Juni i bilder

Den här posten är bara lite sen - hurra! - så nu kör vi.

Började med att unna mig en ledig söndag med cosplayfix inför MultiCon. Det blev asniiice.

Spelkväll med mina kollegor. Jessika hade med sig sin valp som heter MOFASA.

Balkongodlingarna kom igång!

Jobbade med pappa ute i Norrtälje (oohh). Det var jättefint väder vilket var nice förutom att det var svettigt och jag brände mig i solen så jag antar att det inte var så nice ...

Träffade en small birb.

Köpte en extremt flashig kjol.

Jobbade med min bror och vi käkade lunch hemma hos honom. Sylvester var jättearg för att vi inte delade vår mat med honom.

Beställde en pizza utan ost. Det var uppenbarligen oacceptabelt.

Martin och jag åkte ut till hans landställe över midsommar! Jag var glad för jag kunde ta hur många bilder som helst på honom och han kunde inte göra något för han kör. Han var jättearg av exakt samma anledning.

Neej, okej, han var inte så arg.

Midsommar i Öregrund var superidylliskt och svenskt med typ kransbindande, dans runt midsommarstång, hela släkten där osv. Jag är van vid att jag och mina föräldrar gömmer oss på vart landställe och inte pratar med nån så det var lite överväldigande men kul.

Avslutade månaden innan MultiCon med att bli blond. Och tog coola selfies med min nya bästis Aloe Vera.

Tog inte jättemånga bilder under MultiCon tyvärr, men det kommer en separat post om det ändå tror jag!

True story.

Review: The Ice Balloon: S. A. Andrée and the Heroic Age of Arctic Exploration

The Ice Balloon: S. A. Andrée and the Heroic Age of Arctic Exploration by Alec Wilkinson

My rating: 3 of 5 stars

Jag läste ut den här för jättelänge sen men glömde skriva en recension. Ooops.

Jag trodde jag skulle vara förberedd för det här. Jag har läst massor med böcker om folk som fryser ihjäl på berg och jag älskade Expeditionen så jag antog att det skulle vara lugnt att läsa den här. Den handlar ju om samma ämne som Expeditionen!

Yeah, jag hade fel. Det är om samma expedition, men den ger också massa kontext (som saknas i Expeditionen) om att upptäcka Arktis i allmänhet. Andra expeditioner, varför det var så viktigt, såna saker, och det var superintressant förstås. Lite svårt att hålla koll på alla namn, datum och olika expeditioner, men ändå intressant.

Så vad hintar jag på? Svältandet. Folk som fryser till döds är inte mysigt, men folk som svälter? Skitäckligt. Att läsa om hur folk är så utsvultna, så desperata, att de bokstavligt talat äter sina egna kängor? Det är det som jag reagerade mest på, mer än kannibalismen, för om jag dog och någon annan svalt skulle jag inte bli arg eller hemsöka dem om de åt mig, men fatta att vara så hungrig att du äter lädret på dina egna kängor! Jag kan inte komma över det.

Så ja, inte samma som att läsa om bergsklättringsolyckor. Men ändå intressant, även om den inte handlade lika mycket om Andrée som jag kanske hoppats på.

View all my reviews

True story.

Maj i bilder

Ja okej det är jättelänge sen det var maj men jag gjorde säkert jätteroliga saker då så jag tycker vi tar en titt!!

Det var första maj och ingen var på museet, så jag spenderade tiden med att läsa utomhus istället.

Jag åkte till Umeå och där hittade jag och Martin den här stackaren på Ikea som "behöver kärlek" så naturligtvis köpte vi den. Numera heter den Groot och jag tror den mår bra hemma hos Martin.

Vi 3D-printade grejer till MultiCon-spelet och jag fick designa dem själv, vilket var svincoolt!

Efter ett tips från Amanda gjorde jag mina egna pizzabullar. SÅ GOTT.

Var på farmors begravning. :(

Konstfackseleverna hade sina slutprojekt och den här var ... speciell.

Jobbade i bokningen och fick en ny kompis.

Fixade med min ascooola MultiCon-cosplay!!

Martin och jag var hemma hos Li och Erik och spelade pokémonopol. En av katterna ville vara med ...

Vi kallar den "helg på museet".

Well, det var visst det jag gjorde i maj! Exciting shit.

