Review: Jag väntar under mossan

Jag väntar under mossan by Amanda Hellberg
My rating: 2 of 5 stars

This book has so much going for it, and then it just ... doesn't deliver. I loooove me some Swedish folklore, and I don't know what time of the year could be better to read a scary book about the Swedish summer than during the Swedish summer, but ... no. It's kinda scary, I'll give it that, I think that is one of the book's few strenghts, that and the mythology/folklore stuff.

The rest? Naah. I absolutely ABHOR books that have more than one POV, and this one manages to have them ALL, first, second and third person. I mean, FINE, I guess I can handle first and second if done well, but don't fucking mix first and third. Don't. Do. It. I've read very very VERY few books that worked with that.

The book also feels incredibly rushed? I get that it's for "a younger audience" (this means nothing for me, but apparently it's meant for ages 12-15 which I guess is the awkward stage between child and young adult, so I've tagged it as both), but I've read some children's fantasy books that are fucking AMAZING and well-written and well-paced, so I'm not going to excuse it on that account. The same goes for the subtley, which is non-existent, and you can pretty much guess the entire plot from the first few chapters. Literally nothing happens that doesn't magically tie into the plot just perfectly a page or so later.

This is the second book I'm reading from this author, and I wasn't really impressed by either of them, to be honest. I don't like her writing style and I don't like this hard-on for the UK she has, and it's just not my thing. But even worse than that, it violated one of my fave things about fantasy books for younger people, because it included RAPE as a plot point and NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO that's not fucking okay. It wasn't graphic or even described, but it was THERE and it was very important for what happened so I fucking hated that. Fuck.

View all my reviews

True story.

Lista om skrivande

Hittade lista hos Chriss. Den snor vi!

Vad skriver du?

För det mesta håller jag mig i genren urban fantasy, gärna typ young adult/new adult. Förutom manuset som är ute hos förlagen redigerar jag min NaNo-story från förra året, och utvecklar världen den utspelar sig i till någonting mycket större.

Är det inte ensamt att sitta och skriva?

Näe. För det första KAN det ju vara socialt, jag, Trams och Chriss hade asnice write-ins förra november då vi alla jobbade på våra berättelser tillsammans, och för det andra tycker jag inte ensamt är rätt ord. Det är skönt att få vara för sig själv och ägna sig åt sitt skrivande, och det är nog aldrig som jag känner mig ensam när jag gör det, även om det såklart inte alltid involverar andra människor.

Drömmer du i bilder eller ord?

Bilder, men jävligt suddiga bilder. Jag tror det hänger ihop med att jag är så dålig på att känna igen folks ansikten och sådär. Det brukar snarare vara känslor som hänger kvar efter en dröm, än någonting annat.

Hur stor betydelse tror du att språket har för att vi ska kunna nå sanningen?

Det beror nog på hur vi definierar sanningen, men jag tror att språket är skitviktigt för det för jag vet inte om man kan ha något begrepp om sanningen om man inte har ord för det? Tvivlar liksom på att mina marsvin har något begrepp om sant eller falskt, trots att de konstant drar igång och skriker efter mat när jag öppnar frysen för att det var ett falskt alarm och lät som kylskåpet. Typ.

Finns det någon moral i ditt skrivande? Om ja, på vilket sätt?

Jag har svårt att se att man skriver någonting ENBART för att få fram en sensmoral, men jag tror att genomgående teman i mitt skrivande är att inte vara en dålig människa, dvs var inte sexistisk, rasistisk, homofobiskt, transfobiskt, fettfobisk, funkofobisk .... och så vidare, och typ att man måste vara god helt enkelt för att det kanske inte finns någon annan som kan vara det.

Vem skriver du för? 

Mig själv.

Varför skriver du de texter du skriver? 

"Why do writers write? Because it isn't there." - Thomas Berger

Har du haft ångest för något du har skrivit? Isåfall, vad och varför?

Bara det som varit dåligt, vad jag kan minnas. Eller jag hade lite ångest när jag insåg att det var asmycket stavfel och syftningsfel på första sidan av första kapitlet i manuset jag skickat ut till förlagen. Det är det farliga med att skriva om inledningen en sista gång innan man skickar ut. Lär av mina misstag, kiddos!

True story.

Review: Sovarna

Sovarna by Maggie Stiefvater
My rating: 4 of 5 stars

This series continues to be pretty solid and good. At times I thought this book was getting into filler territory (I mean, this isn't a trilogy!? WHAT!?), but having finished it I don't think it was. It's taking it's time, but we keep learning new and interesting things about the world and the characters, so it works out well.

