tisdag 30 december 2008

Allting kommer lösas och bli bättre igen

OH YES. Idag kom några tjejer och tittade på vårt rum - och de ville ha den så nu kommer vi halva vår deposition tillbaka i slutet av januari någon gång. NICE.

Tyvärr drog det ut på tiden, så vi missade WALL-E som vi skulle se på bio. Så nu har vi bestämt oss för att gå och se The Dark Knight igen istället, för det kostar bara fyra pund och den är ju nice... OCH vi behöver något att göra liksom.

That's enough of that wonderful shit.

måndag 29 december 2008

My little unicorn

Jag köpte världens sötast t-shirt idag, don't you think? Jag har spanat in den ett antal gånger i Camden Town, och nu när vi var där idag så köpte jag den äntligen. DEN ÄR SÅ SÖT. Det är en piercad My Little Pony-enhörning ju!!!

Mitt bagage kom imorse runt tio, Trams hämtade det uppenbarligen. Jag märkte det inte ens när jag vaknade en timme senare och gick på toaletten, utan hon var tvungen att påpeka att det numera stod en stor, röd väska på rummet. Jag var trött, okej? Men det var bra iaf, för mitt smink var i väskan, så jag kunde inte riktigt motivera mig ut tills jag fått tillbaka den.

Nu ser vi Superman Returns på TV, och igår såg vi Secret Window. Trams, som inte ens gillar Johnny Depp (testa "avskyr"), var tvungen att erkänna att han ser riktigt bra ut i den filmen. It's the glasses, people. Och Superman är ju superhet han med (även om jag föredrar Christopher Reeve...), så det är bra TV-kvällar det här.

That's enough of that shit.

Bag 1 Status: RECEIVED AT AIRPORT / DELIVERY PROCESS INITIATED


Det där är poesi för mina ögon.

That's enough of that shit.

söndag 28 december 2008

Idioter

In 95% of all cases, baggage is located on the first day.
In a very few cases, it could take a few more days.

Well, whadaya know, jag är en av de där 5% - lovely, isn't it? Fortfarande inget bagage, faktum är att de inte ens vet om det har lämnat Sverige eller inte. HUR FUCKING SVÅRT KAN DET VARA ATT VETA DET!? Glider det runt en stor röd väska på Heathrow, eller gör det inte det!?

Fucking hell, jag HATAR att flyga. Tacka vet jag tåg, då har man koll på sin packning hela tiden, och blir man av med den så vet man det direkt för då är det ens eget fel och inte några idioter som inte vet ett skit. Faaan, jag är så sur.

That's enough of that shit.

KLM står för Kuksugande Ludna Mufflonfår

Okej, det här en bild på Schiphol, flygplatsen i Amsterdam. Ni får en kvalificerad gissning: tror ni att det är jag eller mitt bagage som befinner sig där just nu?

Ni får en ledtråd: jag skriver detta från London...

Fucking jävla KLM alltså. Visst, det är billigt och man får dessutom mat av dem, men efter det här och Trams öden och äventyr i Danmark börjar jag undra hur jävla bra de är på att lasta sina plan egentligen?

Ska i alla fall få det levererat innan sex imorgon. In the meantime kan jag inte gå ut eftersom mitt smink och mina hårprodukter var väskans enda faktiska innehåll (och choklad), så det är ju kul. Visst, det kunde varit värre, men om väskan är borta måste jag köpa en ny och det har jag inte råd med!

That's enough of that shit.

Note to self: FLYG SUGER.

lördag 27 december 2008

Thai with a twist

Okej, så vad har en Per Gessle-låt och "den mest uppknullade filmen jag någonsin sett" (citat min bror) med varandra att göra? Ingenting, faktiskt, men Pers senaste skiva är fantastiskt bra såklart, så jag sitter här och dör lite över hur bra den är, och igår stannade jag och min bror uppe till halv fyra och såg nämnda film, och herregud... det har nog aldrig tidigare hänt att min bror sprungit runt i tio minuter efter att ha sett en film och vrålat "den är genialisk! Det är ju ett mästerverk!", men jag lovar att det var precis vad han gjorde. WOW.

Idag åker jag tillbaka till London, Acksäll ska skjut sig om sådär fyrtio minuter eller så. Ser faktiskt inte fram emot det, för det är niiice att sitta hemma och spela Heroes, kunna lyssnade på musik, och titta på TV. Men det är bara fem dagar, och vi kan fira nyår på Trafalgar Square, så det är väl värt det ändå. Mhmm.

Ändå. Flyga är inte så jävla värt det, speciellt inte om man är jag... och så måste jag växla pengar också. Herregud.

That's enough of that shit.

fredag 26 december 2008

Saker man tänker på en annan dag

Hmm, Harrison sitter och mailar bilder på sig själv till mig, vad tror ni han menar med det? Jag gissar på att han vill att jag ska donera pengar. Hmm. Så opersonligt av honom...

Spenderar dagen med att spela Heroes III och titta på Ugly Betty, en mycket trevlig syssla om ni frågar mig. Och äter lussekatter utan russin som mamma har gjort till mig.

Jag har nog inte nämnt hur nice det är att vara hemma förresten. I fredags frågade mamma mig om det var något jag saknat att äta, vilket jag har. Pappas pannkakor till exempel, mina och Trams försök var sorgligt dåliga. Och ris, vilket Trams hatar så något sånt har det inte blivit, och stekt potatis, också som pappa gör asgott men som Trams och jag failade på. Förutom julmat har vi i stortt sett bara ätit grejerna jag ville ha, och det är såå gott med riktig mat.

Och mina syskon är också snälla. Acksäll låter mig sitta och se på Disney Channel hur sent jag än vill, fast han hotar med att döda mig om jag fortsätter när han börjat skolan. Han får väl skaffa vettigare dygnsrytm...

That's enough of that shit.

torsdag 25 december 2008

"Are you a man of God, or a man of gold?"

Jag kan ha råkat fylla min dator med musketörfilmer och sitter och tittar på just den här versionen just nu. Okej, så många är det inte, bara tre stycken (den här, 1973-versionen, och Mannen med järnmasken 1998-versionen). Det har gjorts en jävla massa filmatiseringar av Dumas böcker, för den som undrar. Åtminstone två versioner av de jag just nämnt (om inte fyra) och Greven av Monte Christo, och i de gamla filmerna spelade Richard Chamberlain med i typ alla också. Galet! Om den är bra kommer jag ha mycket film att ta mig igenom...

För den som inte märkte det var det i alla fall julafton igår, vilket alltid är trevligt. Speciellt med tanke på traditionerna i min familj: inte bara ska vi se Kalle Anka, Karl-Bertil och Svensson, Svensson, jag och mina syskon ser alltid Ice Age, och hela familjen tittar på julavsnittet av En himla många program (som är ett humorprogram av Galenskaparna After Shave). Jag ser nästan mer fram emot Ice Age än julklapparna... nästan.

That's enough of that shit.

måndag 22 december 2008

"Hur ska man kunna sova nu?"

Hmpf. Har försökt posta resultaten i ett quiz jag gjorde om vilken Dumas-karaktär man var. Jag blev Cardinal Richelieu, väldigt charmigt. Men i 1993-filmversionen av The Three Musketeers spelas han iaf av Tim Curry, så det är väl helt okej egentligen. ;P Fast jag vill vara Aramis!

Anyhow, jag läser just The Three Musketeers just nu och den är förvånansvärt bra (jag älskar för övrigt min geniala anledning, dvs att för att få läsa Mannen med järnmasken, som jag älskar filmversionen av, måste jag ju läsa den här innan). Jag ÄLSKAR Alexandre Dumas språk, det är så bra bara. Han pratar hela tiden TILL läsaren, "which we have already mentioned", och refererar till andra literära verk och jämför hans karaktärer med t ex Don Quixote och liknande. Det är exakt så jag vill skriva, och om han skrivit en klassiker så borde jag lätt kunna skriva så också. Att jag dessutom älskar karaktärerna och historien gör ju inte saken sämre.

Det är nice att vara hemma i alla fall. Lisa blev jättearg när jag sa att jag hade andra planer för igår, men de blev inställda så jag kunde umgås med henne hela dagen som hon planerat. Stackars. Och idag hade vi arrmöte inför Expecto Patronum, vilket var aaaasnice för jag har inte träffat Hanna, Martin, Dreaner och alla andra nördar på hur länge som helst! Och vi hade så många bra idéer så det var ett väldigt lyckat arrmöte också. Zackrid SMSade också, PÅ HAIKU, och ville träffas imorgon. Sen SMSade han igen, den här gången ALITTERERAT (allt börjar på samma bokstav), och sköt på det. Det var inte enkelt att få fram sitt budskap då.

Nu ska jag se på TV och kanske spela TV-spel hela kvällen. Disney Channel sänder ju dygnet runt nu.

That's enough of that shit.

fredag 19 december 2008

I can't believe this

Been without internet all day, so now I'm down at the computer everyone can use in the hallway. It sucks, and it is also the reason I am writing in English since I hate Swedish sentences without those last free letters we have. Hate it.

Anyway, boring day. Been packing though, which was pretty necessary, but since Trams took her computer I haven't been able to watch any DVDs, and it turns out the last Donald Strachey Mysteries-movie I stole from her was in fact not in the file I took, so I had like two hours less of movies on Harvey than I though. NOT fun.

I really hope the wireless returns, otherwise I might just kill myself. Going to bed at like twelve, so it's only about 90 minutes of boredom left, BUT STILL, this day should have been so much better.

