Unfucked

En sak jag hatar, i den långa listan är över saker jag hatar och specifikt listan är över myter jag hatar om kreativa människor, är den där jävla bullshiten om att man för att vara kreativ också måste vara oorganiserad, stökig och allmänt kaosig. Okej, jag vet, ordning är bara för idioter och genier behärskar även kaos, bla bla bla, men alltså nej.

Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag att ha det städat omkring. Jag vill ha tusen saker omkring mig, visst, men jag vill att var sak ska ha sin jävla plats och att det ändå ska finnas en ordning i kaoset. Jag vill inte ha damm överallt och jag lämnar aldrig disk över natten. Jag torkar av handfaten varje dag och spolar av badkaret efter att jag duschat. Jag vill liksom ha det städat omkring mig!

Bildkälla: http://www.laughteraustralia.com/

Det som revolutionerat mitt sätt att se på städning har absolut varit Unfuck Your Habitat, som menar på att det alltid går att göra någonting åt sitt kaos, att det är bättre att göra lite än att inte göra någonting, och att man inte städar för andra personer, man städar för sig själv. Idén att "åh nu får jag främmande, nu måste jag städa" är idiotisk för det antyder att du själv förtjänar att leva i en smuts som dina gäster inte bör se.

Anyway, det jag ville säga med inlägget var helt enkelt att pga jobb har jag inte hunnit städa på tre veckor och även om jag gör lite upkeep dagligen blir det rätt smutsigt ändå, speciellt under vinterhalvåret. Detta gör ju att jag själv blir stressad och omotiverad och allting känns bara jobbigt. Så idag fick jag ta en hel dag och tokstäda hela lägenheten (vilket UFYH visserligen är emot, men jaja) och allt känns så mycket bättre nu. Clean apartment, clean mind typ. Eller unfucked apartment, unfucked mind snarare.

Bildkälla: http://www.dispoproducts.com/

Dagens städtips för övrigt: om man inte får bort fläckar i badkaret eller handfaten kan man använda schampo.

Men för att återknyta till det här med kreativitet, jag fattar att folk säger såna saker för att kunna motivera att bo i ostädade lägenheter, men jag hatar att se såna citat för det får mig att känna mig som att det är något fel på mig, som att jag inte är tillräckligt kreativ och spontan och fantastisk för att få ägna mig åt typ skrivande, för om jag verkligen var en författare skulle jag bara skriva när musan infann sig och leva i en ostädad lägenhet med grejer över hela skrivbordet.

Fast så är det ju inte. För jag har ju varit fett kreativ idag också. Typ såhär kreativ:

Så jag antar att de som påstår att man inte kan vara kreativ och organiserad inte vet vad de pratar om. Till och med om det var Einstein som sa det.

True story.

NaNo needs

Hanna gjorde ett mycket tjusigt inlägg om vad hon behöver för att klara NaNo och jag tänkte att jag inte skulle vara mycket sämre, så here goes:

Jag behöver inte så mycket för att klara NaNo egentligen, men det är typ de här sakerna. En telefon (eller surfplatta, men telefon är nästan bättre) för att skriva när jag är out and about. Jag ska till Umeå en helg i november och Bäsna en annan och då vet jag inte om jag bara ska ha med mig telefonen för noveling purposes eller om jag ska ta med mig en dator eller surfplatta också. Alltid skönt att resa lätt liksom.

Te, obviously, och helst jävligt mycket av det. Bananer eller annan frukt för man måste hålla igång energin när man skriver, och när det det går riiiiktigt trögt att skriva är "en bit banan efter var hundrade ord" ibland det enda sättet att få någonting gjort.

Och sen behöver man tid. Börjar just nu undra om jag har tillräckligt av det för att klara 100,000 ord på en månad, men lyckligtvis är jag ju envis som fan så det kommer jag nog klara av. Men det blir nog inte lätt.

True story.

Is it November yet?

Efter att ha debatterat med mig själv fram och tillbaka skickade jag Standing But Not Operating till några testläsare för ett par veckor sedan. Det är faktiskt inget fel med att be om hjälp när man har kört fast, så jag tänkte att det var lika bra att göra det istället för att tvinga mig själv att fortsätta. De kanske tycker det är jättebra? Eller skitdåligt? Framtiden får utvisa.