Hmmmmm ... still waiting for some gay stuff to actually happen, I think it's hinted at but then there'll be lines about how they are ALL SOOOO platonically in love with each other that I don't know if I'm just making it up or not? V confusing. The het romance is much more obvious.

Pretty annoyed that we didn't get an definite answer about what happens to Adam's dad? Is the author saving it for the next book, or did I blink and miss it? Other than that, I am enjoying his character development quite a lot.

View all my reviews

True story.

Ferrari

Ännu en förlorad novelltävling, tänkte jag skriva men det kändes himla självömkande. Jag vann faktiskt en alldeles nyss och det är lite orimligt att förvänta sig att man ska vinna varenda gång. Den här skrevs till Tidningen Skrivas novelltävling på temat Djuret, vilket ärligt talat kändes som ett sjukt tråkigt tema.

_____________________________

Blocket-annonsen visade en bild på en röd ödla med två mörka fläckar på ryggen. Kläckt tre veckor tidigare, med en förväntad livstid på sju år. Ett terrarium och döda syrsor ingick i priset, som sänktes med trehundra kronor om man kunde hämta den inom en vecka.

Tre dagar senare var Marie på väg hem med en helt ny ödla i ett terrarium i bilen. Hon bestämde sig för att kalla den för Ferrari, eftersom den röda färgen påminde om en sportbil. Han var enligt säljaren väldigt social och skulle bli ett troget husdjur.

Två veckor senare hade Ferrari växt ur sitt terrarium.

Marie hade visserligen lagt märke till att han växt ordentligt efter bara några dagar: först hade han kunnat sitta i hennes handflata, men snart draperade han sig runt hela hennes arm och nu var han stor som en hund, och kunde inte längre få plats i terrariet annat än för att sova där.

Marie ringde säljaren men numret hade tagits ur bruk och när hon åkte hem till honom var huset igenbommat och sålt. Hon sökte runt på internet efter ”kinesisk jätteödla”, artnamnet som säljaren uppgett, men hittade ingenting.

Efter två månader var Ferrari långt över fyra meter och var tvungen att flytta ut i garaget. Marie gick ofta ut och klappade på honom, för oavsett hur kallt det var utomhus var hans hud alltid torr och varm. Garaget påminde mer och mer om en ångbastu för varje dag som gick.

Marie fick också svårare och svårare att hålla koll på sina smycken, silverbestick och småmynt: på ett eller annat sätt hamnade allting i garaget, och hon hittade det förr eller senare längst in i ett hörn där Ferrari lagt allting på hög. Hon fick säga till honom på skarpen för att få tillbaka sina småpengar, men snart började hon ta för vana att samla på sig små, blänkande föremål och ge till honom.

Mat var också ett problem: grannkatten försvann under mystiska omständigheter och Marie fick snabbt se till att alltid ha ett extra kylskåp i garaget fyllt till bredden med stora köttbitar. Det höll på att ruinera henne, tills en vän till en vän kunde börja sälja kött direkt från slaktaren till ett förmånligt pris. Hon hoppades att Ferrari hade slutat växa nu.

Det hade han inte. En dag, ett halvår efter att hon köpt honom, kom hon hem och insåg att hennes garage brunnit ner. Hon trodde först att Ferrari rökskadats i eldsvådan, för tjock rök bolmade ut ur hans näsborrar, men när hon la fram dagens köttbit till honom andades han fram tunna små eldsflammor ur munnen och stekte köttet på bara några sekunder. Han svalade det i en tugga innan han tillgivet gned sin kind mot henne: han var nu så stor att han nästan slog ner henne när han gjorde det.

Grannarna var förbannade: en enorm, eldsprutande ödla som fick hela bostadsområdet att stinka av svavel och rök sänkte priserna på deras bostäder, för att inte tala om att det inte längre gick att ha husdjur eller värdesaker i området eftersom allt sådant försvann spårlöst och dök upp hemma hos Marie. Fördelen med att ha en enorm, eldsprutande ödla på sin sida var att ingen vågade köra ut en ur huset man bodde i av rädsla för att dö en plågsam elddöd. Det tog inte många månader innan grannarna flyttat därifrån och försvarsmakten tillkallades.

När de första stridstankarna rullade in på gatan visste Marie först inte vad hon skulle göra. Hon kunde inte skydda sin Ferrari, men hon ville inte skada militärerna heller. Hon strök honom försiktigt över de mörka fläckarna på ryggen: de hade alltid varit extra känsliga, som ett extra lager hud över ryggen.

