mer att förbereda än man kan tro det här!

True story.

Soundtrack of my life

Det händer pinsamt ofta att jag går in i ett rum, eller snarare återvänder någonstans, och hör refrängen till den här låten spelas i mitt huvud (faktum är att jag tror att jag nynnar den ganska ofta):



Så, utmaning: berätta om ett konstigt soundtrack till ditt liv.

True story.

måndag 5 oktober 2009

Störigt

Eftersom jag är på bra humör idag så får ni här en lista på saker jag stör mig på (och nej, det där var inte ironi, jag bara är sån!):

Dåliga översättningar. Jag ser på Buffy nu och good God vissa översättningar alltså. Men det värsta är försvenskandet av vissa ord. Sajko, till exempel. Är det ett normalt sätt att översätta en kommentar om att en person är lite galen på? Dialogen ifråga innehöll liksom inte ens ordet psycho, översättningarna gillar bara att ta sig lite friheter. I know. Jag lider.

Nu stöter man inte på sånt särskilt ofta. Typ i den översättningen och i världens sämsta serie Elvis som jag tvingas läsa varje morgon i Metro. Inte nog med att det är den tråkigaste serien någonsin, han som skriver verkar tycka att det addar till den fantastiska dialogen att skriva engelska som det låter. Hela. Fucking. Tiden. Eller som det heter på Elviska: ål dä maddafakking täjm. Jag dör.

Sen stör jag mig på idioter som inte kan använda < och > -tecknen rätt. Och då menar jag inte folk som skriver < 3, jag är all for that, utan folk som skriver "Batman > Superman". Det betyder inte "jag gillar Batman framför Superman", det betyder Batman ÄR STÖRRE ÄN Superman. Och eftersom de båda är seriefigurer som du knappast legat med TVIVLAR JAG PÅ ATT DU VET DET. Jag blir tokig på det. Läs lite matte eller håll er till riktigt skriftspråk.

Det var nog de grejerna jag kände störde mig mest just nu. Allt annat är bra. Jag har Buffy säsong 3 och har pluggat duktigt. Heja mig. Och det bästa av allt: Roslagsbanan går igen så nu behöver man inte byta två gånger när man ska till universitetet. Livet leker.

För övrigt funderar jag på att ge mig själv den här som min "jag klarade NaNo"-present. Om de kommande fem säsongerna jag ska se skulle vara crap (vilket jag tvivlar på eftersom Trams påstår att de blev bättre efter säsong 3 och jag älskade säsong 2) blir det nog en sån här. Nog för att jag kommer köpa den senare förr eller senare, men jag behöver nog spara till den lite längre än till slutet av november då...

True story.

fredag 2 oktober 2009

Hest


Inatt drömde jag att jag hade en häst. Jag tror jag hade grisar också för jag var i ett stall med massa grisar, och så upptäckte jag att det stod en brun häst där. Som hette Brunte. Jättefin var han. Sen gick jag och köpte hö till honom och tänkte att han borde få ett häftigare namn. Första tanken var Asfaloth, men så kom min inre nörd fram och sa att det går ju inte för Asfaloth är faktiskt en vit häst. Så jag valde Shadowfax istället (vilket ju är logiskt, för han är ju inte alls silverfärgad/vit. Jag har aldrig tänkt mig honom som vit dock, så i mitt huvud är det rätt). Sen vaknade jag innan jag hann ge mig ut och rida på honom. Sämst. Jag skulle jättegärna ha en häst men ingenstans i några av mina framtidsplaner finns det plats för en sån. :/

Idag var det så kallt så att jag höll på att dö också. Jag kunde seriöst inte koncentrera mig en sekund under föreläsningen för det enda jag kunde tänka på var hur kallt det var... och då hade jag ändå jacka på mig. Fy faaan vad den här årstiden inte är rolig. Jag vill ha mysig höst, inte dryghöst som det är nu. Usch.

Nu är det Idol. CALLE! CALLE! CALLE!

True story.

torsdag 1 oktober 2009

Blogga om nyheter

Jag tänker alltid att jag ska blogga mer om nyheter, så here goes:

Sverige har äntligen lite vettiga namnlagar! Speciellt den här tycker jag var på tiden, och jag vet nog en person till som tycker det. Inte för att jag tycker att vi ska ha som i USA där man kan heta vadfansomhelst i princip, men det känns som att vuxna människor ska kunna välja själva vad de ska få heta och inte liksom. Och det får man äntligen!

Bröstcancer är ju hett den här månaden också. Där finns det ju en del att ta upp, typ det faktum att de på allvar har en jävel som designar om bandet varje år... DET ÄR ETT ROSA BAND!? Är det verkligen fantastiskt att någon kan ändra hur linjerna på det ser ut? Och så en månad så går alla brudar runt med dem på sina jackor och är jättemedvetna...

