Alltså, har du sett?

Jag har blivit med podcast! Igen. Någon enstaka av er kanske minns Podcast tjugoåtta:sjutton som jag hade tillsammans med min klasskamrat Joachim för några år sedan, men den är ju tyvärr död och begraven sedan länge. Nu är jag dock starkt tillbaka i poddandet med en ny, spännande show!

Alltså, har du sett? är en podd där jag, Hanna och Ch varje vecka pratar om nån film eller serie som vi undrar om de andra har sett. Första avsnittet släpptes igår och nu borde ni kunna hitta oss i er lokala podcastapp, och har ni ingen podcastapp är det fan dag att ni tar och skaffar en. Det är en 2017, kom igen.

Egentligen är podden mest en ursäkt för att vi ska kunna ringa varandra på Skype Google hangouts en gång i veckan, eftersom det varit så nice att göra det när vi arrangerat MultiCon. Tanken med podden är att vi nu ska få allt det roliga (dvs ringa och snacka skit) utan det jobbiga (dvs arra ett konvent). Plus att vi tvingar alla vi känner att lyssna på hur sjukt roliga vi är.

Well, så är det iaf! Första avsnittet kom igår och vi planerar att släppa ett avsnitt i veckan, på torsdagar. Sätt igång och lyssna bara, det blir kul för er.

Ni hittar oss såklart på Twitter, Instagram och även Facebook, om man nu sysslar med sånt.

True story.

Hoggy 4-ever (nej men allvarligt)

I veckan (närmare bestämt i torsdags) var det tio år sedan världens bästa hemsida Hogwarts.nu lades ner. En gång i tiden hade det känts idiotiskt att förklara vad Hoggy var på min blogg - det visste väl alla? - men nu har det gått så lång tid att some things that should not have been forgotten, were lost.

Ok, lite överdramatiskt kanske, men det känns så. Hoggy var som man hör på namnet ett Harry Potter-community som startades 21 november 2001, och som jag hittade till i typ maj 2002. Vissa personer fattade nog aldrig charmen med Hoggy, men vissa av oss, typ jag själv, fastnade obönhörligt i stort sett med en gång vi blev medlemmar. Det var som att hitta hem, fast på internet. En del jag kände tyckte Hoggys forumsystem var jobbigt och alldeles för aktivt, med trådar som försvann lika snabbt som de skapades, men för mig var det en stor del av charmen. Det fanns alltid nån att snacka med, det fanns alltid möjlighet att flumma ut när man ville.

Min första Hoggyträff, dvs när jag faktiskt träffade medlemmar från sidan IRL, skedde av en slump när jag var och shoppade i Täby Centrum med min familj och plötsligt såg ett gäng tonåringar med en skylt som det stod Hoggy på (eller Hoggyträff eller Hogwarts.nu, nånting iaf). Min familj var snäll nog att låta mig stanna kvar med dem och jag hade jättekul, efter det blev Hoggyträffar en viktig del av mina helger, ibland var det typ varje lördag. "Plattan klockan tolv" är liksom ord som verkligen definierade mina tonår likt inget annat.

Jag på en Hoggyträff ca 2003
(Martin såg den här bilden nu och VÄGRADE tro det var jag ...)

Det var ju också på Hoggy jag träffade både Chriss och Trams, som fortfarande är mina bästa vänner (och jag skulle kunna skriva en hel uppsats om MAT-gängets betydelse för mitt liv ...). Jag tror jag gick i sjuan när mina föräldrar lät mig åka iväg några dagar ner till Skåne för att bo hos en främmande människa, och ja, efter det spenderade jag och Chriss typ alla lov hos varandra tills vi blev vuxna och inte hade lov längre och därför kan ses lite när vi vill (ibland inte alls på ett år, ibland bor vi hos varandra i ett halvår ...).

Alltså, då ska vi inte prata om hur typ alla andra jag känner också har någon koppling till Hoggy, med typ två-tre undantag. Jag kanske inte lärde känna alla på Hoggy, många har jag inte blivit vän med förrän långt efter att sidan la ner, men den finns ändå i bakgrunden hela tiden. Sen finns det ju vissa mer uppenbara också, typ Martin, som jag träffade genom att bokstavligen göra en tråd där jag klagade på hur jag inte ville sova ensam där han svarade med lite poesi och, eh, sedan bestämde vi oss för att göra någonting åt saken (vad sa mina föräldrar om att en typ okänd man skulle komma och spenderade natten med deras sjuttonåriga dotter? Vill minnas att min mors ord samma morgon var "jaha, så du äter ägg, ja, det säger de ju är bra för potensen ..."). Tio år senare ....... well, vi spenderar fortfarande en del nätter ihop får man väl säga.