That's enough of that shit.

torsdag 18 december 2008

Iz sik :(

Typ så känner jag mig nu. :( Jag vet inte om jag nämnde att Trams var sjuk förra veckan, men det var hon och nu har jag blivit smittad. BLÄÄ. Jag vill vara frisk när jag ska åka hem på lördag. :( Får ligga inne och ha tråkigt i två dagar nu.

Kan ha varit så att det inte var jättesmart att åka till London Zoo igår när jag kände mig lite halvdan, för det var kallt som satan där, men det var nog värt det för de hade massa djur där och det var jättekul. Giraffer liksom!

Och nej, vi gick inte in till ormarna och kollade på brasilianska boaormar. Trams är ormrädd. Men vi såg en drake, giraffer, ett konstigt djur som heter okapi (google it!), ett lejon, och rosa pelikaner och massa andra coola djur, så det var värt.

That's enough of that shit.

onsdag 17 december 2008

P för Prinsessa

Jag vet inte var den här idén kom från, men jag och Trams ville skriva och det bara blev såhär helt enkelt. :P Kommentarer uppskattas!


Det var en gång en prinsessa som inte var fången i ett torn. Prinsessan, som hade det vackra namnet Penelope Antonia Fleur, prinsessa av Cortia, var mycket arg över det, eftersom alla andra prinsessorna retade henne för det, då de minsann var allihop var fångna i torn och väntade på sina prinsar.
Jag antar att jag måste börja ifrån början för att förklara det här: prinsessan gick på den internationellt kända skolan ”Googleharts Skola för Prinsesskonster och Prinsdom”. Googleharts var en mycket vist och gammalt par som från början hade åtagit sig uppgiften att uppfostra sina grannars ungar, men som sedan expanderat sin verksamhet till att skapa en skola för unga prinsar och prinsessor. Denna skola var omåttligt populär och hade väldigt många sökande, men enbart de bästa togs in, och man var tvungen att kunna bevisa sin kungliga ätt minst tio generationer bakåt på båda sidor för att få komma in.
Vår hjältinna, eller prinsessa som hon föredrog att kalla sig, hade klarat alla intagningsproven galant, förutom ett: hennes hår var inte tillräckligt långt och tjockt för att en prins skulle kunna klättra in genom fönstret med hjälp av det. De andra prinsessorna hade alla långt, tjockt, lockigt hår i alla möjliga färger som de kunde släppa ner till marken och som prinsarna obehindrat klättrade upp för, för att sedan ge dem en kyss på examensdagen, när det var dags för dem att rida iväg in i solnedgången för att leva lyckligt i alla sina dagar.
Först hade professorerna trott att med rätt mängd hårprodukter och punktliga hårinpackningar varje vecka så skulle Penelope Antonia Fleurs problem lösa sig, och en prins skulle infinna sig för henne också. Men åren gick, och varje år satt hon flera våningar under resten av prinsessorna, och såg hur prinsarna klättrade upp till dem. Ett år försökte hon släppa ut sitt hår även hon, men prinsen som hade oturen att ta tag i det kunde inte hålla fast i hennes fettiga hår, och han gled ner till marken och bröt båda benen.
Varje år tvingades Penelope Antonia Fleur se hur fler prinsar och prinsessor anlände med spökjulbussen som tog eleverna till slottet, och varje år fick hon se hur de red iväg i solnedgången utan henne. Å, om hennes hår bara kunde växa ordentligt och någonting kunde göras åt henne lidande!
Detta året var inget undantag, och Penelope Antonia Fleur satt i sitt fönster och tittade ut över skolmrådet och såg hur spökjulbussen anlände och prinsarna och prinsessorna strömmade ut. De såg ut som de alltid gjorde, prinsessorna med sina vackra korkskruvslockar, och prinsarna med bakåtkammat hår, och allihop bar de kläder med tyger så vackra att inte ens solen hade mage att spegla sig i dem.
Alla utom en, noterade Penelope Antonia Fleur uppifrån sitt nu väl inbebodda rum på andra våningen. Han stack ut ur mängen, ty han hade varken bakåtkammat hår eller färgglada kläder: istället hade han långt, svart lockigt hår som hölls på plats med en bandana, lång läderrock i samma nyans, och boots med klack. Ingen av de andra prinsarna eller prinsessorna låtsades om honom, men Penelope Antonia Fleur kunde inte ta blicken från honom när han följde de andra in genom slottet.

Penelope Antonia Fleur kunde knappt vänta tills det var dags för middagen, och trots att hon försökte uppföra sig så prinsesslikt som möjligt där hon trippade fram i korridorerna, iklädd en vacker rosa klänning med volanger och puffärmar, var det mer som att hon snubblade fram i sina guldgnistrande, stilettklackade sandaler den här dagen. Vem var den mystiske svarte prinsen?
”Välkomna”, hälsade professor Googlehartz den maskuline, ”till ännu ett år på Googlehartz Skola för Prinsesskonster och Prinsdom.”
”Det är med glädje i bröstet”, fortsatte professor Googlehartz den feminina, ”som jag påbörjar årets sortering in i prins- och prinsesshemmen.”
På Googlehartz fanns det fyra hem, två för prinsarna, och två för prinsessorna. Penelope Antonia Fleur tillhörde elevhemmet 'Väna jungfrun', och seden bjöd att enbart prinsar ur 'Manliga riddaren' bjöd ut henne. Sedan fanns även elevhemmet 'Plågade författaren', där gick prinsarna som förväntades uppvakta prinsessorna i 'Förstående hemmafrun'. Så hade det alltid varit, och så skulle det alltid vara.
Penelope Antonia Fleur la knappt märke till vilka som sorterades vart, för hon hade bara ögon för en enda bland prinsarna, den som ingen annan bevärdiga med ens en blick. Vem kunde denne mystiske prins vara?
”Sir Edward, the Black Prince of the Great New Moon”, läste professor Googlehartz den feminima, som höll i sorteringen upp.
Sir Edward, som Penelope Antonia Fleur tyckte var det vackraste namnet hon någonsin hört, gick upp på podiet och satte sig i fåtöljen som stod och väntade på honom. Fåtöljen stod still i några ögonblick, sedan svävade den bort till bordet där resten av de plågade författarna satt.
Åh nej, tänkte Penelope Antonia Fleur! Fel elevhem!

Resten av middagen mindes hon inte mycket av, och skulle heller aldrig tänka mer på, förrän hon trippade tillbaka till sitt rum på andra våningen, och insåg att någon följde efter henne. Hon vände sig om, och där stod ingen mindre än sir Edward.
”Ursäkta mig, min gode herre”, sa hon, ”men kan ni vänligen sluta förfölja mig.”
”Jag ber om ursäkt”, sa han. ”Jag fick berättat för mig att vi två ska bo grannar, och jag tänkte att det var lika bra att följa efter någon som redan kunde vägen.”
Det här var konstigt, tänkte Penelope Antonia Fleur, skulle han bo granne med henne? Men på andra våningen bodde ju bara de som var utstötta, prinsessorna med för kort hår! Varför skulle han bo där?
”Åh, de uppskattar inte riktigt mig”, sa han. ”Jag ska bo här tills jag är villig att anpassa mig.”
”Men varför gör du inte det då?” frågade Penelope Antonia Fleur. ”Du behöver ju bara byta kläder, och fixa håret, och...”
”...och plötsligt är jag inte mig själv längre”, sa sir Edward och fnös. ”Då ruttnar jag hellre bort, är jag rädd.”
Penelope Antonia Fleur tittade skeptiskt på honom när han gick förbi henne, ty nu hade han fått syn på deras rum lite längre fram.
”Kommer du, marshmallow?” flinade han emot henne.
Den natten låg Penelope Antonia Fleur uppe väldigt länge och funderade på det som sir Edward hade sagt om att vägra anpassa sig. Det var ju lätt för honom att säga, tänkte hon, men hon hade ju inte valt att vara sådär. Hon bara var.

Dagarna blev till veckor, och veckorna blev till månader, och varje dag träffade Penelope Antonia Fleur på sir Edward i korridorerna, och varje dag funderade hon på vad han hade sagt. Till slut, en dag, hade hon bestämt sig.
”Sir Edward”, sa hon när hon träffade honom i korridoren. ”Jag vill göra som du. Jag vill inte passa in längre. Imorgon är examensdagen, och jag vill härifrån då.”
Sir Edward log, och nickade mot henne.
”Det kan vi ordna, marshmallow”, sa han, och testade att tvinna lite av hennes hår mellan sina fingrar. ”Jag ska be min vän om hjälp.”

