tisdag 30 december 2008

Allting kommer lösas och bli bättre igen

OH YES. Idag kom några tjejer och tittade på vårt rum - och de ville ha den så nu kommer vi halva vår deposition tillbaka i slutet av januari någon gång. NICE.

Tyvärr drog det ut på tiden, så vi missade WALL-E som vi skulle se på bio. Så nu har vi bestämt oss för att gå och se The Dark Knight igen istället, för det kostar bara fyra pund och den är ju nice... OCH vi behöver något att göra liksom.

That's enough of that wonderful shit.

måndag 29 december 2008

My little unicorn

Jag köpte världens sötast t-shirt idag, don't you think? Jag har spanat in den ett antal gånger i Camden Town, och nu när vi var där idag så köpte jag den äntligen. DEN ÄR SÅ SÖT. Det är en piercad My Little Pony-enhörning ju!!!

Mitt bagage kom imorse runt tio, Trams hämtade det uppenbarligen. Jag märkte det inte ens när jag vaknade en timme senare och gick på toaletten, utan hon var tvungen att påpeka att det numera stod en stor, röd väska på rummet. Jag var trött, okej? Men det var bra iaf, för mitt smink var i väskan, så jag kunde inte riktigt motivera mig ut tills jag fått tillbaka den.

Nu ser vi Superman Returns på TV, och igår såg vi Secret Window. Trams, som inte ens gillar Johnny Depp (testa "avskyr"), var tvungen att erkänna att han ser riktigt bra ut i den filmen. It's the glasses, people. Och Superman är ju superhet han med (även om jag föredrar Christopher Reeve...), så det är bra TV-kvällar det här.

That's enough of that shit.

Bag 1 Status: RECEIVED AT AIRPORT / DELIVERY PROCESS INITIATED


Det där är poesi för mina ögon.

That's enough of that shit.

söndag 28 december 2008

Idioter

In 95% of all cases, baggage is located on the first day.
In a very few cases, it could take a few more days.

Well, whadaya know, jag är en av de där 5% - lovely, isn't it? Fortfarande inget bagage, faktum är att de inte ens vet om det har lämnat Sverige eller inte. HUR FUCKING SVÅRT KAN DET VARA ATT VETA DET!? Glider det runt en stor röd väska på Heathrow, eller gör det inte det!?

Fucking hell, jag HATAR att flyga. Tacka vet jag tåg, då har man koll på sin packning hela tiden, och blir man av med den så vet man det direkt för då är det ens eget fel och inte några idioter som inte vet ett skit. Faaan, jag är så sur.

That's enough of that shit.

KLM står för Kuksugande Ludna Mufflonfår

Okej, det här en bild på Schiphol, flygplatsen i Amsterdam. Ni får en kvalificerad gissning: tror ni att det är jag eller mitt bagage som befinner sig där just nu?

Ni får en ledtråd: jag skriver detta från London...

Fucking jävla KLM alltså. Visst, det är billigt och man får dessutom mat av dem, men efter det här och Trams öden och äventyr i Danmark börjar jag undra hur jävla bra de är på att lasta sina plan egentligen?

Ska i alla fall få det levererat innan sex imorgon. In the meantime kan jag inte gå ut eftersom mitt smink och mina hårprodukter var väskans enda faktiska innehåll (och choklad), så det är ju kul. Visst, det kunde varit värre, men om väskan är borta måste jag köpa en ny och det har jag inte råd med!

That's enough of that shit.

Note to self: FLYG SUGER.

lördag 27 december 2008

Thai with a twist

Okej, så vad har en Per Gessle-låt och "den mest uppknullade filmen jag någonsin sett" (citat min bror) med varandra att göra? Ingenting, faktiskt, men Pers senaste skiva är fantastiskt bra såklart, så jag sitter här och dör lite över hur bra den är, och igår stannade jag och min bror uppe till halv fyra och såg nämnda film, och herregud... det har nog aldrig tidigare hänt att min bror sprungit runt i tio minuter efter att ha sett en film och vrålat "den är genialisk! Det är ju ett mästerverk!", men jag lovar att det var precis vad han gjorde. WOW.

Idag åker jag tillbaka till London, Acksäll ska skjut sig om sådär fyrtio minuter eller så. Ser faktiskt inte fram emot det, för det är niiice att sitta hemma och spela Heroes, kunna lyssnade på musik, och titta på TV. Men det är bara fem dagar, och vi kan fira nyår på Trafalgar Square, så det är väl värt det ändå. Mhmm.