”Jag vet inte vad vi gör nu, Ferrari”, sa Marie. ”Flyr kanske. Men jag tror inte de kommer låta dig gå härifrån.”

Ferrari nickade långsamt, sedan vecklade han ut den extra känsliga huden till två mörkröda vingar och prövade dem försiktigt. Marie klättrade utan att tveka upp på Ferraris rygg och medan stridsvagnar närmade sig kastade sig draken upp i luften och tog dem långt därifrån.

_____________________________

Obviously inspirerades jag av historierna man hör med jämna mellanrum om folk som köper en gullig liten minigris och två år senare har ett fullvuxet svin i lägenheten. Det känns som att det fanns utrymme för att göra den längre, vi får väl se om det händer någon gång.

Tidningen Skrivas nästa novelltävling har tema Attack, med deadline 5 augusti!

True story.

Review: The Scorpio Races

The Scorpio Races by Maggie Stiefvater
My rating: 4 of 5 stars

Didn't read for over a week, which is why it took so long to finish this. I feel like I have a lot of reading to catch up on now, because A WEEK without reading is just terrible.

I wasn't immediately sold on this book, but it grew on me. THe concept is awesome, even though it was pretty hard to say exactly when it was set? I'm guessing early 1900s, based on the fact that the sufragette movement is mentioned, though I'm not sure it's meant to take place during a specific time period at all. Idk. I don't see why it couldn't be set in a more modern time, with less sexism.

Mostly was put me off was the writing, which was very much HELLO HERE IS THE BACKSTORY AND REASON FOR THE PLOT TO HAPPEN almost immeadiately. Just a liiiittle too much telling for my liking, especially since I've liked the writing so much in the other books I've read by Stiefvater.

But it got better, and I really enjoyed it. Water horses are awesome, and having to narrators REALLY paid off in the end, during the race, because we've gotten to know both main characters and we have reasons to root for both of them and I, at least, didn't find it completely obvious how it would end.

I'll say as much as that I liked the ending and that the final paragraph had me tearing up. That always says something good about a book.

View all my reviews

True story.

#Multicon2015

Multicon är över, and we had a fantastic run. Sista natten var Chriss och jag SÅKLART tvungna att stanna kvar och utse vinnarna i cosplaytävlingen (ALLA VAR SÅ SNYGGA!? Men vår favoritcosplay vann ändå), så vi fick ungefär fyra timmars sömn. Nätterna innan var inte direkt fulla av sömn de heller, så vi var rejält trötta och däckade runt elva igår. Nu, tio timmars sömn senare, börjar vi vakna till liv igen, hurra!

Orkar inte beskriva hela konventet, men för den som missat när jag livetweetat eventet kan man ta en titt på min tumblr där jag lagt ut alla mina bilder. Tog massvis med cosplaybilder men missade ändå många, så vi får hoppas andra lägger ut dem!

Nu ska jag jobba. Yaaaay!

True story.

Ingenting kan stoppa Ellsie-Pellsie

Multicon börjar imorgon!!! Är jag taggad?????

Trots att jag bestämde mig för vad jag skulle cosplaya ... jag tror fanimig att jag bestämde det efter Halabaloot förra året, jag vet säkert ATT det var på Multicon iaf, så har jag såklart inte tagit tag i att fixa min cosplay förrän den här veckan. Heh. Framförhållning är för töntar.

Jaja, här får ni en exklusiv förhandstitt på min cosplay:

Döljer huvudet pga osminkad och uppsatt hår.

Jag skickade bilden till båda mina syskon och frågade om de såg vem jag var, och det gjorde dem ... min syster på en gång, men min bror tog betydligt längre tid på sig. Hur som helst hoppas jag att det betyder att folk kommer förstå what I'm going for ...

Jag fick ju faktiskt idén efter att alla reagerat på min SMS-signal (som fortfarande är Kimmunikatorn) förra året, så jag tror folk kommer fatta!

Om inte annat har jag ju Rufus som ledtråd. Lite som att jag använd pikachu förra året när jag var Misty för att få folks tankar på rätt spår:

Ja, okej, han kanske inte är helt lik sig själv, men alltså egentligen är det ett isbjörnsgosedjur som cosplayar Rufus och det enda jag hade var ett par rosa strumpbyxor, en rosa strumpa, googly eyes och massa säkerhetsnålar, så under de omständigheterna tycker jag ändå att jag gjort ett helt okej försök!