Den följande morgonen var examensdagen, och när Penelope Antonia Fleur steg in i tornet där de andra prinsessorna väntade på att få släppa ner sitt hår, stirrade de alla på henne. Hennes hår var inneslutet i en stor sjal så att man inte kunde se det, men det var inte det alla stirrade på: utan hennes kläder. Hon hade bytt ut sin rosa marshmallow-klänning mot en i svart med tight korsett med illröda detaljer, och hon hade på sig ett par illrosa strumpbyxor till skillnad från de hudfärgade som tillhörde skoluniformen, och istället för guldglittrande sandaler hade hon ett par stora Doctor Martens-kängor på sig.
”Och vad gör du här?” skrattade de andra prinsessorna åt henne. ”Du tror väl inte att du ska få leva lyckligt i alla dina dagar med det där på dig? Och med ditt hår?”
Penelope Antonia Fleur sa ingenting, utan ställde sig bara i ett fönster och väntade på att prinsarna skulle komma ut på skolområdet, väntades på deras vackra hårslingor. En efter en kom de ut, och och en efter en släppte prinsessorna ut sina hår till dem. När prinsarna fick hoppa för att försöka få tag på deras toppar och kunna börja sin klättring, då lossade Penelope Antonia Fleur på sin sjal.
Där förut hennes feta, stripiga hår funntis, var nu ett gäng, långa gyllene dreadlocks, ackompanjerade av lösa, längre dreadlocks i lila och mörkblått, och hon när hon släppte ner sitt långa hår nådde det utan problem till marken, och sir Edward, som stått nedanför och väntat på henne, kunde enkelt klättra upp, mycket snabbare än någon prins någonsin gjort, för att kyssa sin prinsessa.
Medan de andra prinsessorna fortfarande hade prinsar hängandes i håret, tog sir Edward sin älskade prinsessa i handen, och gick ner för spiraltrappan som lett upp till tornet. Längst där nere väntade hästarna, men innan Penelope Antonia Fleur hann fråga vilken som var sir Edwards, kom båda rektorerna fram till henne.
”Äntligen har du förstått vad det innebär att vara en äkta prinsessa”, sa den feminina rektorn och kramade om henne.
Glad och förvånad följde Penelope Antonia Fleur med sir Edward bort till hästarna.
”Vilken är din?” undrade hon och såg på de vita hästarna framför henne.
”Ingen”, svarade han. ”Tror du verkligen en prins som jag har en häst? Jag kör Harley Davidsson, såklart.”
Ännu lyckligare än innan (för Penelope Antonia Fleur var rädd för hästar), satte hon upp bakom honom, och han tryckte gasen i botten och sedan brummade de iväg in i solnedgången, för att leva lyckliga i alla sina dagar.

That's enough of that shit.

Avlägsen släkting till Crash Bandicoot

En bilby! De heter kaninpungsgrävlingar på svenska och är ett av mina favoritdjur (vilket det typ bara är Nellie/Njalla som vet, alla andra brukar kunna älg och giraff). Fett söta! :D

Jag och Trams ska på London Zoo idag, vilket är varför jag visar upp den här sötnosen. De har inga sådana där, tyvärr, jag tror man måste åka till Australien för att se dem, men det ska bli kul ändå för de har giraffer och massa andra coola djur! :D

That's enough of that shit.

måndag 15 december 2008

Awesome ju!

Om man bloggat mer än två månader kan man få gratis färgade linser på www.fargadelinser.com Fett coolt!

Jag har alltid velat testa det. Trams tycker jag är en idiot som vill ha smileys. Jag tycker Trams är dryg.

Anyway så har de fett coola linser. Om jag fortfarande lajvade skulle jag investera i ett par zebralinser och komma som något helt galet någon gång. Nu gör jag inte det, men jag gillar tanken... ;P

That's enough of that awesome shit.

fredag 12 december 2008

Tuesday's grey, and Wednesday too

Igår var konstigt. Jag gick runt hela dagen och tänkte att det var tisdag, och trots att jag märkte att det fuckade upp viss logik (det var den tioende, två veckor innan julafton, som är en onsdag, hur kan det vara tisdag idag?) insåg jag inte förrän tjugo i tolv när jag skulle ta p-piller att det faktiskt var onsdag. Det var helt sjukt! Jag har blivit av med en dag, liksom! Och nu är det torsdag (fredag kommer bloggen säga, men den ljuger), och då är det snart bara en vecka tills jag ska hem också. Tiden går fort när man ser Farscape.

Och nu undrar ni över bilden såklart? Det är så jag tänker mig tisdagar. Karro brukade alltid prata om hur hon såg alla ord som olika färger, vilket jag inte gör även om det låter coolt, men de flesta veckodagar har en färg och tisdagar är definitvt en ljust grön färg. Så för att hylla den försvunna dagen får ni här en inblick i min värld. Tjo.

That's enough of that shit.

måndag 8 december 2008

No news from the Marks

Haha, jag ser lite mupp ut, men sådär ser min nya snygga jacka ut iaf. För övrigt fick jag knappt köpa en av mina julklappar i lördags (har bara en kvar att köpa, yay me!), för jag såg inte ut att vara över femton. WTF? Okej för att de ville att jag skulle visa leg på krogen, men jag ser väl för fan ut att vara över femton? Rargh.

Vi tillbringade igår med att se Farscape. Tolv timmar tror jag det blev exakt, det var FANTASTISKT. Fast mina favorit-bad guy dog, det var sorgligt, men som plåster på såren har mina second favourite bad guys (fast det är svårt, de som finns är så fantastiskt bra!) blivit regulars nu. Yay!

Idag tog jag mig faktiskt ur huset, åkte till Borders, och satte mig på golvet (alla fåtöljer var upptagna, fail!) och läste V for Vendetta-seriealbumet. Mkt bra, jag har nog aldrig läst ett helt seriealbum innan, haha, men det var väldigt nice. Jag älskar det med bokhandlarna här, ingen bryr sig om man sätter sig och läser ett par timmar. De har liksom fåtöljer för det.

Nu ska jag nog motivera mig iväg och laga mat, antar jag. Folk har typ stått i korridoren här och låtit ett par timmar så jag har inte vågat mig ut. Ska bli skönt att flytta hem och kunna hänga i köket när man vill.

That's enough of that shit.

fredag 5 december 2008

Allting kommer lösas och bli bättre igen

Ha ha ha, världens bästa Farscape-avsnitt typ. Jag är lite kär i den där bilden. Men you sort of need to know the show för att förstå. Men det där är en av bad guysen iaf. Hunden heter Toto. :D

Ringde och sa upp lägenheten idag, vilket var nemas problemas. De tipsade om hur man ska hitta en ersättare, för gör man inte det får man inte depositionen tillbaka. Men det är okej om det blir så, för vi blir inte betalningsskyldiga iaf.

Skulle boka biljetter hem igen (schemat ser ut såhär: hem 20e, tillbaka 27e, hem för gott 1a), men tänkte göra det via Travelfinder så jag behövde föra över pengar till mitt svenska konto. Det kostar fucking femton pund och tar tre arbetsdagar. NO WAY, tänkte jag, gick hem och googlade fram en engelsk sida och köpte biljetterna för typ 100 kronor mindre än Travelfinder tog. Ibland löser det sig bara. Ska räkna ut om jag behöver köpa till extra bagage innan jag åker hem bara.

Livet är ganska bra. Imorgon ska jag köpa julklappar, sen när Trams kommer hem ska vi ha Farscape-maraton från lördag kväll till, typ, måndag när hon går till jobbet igen. Ha ha ha.

That's enough of that shit.

Jag kommer inte hem ikväll, men snart så

And I quote:

Who says you can't go back?
Been all around the world, and as a matter of fact
There's only one place left I want to go
Who says you can't go home?

Vi åker hem nu. Eller inte nu, men ja, vi ska ringa och säga upp vårt kontrakt imorgon och komma hem för gott i slutet av månaden. Det har varit kul så länge det varade, men det är inte värt att lida ekonimiskt en månad till tills vi fått nya jobb, och Trams är fortfarande pretty shaken up över rånet, och tja, det är dags helt enkelt.

Men vi ångrar inget, och fick jag göra om det skulle jag absolut inte ha gjort något annorlunda. Hellre tre månader i London en att tillbringa hösten med att lura på folk mobiler som jag skulle gjort annars.

That's enough of that shit.

I spent 20 years trying to get out of this place
I was looking for something I couldn't replace
I was running away from the only thing I've ever known
Who says you can't go home?
I been there, done that, and I ain't lookin' back on the seeds I've sown,
Saving dimes, spending too much time on the telephone
Who says you can't go home?

It's alright, it's alright, it's alright, it's alright, its alright...

onsdag 3 december 2008

All I want for christmas...

På allmän begäran kommer här årets önskelista. Mest för min familj, men om någon annan blir inspirerad för ni gärna säga till så jag kan köpa något till er med. Yes box, cykel, som man säger.
  • Reebok ( http://www.hypebeast.com/image/2008/04/milkfed-reebok-freestyle-sneaker-1.jpg )

  • En poncho, typ ordentligt stickad eller Clintan-style (inte en sån där fjollig med massa hål i)

  • Choklad från http://www.chocolatebar.com/index.asp

  • Protect An Acre – pengar donerade i mitt namn till Conservation Intentional

  • I'm tired of-bracelets ( http://www.imtiredonline.com ): Global Warming, Animal Cruelty, World Hunger

  • DVDer (Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull, Mamma Mia-sing-along-versionen, Lejonkungen)

  • Clint Eastwood-lakan (finns på Lagerhaus)

  • Bärbar DVD-spelare

  • The Earth is Hot, Flat and Crowded av Tom Friedman

  • Lila ögonskugga från Body Shop

  • Tofsar

  • Blondspray från Schwarzkopf

  • CD-skivor (Nickelbacks och Per Gessles nya)

  • DVD-boxar:
    Desperate Housewives, säsong 4
    Stargate SG-1, säsong 2
    MacGyver, säsong 4
    Ugly Betty, säsong 1
That's it, haha. Det tråkiga me att önska sig typ saker som att folk skänker pengar är att ingen någonsin gör det för de tycker att det är en tråkig present. Jag tycker det är en skitbra present, men so far no such luck. Blir i år annorlunda? Det återstår att se.

That's enough of that shit.

"What the frell is going on here?"

Mkt bra dag. Mkt shopping. Köpt ny jacka, stövlar (ordentliga vinterstövlar, I do need that, you know!), ny väska (did not need that, men den var fin), och återigen smink för över 300 kronor. Jag vet inte vad som hänt på sminkfronten, men jag har flippat ur.

Vet ni vad det bästa är? Jag hade totally råd med allt det där. Shit, det var ett halvår sen jag slutade få studiebidrag och tjäna pengar, men jag har fortfarande inte vant mig vid att kunna köpa saker jag vill ha för pengarna. Och inte typ, saker jag behöver. Okej, jag ska köpa julklappar, men jag har råd med det, OCH det här, och jag har förhoppningsvis lite pengar kvar att fika upp hemma i Sverige.