Ändå. Flyga är inte så jävla värt det, speciellt inte om man är jag... och så måste jag växla pengar också. Herregud.

That's enough of that shit.

fredag 26 december 2008

Saker man tänker på en annan dag

Hmm, Harrison sitter och mailar bilder på sig själv till mig, vad tror ni han menar med det? Jag gissar på att han vill att jag ska donera pengar. Hmm. Så opersonligt av honom...

Spenderar dagen med att spela Heroes III och titta på Ugly Betty, en mycket trevlig syssla om ni frågar mig. Och äter lussekatter utan russin som mamma har gjort till mig.

Jag har nog inte nämnt hur nice det är att vara hemma förresten. I fredags frågade mamma mig om det var något jag saknat att äta, vilket jag har. Pappas pannkakor till exempel, mina och Trams försök var sorgligt dåliga. Och ris, vilket Trams hatar så något sånt har det inte blivit, och stekt potatis, också som pappa gör asgott men som Trams och jag failade på. Förutom julmat har vi i stortt sett bara ätit grejerna jag ville ha, och det är såå gott med riktig mat.

Och mina syskon är också snälla. Acksäll låter mig sitta och se på Disney Channel hur sent jag än vill, fast han hotar med att döda mig om jag fortsätter när han börjat skolan. Han får väl skaffa vettigare dygnsrytm...

That's enough of that shit.

torsdag 25 december 2008

"Are you a man of God, or a man of gold?"

Jag kan ha råkat fylla min dator med musketörfilmer och sitter och tittar på just den här versionen just nu. Okej, så många är det inte, bara tre stycken (den här, 1973-versionen, och Mannen med järnmasken 1998-versionen). Det har gjorts en jävla massa filmatiseringar av Dumas böcker, för den som undrar. Åtminstone två versioner av de jag just nämnt (om inte fyra) och Greven av Monte Christo, och i de gamla filmerna spelade Richard Chamberlain med i typ alla också. Galet! Om den är bra kommer jag ha mycket film att ta mig igenom...

För den som inte märkte det var det i alla fall julafton igår, vilket alltid är trevligt. Speciellt med tanke på traditionerna i min familj: inte bara ska vi se Kalle Anka, Karl-Bertil och Svensson, Svensson, jag och mina syskon ser alltid Ice Age, och hela familjen tittar på julavsnittet av En himla många program (som är ett humorprogram av Galenskaparna After Shave). Jag ser nästan mer fram emot Ice Age än julklapparna... nästan.

That's enough of that shit.

måndag 22 december 2008

"Hur ska man kunna sova nu?"

Hmpf. Har försökt posta resultaten i ett quiz jag gjorde om vilken Dumas-karaktär man var. Jag blev Cardinal Richelieu, väldigt charmigt. Men i 1993-filmversionen av The Three Musketeers spelas han iaf av Tim Curry, så det är väl helt okej egentligen. ;P Fast jag vill vara Aramis!

Anyhow, jag läser just The Three Musketeers just nu och den är förvånansvärt bra (jag älskar för övrigt min geniala anledning, dvs att för att få läsa Mannen med järnmasken, som jag älskar filmversionen av, måste jag ju läsa den här innan). Jag ÄLSKAR Alexandre Dumas språk, det är så bra bara. Han pratar hela tiden TILL läsaren, "which we have already mentioned", och refererar till andra literära verk och jämför hans karaktärer med t ex Don Quixote och liknande. Det är exakt så jag vill skriva, och om han skrivit en klassiker så borde jag lätt kunna skriva så också. Att jag dessutom älskar karaktärerna och historien gör ju inte saken sämre.

Det är nice att vara hemma i alla fall. Lisa blev jättearg när jag sa att jag hade andra planer för igår, men de blev inställda så jag kunde umgås med henne hela dagen som hon planerat. Stackars. Och idag hade vi arrmöte inför Expecto Patronum, vilket var aaaasnice för jag har inte träffat Hanna, Martin, Dreaner och alla andra nördar på hur länge som helst! Och vi hade så många bra idéer så det var ett väldigt lyckat arrmöte också. Zackrid SMSade också, PÅ HAIKU, och ville träffas imorgon. Sen SMSade han igen, den här gången ALITTERERAT (allt börjar på samma bokstav), och sköt på det. Det var inte enkelt att få fram sitt budskap då.

