Are we out of the woods yet?

Jfc nu har det gått flera veckor sedan sist jag skrev. Två bokrecensioner ligger och väntar på att publiceras, men eftersom jag har en sån där "jag måste skriva ett vanligt inlägg mellan varje bokrecension"-grej going on har jag inte kunnat posta dem. RIMLIGT. Tur att jag fortfarande knappt läser någonting, för ett år sen eller så hade jag haft en helt orimlig backlog av inlägg vid det här laget.

Everything happens so much

— Horse ebooks (@Horse_ebooks) 28 juni 2012

Vad har ens hänt sen sist? I don't know. Jag och Martin hade en till relationskris, så jag gjorde vad alla tjejer gör i den situationen och lyssnade på Taylor Swift och började engagera mig i häxkonster. You know, the usual. Anyway, för att citera Tay-Tay är we out of the woods now så det är lugnt. I guess. Ska iaf till Umeå nästa helg så det ser jag fram emot!

Det var påsklov på museet, så jag jobbade ihjäl mig förstås. Fem dagar, en dag ledigt, sedan sju dagars jobb i rad var tanken, men på Skärtorsdagen fylldes min feed av tweets och instainlägg från folk som ba "wooh, långledigt" vilket var mer än vad jag klarade av så jag lyckades iaf göra mig av med ett pass. Jag borde vara van vid att jobba sådär intensivt i korta perioder vid det här laget, men till och med den bäste (aka moi) kan visst knäckas.

Chriss ägnar sig åt vuxna aktiviteter.

Chriss var också här för ett kort gästspel, så vi var och shoppade i MoS, gick på Stockholm Spelmuseum, och hade en Cheese & Whine Night där vi gnällde om våra liv (och drack alkoholfritt vin). Det var extremt nice får man väl påstå. Rekommenderar Cheese & Whine Night och Stockholm Spelmuseum till ALLA.

Det var väl en extremt spännande och kul update om mitt liv. I veckan har jag ett första möte med en kurator och en jobbintervju, så ser fram emot en rollercoaster of emotions. :D

True story.

Review: Himlen börjar här

Himlen börjar här by Jandy Nelson
My rating: 5 of 5 stars

Den här boken är så bra! Jag bara älskar den. Sorgen känns så äkta och man tycker verkligen det känns tråkigt att man inte fick lära känna Bailey innan hon dog. I slutet känns det som saker och ting blir för bra (Joe är liksom lite för förstående), men wahtever, vem är jag att förneka karaktärerna lite lycka?     

View all my reviews

True story.   

Beskt

Alltså livet fortsätter vara allmänt kaos ("åh, jag har fem lediga dagar den här veckan ... nehej, nej, nu blev det bara tre ... två och en halv ... jaha") med liten möjlighet till uppstyrning, men det är väl så det får vara nu. Sedan omställningen till sommartid har mitt humör magiskt kastats sig upp likt solen på morgonen, och jag har seriöst mått bättre den senaste veckan än jag gjort på flera månader. Det känns rätt amazing.

Titeln på inlägget kanske säger emot det, men titeln på inlägget är inte metaforisk. Jag har nämligen - efter tjugoåtta jävla år på den här planeten - insett att jag inte kan känna beska smaker. TJUGOÅTTA ÅR. Man inbillar ju sig att man känner sig själv och vet vem man är när man typ fyllt femton, men kristus i kakan, där har man ju fel.

Hur kan jag ha missat detta??? Jag äter faktiskt varje dag, gärna flera gånger om dagen, och mat har faktiskt SMAK, men jag antar att det är svårare att inse att någonting saknas än tvärtom. Ta lärdom av detta, ungdomar! Nästa fråga är: om jag inte läst en tumblr-post där någon pratade om att de inte kunde känna beska smaker, hur lång tid hade det tagit innan jag fattat det här?

Källa: http://pervocracy.tumblr.com/post/158494458094/random-fact-i-cant-taste-bitterness-i-didnt

Jag har också bara antagit att saker som folk säger är beskt är beskt och aldrig reflekterat över att det inte stör mig. När folk pratar om att man inte ska låta te dra för länge för att det blir beskt har jag bara antagit att alla andra är weak eftersom jag själv gärna låter grönt te dra i tjugo minuter för att få så mycket smak som möjligt.

Sedan jag fick den här insikten, för två-ish veckor sen, har jag faktiskt specifikt testat olika beska saker för att se om jag märker något (och frågat hela min familj för att se om det går i släkten, men de kan uppenbarligen känna det). Saker jag gjort:

• Bitit i ett apelsinskal
  
  
• Druckit grönt te som dragit i tjugo minuter
  
  
• Käkat en grapefrukt (mmm, grapefrukt!! Har alltid antagit att beskt och surt är samma sak eftersom folk säger att grapefrukt är beskt)
  
  
• Käkat ruccola
  
  
• Ätit bakpulver

So far ... ingenting. Honestly, folk ba "det här är det bittraste jag vet" och jag sitter där och ba "ok ... that sounds fake, but okay ...". Det enda på min lista över bittra saker att testa som jag inte gjort är att brygga starkt kaffe, men efter alla dessa tester samt a lifetime av att inte veta vad beskt är börjar jag inse att jag nog inte kan känna beska smaker.

Inte för att jag sörjer, det verkar vara en dryg smak. Men det är weird. Har ni några grejer ni insåg alldeles för sent om er själva? Och har ni några bra tips på beska saker jag måste testa? Jag finner det helt orimligt (eller kanske är det fullkomligt logiskt) att en så bitter person som jag är immun mot den här smaken. Det går inte ihop!

True story.