Plus att Trams är på mycket bättre humör nu än hon varit de senaste dagarna. Which is because some frelling idiot robbed her. Anyway, we har återställt väska, plnbok and essential stuff like that, så dagen är bättre.

Och så har vi sett Farscape, hehhee. Farscape är en mycket bra sci-fi-serie som Trams tjatat om i ett år typ. Den är win av tre anledningar: 1) den fantastiska kemin mellan Ben Browder och Clauida Black (we'd switch sides for her!), 2) alla bad guysen, som är de bästa bad guysen jag sett på TV (och, med undantag för Pilot (se bilden) är de mina favoritkaraktärer on the show. Now that's says something about it, don't you think?), 3) ordet 'frell' som är en utomjordisk variant av 'fuck' (testa att säga FRRRRRELLING nästa gång du vill säga FUCKING och du förstår vad jag menar). Dessutom är den producerad av Jim Henson Company, which means det är snygg muppet action, och den är inspelad i Australien, which means det finns ingen amerikansk censur på alla sjuka sexanspelningar. Farscape, mina damer och herrar, är win.

That's enough of that shit.

lördag 29 november 2008

I am the champion, my friends!


YAAAY! :D

That's enough of that awesome shit!

Nu är det jul igen, och nu är det jul igen...

Jag och Trams har skaffat en julgran! Den är hysteriskt fin som ni ser, och pyntet passar så otroligt bra. Den står mitt på golvet och är i vägen, och om det inte syns så sitter det en liten blomma i toppen på den för vi hittade ingen stjärna. Om jag hade gem skulle jag göra något av dem, men de rostade sönder så jag fick slänga dem. Mycket sorgligt var det.

Idag försöker vi klara av våra NaNos. Vi har en deal som går ut på att när vi skrivit 1000 ord får vi se ett avsnitt Farscape. Det motiverade oss att skriva typ 3000 ord igår, så vi räknar med att vi ska ta oss till slutet idag. Har redan skrivit 1400 ord och har bara typ 2000 kvar, så det är inga problem! Sen kan vi se Farscape hela kvällen, yay!

Nu har jag hicka. Det är fan skitjobbigt.

That's enough of that shit.

Yay me!

AAHH, bäst!!! När jag jobbade i S:t Albans förra veckan träffade jag ju Adam, jag tror jag nämnde honom, cute guy som jobbar på ett gym iaf om jag inte minns fel, och han SMSade imorse och frågade hur jag hade det och jag nämnde att jag förlorat jobbet... och han har fixat en intervju åt mig på sitt jobb! Det är i S:t Albans, vilket kan bli jobbigt att ta sig till, men jag löser det, FÖR JAG HAR EN INTERVJU.

YAY! Happy happy Ell!

That's enough of that shit.

torsdag 27 november 2008

Clintan luktar pesto

Kopierat från Fefo:

"Året var 1632 fast 386 år senare, och det var strax efter slaget vid Lützen, fast vi befinner oss i Cricklewood, London egentligen.

Rummet låg i kaos. Döda soldater låg i drivor överallt, eller åtminstone deras kläder, och kanske var de inte döda heller, eller bara lite trötta, och en av dem hade slutligen vaknat till liv för att ge dem en hederlig begravning. Eller iaf få bort allt från golvet.

Inne i kylskåpet var scenen en mindre western, det hade varit en shoot-out mellan couscous-wrapsen och potatisen, och den senare hade dött och förblöd nu sakta till döds. Eller kanske var den bruna vätska som tagit över kylskåpet sådant som potatisar gav ifrån sig när de dog, vem visste?

Tillsammans med Clintan, eller snarare en disktrasa med Dirty Harry-motiv på, gav sig den modiga undertecknad på detta kaos. All världens potatis motarbetade henne uppenbart då den tomma chipspåsen i en sista dödsryckning lyckades kräkas chips på hela golvet. Det där skulle vara ett uppdrag för den undertecknade och dammsugaren sen (vars namn har flytt mig, men det står på den).

Efter flera timmars fight med golvet, posten och kylen återstod bara en snabb dammsugning och sedan kunde vår hjälte lugnt sjunka ner i sin säng, lyssna på Nickelback, och äta nyttig yoghurt och k-special till middag. Men vad är detta?

:O

Dammsugaren är borta!

SERIÖST, VEM GÖMMER EN DAMMSUGARE!?"

Fett drygt. Har fortfarande inte hittat den. I och för sig var det nog en fyrtio minuter sen jag letade sist, men fortfarnade. Jag tröståt yoghurt och k-special som jag köpte förut, har inte käkat yoghurt sen vi flyttade hit så det smakade gudomligt gott helt enkelt.

That's enough of that shit.

Julkalendern Brad Wright aldrig skrev

Bra skit: Julkalendern Brad Wright aldrig skrev finns nu på en hemsida nära dig.

Dålig skit: Failade min notice period och har inget jobb.

Bra skit: Folk har SMSat mig hela kvällen och sagt att det var sämst att jag var tvungen att sluta och att vi måste hålla kontakten.

Dålig skit: Inte skrivit NaNo.

Bra skit: Köpt snygg halsduk-med-luva från River Island. Känner mig som Aragorn när jag drar bak min luva lite mystiskt. Vill läsa Lord of the Rings...

Dålig skit: Har inte de böckerna här. :(

Bra skit: Klippte sönder ett par jeans jag hatar till ett par shorts. Eco-friendly och snyggt.

That's enough of that shit.

onsdag 26 november 2008

Gött mos

Fick nyss lön. 1131 pund. Trodde jag skulle få typ 900 eller mindre, så jag är fett nöjd. Blir pengar över till båda julklappar och lite skämma bort mig själv. Högst prioriterat är dock underställ för jag fryser fan ihjäl på gatan.

That's enough of that shit.

Ordverifiering: Matte. HAH.

måndag 24 november 2008

Mamma Mia! Here we go again...

VILKEN AWESOME KVÄLL!

Jag kan tänka att ni alla undrar vad det var för fantastiskt vi haft för oss, och det ska jag tala om! Vi har varit på en gratis sing-along-visning av Mamma Mia! - man fick goody-bags och hela köret (och free booze, för den som gillar sånt).

Det var helt fantastiskt! Vi köade i två timmar och stod inte ens i mitten av kön utan rätt långt fram, och vi var de sista två som kom in! Man blev ju löjligt nöjd då.

Goody-bagen var full med konstiga grejer, men det visade sig att allt utom drickan och kalendern (yes, Mamma Mia-kalender, how bad do you want that, Cricce? ;), var till för filmen! Man fick fejkpengar som man skulle vifta med under Money, money, money, partypoppers till när Meryl Streep säger "I do!", såna där lysande pinnar att använda till mikrofon, näsduk att låtsas snyta sig i när de gråter, och liknande grejer. SÅ BÄST.

Och alla sjöng såklart. Hela bion stod upp och dansade och sjöng med i Dancing Queen, och eftertexterna, och det var sååå awesome. Och så fort någon av killarna dök upp eller inte hade någon tröja skrek alla, och så fort de pratade om the goat house eller getter dök upp så lät alla som getter, och det var bara helt sjukt! Jag är så nöjd med att vi kom in!

Så nu vill vi ha DVDn så vi kan lära oss alla danser utantill. Mamma Mia! är lätt en av de bästa feel-good-filmerna ever!

That's enough of that shit.

lördag 22 november 2008

Inside Shakespeare's Head

Nu undrar ni helt klart vad jag varit i hela två dagar. Näe, det gör ni nog inte. Vilket är bra. För jag har inte gjort något spännande, typ blivit kidnappad, så ni hade blivit besvikna på vilket anti-klimax det hade utgjort. Tur för alla.

Igår var vi ute med jobbet, Niall slutade så vi drog till någon karaokebar i Clapham Junction. Titta på fulla människor som sjunger hela kvällen, MYCKET underhållande. Sen precis innan jag stack satt jag och pratade med en kille som brukade vara teamleader ett tag, han såg exakt ut som Russel Brand (dog lite) och pluggade film för att bli regissör. Tror den jäveln har flickvän. Fail.

Idag åkte jag och Trams till en Weatherspoon-pub som heter Shakespeare's Head och skrev. Fick ur mig tretusen ord på två timmar och åt god muffins och drack lyxig varm choklad (med grädde och marschmallows!), så det var ett mycket bra ställe att skriva på. Kändes som att om man inte ska skriva inne i Shakespeares huvud kan man nog inte skriva alls. Haha.

Nu har Trams wokat nudlar och broccoli. Mmm, broccoli. Har inte ätit på så länge. Saknar. Det var mycket gott iaf. Broccoli is the shit. Och det är en fabrikerad grönsak, vilket är så kul. Familjen broccoli odlade fram den för typ hundra år sen. Ftw.

That's enough of that shit.

torsdag 20 november 2008

"I think I'll stop here."

"Look at that little beauty", som Steve Irwin skulle ha sagt. Barclay's Bank firade någonting där vi jobbade idag, så de delade ut muffins, tygpåsar, och så fick man coffee vouchers så man kunde få gratis kaffe också. Gratis cappucino och gratis muffins is the shit, liksom!

Jag har fått en notice period på jobbet också, för jag har presterat mindre bra senaste veckan. Måste värva en om dagen tills nästa onsdag, annars får jag inte jobba kvar, men det ska inte vara svårt så det är lugnt. Något som dock suger är att jag konstant måste jobba i Holborn av någon anledning, och jag är inte överförtjust i stället, plus att Andrew jobbar där och jag tänkte ju undvika honom. Good luck Chuck, alltså.