Review: Gryningsstjärna

Gryningsstjärna by Charlotte Cederlund

My rating: 5 of 5 stars

Ibland känns det som att jag bara klagar på alla böcker jag läser. "Den var dåligt skriven, jag gillade den inte, det var dåligt" bla bla bla till en punkt där jag undrar om jag är för kritisk? Jag klagar alltid på att böcker inte är välskrivna och efter ett tag undrar jag typ om nån bok kommer vara bra nog? Jag kände speciellt så efter min recension av Odinsbarn eftersom alla och deras mamma älskade den och jag var underväldigad.

Sen läste jag den här och vet ni vad? Jag kan uppskatta välskrivna böcker! Det krävs bara att de faktiskt är välskrivna. Jag kanske är överdrivet positiv eftersom Odinsbarn var en sån besvikelse, men det var såååå uppfräschande att läsa någonting bra. Någonting som inte upprepar varenda mening femhundra gånger så att läsaren verkligen fattar. Någonting som kändes redigerat. Med karaktärer jag kunde relatera till och bry mig om!

Ärligt talat, jag vet inte ens om den förtjänar fem stjärnor, för om jag läst någonting fantastikt innan hade jag kanske bara givit den fyra. Men den awkward "åh här har du dina krafter, Aíli"-scenen från första boken som var mitt största klag då finns inte i den här, så den är bättre. Det är en bra uppföljare! Och jag kan knappt vänta på del tre (men känn ingen press, Charlotte).

Så fem stjärnor fick det bli.

View all my reviews

True story.

Just keep swimming

Okej, här kommer en kort timeline över hur jag fick mitt nya jobb. Helt enkelt därför att jag tror att det kanske finns folk som behöver lite optimism i sitt liv. Även om jag vet att det är fett svårt att vara glad för andra när saker är jobbiga, men ja. Fucking hang in there.

15 juni: jag söker lite jobb (som jag inte får) och allt är så jobbigt att jag literally ligger på min yogamatta och hetsgråter eftersom jag inser att jag inte nått mitt mål att ha ett riktigt jobb innan sommaren. Sen gick jag ut och sprang 13 km för det är så jag hanterar alla mina problem.

Bildkälla. Foto från Benita Abraham

16 juni: jag får ett samtal om en jobbintervju på Botkyrka kommun veckan efter, vilket var exakt vad jag behövde dagen efter ett break-down. Senare samma dag får jag ett mail från en rekryterare som sett mig söka tjänster jag inte varit kvalificerad för hos Norrtälje och Danderyd kommun som tipsar om en tjänst hon tror jag skulle passa för. Jag går hem och söker tjänsten och säger att hon gärna får ringa och berätta mer om den.

19 juni: rekryteraren ringer och berättar om tjänsten ("vet du hur långt bort Norrtälje ligger? En del jag pratat med har inte gjort det") och ber mig komma på intervju med hennes kollega veckan därpå.

Bildkälla. Foto från Benita Abraham

22 juni: jag går på intervju hos Botkyrka kommun. Det går sådär. Sen tar jag min första riktiga semester från museet och blir borta i över två veckor.

26 juni: trots att jag egentligen bara vill fokusera på MultiCon som börjar om två dagar åker jag på intervju med rekryteraren. Vi pratar nästan bara om just MultiCon på intervjun och han säljer in Norrtälje kommun som en jättebra arbetsplats. Mina kära konventkollegor (aka vänner) vittnar alla om hur de fått jobb genom att prata om konventet.

27 juni: rekryteraren säljer in mig till Norrtälje kommun, som vill träffa mig. Jag förklarar att jag är extremt upptagen med MultiCon, vilket de har full förståelse för, men att jag kan komma in dagen därpå. Jag planerar om hela min kväll och sover hos mina föräldrar i Täby istället för hemma.

Bildkälla. Foto från Benita Abraham

28 juni: jag går upp klockan fem på morgonen för att vara i Norrtälje klockan 8. Eftersom jag är en extrem tidspessimist kommer jag fram dit 7.20, men det ger mig plenty of time att styra upp lite MultiCon-business innan jag går in. Själva intervjun är jätterolig och vi pratar vidare om MultiCon, och jag känner mig fett positiv och glad på vägen därifrån. Jag skickar mina referenser till rekryteraren.