Hur som helst, med det avklarat har jag kunnat ägna mig åt det som oktober ska ägnas åt, det vill säga: NaNo-prep. Ni boorde veta vad National Novel Writing Month är, annars får ni fan googla. Jag har insett att det är tio år sedan jag var med för första gången (allt är så tio år sedan ...) och även om jag misslyckades det året har jag klarat det varje år sedan dess ... vilket innebär att jag i år kommer vinna för tionde gången! Om jag vinner alltså, men det lär jag ju göra. Är fan expert.

Satsar hårt i år, på 100,000 ord istället för de vanliga 50k. Senaste året jag nöjde mig med 50k var 2012, så jag känner mig faktiskt inte särskilt orolig. 80k som jag kört de senaste två gångerna har varit lagom mycket, men i år vill jag ha en utmaning, så då blir det som det blir.

Vad ska jag skriva? Oh, I'm so glad you asked ... Första gången jag skrev mer än 50k var 2010, då jag förvånade mig själv genom att ha SÅ JÄVLA ROLIGT när jag skrev och sprutade ur mig 50k på två veckor. Jag slutade på 80k och då var berättelsen, trots sina flaws, det bästa jag någonsin skrivit. Jag redigerade den jävligt långsamt de kommande åren innan det blev dags för förlagsutskick 2014. So far har Fyra tidsresor och en ukulele refuserats av tolv förlag (och aldrig hört av tre stycken), men who's counting? Två år senare ser jag absolut en del problem med manuset, men det hindrar inte mig från att älska det villkorslöst ändå.

2013 skrev jag uppföljaren, 10 orsaker att hata asagudar, och nådde 50k på bara tio dagar. Det blir fan ingen kvalité på skrivandet när man håller det tempot, men jag hade så jävla roligt när jag skrev och avslutade november på 100k. Behövde berättelsen vara så lång? Knappast, men när jag närmade mig 90k var det väldigt svårt att motivera sig själv till att sluta. Jag fick skriva om ungefär hela slutet (tror jag slängde sextio sidor rakt av) och styra om rätt rejält i handlingen i övrigt, men ändå. Det var skitkul att skriva och ibland går jag bara tillbaka och läser om mina favoritscener bara för att jag tycker den är så nice.

Nu, tre år senare, sex år efter att jag skrev den första berättelsen, är det dags för den tredje och avslutande delen i serien: Hur man blir av med en apokalyps på 10 dagar (ja, jag tycker jag är jättefyndig med titlarna! Får dock ge mycket cred till Zackrid för Fyra tidsresor och en ukulele - inte bara titeln utan en del brainstorming innan jag började skriva). När jag gästbloggade för NaNoWriMo tidigare i år skrev jag om hur jag gillar att låta idéer mogna innan jag skriver dem, och det har jag verkligen gjort med den här. Den har legat i bakhuvudet och väntat sedan åtminstone 2013, och då och då har jag återkommit till den, funderat lite på vad som ska hända, och sedan låtit den vara.

Tills nu. De senaste veckorna har jag hängt på NaNo-forumen och så smått börjat strukturerat min story genom mitt Excellenta Excel-dokument, gjort en Spotify-playlist, fixat en Pinterest-board, samt börjat göra lite research. Hittade en hel bok hemma som jag trodde var ett uppslagsverk om nordisk mytologi men som verkar vara mer av en faktabok så jag tror jag ska klämma den innan november.

Man kan helt enkelt sammanfatta det med att jag är jävligt taggad. Ska bli så kul att få återse mina gamla karaktärer och bara skriva tills jag kräks typ. Jag har nästan hela ploten klar för mig vilket jag aldrig haft innan, men det gör mig bara ännu mer taggad för jag känner bara OMGGG DET HÄR ÄR SÅ BRA, DEN HÄR TWISTEN ÄR AMAZING. Det kanske inte blir det när jag väl skriver ner det, men just nu ... mmmyes, allt jag vill ha.