Trams jobbar ikväll, så jag är ensam nu. Borde typ skriva NaNo, men jag orkar inte. Istället ligger jag och läser boken Fermat's Last Theorem av Simon Singh. Jag har läst en annan av hans böcker, Big Bang (the most important scientific discovery of all times, and why you need to know about it), och den var bra, så det var inte helt oväntat att den här var det heller. Matte, liksom! Bara genom att läsa första kapitlet har jag insett varför jag älskar matte: absolute proof. I matte finns absoluta sanningar, absoluta bevis. Pythagoras sats kommer aldrig att motbevisas. Det finns ingen motsvarighet till det någonstans.

*Svimmar av matte-fan girlighet* Dessutom är Simon Singh en mycket bra författare, han kan förklara komplexa teorier och skit så att man faktiskt förstår dem och det fortfarande är intressant. Det är anledningen till att jag var den enda i min gymnasieklass som faktiskt förstod bakgrunden till Big Bang och varför det är så bevisat vetenskap nu kan bli att den faktiskt stämmer (när vi fick hålla debatttal eller vad det nu vad, jag minns inte, så var det en av tjejerna som sa att typ "hur kan vi veta att vetenskapen har rätt om Big Bang? Vem förstår egentligen begrepp som 'kosmisk bakgrundsstrålning'?" och alla typ "du har rätt, det går inte att veta", och jag försökte förgäves förklara att det inte var svårt att sätta sig in i och när man väl gjort det var det väldigt enkelt att tro på det. Nu kommer det garanterat motbevisas ganska snart som med allt annat, men ändå).

Poängen med det här inlägget är typ, "jag älskar matte" och "vetenskap is the shit" med undertoner av "läs Simon Singh, han är bra!". Så ni vet.

That's enough of that shit.

Note to self: Kom ihåg att ta bort jobbiga förnamn när du kommer hem till Sverige igen.

Take it from someones who's wiser than you are II

Sprang på Andrew idag när jag jobbade. När det var ljust ute (hon var sex sist så det var mörkt), och det slog mig att det faktum att han vägrade ta med sin ålder när jag signade upp honom nog har att göra med att han lär vara minst tio - femton år äldre än jag.

Diskutera det med Laura, vilket lät typ "do you fancy him?", "well, he's nice, I've only met him like twice", "do you want to sleep with him?", "no!", "then don't go".

Long story short, så stannade jag helt enkelt hemma ikväll.

That's enough of that shit.

onsdag 19 november 2008

London Underground

Älska den där, haha. Normalt sett står det typ "08.30 Jubilee line good service", men idag hade någon vitsig människa skrivit sådär på King's Cross St Pancras istället. Tyckte det var kul.

What else? Signade upp en trevlig kille igår, Andrew, som dessutom var extremt cute, och oh happy day, han bad om mitt telefonnummer och ville att jag skulle hänga med och se hans kompis band imorgon. Så det är morgondagen liksom. Nice.

Eh, och Trams undrar vad jag håller på med för jag träffade en kille som delade ut flyers för något gym idag när jag jobbade som var ny i London också och tyckte vi skulle träffas någon gång. Uppenbarligen anser hon att jag ger ut mitt telefonnummer för mycket. Bah.

Och NaNo går också bra. All in all, life is pretty sweet just nu.

That's enough of that shit.

Dagens tips: Om du inte orkar tvätta - köp nya kläder istället!

måndag 17 november 2008

I'm the pirate who don't do anything



Ibland kommer jag ihåg varför jag gillar pirater, haha. Första pirates-filmen och Muppet Treasure Island (den är bättre än PotC1 any day!), och Robert Louis Stevenson-äventyr. Ge mig.

Stevenson fascinerar mig. På hans gravsten står "Here he lie where he longed to be. Home is the sailor, home from the sea, and the hunter is home from the hill". Jag lärde mig det för typ tio år se och har tänkt att jag vill ha det på min grav om jag någonsin får någon också. Det är poetiskt.

Och dikten som finns med i början av Treasure Island är ännu bättre:

If sailor tales to sailor tunes,
Storm and adventure, heat and cold,
If schooners, islands, and maroons,
And buccaneers, and buried gold,
And all the old romance, retold
Exactly in the ancient way,
Can please, as me they pleased of old,
The wiser youngsters of today:

--So be it, and fall on!
If not, If studious youth no longer crave,
His ancient appetites forgot,
Kingston, or Ballantyne the brave,
Or Cooper of the wood and wave:

So be it, also! And may I
And all my pirates share the grave
Where these and their creations lie!

Haha, och för att citera 'Mara's info på Fefo: "Every normal man must be tempted at times to spit on his hands, hoist the black flag and begin to slit throats".

That's enough of that shit.

Note to self: Skriv!

söndag 16 november 2008

Living on a prayer

Jag har skrivit halva NaNo, I am the shit! Kanske inte lika grym som när jag skrivit lika mycket till, men om jag bara fortsätter som jag gör nu, vilket inte var alltför svårt, kan jag ju LÄTT klara det här i år med. Jag äger. Jag tycker fortfarande min novell är bra, vilket är ännu mer fascinerande måste jag medge.

Fast nu fick jag, mitt i den meningen, en kris om huruvida den är bra-bra eller bara inte dålig-bra. Tror jag ska ta en paus från skrivandet och läsa lite om seriemördare istället (oh, you didn't know that about me? Jag kan sitta i timmar och läsa om seriemördare eller bara spektakulära mord i allmänhet. Don't know why, men det fascinerar mig bara).

Haha, läser en artikel nu med titeln "Would you pay to use plastic bags?" för borgmästaren i New York har kommit på att de ska kosta 60 cent för att folk ska använda dem mindre. Slog mig att det kostar ju pengar att få plastpåsar på typ ICA och sånt hemma redan. Sverige kan sin skit ibland (fast 60 cent är väl typ tre kronor?).

Vi åt ravioli idag också. Har inte gjort det på hur länge som helst. Älskar seriöst ravioli.

That's enough of that shit.

Note to self: Fortsätt skriva!

fredag 14 november 2008

Acksäll hjärta Emelina

Min bror har för övrigt flickvän, om jag inte nämnt det. Jag har inte träffat henne än, de blev ihop strax efter att jag flyttat nämligen, men det är ju gulligt, och lite av en besvikelse eftersom jag länge hoppats att min bror ska vara bög. Får väl hoppas på bi då.

I vilket fall som helst så har han nu lyckats förolämpa henne, utan att mena det förstås, så han satt på MSN och undrade hur han skulle göra så att hon inte skulle vara sur. Vi har nu kommit fram till att han ska köpa Ben & Jerry's till henne tills de ska träffas imorgon.

Tror det här är en av grejerna till varför killar med systrar blir bra pojkvänner. De har inside information, helt enkelt.

That's enough of that shit.

I've taken shitload of drugs

Man känner sig alltid lika välkommen när man är på väg in i rummet, dörren öppnas, och där står Trams som vrålar "MEN VAD FAN!" så fort hon får syn på en. Jag är dock förlåtande, hon har haft en ganska dålig dag, och nu har jag något att skratta åt.

Två dåliga dagar i rad, inte okej. Igår tappade jag en av mina älskade tumvantar, de var skitsnyggt mörkblå och matchade min Ravenclaw-halsduk perfekt. Ser ni stickade mörkblå tumvantar på JC i år får ni gärna köpa ett par till mig i julklapp. Fick dock hjälp av en trevlig kille när jag återvände för att leta efter dem, han förstod mitt lidande till skillnad från alla andra. ("I would be so mad if I lost my gloves! No, you bought them at home, that's even worse!") Idag gic jag hem med huvudvärk vid tre.

Annars måste jag tipsa om det fantastiska spelet "SuperObama World" - SuperMario fast med Obama! YES, you should gå och spela det nu med en gång. Vårt internet är lite för segt för det, men det var roligt ändå. Jag tror jag dödade Sarah Palin liksom.

That's enough of that shit.

Note to self: Skriv NaNo, din jävla mupp!

onsdag 12 november 2008

L as in Adam

Jag tycker verkligen inte om banker, btw. Varken Natwest eller HSBC lät mig öppna ett konto där utan massa krångel, så på impuls gick jag in på Lloyds idag och öppnade ett konto. Man behöver bara ha ID med sig, så det var rätt gött måste jag säga. Kommer få mitt kort nästa vecka, och kontot har allt man behöver typ internetbank, telefonbank, möjlighet till autogiro (DirectDebit). Lägg på minnet, ni som ska till London!

Jag har insett att jag borde specifierat tydligare att jag har olika teamleaders varje dag, så hädanefter specifieras de med förnamn också. Teamleader Jo sa iaf en grej till igår som jag blev grymt nöjd med, "everybody says that you are succesfull because you talk to all sorts of people" - yay me! Jag har totally försökt göra det för efter Phone House var jag superskadad med fördomar, och sån vill jag inte vara, så go me. Och det fungerar. Jag pitchade en stor svart kvinna klädd i illrosa med barnvagn (barnvagnar är SVÅRA att stanna), och hon signade upp direkt och sa att hon blivit besviken när Steff som stod längre upp inte frågat henne. Kändes som det ultimata beviset på att vem som helst kan signas i stort sett.

Idag har jag varit sjuk i alla fall, mådde illa igårkväll och det höll i sig hela dagen så jag stannade hemma. Har typ spelat pokémon och gnällt över hur mycket jag hatar en av mina NaNo-karaktärer. Men jag har löst det nu, så jag ska skriva lite tror jag. Heja mig.