Jag, Martin och nån som kallades för "Anti" på en hoggyträff ca 2006

När Hoggy lades ned (officiellt pga copyright och ekonomiska problem, mer inofficiellt pga bristande intresse från skaparna ... det var ju trots allt bara ett examensarbete som spårade ur) var det förstås det värsta som hänt i mitt liv, och jag stannade faktiskt hemma från skolan den dagen (återigen, mina föräldrar tillät det här ... alltså, de kanske inte alltid förstod, men de förstod) för att sörja. Men såhär i efterhand, nej, då är jag glad att sidan dog när den gjorde det. Jag behöver inte tänka på det som den där sidan jag tröttnade på eller som sidan jag växte ur, utan den är ett kärt minne av en plats som gjorde mig till den jag är idag.

Och det bästa är ju att jag inte är ensam om att känna så. Sommaren efter nedläggningen hade vi en återträff för oss Stockholmare som brukade gå på träffar, trots att det var många år sedan vi setts tillsammans. Igår hade vi en riktigt återträff, tio år efter sidans nedläggning och den stora avslutningsträffen (som jag tror det kom flera hundra personer på). Vi var inte flera hundra den här gången, men vi var kanske 30 stycken eller så, som genast hakade på de gamla Hoggytrenderna. Alla ville ha paketsnöre runt handleden i elevhemsfärg (och jag gissade rätt på alldeles för många elevhem på folk jag inte sett på tio år), alla var taggade på fotleken och vi hade skitmysigt när vi gick och fikade.

Jag, Zackrid, Trams och Li på en hoggyåterträff ca 2016

Det var ändå magiskt, och även om jag var skitledsen för tio år sedan kan jag inte tänka mig att Hoggy fått ett bättre legacy än det har. Bland alla grupper jag tillhört som vuxen - på universitet, på jobbet - har jag nästan alltid hittat någon gammal hoggare, och varje gång man började bonda över det inser man att det verkligen är alla andra som är mugglare som aldrig kommer förstå.

True story.

En spark i röven i Bäsna

Jag vet inte om jag pratat om det innan, men nu är det i alla fall officiellt - det blir ett MultiCon 2017! Är säker på att ni suttit on the edge of your seats. Läs allt om det och ser vår fina trailer på vår hemsida! Jag är, som ni kanske förstår, med som arrangör i år igen, den här gången med Ch och Hanna. Det kommer bli amazing, våra möten är redan orimligt långa trots att vi knappt kommit igång men vi har väldigt roligt i alla fall och det är ju det viktigaste.

I helgen var vi i Bäsna, vilket är en liten håla norr om Borlänge för att ha en liten uppstartshelg. Det var absolut inte en kick-off, utan mer som en spark i röven för att komma igång. En spark i röven i Bäsna, liksom, förkortat SiR. Det fanns en officiell SiR-guide skriven av Hanna, ett jätteseriöst schema med olika hashtags för varje moment, och en amazing playlist för roadtripen dit gjord av mig och Ch (playlisten räckte dessutom typ precis hela vägen, vilket var perfekt timing).

Efter att ha sovit i ett svinkallt rum och därmed inte somnat förrän extremt sent hade vi en mkt serils presentation om årets konvent, sedan tvingade vi vår kära funktionärer att komma på bra idéer inför årets konvent. De var mycket bättre på det än vad vi trodde att de skulle vara, så det tog upp en mycket större del av dagen än planerat. Inte för att vi egentligen klagade på det ...

Sedan var det dags för trailersläpp! Vi hade förstås gjort det fint så att vi skulle se det på så stor skärm som möjligt. För att visa att vi är "nere med kidsen" så gjorde vi även en mannequin challenge för att fira det stora ögonblicket!

Jag och Hanna är som ni ser inte med i videon för vi, eh, var och köpte yoghurt. Som man gör.