Nu ska jag se på TV och kanske spela TV-spel hela kvällen. Disney Channel sänder ju dygnet runt nu.

That's enough of that shit.

fredag 19 december 2008

I can't believe this

Been without internet all day, so now I'm down at the computer everyone can use in the hallway. It sucks, and it is also the reason I am writing in English since I hate Swedish sentences without those last free letters we have. Hate it.

Anyway, boring day. Been packing though, which was pretty necessary, but since Trams took her computer I haven't been able to watch any DVDs, and it turns out the last Donald Strachey Mysteries-movie I stole from her was in fact not in the file I took, so I had like two hours less of movies on Harvey than I though. NOT fun.

I really hope the wireless returns, otherwise I might just kill myself. Going to bed at like twelve, so it's only about 90 minutes of boredom left, BUT STILL, this day should have been so much better.

That's enough of that shit.

torsdag 18 december 2008

Iz sik :(

Typ så känner jag mig nu. :( Jag vet inte om jag nämnde att Trams var sjuk förra veckan, men det var hon och nu har jag blivit smittad. BLÄÄ. Jag vill vara frisk när jag ska åka hem på lördag. :( Får ligga inne och ha tråkigt i två dagar nu.

Kan ha varit så att det inte var jättesmart att åka till London Zoo igår när jag kände mig lite halvdan, för det var kallt som satan där, men det var nog värt det för de hade massa djur där och det var jättekul. Giraffer liksom!

Och nej, vi gick inte in till ormarna och kollade på brasilianska boaormar. Trams är ormrädd. Men vi såg en drake, giraffer, ett konstigt djur som heter okapi (google it!), ett lejon, och rosa pelikaner och massa andra coola djur, så det var värt.

That's enough of that shit.

onsdag 17 december 2008

P för Prinsessa

Jag vet inte var den här idén kom från, men jag och Trams ville skriva och det bara blev såhär helt enkelt. :P Kommentarer uppskattas!


Det var en gång en prinsessa som inte var fången i ett torn. Prinsessan, som hade det vackra namnet Penelope Antonia Fleur, prinsessa av Cortia, var mycket arg över det, eftersom alla andra prinsessorna retade henne för det, då de minsann var allihop var fångna i torn och väntade på sina prinsar.
Jag antar att jag måste börja ifrån början för att förklara det här: prinsessan gick på den internationellt kända skolan ”Googleharts Skola för Prinsesskonster och Prinsdom”. Googleharts var en mycket vist och gammalt par som från början hade åtagit sig uppgiften att uppfostra sina grannars ungar, men som sedan expanderat sin verksamhet till att skapa en skola för unga prinsar och prinsessor. Denna skola var omåttligt populär och hade väldigt många sökande, men enbart de bästa togs in, och man var tvungen att kunna bevisa sin kungliga ätt minst tio generationer bakåt på båda sidor för att få komma in.
Vår hjältinna, eller prinsessa som hon föredrog att kalla sig, hade klarat alla intagningsproven galant, förutom ett: hennes hår var inte tillräckligt långt och tjockt för att en prins skulle kunna klättra in genom fönstret med hjälp av det. De andra prinsessorna hade alla långt, tjockt, lockigt hår i alla möjliga färger som de kunde släppa ner till marken och som prinsarna obehindrat klättrade upp för, för att sedan ge dem en kyss på examensdagen, när det var dags för dem att rida iväg in i solnedgången för att leva lyckligt i alla sina dagar.
Först hade professorerna trott att med rätt mängd hårprodukter och punktliga hårinpackningar varje vecka så skulle Penelope Antonia Fleurs problem lösa sig, och en prins skulle infinna sig för henne också. Men åren gick, och varje år satt hon flera våningar under resten av prinsessorna, och såg hur prinsarna klättrade upp till dem. Ett år försökte hon släppa ut sitt hår även hon, men prinsen som hade oturen att ta tag i det kunde inte hålla fast i hennes fettiga hår, och han gled ner till marken och bröt båda benen.
Varje år tvingades Penelope Antonia Fleur se hur fler prinsar och prinsessor anlände med spökjulbussen som tog eleverna till slottet, och varje år fick hon se hur de red iväg i solnedgången utan henne. Å, om hennes hår bara kunde växa ordentligt och någonting kunde göras åt henne lidande!
Detta året var inget undantag, och Penelope Antonia Fleur satt i sitt fönster och tittade ut över skolmrådet och såg hur spökjulbussen anlände och prinsarna och prinsessorna strömmade ut. De såg ut som de alltid gjorde, prinsessorna med sina vackra korkskruvslockar, och prinsarna med bakåtkammat hår, och allihop bar de kläder med tyger så vackra att inte ens solen hade mage att spegla sig i dem.
Alla utom en, noterade Penelope Antonia Fleur uppifrån sitt nu väl inbebodda rum på andra våningen. Han stack ut ur mängen, ty han hade varken bakåtkammat hår eller färgglada kläder: istället hade han långt, svart lockigt hår som hölls på plats med en bandana, lång läderrock i samma nyans, och boots med klack. Ingen av de andra prinsarna eller prinsessorna låtsades om honom, men Penelope Antonia Fleur kunde inte ta blicken från honom när han följde de andra in genom slottet.