Såå, frågan är helt enkelt ... Is it November yet?

True story.

P.S. Antar att frågan också är: ska du göra NaNo i år? Vem mer är taggad? Frienda mig gärna, jag heter Animal_Planet på NaNo-sidan (eeh, ja, det blir lätt så när man varit medlem i tio år ...). D.S.

Kaffet kan svika, men orden gör det inte

Dör trötthetsdöden. Har gjort alldeles för mycket idag och gått alldeles för mycket, men vafan ... fick ta en akuttripp till IKEA eftersom min kaffepress begick seppuku igår och det gick inte särskilt bra att brygga kaffe utan bryggare imorse. :(

Meeen, trots det har jag skrivit det sista på årets NaNo och kan officiellt claima titeln som:

Det har inte varit mitt bästa NaNo-år, för efter att jag nådde 50k (efter halva månaden) kändes det mer och mer segt att skriva. Det som skulle bli skräck blev inte särskilt läskigt och jag hade ingen riktig koll på vart ploten var på väg. Jag tycker att jag lyckades lösa allt på ett bra sätt dock, utan att bli överdrivet melodramatisk, vilket annars brukar vara mitt problem när jag måste improvisera ett sätt att störta ondskan.

Ändå har det inte varit mitt sämsta år heller, med 80k ord skrivna och extremt lite dialog som baserats på pop cultural references. Nog för att jag älskar såna, men ibland måste man ju utmana sig själv till att göra någonting nytt, och det tycker jag ändå att gjort i år. Heja mig!

Resten av manuset? Tja, det fixar jag när jag redigerar det.

True story.

Releasefest Svenska Spöken

Ingen har väl missat att en novell jag skrivit är med i en antologi? Eller? Vad vet jag, det går så bra för alla mina noveller (eller inte ...) att ni kanske tappar bort er helt. Hur som helst var det releasefest för den antologin i helgen, nere i Skåne, så jag passade på att ta en weekendresa hit och hänga med Chriss!

Det började med lite signering då några av oss tjugo författare var där och skrev på de ex som stackars intet ont anande besökare på SF-bokhandeln i Malmö köpte. Det var kul! Min signatur var nog fulast av alla som var där, men någon ska ju vara sämst också, så jag bjuder på den.

Sen när butiken stängde var det lite releasefest för oss som tagit oss dit. Förutom gänget på Andra Världar träffade jag Charlotte Cederlund, Natalie Sjögren, Martin Wisell och Camilla Linde ... jag hoppas fan inte jag glömde någon nu, men jag är ju sämst på namn såattehh känn er inte kränkta ifall that happened. Det var nice iaf! Jag var den enda som hade med mig en +1 i form av min ständiga vapendragare Chriss, men releasefestn00b som jag är med ca noll lokalkännedom om Malmö var det ju nice att ha någon expert med sig.

Igår var det ju Halloween på riktigt, så Chriss och jag spenderade först dagen med att see Outlander (mer nice än jag förväntat mig), sedan hade vi självklart skräckfilmsmaraton och väntade tills klockan slog midnatt då det äntligen var dags att börja skriva på årets NaNo-berättelse. Mmmm, älskar verkligen 31 oktober, allting bra händer verkligen då.

Hittills har jag skrivit 2k på NaNo, vilket - eftersom jag satsar på 80k i slutändan - är mindre än vad dagens kvot bör vara. Satsar på att köra dagens första 5k day idag och kanske en till imorgon, sen tror jag att jag kommer ha ett bra försprång för resten av månaden.

True story.

November 2014

Så, jag klarade ju NaNo i fredags och har tänkt utvärdera det sedan dess. Vilket gått sådär, pga är fett lat.

Men det gick ju bra! Kanske inte så förvånande, jag vet att jag kan klara NaNo och när jag bestämmer mig för att göra någonting, tja, då gör jag det. Dock tänkte jag påminna mig själv inför nästa år att vecka två är aldrig hell week för mig, det är alltid vecka tre. Vecka ett och två skriver jag som vinden, sedan når jag 50k någonstans där och det är alltid då det börjar gå trögt. Så kom ihåg det till nästa år, idiot.