Sedan lämnades jag och Hanna ensamma i huset för att laga tacotårta åt tretton personer, vilket såhär i efterhand inte var en bra idé. Vi fick bevisat för oss varför vi två inte arrat några konvent ensamma sedan 2009, när vi bland annat låg på golvet och grät ett tag innan jag fick krypa bort till kylskåpet för att hämta en vitlök och rädda guacamolen. Det var en jävligt svår tid i vårt liv, faktiskt, men i slutändan fick vi till två fantastiska tacotårtor som ingen utom Martin klagade på (men han klagar ju alltid så vad ska man göra).

Vi hängav oss också åt "müslicon" vilket var ett återkommande event där man fick göra den ultimata müslin. Eventuellt kommer vi arrangera fler müslicon i framtiden, för det blev riktigt goda resultat faktiskt, till och med när man använde veganyoghurt (som jag vanligtvis inte är ett fan av). Så, glöm inte det, müslicon - it's gonna be a thing!

Trots att jag bara fick 100 ord skrivna på NaNo under helgen måste jag säga att den var väldigt lyckad på alla sätt och vis! Åt god mat, god müsli, och vi fick många goda idéer inför MultiCon. Och tiden efter. För nu när MultiCon 2017 är #sistakapitlet börjar arrgruppen sakta men säkert skakas av en insikt ... vad fan ska vi göra med våra liv när vi inte arrar konvent?

Antar att vi har till juli på oss att komma på svaret ...

True story.

Doin' it all night, all summer

MultiCon närmar sig med stormsteg och medan mina arbetskamrater skriver om hur de är ute och festar spenderar jag lördagskvällen med att läsa Harry Potter och dricka te. Eller tja, jag var faktiskt iväg och var social innan, med ett helt normalt resultat:

Not sure how you guys are spending this Saturday evening but this is what Malin and I are doing pic.twitter.com/6w6tESApUr

— BB-Ell Eastwood (@Ellociraptor) June 18, 2016

Eller ja, hur man nu definierar normalt. Fint blev det iaf! Och det var inte riktigt lika jobbigt som den där gången jag och Chriss spenderade halva natten med att blötlägga papper i te för hänga dem på tork i köket.

Men vad ska man säga?

True story.

P.S. Älskade ösregnet idag. Hatade att varenda person i hela Stockholm tänkte att det var en bra idé att gå på museum. Man kan bara hantera så många fullsatta föreställningar på Cosmonova innan man går in i väggen av stress. D.S.

Drag me down

Som en uppföljning på det här inlägget, kan jag berätta att följande tweet dök upp i min timeline för två dagar sedan:

I'm watching a documentary about K2 why is @Ellociraptor in my brain

— li ♡ grimmy (@babygotstyles) March 28, 2016

YEEEES. Sedan dess har Li uppenbarligen sett alla dokumentärer hon hittar på YouTube, beställt fyra böcker om K2/Everest och så har vi även planerat in en fika på lördag för att diskutera det här.

Det är ju tur att alla mina vänner är lika störda som jag.

True story.

Sanningen är ...

Äntligen kan jag sluta droppa massa subtila hintar om mitt super-secret boyband, för nu är det äntligen officiellt ...

DET BLIR ETT MULTICON 2016!!

Och ännu viktigare: JAG är med och arrangerar. Ja, det kanske man inte kunde trott. Själv trodde jag att jag var klar med konventarrande typ 2009, meeen sen var jag hög på morfin på sjukhuset när Li lite sneaky ba "ska du inte arra Multicon nästa år?" och jag ba "JO FÖR FAN". Sjuksköterskan varnade mig faktiskt för att knarket skulle få en att säga snt man inte menade ...

Äsch, det blir kul! Fjärde året i rad gör att Multicon är en väloljad maskin numera och jag behöver inte göra särskilt mycket. Ja, mer än att göra min bästa Tony Stark-imitation i trailern.

True story.

Livin' in the Future

Jag hoppas ingen missade att det var Back To The Future Day igår? I så fall kan jag bara beklaga sorgen, eftersom du missat att fira ett datum som hypats for no reason i typ trettio år. Jag vet att det har spridits massor med felinformation genom åren om vilket datum det faktiskt var (det tidigaste jag minns var någon gång 2012, men i våras var det sjukt mycket också), men igår var det faktiskt framtiden på riktigt.

