Visar inlägg med etikett Ell tittar på TV. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ell tittar på TV. Visa alla inlägg

måndag 16 maj 2016

Eurovision 2016

Även om jag inte är bitter över ESC-resultatet (som någon påpekade är det kanske inte så konstigt om vi svenskar inte fattar låten samtidigt som den är relaterbar för massvis med andra människor ute i Europa som faktiskt är på flykt) är det rätt talande att jag sedan finalen bara lyssnat på en enda låt som är ESC-relaterad.

Och den var totally med i Eurovision i år, kolla bara:



Två sekunders vissling räknas totally som att vara med.

För den som inte genast kände igen låten är den från ESC 2014 och kan vara min favorit-Eurovision-låt genom tiderna vilket är fett awkward för typ alla jag känner hatar den och tycker den är creepy. Aja, det är inte första gången det händer.




Måste erkänna att jag inte sett liveframträdandet på rätt länge och det var tusen gånger stelare än jag minns det, men jaja låten är iaf nice.

Nästa år hoppas jag på mer lättklädda människor och pyroteknik. Var är mina brinnande klänningar och rekvisita? Det här duger inte.

True story.

onsdag 4 februari 2015

Ninja please

Chriss och jag har en ny obsession: Sasuke, också känt som Ninja Warrior. Det började med att jag såg första avsnittet av den svenska varianten (finns på Kanal5Play) och sedan berättade jag om hur awesome det var för Chriss och visade henne följande klipp som jag hittade på YouTube från ett specialavsnitt av den amerikanska varianten (American Ninja Warrior):



Efter det bara råkade vi spendera måndagen med att se det senaste avsnittet av den japanska varianten, som alltså heter Sasuke. Det var tre timmar långt, allting var på japanska, meeen trots det typ det mest amazing vi sett. Vi kände snabbt igen Ryo Matachi, från klippet ovan, som vi numera kallar "den snygga killen". Han är vår favorit, obv, och vi är mycket ledsna över att han aldrig vunnit hela tävlingen. Men vi har hopp inför framtiden!

Sedan såg vi Sasuke 27 igår, ett annat tre timmar långt avsnitt på japanska, och vid det laget hade vi redan börjat känna igen flera av deltagarna. Tyvärr vet vi inte vad någon heter pga läser inte japanska, så det är bara sånt som "den arga tränaren", "han med kepsen" och liknande epitet som vi kan särskila dem åt med. Och förstås, "den snygga killen".

Idag fick vi inte tag på någon japanska sändning, utan fick nöja oss med de amerikanska sändningarna av de japanska avsnitten. Det är inte lika bra, för trots att man får subtitles (och inser att kommentatorn säger exakt samma sak som vi), så är avsnitten förkortade till bara en timme, och dessutom är det inte samma flow som i det japanska originalet eftersom amerikanerna måste hypa saker som fan och visa massa previews på vad som komma skall. Men det är bättre än inget, förstås.

Vi har redan planer på hur jag ska ställa upp i svenska Ninja Warrior nästa år och våra förberedelser går mest ut på hur vi ska vara så hipster som möjligt och referera till det japanska originalet hela tiden. "Ninja Warrior? Jaså, du menar Sasuke ...", "vi föredrar ju det japanska originalet där de kör hela tävlingen under en dag", "vi har inspirerats av Makoto Nagano i vårt träningsupplägg ...". Förhoppningen är att om jag gör bra ifrån mig där så kan vi vara med i Sasuke och få träffa den snygga killen ...

Hur som helst är det ett amazing program. Ska bli kul att se vad jag tycker om nästa svenska avsnitt efter att ha sett så mycket av originalet ...

True story.

onsdag 29 oktober 2014

"There is nothing wrong at Blake Holsey High."


Av en kosmisk slump blev jag i måndags påmind om min favorit-TV-serie från min ungdom, Strange Days at Blake Holsey High, och lyckades genom lite snabb research upptäcka att (nästan) hela serien finns på kanadensiska Netflix. Oh happy day! Det har stört mig i flera år att jag aldrig fick se hela serien och veta vad som egentligen var fel på Blake Holsey High...

Så nu har jag bildat en minifandom bestående av mig själv och ingen mer. Ingen jag känner har sett den här serien. Ingen bryr sig. Och jag menar det, jag har inte ens fått höra ett litet "åh, jag är så glad för din skull att du hittade serien igen!".