Fick mitt NI-nummer idag också, så jag ringde kontoret gav dem det och bankkontot (fett smidigt att det kom på samma dag!), men Steve som jag pratade med (upphovsmannen till citatet "I've had about as much fun as I can have today, I'm leaving", följt av "Steve doesn't like to have fun" från Vernon) tyckte jag sa L när jag sa A och skrattade ut mig mer eller mindre. Jag HATAR engelska alfabetet. :P

That's enough of that shit.

Note to self: Ta reda på vad som hänt med mitt pokémon silver.

tisdag 11 november 2008

"What the fuck is God doing on a holiday at a time like this?"

Nu har jag nyss läst ut Russel Brand's självbiografi som mest handlar om droger och hur misslyckad hans tidigare liv innan han blev känd var, men jag har nog, i slutändan, konstaterat att jag gillar honom och antagligen ska, eh, se något som han gjort och inte bara läsa hans bok.

För er som är svenskar så är han en stå upp-komiker som jag först hörde talas om när jag läste om Forgetting Sarah Marshall (som har ett jättelöjligt namn på svenska, den heter typ Dumpad eller något sånt) och att rollen han spelar skrevs om från att vara en författare till rockstjärna när han fick den. I England är han dock mer känd efter att ha medverkat i lite allt möjligt, men mest känd blev han dock genom någon Big Brother-spin off. Anyway, jag gillar honom mest för att han är snygg och rolig (han blev utstedd till Världens sexigaste vegetarian för inte så länge sen).

Och on that account, Russel Sparrow svarade på mina SMS, men verkade mest intresserad av att veta hur jag fått hans nummer och inte av att fika. Shame. Nu har jag fått SMS från killen som jobbar på Guy Ritchie-filminspelningen, vet inte riktigt om jag ska svara eller inte men bör nog bestämma mig snart innan det blir löjligt.

Mamma verkade väldigt glad när jag ringde och sa att jag bokat biljetter hem. Normalt sett när jag kommer sent brukar det låta "nee, ta dig hem själv", men nu var det mer "ja, men det spelar ingen roll, vi hämtar, det är ju lördag". Inte för att jag trodde att hon skulle tvinga mig att ta mig hem från Arlanda själv, men det känns ändå skönt att vara uppskattad. ^^

I övrigt har jag haft en skitdag, men det är okej. "You don't have to panic if you don't sign anyone up today, everyone is so happy with you anyway", sa min teamleader idag. Känns bra det iaf.

That's enough of that shit.

Note to self: Gör ordentligt budget för nästa månad.

måndag 10 november 2008

Who says you can't go home?

Jag är ett geni, allvarligt talat. Det visade sig att jag lämnat 2000 kronor hemma ifall Trams och jag skulle få slut på pengar innan allt löst sig, så att vi iaf alltid skulle ha råd att åka hem. Och de pengarna kom ju väl till pass nu, så jag är inte skyldig någon några pengar för hemresan, förutom mig själv kanske. :P Känns bra. Och jag kommer hem 22.45 den 20 december, och åker tillbaka typ 17.05 den 27 december. Måste mellanlanda i Amsterdam båda gångerna, men det är rätt chill anser jag.

Annars? Killen Meglio och Herm stalkade åt mig sa upp sig idag, bara sådär, efter en timme, så, eh, först vart jag hemskt deprimerad över det, men jag stod och prata med en mycket trevlig kille som jobbade i en butik i närheten av vårt område nästan hela dagen, så det var ganska trevligt. Han förlorade ett pund till mig när han utmanade mig att pitcha på en kille, haha. I vilket fall som helst fortsatte stalkandet när jag kom hem, så nu har jag SMSat killen som sa upp sig (kodnamnet får bli... Russel Sparrow, eftersom han IMO ser ut som Jack Sparrow skulle gjort om han spelats av Russel Brand. Det är dock bara jag som anser det) och frågat om han vill fika någon dag. Yay me!

Förutom syndafloden var idag alltså en ganska nice dag känner jag. Och när jag säger syndaflod så underdriver jag inte ett dugg kan jag säga, det har öst ner hela dagen, helt löjligt mycket. Ett tag var det enda man kunde göra att garva åt det, för det var sån misär, men till sist gav regnet upp ("we've been fighting the rain all day, and now it has given up" - dagens teamleader Richard).

That's enough of that shit.

Note to self: Beställ biljetter i tid nästa gång.

Oh God, I am the american dream


Jag vet inte varför, men jag kan inte sluta lyssna på den här sången! Jag misstänker att namnet Bobby Brown, eventuellt kan ha inspirerat Billy Brown av Mika, men jag har ingen aning. Och varför kan jag inte sluta?

Mamma lånar mig iaf pengarna till flyget hem, så det har löst sig. Det känns bra, jag vill inte missa julen hemma faktiskt. Vore sämst.

Idag har vi skrivit som idioter, Trams har nu kommit ikapp och ligger på 15k, och jag är uppe i 17k. Funderar på om jag ska försöka nå 18 nu, eller om jag ska spela pokémon. Blir nog pokémon, hinner ändå inte tusen ord på en halvtimme...

Fast en karaktär som jag trodde var gay verkar vara bisexuell. Trams är väldigt besviken, men jag gillar det tror jag.

That's enough of that shit.e

lördag 8 november 2008

Mikron, vår vän i vardagen

Vi drog vidare till Foyle's för vi tänkte att där är nice, men det var folk precis överallt så vi kände att vi inte skulle få någon arbetsro. Men jag hittade V for Vendetta där, så typ nästan helg funderar jag på att åka dit och läsa den. Det är en av grejerna jag älskar med London, folk sitter nästan hela tiden och läser på bokhandlarnas golv, och personalen gnäller inte! Som bibliotek nästan.

Nu sitter jag iaf i Vid behov-köket (det som vi hittade förra veckan) och lagar pastagratäng i mikron. Vi får inte ugnen att funka och jag har googlat lite och det ska visst gå lika bra att laga gratäng i mikron, så vi kör på det och ser hur det blir liksom. Gasspisen är dryg och ger mig huvudvärk i alla fall.

Det är kul att ha flyttat hemifrån när man får testa såna grejer, fast bara när man lyckas med dem. Så fort man failar och inser att man inte har någon mat är det inte riktigt lika roligt dock. Anyway, jag tycker det är konstigt hur enkelt det var att flytta hemifrån. Fast det beror nog ganska mycket på att vi var två som flyttade, och två huvuden tänker uppenbarligen bättre än ett. Det är i alla fall vad jag intalar mig.

That's enough of that shit.

Edit: Det blev skitbra för övrigt. Mikron = vår vän.

Crussh

Nu sitter vi på Crussh, vårt favoritcafé och dricker smoothis och skriver NaNo. Dock stänger de om tio minuter för vi kom hit lite väl sent, men det är nice ändå. Dricker en smoothie med peaches, banan och apelsinjuice i, och käkar en Seeds & Fruit-blandning, hur gott låter inte det liksom?

Sen ska vi hem och tvätta och göra såna där tråkiga vuxna saker hela kvällen. Kanske se på film. Verkar skitkul, eller hur? Så är det när man flyttat hemifrån små barn, not all fun and games.

Fast jag börjar tröttna på ambulanserna här utanför. Hur många kan skadas på en dag egentligen, seriously?

That's enough of that shit.

fredag 7 november 2008

Och jag kommer aldrig hem igen

Flygbiljetter hem kostar 2000 tur och retur just nu. Jag har inte 2000 kronor att köpa flygbiljetter för at the moment, det har jag råd med i början av december när jag fått lön.

Vid det laget lär de kosta åtminstone 3000 om inte det har dubblats by then, vilket jag inte har råd med då heller.

Så sammanfattningsvis verkar jag inte ha råd att åka hem över jul.

Fucking jävla faboulous.

Jag som hade en så bra dag. Jag behövde inte ens anstränga mig för att signa upp folk, och jag gav mitt telefonnummer till en kille som jobbar på inspelningen av Sherlock Holmes-filmerna (som Guy Ritchie regisserar!) mitt mobilnummer to go for drinks some day, men nu har mina axlar sort of begått självmord och allt kukar ur. Sämst.

That's enough of that shit.

Inget trams!

Trams, den charmerande kvinnan jag bor med, har tre lägen har jag kommit fram till. Antingen hatar hon mig, som nu, eller så skrattar hon åt mig, som hon gjorde innan hon började hata mig, eller så tycker hon att jag är cp, som förut idag när jag förklarade varför jag hade olikfärgade strumpor på mig (här tyckte jag att jag hade en skitlogisk förklaring, men nej, så var det visste inte).

Varför bor jag med den här människan egentligen? Hon uppskattar mig verkligen inte. Hon kommer göra det om några tusen ord, mark my words.

Men NaNo går bra för mig iaf! Körde fast lite förut, men gav mig ut på en springtur och kom tillbaka med lösningen på mina problem, min plot, tja, allt. Jag är jäkligt nöjd med min historia måste jag säga, och jag hoppas jag fortsätter såhär och inte fuckar upp allt typ. Det vore typiskt mig, typ.

Gårdagens teamleader (som för övrigt utnämnde min giraffväska till "best bag of Concern" - han är väldigt fascinerad av den) tyckte för övrigt att jag jobbat så bra den här veckan att jag förtjänade en bonus, så jag fick åka till Cambridge idag istället för att jobba i Leather Lane igen. Cambridge var nice, man jobbar typ bara fem timmar men får betalt för resa dit och tillbaka så det är schysst. Och det var lätt att stanna folk, vilket är motsatsen till Leather Lane typ. Så idag var mycket nice, plus att det är alltid sweet att höra att man är bra liksom. :D

Fast jag kanske ska återvända till NaNo. Har fortfarande inte nått dagens tio tusen ord och borde ju ändå gå och lägga mig runt tolv så jag inte är helt död imorgon igen. Trams kanske slutar tramsa snart också...