Bildkälla: http://haidaspicciare.tumblr.com/post/131579241633/back-to-the-future-part-ii-robert-zemeckis

Jag är egentligen inget superfan av filmerna, jag har sett dem en gång och har DVD-boxen, men jag tror mest det handlar om att jag såg dem väldigt sent i livet (typ sex år sen). Även om första filmen objektivt är den bästa och tvåan och trean spårar rätt hårt så spårar de ju på EXAKT det sätt jag gillar (jag sa det här till Trams efter tvåan, hon svarade med att skratta jättehögt och säga "nähä, det menar du inte?"). Älskar fan wacky time travel adventures och filmer som kan göra oseriösa saker seriöst.

Trots att jag som sagt har DVD-boxen tyckte Trams och jag det var värt att lägga 150 spänn för att gå på SFs klassikervisning, där vi fick se alla tre filmerna på bio. Det var nice, det var folk där i seriöst alla möjliga åldrar och jag såg ett gäng snubbar klädda som Marty McFly. Jag är imponerad över mängden röda västar som uppenbarligen finns att tillgå. Varken Trams eller jag hade sett filmerna på väldigt länge och mindes nästan ingenting av dem, men framför allt första filmen var sjukt mycket roligare än jag kom ihåg, och jag gillade alla tre.

Bildkälla: http://curiositymarsrover.tumblr.com/post/131630485190/happy-back-to-the-future-day-find-out-more

Mest var det en kul grej, för att göra någonting mer än bara gå på bio som vanligt varje vecka och se filmer som vi inte sett på ett tag, men när andra filmen började och Doc Brown sa dagens datum så jublade förstås hela publiken (hela publiken hyschade också varandra när trailern för Star Wars VII drog igång ... jag var helt enkelt bland mitt folk) och jag fick ändå lite "wow"-känslor. Visst, det är bara lite halvfjantiga komedier om tidsresor, men jag älskar ändå att de tog ett helt random datum trettio år fram i tiden och trettio år senare ... så är alla så jävla taggade. Det var därför det var så obvious varenda gång de där fejkdatumen kom innan, för SOM OM hela internet inte skulle gå fucking bananas när det riktiga datumet faktiskt var.

Innan jag avslutar med några visdomsord från Doc Brown himself vill jag tacka alla gudar för att BttF bara är en trilogi och inget mer. Jag väntade mig halvt om halvt att en reboot skulle announcas igår och jag vet att Christopher Lloyd skulle spela in en fjärde film no questions om chansen uppenbarade sig, men fan ... de är cheesy och roliga och bra som de är, med ett fantastiskt och hoppfullt slut. Att fortsätta storyn eller - gudarna förbjude - recasta karaktärerna skulle fan aldrig fungera. För en gångs skull kan vi väl bara nöja oss med saker och ting som de är och lägga pengarna som eventuellt skulle gå till en ny film på hover boards istället?

Bildkälla: http://beeishappy.tumblr.com/post/131554829869/thanks-doc

True story.

#Multicon2015

Multicon är över, and we had a fantastic run. Sista natten var Chriss och jag SÅKLART tvungna att stanna kvar och utse vinnarna i cosplaytävlingen (ALLA VAR SÅ SNYGGA!? Men vår favoritcosplay vann ändå), så vi fick ungefär fyra timmars sömn. Nätterna innan var inte direkt fulla av sömn de heller, så vi var rejält trötta och däckade runt elva igår. Nu, tio timmars sömn senare, börjar vi vakna till liv igen, hurra!

Orkar inte beskriva hela konventet, men för den som missat när jag livetweetat eventet kan man ta en titt på min tumblr där jag lagt ut alla mina bilder. Tog massvis med cosplaybilder men missade ändå många, så vi får hoppas andra lägger ut dem!

Nu ska jag jobba. Yaaaay!

True story.

Ingenting kan stoppa Ellsie-Pellsie

Multicon börjar imorgon!!! Är jag taggad?????

Trots att jag bestämde mig för vad jag skulle cosplaya ... jag tror fanimig att jag bestämde det efter Halabaloot förra året, jag vet säkert ATT det var på Multicon iaf, så har jag såklart inte tagit tag i att fixa min cosplay förrän den här veckan. Heh. Framförhållning är för töntar.

Jaja, här får ni en exklusiv förhandstitt på min cosplay:

Döljer huvudet pga osminkad och uppsatt hår.

Jag skickade bilden till båda mina syskon och frågade om de såg vem jag var, och det gjorde dem ... min syster på en gång, men min bror tog betydligt längre tid på sig. Hur som helst hoppas jag att det betyder att folk kommer förstå what I'm going for ...