Jaja, jag överlever. Serien är fortfarande amazing. All the science. Älskade alla inlägg jag hittade på tumblr (där fanns iaf några gelikar, som alla sa samma sak: "omg jag älskade den här serien varför har ingen annan sett den!?") som i stort sett gick ut på att "åh gud den här serien fick mig intresserad av vetenskap". Best. Show. Ever.

Chriss återvänder ikväll, efter en veckas exil i Skåne, och jag har fortfarande tjugotvå avsnitt kvar. Det kan bli tight att hinna se det på två timmar. Om det inte dyker upp ett wormhole och skickar mig tillbaka några timmar i tiden, men efter en och en halv säsong borde jag ha lärt mig att det inte enbart är av godo. Antar att det kommer dröja lite innan jag hinner se hela serien.

"Something's going on, and someone's behind. And we're gonna get to the bottom of it."

True story.

söndag 16 september 2012

Shemar Moore

Ni vet när man spenderar massa tid med att titta på en TV-serie med en skitsnygg kille i och så upptäcker man att det finns bilder på internet av honom på en nudiststrand?

Det är synd att det inte händer oftare...

True story.

Edit: Men för helvete, det var ju typ av den här anledningen som Google uppfanns!

lördag 12 maj 2012

S.H.I.E.L.D

Jag har fått i uppdrag av SHIELD att använda mina skills som marknadsundersökare till att ta reda på hur SHIELD kan förbättra sin service och sitt fortsatta arbete.

Så ni får jättegärna svara på deras frågor om superhjälteteam. Det tar bara några minuter, och om ni gör det slipper Nick Fury skrika på mig för att han inte får några resultat.


Tack på förhand!

Completely true story.

söndag 11 mars 2012

Waking up every morning feeling like Björn Ranelid

"En mardröm", enligt vissa. Kan själv inte tänka mig något bättre: Björn Ranelids kärlek till sig själv kan endast mätas med Kanye Wests kärlek till Kanye West. Måste vara underbart att vakna morgon och tänka "nej, men om jag skulle käka en morot, rappa lite om min säd, och vara allmänt kär i mig själv som vanligt?".

Lovar att Björn har en sån här bild på sig själv. LOVAR.
Bildkälla: http://celebritytoilet.com/
Satt iofs med ett gäng Ranelidhatare och tittade igår. Själv kunde jag inte låta bli att älska, den är så absurd, och eftersom alla andra i Ranelids deltävling var så jävla dåliga så straffröstade jag helt enkelt på honom. Straff mot de andra också. Och lite för att låten var så rolig att den bara måste höras igen: kände lite samma sak för Sean Banan och är fortfarande arg för att han inte gick vidare.

Att lilla Mattias blev bitter som en bittermandel (mina liknelser sviker mig idag) gjorde faktiskt inte saken sämre. "Det känns inte som att det är en seriös musiktävling längre" är nog svårslaget som årets citat. Dock har Danny varit ganska duktig på att vara bitter och besviken i tidningarna i natt (tyvärr Danny, men det är bara vi Tron-fans som fattade ditt framträdande). Är EMD en oändlig källa till bitter besvikelse? I så fall vill jag ha mer av dem! (En mening jag aldrig jag trodde att jag skulle säga.)

Gillade Loreens låt från första gången jag hörde den, och gillar framträdandet mer och mer för varje gång vi ser den. Börjar känna att vi kanske har en chans ändå? Man ska inte hoppas för mycket (lagom mycket, vi är ju svenskar för fan!), men åh. Jag tror ändå lite på det här. Mhmm!

För övrigt vill jag hjälpa till att lansera ordet "ranegul". Helt enkelt färgen som Ranelid är. Efter den senapsgula färgen som varit fett inne alldeles för länge tror jag att ranegul kommer att slå stort i sommar!

True story.

lördag 14 januari 2012

I'm so hot for you

Egentligen vill jag ju träna upp mig så att jag kan springa långt och länge och springa ett maraton någon gång i framtiden (dock inte i sommar som jag hade hoppats :/), och då orkar man ju inte med särskilt mycket styrketräning... men när jag ser på Gladiatorerna blir jag väldigt sugen på att börja styrketräna fjorton dagar i veckan istället. Herregud, muskler är så jävla snyggt.

