och
men allvarligt talat, är inte de lite samma sak större delen av tiden? Eller är det bara jag?
Har den här veckan insett att sommarjobbet jag hade på g inte alls är så bra som jag trodde, att jag har ingen som helst aning om vad jag håller på med när det gäller mitt exjobb och bara väntar på att någon ska komma och förklara för mig att det skett någon form av misstag och att jag inte alls är kvalificerad för det här utan att det nog är dags att gå om lågstadiet, och som om det inte är jobbigt nog så fick jag dessutom veta att jobbet på Posten upphör nästa vecka. Så jävla gött livet är ändå, bara fullt av regnbågar och enhörningar.
Bildkälla: http://jodiambroseblog.files.wordpress.com |
Jag veeeeeeeeeeet att livet inte är kört för det löser sig säkert det där med exjobb (jag vet inte hur, men saker och ting brukar liksom lösa sig för mig... eventually), och jag ringde pappa som blev väldigt glad över att jag kunde jobba med honom i sommar (vilket var tvärtemot vad jag trodde för jag hade fått för mig att han var trött på att fixa sommarjobb åt mig, men apparently not) så jag kommer inte bli av med lägenheten eller behöva låna pengar... fast jag måste flytta hem igen och jag var så nöjd över att jag skulle kunna klara mig en sommar utan att behöva bo i Täby och liksom klara mig själv.
Clearly not. Men det är väl okej. Om jag bor där finns det ju faktiskt en gräsmatta så då skulle jag kunna släppa ut marsvinen där på kvällarna så nu ser jag framför mig hur jag spenderar sommarkvällarna med att sitta ute och läsa medan marsvinen leker i gräset. Vilket inte är så illa ändå. Plus att i Täby finns det vettiga löparrundor så jag kan börja träna ordentligt. It's not the end of the world.
Fast det här förutsätter ju att exjobbet inte har ihjäl mig först, så vi får väl se hur det blir med det då. Och om jag kommer ha någonting att jobba med i höst eller om det blir till att leva fattigt.
True story.