Jag fick ju faktiskt idén efter att alla reagerat på min SMS-signal (som fortfarande är Kimmunikatorn) förra året, så jag tror folk kommer fatta!

Om inte annat har jag ju Rufus som ledtråd. Lite som att jag använd pikachu förra året när jag var Misty för att få folks tankar på rätt spår:

Ja, okej, han kanske inte är helt lik sig själv, men alltså egentligen är det ett isbjörnsgosedjur som cosplayar Rufus och det enda jag hade var ett par rosa strumpbyxor, en rosa strumpa, googly eyes och massa säkerhetsnålar, så under de omständigheterna tycker jag ändå att jag gjort ett helt okej försök!

En människa med framförhållning hade kanske köpt ett Rufus-gosedjur eller till och med sytt ett själv, men framförhållning är ju som sagt för töntar, och jag är minsann ingen tönt!!! En enorm nörd dock, som går på konvent och cosplayar Disney-karaktärer, men det visste vi ju förut!

True story.

You look like my next mistake

Som om det inte var illa nog med att jag spenderar all min tid med att göra Sasuke-gifsets så har jag och Chriss nu tagit vår besatthet till nya höjder och startat en Sasuke-blogg. Med ett amazing namn:

Klicka på bilden så kommer ni till vår nya asnice blogg som ska handla om all things Sasuke och förstås lite om Ninja Warrior Sverige som vi tänker inte kommer att få så mycket uppmärksamhet annars.

True story.

Make it work, som Tim Gunn skulle sagt

Idag var jag och Joachim på sån där Modell för en dag-grej på The Studio. Oroa er inte, jag gav inte ut några nummer, så de kommer inte ringa er och föreslå att ni ska göra det. Hatar när folk gör sånt. Av exakt den anledningen har jag liksom valt att inte göra det innan, men när Joachim föreslog att jag skulle hänga på eftersom han ändå skulle dit och ta en bild till vår podcast sa jag ja.

Eller njaej, först så tänkt jag "FUCK NO" och lät bli att svara på SMSet i fem timmar medan jag försökte komma på en bra anledning att säga nej, meeen sen insåg jag att det kanske inte var en så dum idé ändå. Man måste ju ändå inte köpa några bilder, och det kunde ju vara kul att ha en cool bild till podcasten. Så jag bestämde mig för att hänga med. Ehh, ja. Allas reaktion när jag berättade det var typ "HAHAHAHAHHAHA", vilket säger någonting om hur lame det faktiskt är.

Hur som helst tänkte jag att det kunde vara kul att bli sminkad ordentligt iaf, vilket det var. Jag bara "ehhh, svart tack" och fick ganska sotade ögon, vilket jag alltid velat testa så det var ju nice iaf. Däremot blev inte mitt hår så bra, men det var för att hon som fixade det försökt tupera det utan att ha i så mycket som mousse innan. Lilla gumman, du har mycket att lära dig om mitt hår. Slutade med att jag slet åt mig en kam och fixade luggen själv för den blev helt katastrofal (jag kan eventuellt ha ryckt till och gjort en grimas en gång när hon försökte fixa till den. Jag har issues när det gäller mitt hår och andra som fixar det).

Själva fotande var ganska kul. Jag hade sagt innan att jag om jag skulle behöva ta en sån där töntig spegelbild så skulle jag springa därifrån skrikandes, men lyckligtvis så har de slutat med de! Thank God, för de har man ju redan sett en miljard av. Dock kände jag ändå att jag lackade på fotografen några gånger när hon försökte instruera mig i poser som var helt omöjliga, och ändå insisterade på att 1) de visst gick att sitta i (fast jag uttryckligen sa: "det går inte, ta en annan pose") och 2) att jag skulle sitta bekvämt (PFFFT, jag har fanimig intagit Yoga-poser som varit bekvämare). Och ibland så kände man redan när bilden togs att man skulle se så himla lame ut.

Nu låter jag fruktansvärt negativ, men det är ju sån jag är. Det var faktiskt rätt nice i alla fall, speciellt som jag bara betalade för en halv bild i slutändan, och det var rätt kul att ha provat på. Dock tveksamt om jag kommer att göra det igen, för så snygg blir inte jag på bilder jag måste spontantposa på.

Och nu vet jag att ni alla vill se den skitsnygga bilden som vi köpte till vår podcastblogg, och här är den:

Det är bra att mitt hår smälter in i bakgrunden, för då syns inte den fula stylingen...