Det är väl ingen som missat att jag gillar muskler? Tycker det är jobbigt för det känns inte som att jag känner någon som gillar det som jag, de få tjejer jag pratar med som också gillar muskler brukar mest göra det för att "man vill ju ha en stark man som kan beskydda en". BAH. dubbel-BAH. Jag kan inte förstå det för jag vill också ha muskler! Det är så jävla snyggt på tjejer också...

Bildkälla: http://www.skovdenyheter.se
Alltså seriöst, hon är så jävla snygg så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag säger ju att Gladiatorerna är ett asbra program!!

Bildkälla: http://www.born-to-move.com
Det går rykten om att hon är lesbisk (och att Bob från Biggest Loser är gay). Så en liiiten chans har man ju...

Bildkälla: http://images3.cinema.de
Hmm, okej, Grace Jones är kanske inte supermusklig, men back in the days var hon ändå fit som fan. Visste ni att hon dejtade Dolph Lundgren för ett par decennier sen? Man skulle ju inte ha något emot det om deras sex tape läckte på YouTube, så att säga.

Nej, ska nog faktiskt ta och skaffa gymkort imorgon i alla fall...

True story.

onsdag 11 januari 2012

Hon har ju inte ens någon jävla dragon tattoo

Bildkälla: http://www.gamereactor.se
Kan vi prata lite om den här filmpostern? Okej, bra. Jag börjar.

Jag har inte sett den svenska versionen av Män som hatar kvinnor, och jag har inte läst böckerna, så egentligen ska jag nog hålla käft, men det är inte kul. Så I won't. Jag har läst en sammanfattning av böckerna på Wikipedia, och det är faktiskt inte sådär jättesvårt att få en uppfattning om den mest diskuterade karaktären just nu heller. Lisbeth, alltså. Jag vet inte om Mikael Blomqvist har någon personlighet, men det är inte så relevant.

Jag läste en artikel i Empire för några månader sen om filmen, och blev för första gången sugen på att faktiskt se den. Det är någonting med att se en amerikansk take på Sverige som verkar intressant, eller hur? Ännu roligare var det att läsa en brittisk tidning diskutera Sverige med amerikaner. Där har vi some crazy shit going on. Så fram tills igår (eller i måndags kanske det var), när jag läste den här artikeln i DN, och för första gången fick se postern, så kände jag faktiskt att det kunde vara kul att se filmen. Inte längre dock.

Det var bara några grejer i artikeln som jag ändå hade lite svårt för. Att tunnelbanan skulle gå i tid är liksom inte det enda som de har missuppfattat med Sverige, och den här filmaffischen har fått med en av de grejerna: taglinen. "Evil shall with evil be expelled" är en asball tagline för en film, det säger jag inte emot, och det är faktiskt sjukt passande att de tagit det från ett svenskt ordspråk: ont skall med ont fördrivas (de ville även använda sig av "det som göms i snö kommer upp i tö", vill jag minnas). Om ni inte hört det ordspråket förut är det okej, för det verkar inte de flesta jag pratat med gjort.

David Fincher (får jag väl anta att det var, men jag är faktiskt inte 100% säker där) gillade dock det, och jag fattade varför. Som sagt, en grym tagline. Problemet är att han inte ser det som en catchig tagline, han ser det som ett sätt att representera Sverige på. Det här ordspråket, menar han, är anledningen till att Lisbeth Salander är som hon är: "imagine growing up in a country where one of your most famous proverbs is that!" (citerat ur minnet) sa han fascinerat.

Visst ser man framför sig hur man skickar ut små tretttonåriga pojkar i skogen tillsammans med en vass pinne för att slåss mot onda vargar (och jag menar onda Saruman-vargar, inte de vanliga vargarna) för att "ont skall med ont fördrivas!". Den unga svensken kommer stapplandes ut ur skogen tre dagar senare, med en varg slängd om halsen, morrar lätt, och får en dunk i ryggen. "Nu är du en man, min son!"

Förutom att det är inte alls sant. Enligt Wiki handlar ordspråket om "ovetenskaplig läkekonst", aka, "oj, har du inte fått mens? Vi bränner ett lakan med lite blodrot så ska du få se att ont skall med ont fördrivas". Så visst blir det en ball tagline, men att påstå att det tankesättet är otroligt svenskt känns lite överdrivet. Då är väl snarare vårt behov av att alltid vara i tid något som vi växt upp med: "imagine growing up in a country where you're always expected to be on time!" :O

Men, visst, Fincher, kör hårt med din "dark Pippi Longstocking". Har alltid tyckt att det var en asbra liknelse för övrigt, min favorit Pippi-film var alltid "Pippi straffar en våldtäktsman".