30 juni: rekryteraren mailar och säger att Norrtälje kommer att höra av sig nästa onsdag för "fortsatt kontakt". Jag är så upptagen att jag literally inte hinner svara honom förrän dagen därpå.

5 juli: Norrtälje hör inte av sig och min tidigare extremt positiva känsla blir lite mindre positiv.

Bildkälla. Foto från Benita Abraham

6 juli: Norrtälje ringer och börjar samtalet med att fråga om hur MultiCon gick, och jag är nära att skrika WHATEVER FÅR JAG JOBBET ELLER INTE?! Nästa fråga är om jag vill börja jobba hos dem och svaret är självklart ja. Därefter krävdes en del pusslande med hur jag ska kunna börja redan veckan därpå utan ge museet för stora problem, men eftersom alla där vet att jag letat efter ett nytt jobb så länge och är fett supportive gick det bra.

12 juli: jag jobbar sitta dagen på museet. Mina kollegor ställer till med ett jättestort fika och jag känner mig extremt uppskattad.

13 juli: Harrison Fords födelsedag. Also, min första dag på nya jobbet. Jag har mest fått lära mig om systemen jag ska jobba i, men jag fick göra en karta i alla fall och jag ser fett mycket fram emot att börja jobba på riktigt. Jag ska till och med få ett eget kontor!! Och jag fick en välkomstväxt. Så jävla vuxet, I love it.

Så, vad var poängen med den här onödigt långa och tråkiga posten? Tre saker:

1. Det tog mig mindre än en månad att gå från crying mess till första dagen på jobbet Och det var efter månader utan så mycket som en telefonintervju. Plötsligt händer det bara, så keep going.
2. Prata om dina fucking passion projects på intervjuer, för din framtida arbetsgivare kommer antagligen tycka att det är skithäftigt och det är personer som gillar sånt som du vill jobba med.
3. Benita Abraham är ett comedic genious.

Det var allt. Nu ska jag sova för jag måste upp skittidigt om morgnarna nu för tiden. Imorse vaknade jag seriöst 04.36, men mitt mål är att korta ner min morgonrutin så att jag inte behöver vakna förrän 5.00 åtminstone ...

True story.

Review: Odinsbarn

Odinsbarn by Siri Pettersen

My rating: 3 of 5 stars

Lever den här boken upp till hypen? Nej. Jag tänker gå så långt som att säga att den är överhypad och inte alls så bra som de säger. Det är som i Unbreakable Kimmy Schmidt när Mikey säger att Cate Blanchett är en fantastisk skådis och Titus svarar "is she? Or is she just tall?". Är den här boken bra eller är den bara lång? Spoiler: den är bara lång.

Alltså, jag säger inte att alla böcker som är såhär långa är dåliga, men är det inte typ Stephen Kings Det eller Lord of the Rings så borde den antagligen redigerats ner. Och det här fallet här. Först hade jag fått för mig att författaren var väldigt ung och tänkte att jag kunde vara lite schysst, men eftersom det inte var så känner jag att det inte finns några ursäkter. Låt inte en debutförfattare skriva 600 sidor oredigerat.

Och den känns så oredigerad? Skrivandet är rambly, genom att konstant gå över samma saker om och o igen, och ibland så introduceras koncept i berättelsen på platser där det känns som att de borde nämnts långt innan. Det känns som att författaren hela tiden tänkte "jag ska fixa det här när jag redigerar" och aldrig gjorde det (fast det är väl klart boken redigerats, det känns bara inte så).

Dessutom gör den sååå många saker om stör mig i skrivande. Kursiverade tankar som redan förklarats i den löpande texten. Aaaaalldeles för många utropstecken. Witty dialog som fick mig att cringea. Och den kan inte bestämma sig om den ska använda modern språk eller mer ålderdomligt, så den kör nån sorts mix mellan båda som inte funkar.

Allt det här gjorde det väldigt svårt att relatera till protagonisterna, som är väldigt tråkiga personer. Hirka är ????. Hon är typ den klassiska YA-huvudpersonen i det att hon inte har någon personlighet och ändrar den när det passar berättelsen. Hon är lite egoistisk och väldigt säker på att världen är ute efter henne, vilket oftast är sant men inte alltid. Hennes love interest, Rime, är varenda Edward Cullen tragiska-angsty-broody dude som vi sett förr. Och precis som i Twilight finns det en anledning till att de inte kan kyssas eller ha sex som är ... lite problematiska. Det är ganska 1900-tal att shamea tjejer för att de har sex, även när det är av magiska anledningar.