Sen avslutade vi dagen med att spela in en podcast också, så den tycker jag att ni ska sticka iväg och lyssna på här!

True story.

Tjugoåtta:sjutton

Jag skulle kunna blogga om vad som händer här, meen jag tror det får bli en annan dag. Kanske ett bildinlägg, de är ju så poppis...

Tills vidare vill jag tipsa om min och Joachims nya podcast Tjugoåtta:sjutton, som jag tycker att ni ska gå och lyssna på första avsnittet av!

True story.

Schampo forever

Såhär fina var Hanna och Sampo (I now declared you Schampo forever) när de kom ut från kyrkan. :D

Dreaner var för övrigt den av oss (aka mig, Drean och Elin) som grät mest. Inte för att jag inte grät, men han var värst.

Asfint var det. :D Nu väntar vi på tårta, och jag kände mig tvungen att blogga lite för att vara den första att göra det. ;)

True story.

Adult-ish

Så i torsdags var jag på Systemet för första gången. Visserligen köpte jag ju bara cider eftersom det är det enda jag gillar, men fan, jag var DÄR iaf (även om det tog tre år...), och tänkte att "fan, vuxenpoäng på det alltså!".

I fredags hade jag, Elin, Hanna och Matilda ost & vin-kväll som en del av Hannas möhippehelg. Vuxenpoäng där med, vadfan, Jag har ju en kompis som ska gifta sig i sommar, hur vuxet är inte det? Alltså framför allt för Hannas del, men vissa vuxenpoäng till mig också tycker jag.

Igår var vi ett gäng som var ute och åt för att fortsätta möhippehelgen, och sen när Mongolian Barbeque stängde vid elva åkte alla hem utan att någon var full och kräktes i en buske. Lite vuxenpoäng där också, faktiskt.

Idag fann jag mig plötsligt på 7-Eleven i väntan på ett tåg, och tänkte att "något gott kan man väl unna mig". Tanken fortsatte något i stil med: "åh, kolla en brownie, fan vad gott. Fast näe, glass är ju asnice en sommarkväll som den här. Dessutom ska jag äta middag när jag kommer hem, det kommer jag aldrig orka. om jag tar en brownie, det är bäst jag tar en glass". En tankegång som genast åtföljdes av: "fan, vilket vuxet beslut det där var", och DÅ KAN MAN JU GE SIG FAN PÅ ATT MAN BLIR SOM EN TREÅRING: "fy fan vad vuxet! Sån tänker minsann inte jag vara. Och jag VILL ju ha en brownie!".

Så gissa vem som köpte en brownie och sen var för mätt för att äta en ordentlig middag?

Jajaja, jag kan skaffa vuxenpoäng någon annan gång...

True story.

Årets boktipsare

helluuuu. blev en rätt tuff dag i skolan med mycket att lära sig (asså shit biologi är svåårt), så det var skönt när man kunde sticka till kulturhuset efteråt och bara relaxa lite med chrissie. det var prisutdelning för årets boktipsare där som chriss varit med och anordnat nu när hon praktiserar (eller förlaget hon praktiserar på hade anordnat det med massa andra), så det var najs.

blev en härlig middag där också bestående av jättegoda snittar och lite champagne. vardagslyx måste man ju ha! ;)

fick en goodiebag med grejer också. böcker typ. lite ranelid och sådär, man är ju kulturell som ni förstår!!!

Imorgon får jag en ny mobil med ny kamera och då kommer bilderna antagligen bli bättre!!!! 

choklad fick man också, passar bra att mumsa på när man citerar lite ranelid på bästa skånskan!

tänkte att jag skulle utlysa en liten utlottning i bloggy också eftersom man fick en bok jag redan hade: Det borde finnas regler av Lina Arvidsson (utgiven av Gilla böcker, som chrissie praktiserar på). det är en ungdomsbok som handlar om hur svårt det är att vara fjorton typ (mkt underhållande att läsa när man inte är fjorton). vill ni hade den får ni kommenteraaaaa.

peace out, darlings!!!

(Eftersom jag aldrig går på events där man får käka asgoda snittar och dricka champagne (som det kanske var, jag vet inte: jag drack det alkoholfria alternativet cider) OCH få en goodie-bag (stavning?) var jag tvungen att skriva det här i lite mer... fjortisstil. Förlåt. Men jag är faktiskt seriös med utlottningen eftersom jag nu har dubbelt av boken - och den var bra!)