Penelope Antonia Fleur kunde knappt vänta tills det var dags för middagen, och trots att hon försökte uppföra sig så prinsesslikt som möjligt där hon trippade fram i korridorerna, iklädd en vacker rosa klänning med volanger och puffärmar, var det mer som att hon snubblade fram i sina guldgnistrande, stilettklackade sandaler den här dagen. Vem var den mystiske svarte prinsen?
”Välkomna”, hälsade professor Googlehartz den maskuline, ”till ännu ett år på Googlehartz Skola för Prinsesskonster och Prinsdom.”
”Det är med glädje i bröstet”, fortsatte professor Googlehartz den feminina, ”som jag påbörjar årets sortering in i prins- och prinsesshemmen.”
På Googlehartz fanns det fyra hem, två för prinsarna, och två för prinsessorna. Penelope Antonia Fleur tillhörde elevhemmet 'Väna jungfrun', och seden bjöd att enbart prinsar ur 'Manliga riddaren' bjöd ut henne. Sedan fanns även elevhemmet 'Plågade författaren', där gick prinsarna som förväntades uppvakta prinsessorna i 'Förstående hemmafrun'. Så hade det alltid varit, och så skulle det alltid vara.
Penelope Antonia Fleur la knappt märke till vilka som sorterades vart, för hon hade bara ögon för en enda bland prinsarna, den som ingen annan bevärdiga med ens en blick. Vem kunde denne mystiske prins vara?
”Sir Edward, the Black Prince of the Great New Moon”, läste professor Googlehartz den feminima, som höll i sorteringen upp.
Sir Edward, som Penelope Antonia Fleur tyckte var det vackraste namnet hon någonsin hört, gick upp på podiet och satte sig i fåtöljen som stod och väntade på honom. Fåtöljen stod still i några ögonblick, sedan svävade den bort till bordet där resten av de plågade författarna satt.
Åh nej, tänkte Penelope Antonia Fleur! Fel elevhem!

Resten av middagen mindes hon inte mycket av, och skulle heller aldrig tänka mer på, förrän hon trippade tillbaka till sitt rum på andra våningen, och insåg att någon följde efter henne. Hon vände sig om, och där stod ingen mindre än sir Edward.
”Ursäkta mig, min gode herre”, sa hon, ”men kan ni vänligen sluta förfölja mig.”
”Jag ber om ursäkt”, sa han. ”Jag fick berättat för mig att vi två ska bo grannar, och jag tänkte att det var lika bra att följa efter någon som redan kunde vägen.”
Det här var konstigt, tänkte Penelope Antonia Fleur, skulle han bo granne med henne? Men på andra våningen bodde ju bara de som var utstötta, prinsessorna med för kort hår! Varför skulle han bo där?
”Åh, de uppskattar inte riktigt mig”, sa han. ”Jag ska bo här tills jag är villig att anpassa mig.”
”Men varför gör du inte det då?” frågade Penelope Antonia Fleur. ”Du behöver ju bara byta kläder, och fixa håret, och...”
”...och plötsligt är jag inte mig själv längre”, sa sir Edward och fnös. ”Då ruttnar jag hellre bort, är jag rädd.”
Penelope Antonia Fleur tittade skeptiskt på honom när han gick förbi henne, ty nu hade han fått syn på deras rum lite längre fram.
”Kommer du, marshmallow?” flinade han emot henne.
Den natten låg Penelope Antonia Fleur uppe väldigt länge och funderade på det som sir Edward hade sagt om att vägra anpassa sig. Det var ju lätt för honom att säga, tänkte hon, men hon hade ju inte valt att vara sådär. Hon bara var.