...resten av året får vi dock skit av bröstcancerfanatikerna för att vi inte klämmer oss på brösten regelbundet nog. Men enligt DN så är det inte nödvändigt att känna efter själv - det ökar bara stressen och rädslan över att ha cancer och oftast upptäcker man bara godartade tumörer i alla fall. Nice, tänker jag, då slipper man känna sig dålig över det, men jag misstänker att det kommer bli krig på debattsidorna snart. Folk ska ju alltid gnälla.

Överhuvudtaget har jag svårt för Rosa bandet. Jag tycker förstås att man ska göra vad man kan för att bota cancer, men varför en hel månad till just bröstcancer? Varför inte en månad för all cancer? Eller snarare, varför inte en månad för färgade band? Det ska inte vara status att ha ett rosa band - ju fler band, desto högre status. Det skulle jag kunna engagera mig i. Kanske.

Och nu när jag tittade runt för att se om jag glömt något hittade jag det här. Allvarligt talat? Har folk inget bättre för sig? Om det är äckligt utanför en toalett - tror de verkligen att det är den som sitter ners fel? Hur kan det här ens BLI en debatt, är det verkligen så jävla jobbigt att sitta ner som kille? Jag fattar att det måste vara nice att kunna stå upp, hell I wish I could, men det är fan inte diskriminering att säga att pojkar måste sitta ner. Jag tror fan att det indirekt säger att tjejer måste det också, bara det att det är sjukt svårt för oss att göra det stående att man inte måste göra regler för det. Om föräldrarna nu är så jävla diskriminerade kan ju de betala för extra städare - eller gå dit och städa själva.

Nej, nu ska jag sluta tjata på innan ni tröttnar på mig. Det här med att blogga om nyheter kanske inte är min grej trots allt.

True story.

måndag 28 september 2009

No work for you!


Idag är jag sjuk, så jag tänkte blogga lite om vad som hänt i mitt liv. Jag har varit sjuk sen i fredags så när jag varit hemma har jag inte orkat blogga, och sen har jag haft massa mer eller mindre spännande saker för mig. Det är inte varje dag jag dressar upp som Batman (ja, notera min nya fina bild!) utan det var för att gänget skulle ha Batman-kväll. Vi såg Batman från 1966 (den är lika störd... jag menar bra, varje gång!), och Return of the Joker (som var riktigt bra), och sen började vi kolla på Batman Begins, men den dog typ rätt fort, så det blev inget. Bore snore. Jag tror jag ska ha Batman-maraton och se den och Dark Knight på rad någon dag.

Alla andra var som ni ser utklädda till villains. Utom Martin förstås, han var Robin men det fick jag inte med på någon bra bild. Fast det är väl han lika glad för i alla fall, så det spelar nog ingen roll.

Sen i torsdags ringde mitt gamla jobb helt spontant och frågade om jag kunde börja jobba där. Of course I could. Jag skulle egentligen jobba första dagen idag, men eftersom jag är sjuk blev det inte så. Men jag ska jobba imorgon och på onsdag så det blir bra. Jag tror jag kan fixa att jag jobba tre dagar i veckan och plugga om jag bara strukturerar min tid ordentligt. Och det kan jag nog. Och kan jag det kan jag antagligen flytta hemifrån, och det vore awesome.

Jag trodde jag hade mer att blogga om, men det hade jag visst inte. Hmm. Nu ska jag vänta i typ en kvart på att min brors nya säng kommer (han har sovit på soffan i typ en månad för han var så trött på den gamla), och sen ska jag titta på lite Doctor Who. Nice nice.

True story.

onsdag 23 september 2009

Meg Cabot

Jag är ju ett stort fan av En prinsessas dagbok-böckerna (och har du inte läst dem har du ingen rätt att döma, eftersom filmen totalt förstör Mia och allting) som är skrivna av Meg Cabot. Chriss har läst det mesta av henne och tipsade mig om hennes blogg. Det jag gillar med hennes blogg är att det märks att hon gillar att skriva. Allas hennes inlägg är jättelånga och det bara märks att när hon väl börjat skriva så slutar hon inte.

Jag önskar att jag kunde bli sån när jag skriver. Och då menar jag inte när det blir massa blaj som det alltid blir när jag skriver, utan bra grejer. Men ja, jag nöjer mig med tanken på att de flesta författare inte blir publicerade förrän ganska sent i livet och blir refuserade massvis med gånger (Meg Cabot berättade om hur många år det tog för henne att bli publicerad - "because all my stories had princesses in them" och det ville ingen läsa). Nu låter det som att det enda jag vill göra med mitt skrivande är att bli publicerad. It's not. Jag skulle hellre älska att skriva och aldrig bli läst än att skriva en best-seller och få skrivkramp resten av livet. Men nu har jag hamnat i ett limbo där jag varken skriver eller är publicerad (jo, jag ser att det finns ett visst samband... ;P) så hur kul är det?