(För att öka den kulturella nivån tänkte jag avsluta med ett Ranelidcitat: "Om kvinnan säger nej till mannens säd i 60 år så dör mänskligheten ut." Värt att tänka på!)

(Pax vobiskum.)

(Det betyder 'peace out' - på latin!)

Här sitter jag i en Mötley Crüe-t-shirt och lyssnar på Gyllene Tider

Du är ung, men jag är yngre, jag har fyllt 21...
- Leva Livet, Gyllene Tider

Minns plötsligt hur jag lyssna på den med Svedski någon gång i tidernas begynnelse och hon fnissade över det där med att låtens jag kände sig ung vid 21 eftersom vi var betydligt yngre än så.

Inser att jag snart fyller 23 och att tiden går fan fort.

True story.

Sci-Fi-mässan

Har haft en nice helg. Chriss och Trams var här (djupt som alltid), och även Q och Macca letade sig ner ifrån de mörkaste delarna av Norrland. De hade jag inte träffat på typ tre år, så det var oerhört nice. :D Andra nice personer vi träffat den här helgen inkluderar Michael Shanks, Billy Dee Williams, och R2-D2. Och nej, vi sprang inte på dem helt random på stan (fast hur awesome hade inte det varit?), utan på Sci-Fi-mässan.

Jag måste säga att trots att jag varit där jag vet inte hur många år i rad (nästan varenda år sen 2002 tror jag), så är det ändå rätt nice varenda år, mest för att man alltid kan köpa massa film (och jag menar massa film). Men i år var det extra nice, för de hade flyttat till den större mässhallen i Älvsjö och hade så mycket som sex gäster. Rätt awesome.

Dessutom var norrlänningarna och skåningen väldigt bra sällskap där! Macca var ju mest där för att träffa Michael Shanks, och det var väldigt underhållande att se. Dessutom verkade han vara jättetrevlig (det lilla jag såg av honom när jag följde med Chriss för att hon skulle få hans autograf iaf). Själv gick jag och pratade väldigt kort (och awkward) med Billy Dee Williams, för det kände jag att jag inte kunde låta bli att göra.

Och vad är väl SF-mässan utan utklädda stormtroopers? Med glitter på, eftersom det ändå är december!

Ja, Darth Vader har tomteskägg.

Fast det bästa var ju R2 som ni ser längst fram. När de paraderat klart (självklart till Darth Vader-temat) åkte han nämligen runt på mässan och pep åt folk. Sjukt awesome. Det fanns även en R5-D4, men jag fick ingen bild på den.

Jag och R2.

Man kunde även köpa en fullsize R2 för 15,000, men vuxen som jag är så gjorde jag inte det...

Två av filmerna fick jag gratis för att jag citerade Star Wars. Gissar ni vilka kan ni få dem...

Årets skörd! Om man räknar Die Hard-boxen som separata filmer blev det 21 stycken. I regret nothing.

Nu sitter jag och lyssnar på jullåtar (det är faktiskt december!), och sen ska jag sticka iväg och käka sen lunch med Linda. Jag tror att hon om någon är rätt person att peppa mig inför tentan på fredag, dessutom har vi ju inte setts på evigheter. :P

True story.

"En sport för alla"

Hahhaha. Japp. Så cool är jag.

True story.

Glad påsk

Bildkälla: http://lanini.deviantart.com

Wooh, glad påsk, hahahaha. Jag har hämtat mig lite efter min ilska i onsdags, men det tog ett par dagar av Harvest Moon och Burn Notice tillsammans med Trams (och kanske det faktum att jag fick låna mobilt bredband av mina föräldrar) för att bli helt återställd. Jag tror att jag kan överleva tills nästa torsdag. Med lite tur, iaf.

Nu har vi dock sett klart Burn Notice säsong 2, så vi ska nog spendera kvällen med att se Inception och Kick-Ass. Om min blogg börjar handla om incoherent thoughts om Tom Hardy är det bara Trams som har hi-jackat den (vilket hon förhoppningsvis inte gör)...

True story.

Supermånen

Ja, ni ser säkert jättebra om ni inte klickar på bilden. Men en mycket fin illustration av Meg. Framför allt gillar jag att jag är Ian Malcolm i den. Känns väldigt passande.

Mest behövde jag något att blogga om...

True story.