Fast jag visste ju redan att de skulle använda det här som tagline, så kunde det verkligen få mig att bli så otaggad på att se filmen bara av att se det på postern? Nej, egentligen inte: men i kombination med resten gör det väl sitt till, om man säger så.

Det som står ut (haha) på postern är såklart Rooney Maras bröst. Jag vet inte riktigt vad de gör där: ska vi bli chockade? Typ "om de har bröst på postern, vad kan då tänkas hända i filmen? KOMMER TUNNELBANAN ATT GÅ I TID!?". Eller är det meningen att vi ska bli lite småkåta och känna att vi vill se filmen pga det? För helt ärligt, hade det varit t ex Robert Downey Jr som stod där halvnaken med Daniel Craig runt sig, då hade jag nog stått i kö för att se filmen oavsett vad den handlade om...

Jag vet att sex säljer, men jag tycker inte det är så mycket sex här. Daniel Craig ser inte direkt ut att tänka "fuck off, det här är mitt", utan snarare "om du vill ha det här får du betala". Och Rooney Mara, vad tänker hon ens? Kanske är det någon sorts hint till Lisbeths jobbiga bakgrund, att hon liksom känner sig helt likgiltig inför att stå där med bara bröst och en man runt sig? Jag känner att där ger jag nog filmposterskaparen lite för mycket cred faktiskt.

Kanske är det lite artsy med en svartvit poster och bröst? Tro mig, jag tycker filmposters kan vara konst, men det är inte vad det här är. Jag gillar egentligen inte Salander (enbart pga att min mamma beskrivit henne som en Mary Sue: "först kan hon spöa ner stora ryssar, och sen är hon så liten och nätt att hon nästan blåser bort i vinden?"), och jag vet inte om jag håller med Stieg Larssons sambo (som jag inte minns namnet på. Eva något?) om att Lisbeth är en feministikon ("because I said so!" - Stieg Larsson), men jämför med den svenska postern. Visste ni att (jag tror det var) En rökfri generation gick ut och klagade på postern för att Lisbeth ser så jävla cool ut att hon gjorde rökning coolt by association, och det var fan inte ett bra budskap att sända till ungdomar. Är amerikanska Lisbeth så cool att hon gör bröst coolt by association?

Det här skulle kunna vara så att Lisbeth av okänd anledning har tappat bort sina kläder, men ändå är redo att kick ass och Mikael av en slump gick förbi och tänkte "inte ska hon gå runt och visa brösten sådär" och tänkte att han skulle kyla henne lite - inte för att hon behövde det, utan för att han ville det - om det inte vore för det faktum att HAN MISSADE ETT BRÖSTEN. Din dumme fan, det är de utstickande kullarna du vill åt!!

Om vi utesluter sex, bad-assery, och chockfaktorn känns det bara som att vi kan dra en slutsats av den här postern: här kommer Mikael Blomqvist, tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsansa, här kommer Mikael Blomqvist, här kommer faktiskt jaaag! Nej... eller jo, lite! För här kommer Mikael Blomqvist, med sin skyddsling Lisbeth Salander, som är så uppfuckade att hon inte ens vet att ta på sig kläder. Tur att hon har en stark man som kan hålla fast henne så hon inte blåser iväg i vinden i alla fall...

Poängen är i alla fall att det här kan vara världens sämsta filmposter: om någon satte upp den, och postern till New Year's Eve framför mig, och under pistolhot tvingade mig att välja en av filmerna att se skulle jag fan änåd välja New Year's Eve. Jävligt puckat drag faktiskt, för jag hade nästan tänkt betala för att se den här filmen!

True story.

söndag 20 november 2011

They say that 90% of TV is junk...

Aftonbladet har en artikel om en ny metod som "utländska ligor" använder för att sno folks pengar: "cash traps", det vill säga att man med hjälp av en list hindrar folks pengar från att komma ut ur bankomaten. Folk tror att bankomaten är trasig, går därifrån och lämnar sina pengar.

Det enda jag kan tänka är: "jaha? Det där har jag aktat mig för sen jag såg första avsnittet av Svindlarna, för sex år sen".

Och de säger att TVn inte lär oss någonting.