I år skrev jag inte i kapitel (fucking unheard of), utan delade in boken i dagar och varje dag i olika delar, som var mellan 1k och 2k ord långa. Dessa delar skrevs ur en av mina tre huvudpersoners perspektiv, och det byttes på samma sätt varje gång, först från karaktär A, sedan karaktär B, och så C. Det gick faktiskt skitbra, ett tag var jag rädd att jag absolut skulle bli tvungen att ändra ordningen, men nej. Det blev tom så nice att sista kapitlet skrevs ur Cs perspektiv. Visserligen har hon fått ett extra som jag skrev senare under månaden men som passar in i det som skrevs tidigare, meeen det fixar jag i redigeringen, när det blev någon. Det bästa med det här var att alla tre karaktärerna fick lika mycket screentime och hade lika mycket påverkan på ploten.

En annan grej jag är sjukt nöjd med i år är slutet, vilket är ovanligt. Jag bygger alltid upp till en fet slutstrid och sedan kan jag aldrig leverera. Det jag gillar med manuset som nu är ute hos förlagen är att den feta slutstriden är en paintballmatch, vilket gjorde att den kunde vara episk och farlig, men den var i grunden ganska löjligt. I De döda bits inte är slutstriden inte superepisk, utan bara en helt lagom avslutning på storyn, vilket gör att jag inte behövde försöka tona ner eller upp den. Universums öde hänger liksom inte på att karaktärerna lyckas, men det är fortfarande viktigt för DEM att de lyckas. Den sortens slut får jag nästan aldrig till i första utkastet, så det kändes nice att jag fick det nu.

Vi får väl se hur det känns under redigeringen, om det nu blir någon sådan. Jag får väl åtminstone läsa igenom och utvärdera texten om några månader, tänker jag.

Oh, och Run Your Wordcount-utmaningen? Den gick snorbra! Jag klarade 80 km i söndags, och är faktiskt sjukt stolt över mig själv, för jag hade ingen aning om att jag kunde springa såhär mycket när jag verkligen motiverade mig själv. Precis som NaNo, för innan jag gjorde det visste jag inte att jag kunde skriva så mycket på en månad med rätt motivation.

Med andra ord har det varit ett produktivt november för mig. ^^

True story.

I love the smell of 50k in the morning

Vi upprepade förra veckans succé genom att ha en write-in igen. Förra veckan skrev vi i tjugo minutersintervaller och gav varandra små utmaningar som man var tvungna att klara av under de tjugo minuterna (nämna Tom Hiddleston, låta en manlig karaktär säga ordet pumpa, aldrig använda ordet "sa" och liknande), men den här veckan har jag upptäckt så kallade "crawls" och insisterade på att vi gjorde en modifierad version av Pokémon Master Crawl där vi kunde tävla mot varandra. Fast så mycket tävling var det inte, bara först för att avgöra vilken starter alla skulle få, Charmander, Bulbasaur eller Squirtle...

Jag hade bara en Charmander så jag fick vara lite kreativ med Squirtle och Bulbasaur...

Jag vann, Trams kom tvåa och Chriss trea (inte helt oväntat med tanke på att Chriss skriver för hand). Lyckligtvis har vi alla olika favoritstarters, så alla var nöjda i slutändan. Crawlet är gjort så att man har olika svårt att klara varje gym beroende på vem ens starter är, så det var lite roligt att alla fick olika utmaningar hela tiden.

Man fick dessutom fånga nya pokémon, så efter ett tag kunde även en Cubone, aka en älg med hatt, joina mitt team!

Pokébollar stickade av Trams, btw.

Vi nöjde oss dock med att besegra alla gymledare, för crawlet avslutas med fyra hour long word wars, och ingen av oss var särskilt sugen på att sitta upp till två-tre på natten och skriva. Inte när vi alla gjort så bra ifrån oss: Chriss slog sitt dagliga mål med råge, Trams tog ikapp hela 5k som hon legat efter, och jag? Tja ...

Och då tycker jag att jag tar det lugnt i år ...