Oj, det här borde jag kanske whina om på min livejournal. Men planen var ju att skriva om Meg Cabot och inte om mig, så precis som jag förutspådde spåradet det ur och blev blaj.

On a far more interesting note har jag börjat göra hysteriskt mycket self-fives. "Self-five, jag klarade att springa en runda", "self-five, jag löste alla matteuppgifterna", "self-five, jag hittade o'boypulvret"... allt är Barneys fel! Men är det nödvändigtvis en dålig grej?

True story.

tisdag 22 september 2009

How I met your mother

Det här inlägget kommer ha svart text eftersom jag inte vill spoila de som inte sett senaste avsnittet än.

JAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!! FOR FUCK SAKE!!!!!!!! IT'S CANON, BITCHES!

Jag är LÖJLIGT glad över att det blev Robin och Barney!!! Jag trodde jag shippade dem litegrann, men slutet av avsnittet fick mig att inse att jag shippar dem fett mycket och äntligen är det canon... det trodde jag knappast!

True story.

måndag 21 september 2009

Pluggplugg

Jag har mitt första prov på fredag. Eller det heter tentamen numera, jag måste vänja mig vid det. Heh. Anyway, jag pluggar fett bra. Oväntat bra liksom. Jag har iofs suttit hela idag och hela fredagen, men det är inte sånt där stressplugg utan jag vet hur mycket jag ska ha läst varje dag och läser det. Jag är riktigt imponerad av mig själv.

Jag hoppas det går bra på tentan också, för det är på ekologi and as we know så vill jag ju kanske jobba med det, och då vore det bra att få bra betyg i det.

Nu ser jag på Svenska Hollywoodfruar. Att titta på det är lite som att... jag kommer inte på någon bra jämförelse ens. Det gör ont. Men det är svårt att sluta titta och fasas.

True story.

Fuck you, SD.

Det verkar ha gått dåligt för SD i Kyrkovalet. Det gör mig glad. Jag ska skicka in papprena för att gå ur kyrkan imorgon, men idag var jag och röstade enbart för att jag inte vill ha dem där. Det behövs liksom inte mer homofobi i kyrkan än vad som redan finns.

Det verkar inte ha gått så bra för Kalle Anka-partiet som jag röstade på dock. It's a shame.

True story.

Edit: Det gick iofs bättre för dem i år än förra gången. Inte helt ok. Men fortfarande inte särskilt bra för dem.

söndag 20 september 2009

Giraffer ^^

Jag blir glad av att titta på giraffer. De är så fina. Ibland tänker jag att jag skulle vara väldigt lycklig om jag fick bo på savannen med girafferna resten av livet. Jag skulle till och med överleva utan datorn och kaffe då. Jag tänker mig att de skulle acceptera mig som en del av flocken och så skulle jag rida runt på dem på savannen och ibland chilla lite med zebrorna. Det vore awesome.

Eftersom det inte kommer hända kanske jag borde bli zoolog med fokus på giraffer. Eller ekolog. Fast de är ju inte utrotningshotade (vilket är bra!!!), så det kanske inte är så lyckat. Men jag vill hänga med girafferna!!!

Jag brukar för övrigt säga att sen jag började med p-piller har jag nästan inte PMS alls. Det har jag insett inte är sant. Istället för utdragen PMS har jag nu intensiv och galen PMS under några timmar en dag istället. Det är sjukt jobbigt, fast kanske att föredra. Därav allt snack om giraffer - de är ett bra botemedel.

True story.

lördag 19 september 2009

Jeremy Irons <3

Idag fyller Jeremy Irons 61 år! Grattis Jeremy. Jag orkar inte göra en lista som jag gjorde förra året, men som alltid när en skådis jag gillar fyller år tänkte jag hedra honom ge att se några av hans filmer. Det blir (inte helt oväntat) The man in the iron mask och Die Hard with a vengeance. Om jag orkar kanske jag ser Live free or Die Hard också, för det var länge sen...

Mamma såg något program på SVT där kända personer söker efter sina rötter där Jeremy Irons var med och efteråt kom hon till mig och var upprörd över att Jeremy Irons var gift eftersom hon alltid varit övertygad om att han var bög. Jag måste säga att jag också är lite besviken, även om jag alltid vetat hur det ligger till.

De flesta av mina favoritskådespelare drömmer jag om att rädda världen tillsammans med. Jeremy Irons drömmer jag om att rädda världen från. Jag hade ju en dröm en gång där jag försökte rädda världen från honom, men den jäveln sweet-talked me out of it. Jag skäms fortfarande lite för mitt undermedvetna i den drömmen.

Nu ska jag återvända till mina grönsaker och min dip och filmen. Mmm, Jeremy Irons...

True story.