True story.

onsdag 9 november 2011

Om kroppar och hår o_O

Imorse läste jag ett "fantastiskt" inlägg på någon muppig blogg om kvinnors kroppsbehåring (jag hittade det via Elins blogg, det är inte som att jag googlade "muppig blogg om hår" eller nåt), och jag har haft lite svårt att släppa det faktiskt. Jag har visserligen ingenting emot att raka mig typ dagligen, men jag är ju lite knäpp också har jag förstått det som. Dessutom gillar jag nog att smeka mina egna ben lite för mycket för att det ska vara okej.

I alla fall, jag skiter ju i vad andra människor väljer att göra och inte göra med sina kroppar, men jag har inte kunnat sluta tänka på att det är lätt för en man, som inte förväntas raka sig överallt, att säga att tjejer måste göra det hela tiden. Det finns ju ett uttryck, typ "man ska inte döma någon innan man gått en mil i deras skor", och det gick mig att inse att det faktiskt bara en man (såvitt jag vet) som borde få uttala sig om kroppsbehåring och rakning: nämligen Arnold Vosloo.

"Ehh, vem och varför?" tänker säkert några av er nu (men inte alla, för jag vet att några av er är lika nördiga som jag). Arnold Vosloo är nog mest känd för att ha spelat Mumien i just Mumien-filmerna.

"Så det här var bara ett svepskäl för dig att posta
bilder på halvnakna män i din blogg?"
Det kanske inte ringer någon klocka hos er än, men ser ni hur jävla smooth han är på den där bilden? (Hahahah, jag har stirrat lite för mycket på hans ben nu. Okej. Ska inte säga vad jag just tänkte...) Springer man runt sådär en hel film (och det gör han ju), då kan det liksom förstöra illusionen lite om man plötsligt har massa hår som sabbar ens scener. Hur löser man det då? Well, enligt IMBD:

In order to keep his smooth hairless look, Arnold Vosloo had his entire body shaved twice a day. Originally, he tried waxing but couldn't stand the pain. 

Entire body. TWICE a day. Ta in det, liksom.

Om Arnold Vosloo kom upp till mig och sa att det där med att raka sig under armarna varje dag inte är så farligt, då skulle jag faktiskt kunna ta honom seriöst, för han vet nog vad han pratar om. Är du inte Arnold Vosloo, och let's face it, det är du inte, då vettefan vad du har för kvalifikationer att tala om för folk hur de ska ta hand om sin kropp och inte.

Åh, fan vad sugen jag blev på ett Mumien-maraton nu... är någon sugen?

True story.

lördag 22 oktober 2011

Skitreklam

Fan vad jag hatar den där jävla Pepsodent-reklamen!!! Ni vet den med en tjej som borstar tänderna och så blir de såååå vita att alla vill göra allt de kan för att hon ska ha det bra. Typ lyfta in hennes grejer när hon flyttar, eller låta henne springa bakom på löpbandet på gymmet (alltså om någon gjorde så mot mig skulle jag seriöst armbåga dem i ansiktet, oavsett hur deras tänder såg ut). DEN ÄR SÅ JÄVLA STÖRANDE.

...och så undrar jag om jag borstat tänderna fel hela livet? För när tandborsten hålls i ett horisontellt läge har jag alltid kört på en sort höger-vänster-rörelse, medan Pepsodent-bruden långsamt drar tandborsten upp och ner. Är det så man ska göra? Varför har min tandläkare aldrig sagt något? Eller är det för att jag inte använder Pepsodent?

Hatar fan all reklam (don't get me started on Valio, den där banken där det bara jobbar snälla tjejer, Marabous människor med tre munnar, "här bor Agneta, hon har några betalningsanmärkningar, så hon fick inget lån", och hundra andra) utom av någon anledning Liberos dance collection. Den gillar jag av någon jäkla anledning, trots att jag hatar barn...

True story.

fredag 7 oktober 2011

This Friday night, do it all again

Fredagkväll. Ni vet, den magiska kvällen då man ska släppa ut håret, göra stan osäker, för att på lördagmorgonen vakna i en sopcontainer på Gotland och bara "WOOOH, WHAT A NIGHT". Mmmm, nääääe.

Vad har jag gjort? Well, det är väl snarare en fråga om vad jag sett...

I'd hit that. Jillian, alltså.
Biggest Loser Australia...

HAHAHAHAHAH.
What not to wear...

Den pratade. Och snurrade på huvudet.
Två avsnitt av Ace of cakes...