Dagarna blev till veckor, och veckorna blev till månader, och varje dag träffade Penelope Antonia Fleur på sir Edward i korridorerna, och varje dag funderade hon på vad han hade sagt. Till slut, en dag, hade hon bestämt sig.
”Sir Edward”, sa hon när hon träffade honom i korridoren. ”Jag vill göra som du. Jag vill inte passa in längre. Imorgon är examensdagen, och jag vill härifrån då.”
Sir Edward log, och nickade mot henne.
”Det kan vi ordna, marshmallow”, sa han, och testade att tvinna lite av hennes hår mellan sina fingrar. ”Jag ska be min vän om hjälp.”

Den följande morgonen var examensdagen, och när Penelope Antonia Fleur steg in i tornet där de andra prinsessorna väntade på att få släppa ner sitt hår, stirrade de alla på henne. Hennes hår var inneslutet i en stor sjal så att man inte kunde se det, men det var inte det alla stirrade på: utan hennes kläder. Hon hade bytt ut sin rosa marshmallow-klänning mot en i svart med tight korsett med illröda detaljer, och hon hade på sig ett par illrosa strumpbyxor till skillnad från de hudfärgade som tillhörde skoluniformen, och istället för guldglittrande sandaler hade hon ett par stora Doctor Martens-kängor på sig.
”Och vad gör du här?” skrattade de andra prinsessorna åt henne. ”Du tror väl inte att du ska få leva lyckligt i alla dina dagar med det där på dig? Och med ditt hår?”
Penelope Antonia Fleur sa ingenting, utan ställde sig bara i ett fönster och väntade på att prinsarna skulle komma ut på skolområdet, väntades på deras vackra hårslingor. En efter en kom de ut, och och en efter en släppte prinsessorna ut sina hår till dem. När prinsarna fick hoppa för att försöka få tag på deras toppar och kunna börja sin klättring, då lossade Penelope Antonia Fleur på sin sjal.
Där förut hennes feta, stripiga hår funntis, var nu ett gäng, långa gyllene dreadlocks, ackompanjerade av lösa, längre dreadlocks i lila och mörkblått, och hon när hon släppte ner sitt långa hår nådde det utan problem till marken, och sir Edward, som stått nedanför och väntat på henne, kunde enkelt klättra upp, mycket snabbare än någon prins någonsin gjort, för att kyssa sin prinsessa.
Medan de andra prinsessorna fortfarande hade prinsar hängandes i håret, tog sir Edward sin älskade prinsessa i handen, och gick ner för spiraltrappan som lett upp till tornet. Längst där nere väntade hästarna, men innan Penelope Antonia Fleur hann fråga vilken som var sir Edwards, kom båda rektorerna fram till henne.
”Äntligen har du förstått vad det innebär att vara en äkta prinsessa”, sa den feminina rektorn och kramade om henne.
Glad och förvånad följde Penelope Antonia Fleur med sir Edward bort till hästarna.
”Vilken är din?” undrade hon och såg på de vita hästarna framför henne.
”Ingen”, svarade han. ”Tror du verkligen en prins som jag har en häst? Jag kör Harley Davidsson, såklart.”
Ännu lyckligare än innan (för Penelope Antonia Fleur var rädd för hästar), satte hon upp bakom honom, och han tryckte gasen i botten och sedan brummade de iväg in i solnedgången, för att leva lyckliga i alla sina dagar.

That's enough of that shit.

Avlägsen släkting till Crash Bandicoot

En bilby! De heter kaninpungsgrävlingar på svenska och är ett av mina favoritdjur (vilket det typ bara är Nellie/Njalla som vet, alla andra brukar kunna älg och giraff). Fett söta! :D

Jag och Trams ska på London Zoo idag, vilket är varför jag visar upp den här sötnosen. De har inga sådana där, tyvärr, jag tror man måste åka till Australien för att se dem, men det ska bli kul ändå för de har giraffer och massa andra coola djur! :D

That's enough of that shit.

måndag 15 december 2008

Awesome ju!

Om man bloggat mer än två månader kan man få gratis färgade linser på www.fargadelinser.com Fett coolt!

Jag har alltid velat testa det. Trams tycker jag är en idiot som vill ha smileys. Jag tycker Trams är dryg.