That's enough of that shit.

onsdag 5 november 2008

Barack Obama USAs 44e president



Jag har sovit fyrtio minuter inatt, men ÅH, det var det värt för jag såg när de utnämnde Obama till president.

Det är historiskt. Det är fantastiskt. Det är precis vad världen behöver.

YES, we can!

That's enough of that shit.

Note to self: Gå och lägg dig!

tisdag 4 november 2008

YES, we can



Ja, vi ObamaWatchar. Jag har planerat att sova ungefär fem timmar inatt (mellan ett och fyra, och sju och halv nio och kanske en halvtimme till liksom), men det är värt det för Obama måste vinna och det kommer bli historiskt och jag tänker inte förklara för folk som missade det att jag sov då.

Så vi är vakna. Och skriver, och tittar på TV. Jag jobbar med en som heter Richard imorgon som jag jobbade med igår, och han är besatt av Obama, så jag vill inte göra honom besviken genom att säga att jag inte var vaken. Nope.

That's enough of that shit.

Note to self: Ladda ner Yes, we can till MP3n.

måndag 3 november 2008

There are no secrets on the internet

Trams är livrädd att jag, HermioneHarry och Meglio ska ta över världen nu. Jag nämnde att jag tror att killen jag dregglar över på jobbet kanske är gay och plötsligt sitter de och stalkar upp honom på Facebook (han är singel och straight!), och jag fann mig själv ha hittat hans hemsida, och lite andra offentliga grejer.

Så nu vet jag lite mer än vad jag trodde att jag skulle göra när jag började gnälla över mitt dilemma. Jag vet att man kan ta reda på mycket via internet, jag har själv utfört min beskärda del internetstalking, men ett namn och en stad kan ge en ungefär all information man behöver om en person uppenbarligen. You've gotta see it to believe it, tror jag.

That's enough of that shit.

"Oohh, China!"

Idag var vi på British Museum med Zackrid. Jag älskar British Museum faktiskt. Vi gick runt där i två timmar och såg nästan bara saker vi inte sett förut (kan vara för att jag och Trams fastnade i deras Upplysningen-utställning förra gången, vem vet?), bland annat då deras crystal skull som jag pinsamt nog hade glömt bort att de hade sitt. Ja, ja, mobba mig bara, ska jag komma ihåg allt, eller? Den var väldigt cool i alla fall, inte lika flashig som i filmen, men, eh, den i filmen är FÖR flashig, så det är väl därför.

Vi hade kul där i alla fall, men det gissade ni er nog till. Såg deras asiatiska grejer nu, jag ska SÅ ha ett sånt där japanskt terum när jag blir rik och bygger mitt eget hus. Med pappväggar och bantogolv och hela köret. Fast i mitt fall måste det väl bli ett kafferum, men shit the same (som det heter på svenska...).

Fast grekdelen med Parthenon och det innan, med stora väktare från jag tror det är Assyrien är egentligen mest awesome. Kate Moss står där omkring också, i guld, vilket ser lite absurt ut, men ganska coolt ändå. Fast det roligaste var teorierna vi utvecklade kring den andra bilden, om hur det var krig mellan kentaurerna och människorna och människorna utrotade kentaurerna eftersom de envisades med att sparka dem i skrevet hela tiden. Bästa med att vara svensk i London är ju att man högljutt kan prata om sånt utan att någon förstår en, haha.

NaNo går helt sjukt bra för övrigt. Har skrivit 4500 ord hittills, och satsar på 500 till innan jag går och lägger mig. Jag vet inte varför, men jag bara älskar min story! Och jag har inte skrivit på så länge känns det som, så det är skönt att bara kunna ordbajsa liksom. Att det dessutom blir ganska bra ibland är inte en nackdel heller.

That's enough of that shit.

Note to self: Kolla nogrannare när biofilmerna går här. Annars kanske det blir som igår när det visade sig att filmen jag och Zackrid skulle se bara går på onsdagar. Någon som vill flyga över en onsdag och se en western?

lördag 1 november 2008

Jag orkar inte vara Rambo klockan två på natten

Haha, de andra svenskarna som bor här kom just och knackade på (hon är 02.18 lokal tid!) och bad om att få låna vårt kontrakt eftersom akutnumret står där - de har nämligen lyckats låsa sig ute. Riktigt smidig grej att göra sådär mitt i natten. ;P

NaNo går fett bra för övrigt. Har hållit på i två timmar och skrivit 1700 ord ungefär. Gäller att skriva när man har inspiration, liksom. Fast nu börjar jag bli helt sjukt trött.

That's enough of that shit

torsdag 30 oktober 2008

"You force me to do something I really don't want to do... my diet is ruined!"

And it fucking is! Jag blev så förbannad på svenska ambassaden (och inte den snygga ambassaden i Washington eller någon flashig med en flagga utanför, utan en ful tråkig jävel på en regnig bakgata) att jag gick till den svenska butiken som finns där i närheten och köpte 100 gram Marabou-choklad för 1,70. DET ÄR TYP TJUGO SPÄNN. För 100 gram choklad! Jag klarade mig i ett halvår utan chokladen i Sverige eftersom jag började bojkotta Kraft Foods, men HÄR i LONDON så köper jag den. Den var inte ens god. Hata svenska ambassaden.

Varför? Jo, för att de dumma fittorna bara har öppet mellan 9.00 och 12.00 för att fixa ett nationellt ID-kort - på vardagar. Ursäkta, men jag JOBBAR då! Jag kan inte ta ledigt EN DAG TILL för att fixa ett sånt jävla kort när jag redan tagit ledigt en dag för att försöka få ett NI-number (och don't even get me started on that one, jag åkte för långt med bussjäveln eftersom den jävla TFL-sidan är helt åt helvete och kom en kvart försent!). Och inte kunde jag fixa ett bankkonto heller för jag har inte ett tillräckligt bevis på var jag bor (working on that though).

Fast vi hittade en skitcoolt bibliotek (som jag dock inte hittar en vettigt bild på, men googla på Marylebone Library) där man bara behöver en UK-adress för att få låna böcker, så jag ska dra dit på lördag och ta med vårt letting agreement för att skaffa bibliotekskort. Behöver mer kort i min plånbok anyway. Och jag hittade en bokserie där tre av böckerna var parodier på Clint Eastwood-filmer (Trams trodde mig inte när jag sa det, men jag kan min Clint Eastwood och inte fan "råkar" man spoofa Fistful of Dollars, Every Which Way But Lose och The good, the Bad and the Ugly i en och samma serie!). Något Sci-fi-trams med någon cool brud typ, jag vill läsa den i alla fall bara för att... hallå, Clint Eastwood! Jag läser en bok om honom nu, jag måste läsa en bok av en författare som uppenbarligen gillar honom!

Dessutom gillar jag bibliotek. Man måste alltid kunna ha tillgång till ett bibliotek.

Annars har vi äntligen köpt kladdmassa, eller blu tack som det heter här. Jag som var övertygad om att "sticky mass" var den korrekta engelska termen, men där hade jag fel. I vilket fall som helst är min vägg nu mycket fin och full av manliga män - precis som den ska vara. Trams uppskattar det också eftersom hon ser dem väldigt bra från sin säng. Dessutom snodde jag ett häftstift från Svenska Ambassaden (SUCKERS!) och har satt upp en kalender med en mycket seriös NaNo-word count och allmänt trevliga råd. Den kommer ge oss ångest om 30 timmar sisådär när NaNo faktiskt börjar på riktigt. Oh shit.

Fast jag gillar min story. Den är typ... en fantasyberättelse set in space, och handlingsmässigt är den typ... Ocarina of time med choklad. Japp. Med choklad. Det ska bli väldigt intressant att skriva den, jag har gjort jättemycket bakgrundsarbete för första gången typ någonsin med karaktärsbeskrivningar och någon sorts storyline och allting. Dessutom har jag skitmånga dares som ska med också som garanterat kommer uppa min wordcount. Vill skriva nuuu.

That's enough of that shit.

By the way: Ljuset funkar igen! Vi ringde och gnällde, så det kom hit några elektriker och styrde upp det. Mkt bra.

onsdag 29 oktober 2008

A good lolcat is the best medicine

Jag är fortfarande sjuk. Jag tycker inte om att vara sjuk. Jag misstänker ganska starkt att jag har världens sämsta immunförsvar också, även om jag bara är förkyld blir jag helt utslagen liksom. Och feber ska vi inte prata om, då ligger jag borta i veckor ibland. Eller som när jag blev matförgiftad. Enligt mamma går det över på typ 48 timmar för då har allt kommit ut ur kroppen som det så fint heter, jag var typ dålig i fyra dagar. Hatar det. Hatar att vara sjuk. Tur att jag är ledig imorgon för att fixa mitt NI-number och sånt.

Fast det bästa med imorgon är ju att Zackrid kommer till London då! Världens bästa Zackrid som funnits vid min sida i större delen av mitt liv. Vi lärde känna varandra för tolv år sen och har gått i samma klass elva av dem åren (vi hade en vecka då vi gick på olika skolor innan han bytte till Täby Enskilda, och ett år då jag gick i den förbannade författarklassen), och nu är första gången det har gått såhär länge utan att vi träffats dagligen egentligen. Vi gick ut gymnasiet i slutet av maj, och även om vi spenderat sommarlov ifrån varandra har vi ändå alltid förenats vid hösten igen. Men nu är det slut på sånt. Känns så sorgligt. Nu har det bara gått en månad sen vi sågs ganska exakt, men det känns som waaay längre.