Det bästa var när de trillade.
Top Model!!



Och klockan är bara tjugo över åtta! Just nu ser jag på Americas Funniest Home Videos. Den där videon såg jag för några veckor sen, men jag tycker fortfarande den är skitrolig.

TV-kvällen kan gå hur som helst efter det här. CRAZY, guys. CRAZY.

True story.

EDIT: Jag har ju fucking kanelbullar i frysen!!! SWEEEEET.

söndag 18 september 2011

TV-kanaler

Idag har jag sett på Disney Channel nästan hela dagen (hade en kort period då jag var vuxen och veckohandlade mat också. Och så såg jag lite på Animal Planet). Känns som att vara, ehh... 19 igen. Jag borde kanske sagt liten, men jag vill minnas att 19 var åldern då jag tittade på Disney Channel som mest (sen tröttnade jag när vi bytte TV-bolag och de bara sände till 22. Och dessutom var allt dubbat: något som jag nästan skäms för att säga att jag vant mig vid nu. X).

Att skaffa många kanaler har visat sig vara ett fett bra beslut faktiskt: ettan, tvåan, fyran och sexan räcker fan inte (det hade kanske gjort det på gymnasiet när man bara kollade på sexan, men den är inte lika nice som den en gång var. På gymnasiet var sexan nästan en livsstil!). Nu har jag fått välja åtta kanaler själv (utöver de som är gratis), men jag har ett problem... jag tittar bara på sju av dem! Trean, femman, MTV, Disney Channel, Animal Planet, Discovery Channel och TLC ser jag på mest hela tiden, men TV4 Sci-fi som jag också valde har jag inte sett på en enda gång. Och då känns det ju dumt att ha valt den. Så ja, mitt white-whine-proble är att jag inte vet vad för TV-kanal jag ska välja istället. MITT LIV ÄR SÅ JÄVLA SVÅRT. Ska kolla igenom kanallistan och se vad jag kan välja...

(Får dessutom alla Canal+-kanaler gratis i ett halvår. MY LIFE IS AWESOME, ok?)

Inte för att folk någonsin svarar när jag ställer frågor i bloggen, men ändå: vilken är er favoritkanal/kanalen ni ser mest på?

True story.

tisdag 6 september 2011

"Nytt humorprogram med Christine Meltzer."

Alltså inte för att vara sån... men har någon - någonsin - känt sig lite nere och bara "alltså shit vad jag skulle må bra av ett humorprogram med Christine Meltzer just nu"?

Jag bara undrar.

True story.

söndag 22 maj 2011

Lion vs tuna



Jag försöker komma på något fyndigt att säga som får er att vilja se, men tro mig: ingenting jag säger är lika roligt som det här klippet.

True story.

söndag 15 maj 2011

Saade :(

Bildkälla: http://poplight.zitiz.se/
Vi älskar dig ändå, Eric! (Du är alltid Popular hos mig!!)

True story.

torsdag 12 maj 2011

SAAADE


IKVÄLL GÄLLER DET!

True story.

lördag 19 mars 2011

Världens bästa program ikväll!

Veet ni vad som börjar om några minuter?



ÄR DU SMARTARE ÄN EN FEMTEKLASSARE???

JAAA! Är löjligt glad. Älskar den amerikanska varianten, så jag är fett taggad på en svensk version!! Känns ju som att det blir ännu roligare om man kan relatera till frågorna eftersom det är sånt man borde kunna. Om ni fattar vad jag menar. X)

Man kommer sakna Jeff Foxworthy förstås, eftersom han är typ den bästa programledaren ever, men jag tror att Lasse Kronér fungerar också. Han kommer antagligen inte hoppa omkring och slå folk med sina papper som Jeff gör (eller dra redneck jokes. Fast det hör han iofs inte i programmet...), men det kommer nog funka!

SÅ TAGGAD!!!

Nu börjar det!! :D

True story.

söndag 20 februari 2011

Säljsekten

Tittar på Dokument Inifrån: Säljsekten. Var kul första halvtimmen, typ som att någon filmat sommaren 2008 och visade den för en, men nu måste jag drabbats av någon posttraumatisk stress eller något, för nu får den bara mig att må dåligt.