En mycket lyckad write-in, helt enkelt! Det är sjukt nice att ha hela MAT-gänget samlat i en stad äntligen så att vi kan göra sånt här. :P

Imorgon ska jag nog ge mig i kast med The Fantasy Crawl för de jag gjort hittills (Dungeon Crawl, Social Media Crawl och Fantasy RPG Crawl förutom Pokémon Master) har alla varit väldigt roliga. Den här ser lite svårare ut än de andra, men det kan vara kul ibland det med. Fast imorgon blir det nog en lugn dag ändå, då jag behöver planera lite om min plot ska räcka i 30,000 ord till...

True story.

Write-in

Har städat lägenheten typ hela dagen ... eller alltså ok jag kanske låg i sängen tills klockan var halv två, men sen gick jag upp och sedan dess har jag städat. Heh. Man ska inte överanstränga sig liksom.

Nu väntar jag och Chriss på att Trams ska dyka upp, sen ska jag baka kladdkaka, vi ska käka chips och ha en write-in. Chriss och jag har inte klarat dagens wordcount, Trams ligger några dagar efter (fast inte så många dagar, och jag har sett skriva mer på kortare tid), så att sätta sig och skriva tillsammans känns som en bra plan!

Vi har redan börjat spåna på lite roliga dares som vi kan ha som tema för kvällen, typ ha ord man måste använda, eller vissa ord man absolut inte får använda under en kort tid (Chriss var tvungen att skriva ett självporträtt till skolan nyligen, utan att använda ordet "jag" eller bokstaven m, något av en utmaning men hon sa att det också tvingade en att vara kreativ och därmed väldigt givande). Bra grejer helt enkelt!

Har hittills hållit mig till min planerade wordcount varje dag, och det känns skönt. Varken mer eller mindre liksom, även om jag kanske kunnat skriva mer än 2k p vardagarna har jag nöjt mig med det. Det är lite en övning i att självkontroll, så att säga...

Och så säger folk att skrivandet är ensam hobby. FEEEEEL.

True story.

NaNo 2k14

NUUU KÖÖÖR VIIII

Starta starkt med 6k första dagen, vi får se vart pennan (tangentbordet?) skriver efter det!

True story.

NaNo är ju författarmotsvarigheten till ett maraton

Brace yourself, november is coming. Och vi vet alla vad det innebär, right? Sitta inne och skriva som fan. Jag ser fram emot det, som vi vet. Men det är någonting annat jag borde ta tag i nu också, någonting som jag varit jävligt dålig på hela hösten, pga mitt enormt dåliga immunförsvar: jag borde gå ut och springa. Jag har sprungit en gång sedan i augusti, vilket är... mindre nice. Med tanke på hur bra jag var i slutet av sommaren, menar jag.

Anyway, medan jag gick och tänkte på hur mycket jag vill börja skriva i november och hur mycket jag inte vill börja springa slog de två idéerna ihop sig till en. Vad sägs om en springutmaning i NaNoWriMo-anda? Vad sägs om att försöka springa sitt word count?

Kör man det vanliga 50,000 ord-racet är det inte ens särskilt långt: ungefär 5 km löpning var tredje dag, eller 3,3 km varannan dag. Till och med en n00b klarar det, och eftersom jag tror mig ligga på n00b-nivå vad gäller löpning kanske jag nöjer mig med det.

Fast jag satsar ju på 80,000 ord i år, och då krävs det lite mer löpning. 5,3 km varannan dag. Eller 8 km var tredje dag. Lite jobbigare. Hade inte varit några problem i somras, men kan bli jobbigt nu. Fast är ju kul när det är jobbigt, right?

Tja, om inte annat kanske jag kan satsa på att springa 50,000 m och komplettera med 30,000 meter promenad. Det borde inte vara så svårt.

Jag har startat en tråd i forumet om min idé, och det är iaf ett par personer till som vill haka på! Känns nice, för just här tror jag inte kan jag lita på att mina vänner vill joina mig. Tyvärr. Om ni inte kan tänka er att försöka gå ert wordcount förstås? Allting som får en ut och röra på sig emellan skrivsessionerna är fan bra, om ni frågar mig.