Zackrid, Zackrid, Zackrid. Som jag för alltid måste kalla just Zackrid eftersom ingen annan säger det och han tycker om det namnet. Så Marcus pratar om Muskot och jag om Zackrid, i samma konversationer. Ja, det är fint. Fast Marcus ska inte med nu i helgen, det svinet, så det blir ingen Sektorn i London-grej. Dåligt. Istället får vi Björn (som gick i samma författarklass som jag), Snus (som också gjorde det och faktiskt tog studenten med dem... och hatar dem lika mycket som jag), och Snus flickvän Sara. Det är trevliga människor, men en Sektor-träff hade man ju inte sagt nej till heller!

Förutom att vara sjuk har jag idag upptäckt ett nytt kök här i huset. Var egentligen ute på en quest för att följa sladdarna och se om jag kunde komma på ett sätt att få igång ljuset igen, men när jag gått upp för en trappa (vi bor på andra våningen, men det finns en till!) hittade jag typ ett hidden kitchen. Mycket chockad. Men det är närmare än det vi brukade laga mat i, så våra liv är plötsligt enklare. Hurra hurra.

Sen har jag suttit och läst Twilight. Nittio procent av tiden suger den, men sen kommer delar som är helt okej och så tänker man "det här kunde ju faktiskt vara bra", men så kommer en enda kommentar oftast som bara förstör allting. Den är ju inte en helt dålig idé egentligen, men den är så jäkla värdelöst utförd. Egentligen säger de två serierna jag har som bilder allt om dem...

That's enough of that shit.

tisdag 28 oktober 2008

Malpaso

Mina skor jag köpte i helgen. Jag älskar dem. De är så coola. Och folk kan inte inte ha en åsikt om dem. Min teamleader tyckte de var jättesnygga (fast min giraffväska var dagens samtalsämne dock), medan andra typer på gatan... man ser hur deras blick dras ner mot skorna efter att jag sagt hej, sedan spärrar de upp ögonen, ser upp på mig, och går vidare. Världens bästa skor. Och så coola.

Jag är sjuk idag för övrigt, stack hem från jobbet ett eftersom jag inte riktigt orkade stå, så det var drygt. Tror inte den här kylan är bra om man är på g att bli sjuk liksom, men å andra sidan är det en utmaning för mig som hatar att frysa. Och man ska ju utmana sig hela tiden säger folk (Trams säger att vi ska döda de som påstår det). Typ Clintan. Clintan har sagt mycket djupt har jag insett nu när jag läser en bok med intervjuer med honom. Men det kan jag berätta mer om någon annan gång.

Jag insåg nämligen inte hur nerkyld jag var igår förrän jag var på väg hem. På väg till jobbet hade jag en tjocktröja och en stickad... kortärmade tröja (stickad t-shirt? :S) på mig, och höll på att svettas ihjäl. På vägen hem hade jag tre tjocktröjor, den stickade grejen, vantar, halsduk och mössa. Och då tyckte jag att det var riktigt behagligt på tunnelbanan som var så full att jag knappt kom på. Då är man nerkyld. Så att jag blivit sjuk är inte så oväntat med tanke på att värsta viruset goes around uppenbarligen.

Fast en sak är bra - jag fick min första värvning idag. Hade nog haft en riktigt bra dag om jag jobbat mer än två och en halv timme, men det är lite poänglöst att stå där ute när man inte riktigt orkar ge sin approach till folk för all ens energi går åt till att stå upp och le. Inte kul. Men titta på bilden ändå, vem vill inte stanna och prata med mig? Jag är jättesöt ju!

För övrigt är jag och Trams bäst på mat har jag kommit på. Hon kommer på fantastiska maträtter som vi lagar varje kväll och det blir alltid supergott. Och jag har gjort egna wraps till lunch den här veckan bestående av cous-cous, hummus, keso och avokado. GOTT. Om folk vill ha bra tips på lättlagad vegetarisk mat kan jag börja lägga ut recept här. Fast det känns som att folk inte vill ha det.

Av någon anledning fungerar inte ljuset i vårt rum. Vi har bytt lampa, men det funkar ändå inte. Samma sak gäller toaletterna här på övervåningen, helt mörkt. Skitirriterande faktiskt, för vi ser typ ingenting. Vet inte ens varför det är så. Vi ska ringa och klaga imorgon, tills dess får vi helt enkelt hålla ut antar jag.

That's enough of that shit.

söndag 26 oktober 2008

Kladdmassa

Dagens inlägg har fått sitt namn eftersom Trams hatar ordet kladdmassa. "Det heter häftmassa", säger hon och ser arg ut och påstår att den är blå (grå, är det!). Hur som helst har vi ingen sån och det är drygt för jag vill sätta upp grejer på våra oinspirerade väggar.

Idag var vi i alla fall och shoppade i ett stort shoppingcenter som ligger här i närheten. Vet inte om det är så stort, men jag är uppväxt med Täby Centrum och även om det inte var quite as big så var det tillräckligt för att fylla mitt shoppingbehov, vilket säger en del ändå. Egentligen skulle vi försökt ta oss till IKEA för att köpa filtar, men vi missade sista bussen vi kunde ta dit och sket i det.

Istället har jag gjort slut på det sista av min Subway-lön på varma kläder att ha när jag jobbar. En skitsöt mössa (jag ville köpa en halsduksmössa som var sååå cool och snygg på mig, men jag hade inte råd :/) och en stickad tröja med korta ärmar som alla har nu för tiden uppenbarligen tänkte jag skulle funka om jag har mycket kläder under. Vilket jag ska ha.

Men shopping var niiice. Vi såg massa snygga skor (Trams köpte ett par helt underbara ballerinor för bara 7 pund. Hon behövde dessutom nya skor för hon har ETT PAR den stackaren!) och klänningar och annat vi aldrig kommer ha råd med. Och konstaterade att förutom typ H&M så verkar engelsmännen tycka att man ska vara medelklass och uppåt för att få shoppa. En intressant insikt sådär bara. Fast det är kul att glida runt i skotsrutiga stövlar, färggranna strumpbyxor, Han Solo-t-shirt och militärfärgade kort kjol i snobbbutiker och se hur folk veeerkligen inte vill ha en där. Ha ha ha, när jag blir rik ska jag komma in så och köpa deras dyraste par skor a lá Pretty Woman typ.

That's enough of that shit.

Note to self: Sluta prata om Richard Gere-filmer i bloggen hela tiden.

lördag 25 oktober 2008

En officier och en gentleman

Officier Ell and gentlewoman Trams wants to fight...Hahah, så jävla cool jag ser ut i officiershattar. Vi hittade en i blått senare som såg så jävla häftig ut på mig, fast den var tyvärr för liten. Jag ska dock skaffa en i rätt storlek någon gång för de är så coola. Har sedan Jack Harkness tänkt att jag skulle se bra ut i en - and I do. Jag ser liksom så auktoritär som jag är i en. ;p

Vi har alltså varit och shoppat idag. Eftersom jag ändå skulle och hämta min lön på Subway gick vi runt på superhäftiga Portobello Road och kollade på grejer på marknaden. Jag har ju haft som plan hela veckan att göra så eftersom sist jag var där fick jag stressa mig fram, men nu tog vi det lugnt, käkade asgod falafel och sen gick jag in på Body Shop och shoppade loss för £30,50. Jag köper aldrig mycket smink och grejer så därför kände jag att fan det förtjänar jag. Typ lip balm behövdes. Fast jag ska beställa från Ben & Jerry's hemsida också, för då får man ju chokladsmak...

Sist jag var där såg jag en helt sinnessjukt snygg blå giraffväska också (se bilden), men saknade tre pund för att kunna köpa den. Blev SJUKT deprimerad, men idag hade jag råd och den var kvar så nu har jag en totalt oversized giraffväska. Jag älskar den. Köpte även ett par till skor utan klack som jag kan ha när jag jobbar. Jag har problem med att ha samma skor mer än tre dagar i rad, så det är bra om jag har några att byta med som jag tycker om liksom. Dessutom var skorna ganska stora så jag får plats med tjocka strumpor och sånt som man behöver! Hurra!

Vi var även på ett café som heter Shussh eller Crussh jag minns inte riktigt, som ligger precis vid Notting Hill där man fick galet stora juicemuggar med galet god juice i. Dessutom hade de en asnice dekorerad övervåning med soffor och hela köret, så vi tänkte att där ska det jävlar skrivas NaNo på helgerna. Vårt rum är ju så oinspirerat så det lär inte gå skriva, men där kan man nog få orden att flyga. Det var typ helt tomt där då, vilket var skumt, men nice ändå.

Seriöst, en vecka kvar till NaNo. Vad håller vi på med? Är vi galna? Svar ja, svar ja... men vi älskar det. Och jag har tvingat så många jag känner att vara med känns det som, känns så bra. Vi ska lida ihop mina vänner. Riktigt lida. Det är så vi gillar det.

Haha, men dagen har varit nice i alla fall. Vi köpte en giraff också, som ni ser. INTE helt oprovocerat och bara för att den var söt som man skulle kunna tro, det är nämligen en giraff som går att värma upp i mikron så man kan ha den på magen när man har mensvärk t ex. Vi har saknat en sån grej den här månaden (jag brukar använda Harvey eftersom han är väldigt varm, men det funkar inte lika bra), så det var ett motiverat köp. Frågan är bara vad vi ska kalla den? (Och det är SÅ dåligt ljus i vårt rum. Jämför färgen på min kjol på bilden på väskan och bilden på Giraffen så fattar ni.)

That's enough of that shit.

Edit: Giraffen har numera ett namn och heter Chandler. För den luktar lavendel, så vi tyckte inte att ett helt manligt namn passade honom.

Note to self: Ställ tillbaka klockan inatt!