Anyway så har de fett coola linser. Om jag fortfarande lajvade skulle jag investera i ett par zebralinser och komma som något helt galet någon gång. Nu gör jag inte det, men jag gillar tanken... ;P

That's enough of that awesome shit.

fredag 12 december 2008

Tuesday's grey, and Wednesday too

Igår var konstigt. Jag gick runt hela dagen och tänkte att det var tisdag, och trots att jag märkte att det fuckade upp viss logik (det var den tioende, två veckor innan julafton, som är en onsdag, hur kan det vara tisdag idag?) insåg jag inte förrän tjugo i tolv när jag skulle ta p-piller att det faktiskt var onsdag. Det var helt sjukt! Jag har blivit av med en dag, liksom! Och nu är det torsdag (fredag kommer bloggen säga, men den ljuger), och då är det snart bara en vecka tills jag ska hem också. Tiden går fort när man ser Farscape.

Och nu undrar ni över bilden såklart? Det är så jag tänker mig tisdagar. Karro brukade alltid prata om hur hon såg alla ord som olika färger, vilket jag inte gör även om det låter coolt, men de flesta veckodagar har en färg och tisdagar är definitvt en ljust grön färg. Så för att hylla den försvunna dagen får ni här en inblick i min värld. Tjo.

That's enough of that shit.

måndag 8 december 2008

No news from the Marks

Haha, jag ser lite mupp ut, men sådär ser min nya snygga jacka ut iaf. För övrigt fick jag knappt köpa en av mina julklappar i lördags (har bara en kvar att köpa, yay me!), för jag såg inte ut att vara över femton. WTF? Okej för att de ville att jag skulle visa leg på krogen, men jag ser väl för fan ut att vara över femton? Rargh.

Vi tillbringade igår med att se Farscape. Tolv timmar tror jag det blev exakt, det var FANTASTISKT. Fast mina favorit-bad guy dog, det var sorgligt, men som plåster på såren har mina second favourite bad guys (fast det är svårt, de som finns är så fantastiskt bra!) blivit regulars nu. Yay!

Idag tog jag mig faktiskt ur huset, åkte till Borders, och satte mig på golvet (alla fåtöljer var upptagna, fail!) och läste V for Vendetta-seriealbumet. Mkt bra, jag har nog aldrig läst ett helt seriealbum innan, haha, men det var väldigt nice. Jag älskar det med bokhandlarna här, ingen bryr sig om man sätter sig och läser ett par timmar. De har liksom fåtöljer för det.

Nu ska jag nog motivera mig iväg och laga mat, antar jag. Folk har typ stått i korridoren här och låtit ett par timmar så jag har inte vågat mig ut. Ska bli skönt att flytta hem och kunna hänga i köket när man vill.

That's enough of that shit.

fredag 5 december 2008

Allting kommer lösas och bli bättre igen

Ha ha ha, världens bästa Farscape-avsnitt typ. Jag är lite kär i den där bilden. Men you sort of need to know the show för att förstå. Men det där är en av bad guysen iaf. Hunden heter Toto. :D

Ringde och sa upp lägenheten idag, vilket var nemas problemas. De tipsade om hur man ska hitta en ersättare, för gör man inte det får man inte depositionen tillbaka. Men det är okej om det blir så, för vi blir inte betalningsskyldiga iaf.

Skulle boka biljetter hem igen (schemat ser ut såhär: hem 20e, tillbaka 27e, hem för gott 1a), men tänkte göra det via Travelfinder så jag behövde föra över pengar till mitt svenska konto. Det kostar fucking femton pund och tar tre arbetsdagar. NO WAY, tänkte jag, gick hem och googlade fram en engelsk sida och köpte biljetterna för typ 100 kronor mindre än Travelfinder tog. Ibland löser det sig bara. Ska räkna ut om jag behöver köpa till extra bagage innan jag åker hem bara.

Livet är ganska bra. Imorgon ska jag köpa julklappar, sen när Trams kommer hem ska vi ha Farscape-maraton från lördag kväll till, typ, måndag när hon går till jobbet igen. Ha ha ha.

That's enough of that shit.

Jag kommer inte hem ikväll, men snart så

And I quote:

Who says you can't go back?
Been all around the world, and as a matter of fact
There's only one place left I want to go
Who says you can't go home?