Vi får väl se hur det går. Eller springer. Heh.

True story.

Is it November yet?

Istället för att skriva en onödig uppsats har jag suttit och uppdaterat min sida på NaNoWriMo idag. Lagt in min planerade novel för november, donerat pengar för att få den fina glorian, skrivit i forumet för att ha få alla participation badges. Skit man inte borde göra helt enkelt när det är skolvecka.

Men ååhhh, jag är så taggad! Jag vill börja skriva NU. Har bestämt mig för att ta tag i en story som funnits i bakhuvudet i flera år nu. Eller snarare har jag haft tre karaktärer (alla tonårstjejer: den ena är en vampyrjägare, den andra en "cupid" aka kärleksgudinna (om någon har ett bättre svenskt ord plz tell me) och den tredje är en grim reaper in training), men aldrig någon bra story att stoppa in dem i. Nu har jag utvecklat dem, gett dem lite personlighet, och kommit på en story som är part murder mystery, part vampire-hunt att stoppa in dem i. Bra skit, tänker jag.

Hoppas jag! Det har hänt förr att jag har planerat för mycket innan november och suttit där vid midnatt den första och inte kunnat få ur mig ett ord, för att sedan överge storyn helt. Något som ofta hänt när jag försökt skriva någonting med vampyrer. Men nu är vampyren knappt en del av storyn, och då tror jag att det ska gå bra.

Jaja, får väl försöka hålla mig upptagen till november. Det borde gå, jag har lite projekt att planera. Och idag hade jag tänkt skicka in mitt bidrag till antologin Svenska spöken, om jag inte somnar under genomläsningen. Måndagar, man. Not my thing.

Anyway. Någon annan som knappt kan vänta tills november?

True story.

I'm sorry, I can't hear you over the sound of how awesome I am

DANCE PARTY IN CELEBRATION OF MEEE

True story.

Plot is for suckers

Joachim: Då tycker jag vi slutar.

Jag: Bra. Jag måste hem och skriva.

Joachim: Skriva?

Jag: Ja, NaNo! Har du inte läst min Twitter!?

Joachim: Jo, men jag fattar inte vad det är.

Jag: Jaha. Man ska skriva en berättelse på 50,000 ord på en månad, iaf.

Joachim: Okej. Vad handlar din berättelse om då?

Jag: Ehh... typ en dryg amerikansk cheerleadertjej som får ett drakägg av sin pappa så blir hon sådär "åh, nej, mitt liv är över!" och sen måste hon bli kompis med rollspelsnördarna, typ...

Joachim: Och du tyckte ekobyar var flummigt!?

På något sätt sammanfattar den här konversationen mig så bra.

True story.

Ells NaNoWriMo-tips

Hanna påpekade väldigt fint av att jag är något av en expert på NaNo (inte för att skryta men en gång skrev jag 50,000 ord på två veckor, och slutade på 80,000 ord. OKEJ, jag vill totally skryta om det), och ville att jag skulle dela med mig av tips i kommentarerna till hennes blogg. NÄÄEEE. Jag vill att Hanna ska länka mig mer, så HÄHÄ här kommer ett blogginlägg på temat.

Först kan ni läsa Hannas inlägg med tips så behöver jag inte upprepa de mycket bra förslagen hon hade! Men, i egenskap av expert, vill jag ändå lägga till några (okej, massa):

• Skriv alltid mer än du behöver. Ja, ibland kan man verkligen bara spruta ur sig de 1667 ord om dagen  som man bör, men försök i alla fall att satsa på 2000 ord varje dag. Efter två dagar med 2000 ord kan du hade en dålig dag och bara skriva 1001 ord, men du kommer ändå inte att ligga efter!
  
• Försök att ha minst en 5k day, dvs en dag då du skriver 5000 ord. Inte bara för att man får massa ord skrivna, utan för att det är FANTASTISKT för självförtroendet. ;)
  
• Om du är ledig på helgerna, se till att skriva extra mycket då, så att du kan ta det lugnt under vardagarna när livet är stressigare.
  