Fast det var lite sektigt alltså. Nu passade jag ju inte in så bra där, och drogs väl inte med i det riktigt lika mycket som jag skulle kunnat gjort, men jag kommer ihåg hur det var när jag slutat. Det var en månad kvar tills vi skulle till London och jag jobbade med pappa under tiden, men i början fick jag fortfarande SMSen från teamleadern om hur det gått för säljarna under dagen. I början så kändes det skittråkigt att inte få vara med och grejer, och jag längtade tillbaka lite för det hade ju varit så kul, men efter ett tag slutade jag läsa SMSen.

Och så insåg jag helt plötsligt att vem fan bryr sig? Vem fan bryr sig om hur många abonnemang någon annan jäkla mupp sålde någon annanstans i Stockholm. Det var en fett befriande känsla.

Vilket är lite konstigt, för så glad ska man väl inte bli bara för att man slutat/fått sparken från ett jobb?

Kolla på Säljsekten på SVT Play iaf. Sjukt bra!

True story.

tisdag 15 februari 2011

Förebilder

Tittar på Tropic Thunder (aka världens bästa film). Ser Tom Cruise dansa. Blir lycklig. Påminns om att när jag blir stor ska jag bli som Les Grossman. Byter fönster till MSN, ser min MSN-bild, minns att jag ska bli som Al Swearengen också.

Inser plötsligt att det där kanske inte är två personer man bör bli som.

För er som varken sett TT (!?) eller Deadwood (-_-) kanske ni behöver få en tydligare förklaring till varför jag måste se över mina prioriteringar där.

Bildkälla: http://www.filmschoolrejects.com
Okej, Les Grossman är förutom en tjock och flintskallig Tom Cruise med dance skills antagligen en av de största mobbarna på TV. Om man tycker de svär mycket i Deadwood har man inte hört Les och hans fantastiska monologer.

Classic Les quote: "First, take a big step back... and literally, FUCK YOUR OWN FACE! I don't know what kind of pan-pacific bullshit power play you're trying to pull here, but Asia Jack is my territory. So whatever you're thinking, you'd better think again! Otherwise I'm gonna have to head down there and I will rain down in a Godly fucking firestorm upon you! You're gonna have to call the fucking United Nations and get a fucking binding resolution to keep me from fucking destroying you. I'm talking about a scorched earth, motherfucker! I will massacre you! I WILL FUCK YOU UP"

När Les inte skriker på sina assistenter och tvingar anställda att slå andra anställda "real, fucking hard", har han inga problem med att försöka få folk att låta sin bästa vän dö "for a G5... and lots of money!" eftersom han skulle få ut rätt bra med pengar på livsförsäkringen.

Men han dansar ju så bra!

Bildkälla: http://tvmedia.ign.com/
Al ändras en del genom Deadwood, i början av serien var han inte direkt en favorit, men i slutet har han blivit mer av en Magnificent Bastard. Als Crowning Moment of Awesome är ju när han hoppar ner från balkongen för att undsätta Alma Garret när hon blir beskjuten i säsong 3 (it's awesome!!!), men han gör en del andra saker som inte är okej. Lista blir nog enklast (och ja, det är lite spoilers):
  • Hans relation till Trixie the whore är, eehhh, komplicerad. Han konstaterar till och med själv i slutet av säsong tre att han nog slagit henne ett antal gånger mer än vad hon förtjänar, vilket säger en del. Och då tar jag inte upp allt han gjorde för att hindra Trixies förhållande med Sol Star (typ när hon låg med honom gratis tvingade Al honom att betala sen, mkt förödmjukande för alla parter).
  • Al älskar trots allt Trixie (vilket bäst visar sig i repliken "loopy fucking cunt"... dock misstänker jag att den fungerar bäst i context), och efter att hon hamnar på en killes death list måste han döda henne. Det gör han dock inte, istället så dödar han en hora som en av de andra karaktärerna (jättesnälla, naiva Johnny) är kär i, bara för att hon är lik Trixie.
  • Han försökte döda 9 år gamla Sophia eftersom hon överlevde massakern på resten av hennes familj.
  • Han beställde mordet på Alma Garrets första man.
  • Han har ett avhugget huvud av en indianhövding i en låda på sitt rum och pratar med det. Ibland tar han ut lådan på balkongen och pratar med den.
And so on, and so on. Al har iofs massa bra egenskaper också, men han har en del saker på sitt track record som man kanske inte skulle vara så stolt över.

Classic Al quote: "You can't cut the throat of every cocksucker whose character it would improve."

...och jag tänker ändå bli som dem när jag blir stor. Definitivt.

True story.