Vi åker hem nu. Eller inte nu, men ja, vi ska ringa och säga upp vårt kontrakt imorgon och komma hem för gott i slutet av månaden. Det har varit kul så länge det varade, men det är inte värt att lida ekonimiskt en månad till tills vi fått nya jobb, och Trams är fortfarande pretty shaken up över rånet, och tja, det är dags helt enkelt.

Men vi ångrar inget, och fick jag göra om det skulle jag absolut inte ha gjort något annorlunda. Hellre tre månader i London en att tillbringa hösten med att lura på folk mobiler som jag skulle gjort annars.

That's enough of that shit.

I spent 20 years trying to get out of this place
I was looking for something I couldn't replace
I was running away from the only thing I've ever known
Who says you can't go home?
I been there, done that, and I ain't lookin' back on the seeds I've sown,
Saving dimes, spending too much time on the telephone
Who says you can't go home?

It's alright, it's alright, it's alright, it's alright, its alright...

onsdag 3 december 2008

All I want for christmas...

På allmän begäran kommer här årets önskelista. Mest för min familj, men om någon annan blir inspirerad för ni gärna säga till så jag kan köpa något till er med. Yes box, cykel, som man säger.
  • Reebok ( http://www.hypebeast.com/image/2008/04/milkfed-reebok-freestyle-sneaker-1.jpg )

  • En poncho, typ ordentligt stickad eller Clintan-style (inte en sån där fjollig med massa hål i)

  • Choklad från http://www.chocolatebar.com/index.asp

  • Protect An Acre – pengar donerade i mitt namn till Conservation Intentional

  • I'm tired of-bracelets ( http://www.imtiredonline.com ): Global Warming, Animal Cruelty, World Hunger

  • DVDer (Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull, Mamma Mia-sing-along-versionen, Lejonkungen)

  • Clint Eastwood-lakan (finns på Lagerhaus)

  • Bärbar DVD-spelare

  • The Earth is Hot, Flat and Crowded av Tom Friedman

  • Lila ögonskugga från Body Shop

  • Tofsar

  • Blondspray från Schwarzkopf

  • CD-skivor (Nickelbacks och Per Gessles nya)

  • DVD-boxar:
    Desperate Housewives, säsong 4
    Stargate SG-1, säsong 2
    MacGyver, säsong 4
    Ugly Betty, säsong 1
That's it, haha. Det tråkiga me att önska sig typ saker som att folk skänker pengar är att ingen någonsin gör det för de tycker att det är en tråkig present. Jag tycker det är en skitbra present, men so far no such luck. Blir i år annorlunda? Det återstår att se.

That's enough of that shit.

"What the frell is going on here?"

Mkt bra dag. Mkt shopping. Köpt ny jacka, stövlar (ordentliga vinterstövlar, I do need that, you know!), ny väska (did not need that, men den var fin), och återigen smink för över 300 kronor. Jag vet inte vad som hänt på sminkfronten, men jag har flippat ur.

Vet ni vad det bästa är? Jag hade totally råd med allt det där. Shit, det var ett halvår sen jag slutade få studiebidrag och tjäna pengar, men jag har fortfarande inte vant mig vid att kunna köpa saker jag vill ha för pengarna. Och inte typ, saker jag behöver. Okej, jag ska köpa julklappar, men jag har råd med det, OCH det här, och jag har förhoppningsvis lite pengar kvar att fika upp hemma i Sverige.

Plus att Trams är på mycket bättre humör nu än hon varit de senaste dagarna. Which is because some frelling idiot robbed her. Anyway, we har återställt väska, plnbok and essential stuff like that, så dagen är bättre.

Och så har vi sett Farscape, hehhee. Farscape är en mycket bra sci-fi-serie som Trams tjatat om i ett år typ. Den är win av tre anledningar: 1) den fantastiska kemin mellan Ben Browder och Clauida Black (we'd switch sides for her!), 2) alla bad guysen, som är de bästa bad guysen jag sett på TV (och, med undantag för Pilot (se bilden) är de mina favoritkaraktärer on the show. Now that's says something about it, don't you think?), 3) ordet 'frell' som är en utomjordisk variant av 'fuck' (testa att säga FRRRRRELLING nästa gång du vill säga FUCKING och du förstår vad jag menar). Dessutom är den producerad av Jim Henson Company, which means det är snygg muppet action, och den är inspelad i Australien, which means det finns ingen amerikansk censur på alla sjuka sexanspelningar. Farscape, mina damer och herrar, är win.

That's enough of that shit.