• WORD I MOBILEN. Jag tjatar jättemycket om det här, men det är GRYMT smidigt att kunna skicka sin NaNo till sin mobil och skriva samtidigt som man åker tåg eller har tråkigt på en föreläsning eller jobbet. Om ni inte har Word kanske ni kan skriva lite i mobilen och maila er själva: eller i värsta fall skriva för hand. Hur som helst: utnyttja dötiden!
  
• Stäng av wordcountern. Det låter helt galet, men en av anledningarna till att jag klarade 50k på två veckor var för att jag skrev asmycket på min mobil, och där kan jag inte se hur mycket jag skriver. Så jag övertygade hela tiden mig själv om att jag bara skrivit typ 500 ord, för att sedan komma hem och se att det egentligen var 2000-3000 ord! Så stäng av wordcountern i ett par timmar och skriv som vinden!
  
• Om du absolut inte kan få ut något, ta en banan eller annan frukt och skär den i tio delar. För varje 100 ord du skriver får du ta en bananbit. Det låter lite töntigt, men små belöningar gör ofta att tiden typ flyger förbi!
  
• Det är okej att skrota sin originalstory och börja på en ny. Det gjorde jag förra året, och även om jag fick ta igen väldigt mycket första helgen, så var det värt för min första story blev dödad av Tjärnö (en ö jag besökte i början av November med min klass. Jag började skriva där, men jag insåg på bussen hem att jag varit så miserabel på Tjärnö att det var kört för min story).
  
• Om du kommit för långt in i din story att du inte kan börja om, så kan du ändå helt ändra på den om du inser att den är tråkig. Min andra story förra året blev oinspirerad ett tag, men sedan såg jag Mumien-filmerna och blev astaggad på att ha något sådant med, så jag lät helt enkelt mina karaktärer hamna i Mumien-filmen, och detta trots att det utspelade sig i nutid på en gymnaieskola. Skriv alltså vad du känner för, annars kommer man ingenvart.
  
• Be om oväntad hjälp! Jag: "Mamma, om du var jagad av ett gäng spökpygméer och kunde använda magi, hur skulle du då slåss mot dem?" Mamma: "Ehh, jaa... jag skulle nog använda Wingardium Leviosa." Du behöver inte ens förklara hela ploten för den oväntade personen, bara en snabb sammanfattning av situationen så kan man få någon helt otippad idé som kanske funkar.
  
• Döda någon. Om det är absolut kört med ploten, ha ihjäl någon. Att låta karaktärerna deala med det måste ju kunna bli minst 10k ord till, och är man på 40k kan det vara precis vad man behöver. ;) (Det här tipset snodde jag från ett peptalk för övrigt)

Det var ett så brutalt råd så jag var tvungen att stanna där, höhö.

Ska ni göra NaNo i år? Har ni någon plot än? :D Jag har en idé, men jag behöver verkligen hitta på en bad guy...

True story.

We'll keep on writing 'til the end

Och med det är jag officiellt klar med NaNo i år! Sitter för tillfället och lyssnar på We are the champions och sjunger med så med så mycket inlevelse som jag kan...

True story.

'Cause you may never get another

Tröttnade ju totalt på min första story, och bestämde mig för att börja på en ny. Har sedan igår morse skrivit 12k och känner mig rätt nöjd med mig själv.

True story.

NaNo, f yeah

Damn right!

FUCK YEAH!!! 81,000 ord slutar vi på. Jag är så awesome.

Vi får se hur det går med redigeringen den här gången! ;)

True story.

Oh yeah!

Oh yeah.

Jag vet inte hur det där gick till riktigt. På två veckor. But it's awesome.

80k, here we go! :D

True story.

Haters gonna hate: NaNoWriMo

Shit, vad trött jag är på alla snobbiga fittor som dissar NaNo just nu. Alltså allvarligt talat. Jag vet inte varför jag missat det innan, men det handlar inte bara om folk som inte vill vara med, utan folk är liksom aktivt emot det. Vad i helvete?