Plus att hon fuckade upp världsbygget. Det tar alldeles för lång tid för svansar att nämnas med tanke på bokens premise och de verkar inte ha spelat så stor roll i Hirkas liv? Vilket känns konstigt eftersom det känns som att svansar borde vara en stor del av kroppsspråket i världen, men det är det inte. Jag får aldrig känslan av att Hirka har problem med att uttrycka sig på grund av sin brist på svans eller att de andra karaktärerna typ avslöjar sig genom att svansen rycker till när de inte menade det. Det känns som att hon missade något där.

Så varför tre stjärnor? Jag vet inte, kanske för att jag gillade att den var baserad på nordisk mytologi eller för att det var kul att läsa riktigt high fantasy igen, där folk hänger på värdshus och kastar öl på varandra. Det är inte något jag läser ofta nu för tiden och jag blev nostalgisk. Och med tanke på bokens slut är jag, irriterande nog, sugen på att se hur det fortsätter.

View all my reviews

True story.

Norrtälyeah

Över en månad sen jag skrev sist, oookej. Älskar när en blir en sån där bloggare som bara ber om ursäkt för att det gått så lång tid sen sist det bloggades. Och med det menar jag: hela min bloggkarriär. Eller kanske inte.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja det här inlägget? Men I guess att jag kan göra det enkelt för mig och ge mina viktigaste nyheter: jag har fått ett jobb. Ett legit, riktigt, heltidsjobb på en kommun norr om Stockholm, aka Norrtälje. Med en fancy titel också, som GIS-ingenjör. Martin är svinnöjd för att han "visste att jag skulle bli ingenjör förr eller senare", så det känns ju skönt att veta att jag äntligen är värd honom ... Eller okej, jag är också nöjd för det är en fancy titel och vem vill inte ha en sån, men jag hatar också ingenjörer (se: "när vi skulle bygga ett pepparkakshus var vi tvungna att maximera användningen av deg genom att mäta volymen på degen först". Seriöst!?).

Jag vet ärligt talat inte vad fan en ingenjör är.
Bildkälla

För den som tänker "Norrtälje? Är inte det aslångt bort? Vågar jag säga något eller regnar jag på paraden då?" så är du spot on. Det är skitlångt bort. Typ 90 minuters restid, och det inkluderar inte tiden jag måste lägga till för att gå till tuben och till själva jobbet. Det kommer suga, jag vet det. Men jag är också lite taggad. Bussen tar en timme så det blir fan massvis med lästid och jag har inte hunnit läsa ordentligt på länge. Jag kan skriva om jag tar med mig laptop eller surfplatta (eller bara telefonen). Eftersom två år i kassan på Naturhistoriska är jag ganska bra på att ha tråkigt, liksom.

Jag börjar på torsdag vilket känns galet, men det gick fort det här. Tanken var att jag skulle jobba några dagar på museet först för att inte lämna dem high and dry, oooch sen fick jag konventsjukan och har inte kunnat jobba. Jag ska nog släpa mig in på onsdag bara för att lämna tillbaka passerkort och skit, men ja, inte som jag hade tänkt mig.

Bildkälla

Har jag panik? Ja. Jag vet att jag ska till Norrtälje på torsdag och börja jobba men min mentala planering är fortfarande att jag ska till museet resten av sommaren. Att jag ska jobba alla helger. Ha ledigt nästan alla måndagar. Men nope, inget sånt. Det blir liksom ... riktigt jobb. Åtta timmar om dagen. På ett kontor. Som man gör.

Nej, men vadfan. I've got this. Det kanske kommer bli jobbigt och det är svårt att tänka att jag faktiskt har ett riktigt vuxet jobb och att jag kommer leva ett riktigt vuxet liv nu (lol, as if), men jag har velat det här väldigt, väldigt länge så det kommer bli bra. Det kommer bli värt det. Om inte annat när jag får min första riktiga lön. Det kan jag knappt vänta på!

True story.