Och deras argument är så jävla fuckade. "Ingen riktig roman skrivs på 30 dagar" eller "ingen riktig roman är 50,000 ord". NÄHÄ? För jag hade ingen aning om det. Personligen tror jag, och alla andra hundratusen personer som skriver, att om 30 dagar kommer jag sitta med en klar bok som kommer publiceras på en gång och så blir jag nästa Rowling. Absolut. Den kommer inte att behöva redigeras, jag kommer inte att behöva lägga till någonting. Nope. Skrivet och klart, pengar på kontot nästa månad, livet leker, fuck yeah.

Källa: http://101reasonstostopwriting.com

Eller nej, så var det inte, va? Jag tror Stephen King har sagt att när man redigerar en roman så tar man bort 20% och lägger dit 40% (jag hittar ingen källa på det dock), och det innebär att om man gör det hamnar man på närmare 70k ord - och då börjar vi närma oss en riktig roman.

Fast det spelar ingen roll. För det är faktiskt bara riktiga författare som får skriva. Eller som någon mupp som utsett november till "National Not Writing a Novel Month" för professionella författare som kan skriva resten av året. Seriöst, fuckface, good for you! Jag önskar att jag kunde sitta i elva månader och skriva jag med, men det går inte för jag har skola, jobb, och massa annat skit jag måste deala med. Men det är sant, du har nog fått en bok utgiven, och det gör ju att du är lite bättre än mig, right?

För uppenbarligen får man inte skriva om man inte är bra på det. Det finns massvis med personer som skulle skriva under på det. "Skit i NaNo, världen behöver inte mer crap", menar de. Klockren logik, tycker jag. Jag menar, om jag inte spelar landslaget - inte fan ska jag tro att jag ska få spela fotboll. Eller vilken sport som helst för den delen. Jag tycker att vi ska ta det här ett steg längre: om man inte har gått någon utbildning om litteratur, då tycker jag inte att man ska få läsa böcker alls. Är man inte bra på någonting, då ska man ge fan i det.

Poängen är i alla fall att man inte får skriva bara för att man älskar att skriva. Eller för att man bara gillar det för den delen, eller vill testa på det. Man får inte. Det är några få personer prilivigerat att sätta sig ner med ett tomt Word-dokument, och några veckor senare ha 100 sidor fulla av en historia som kommer ifrån ditt huvud, som DU skapat själv. Med karaktärer som DU gjort till dem de är. Det spelar ingen roll om du inte tänkt låta någon annan läsa det - är du inte bra får du inte skriva. Glöm det.

Källa: http://www.cantheman.com
Dåliga böcker bör brännas. Typ.

De har en poäng. Det ges ut jävligt mycket böcker, och det är NaNos fel. Eller, i och för sig har väldigt få böcker getts ut som skrivits under NaNo, men alltså det finns dåliga böcker där ute. Utan NaNo hade vi fortfarande haft Twilight, Eragon, Kim Harrison-böcker och massa annat skit. ...vänta vad var mitt argument nu igen? NaNo finns, och dåliga böcker ges ut. Just det! Så var det. De måste faktiskt hänga ihop. Eller?

Fast alltså helt ärligt. Vet ni vad den viktigaste anledningen till att jag gör NaNo är? Förutom att jag kan gå runt hela december och säga "jag har just skrivit 50,000 ord på en månad - vad har DU gjort i år?" och förutom att det är det enda som ser till att jag faktiskt får något skrivet varje år.

Den viktigaste anledningen är fucking jävla november. Skitmånad nummer ett. I dare you - I double-dare you, motherfucker - att hitta en enda person i Sverige som gillar november. Det är en månads mörker i väntan på väntan på julafton. Om jag istället kan koncentrera mig på att skriva en hel berättelse istället för den begynnande höstdepressionen - då skiter jag i om några stackars publicister får in ett par dåliga romaner fler än de brukar.

True story.

NaNo 2010

BLEUUURGH. Så känner jag just nu. Actually, jag känner mig lite som pikachu. MEN ni vill inte höra om min dag, så jag tänkte mest visa den fina bakgrundsbilden jag planerar att ha på min dator i november. Oerhört uppmuntrande, dontchathink?

True story.