En människa med framförhållning hade kanske köpt ett Rufus-gosedjur eller till och med sytt ett själv, men framförhållning är ju som sagt för töntar, och jag är minsann ingen tönt!!! En enorm nörd dock, som går på konvent och cosplayar Disney-karaktärer, men det visste vi ju förut!

True story.

Review: The Rithmatist

The Rithmatist by Brandon Sanderson
My rating: 5 of 5 stars

Sometimes I wonder why I even bother reading adult fantasy when YA fantasy is just so much better? You get 100% more amazing worlds and magic systems and 100% less rape. All good things.

This book has A MATHEMATICAL MAGIC SYSTEM BASED ON GEOMETRY. For some people, people who wants to do magic based on emotions or just draw pretty unicorns (such as Melody, the "love interest"-ish character from the book), it seems like hell, and for others, like myself or Joel (the protagonist), it seems awesome.

So here we have epic battles being drawn out on the ground in chalk, and our poor protagonist can't be part of it because the mysterious "Master" didn't pick him to be a Rithmatist when he was eight. Instead, Joel reads everything he can about rithmatism, and knows more about it than a lot of the children practicing the magic. He definitely knows more than Melody, who is great at drawing unicorns and terrible at drawing lines.

The magic really happens when they work together, both off and on page. I was kinda hesitating between four and five stars, because as awesome as it is, the plot seems a little too much like Harry Potter to me, but the way Joel and Melody learns to work together and create actual magic had me pick the higher grade in the end. It was beautiful.

I hear there's gonna be a sequel, and I fucking hope so. This was a great read, but I need to know what happens next!

View all my reviews

True story.

Sommarens novelltävlingar

Hanna frågade om var jag hittar alla novelltävlingar jag är med i, så här kommer några snabba tips:

Tidningen Skriva har novelltävlingar varannan månad, med maxgräns på 4,000 tecken vilket blir typ en och en halv sida. Mkt bra för att hålla igång vanan att skriva noveller då och då, och att spåna runt olika teman. Vinnaren av senaste tävlingen med tema "Djuret" bör presenteras snart.

parsley, som är moderator på Skrivlust.ifokus.se söker över webben med ljus och lykta för att hitta allt möjligt relaterat till skrivande, och tipsar ofta om olika tävlingar hon hittar. Där hittade jag bl a novelltävlingen jag vann förra veckan.

Eva Ullerud, som ligger bakom Skrivarlyan, har en flik med en lång lista av novelltävlingar sorterad under deadline. Där kan man hitta alla möjliga tävlingar, vissa mer eller mindre relevanta för en själv.

För tillfället spånar jag på noveller inför följande tävlingar:

Hoi Förlag tillsammans med MyStoryTours har en tävling på tema "Efter demonstrationen" som ska utspela sig någonstans där MyStoryTours har täckning så att läsaren kan läsa novellen och se området där den utspelar sig. Mkt roligt! Deadline är 15 augusti.

Novellmästarna hostar Fantastiknovelltävlingen. Förstapris är 1000 kr, och utöver det får man en årsprenumeration på Tidningen Skriva och en novellantologi. Nice! Deadline är 31 augusti: gott om tid.

Fantastikportalen har OCKSÅ en novelltävling med tema Fantastik, dvs fantasy. Priset här är medverkan i en antologi OCH ett presentkort på SF-bokhandeln. SWEEET. Deadline här är 31 juli, så man har iaf en hel månad på sig att få ner nåt på papper.

Till sist så har Hemmets en novelltävling med hyffsat fritt tema där man kan vinna 10,000 kr och en resa till bokmässan i Göteborg. Det vore ju inte helt fel, så det gäller att få ihop någonting innan deadline den 15 augusti. Men då har man ju hela sommaren på sig att skriva, och det ska väl inte vara några problem.

Det är vad som finns på skrivarhorisonten just nu! Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska skriva till alla tävlingar (fast fantasynovellen jag skrev i helgen ska definitivt iväg till nån av dem!), men jag oroar mig inte. "Mod" kom jag på bara en vecka eller så innan deadline, och det gick ju uppenbarligen bra för den!

True story.

Review: Lilla smycket

Lilla smycket by Patrick Modiano
My rating: 3 of 5 stars

Mom asked if I only picked this up to get better book reading stats, and, well, kinda? Also because now I can totally say I've read a nobel prize winner. And also because sometimes it's nice to read a book you can finish in under two hours.

It was a lot better than the last book I read that was this short, but I'm still not blown away. It asks a lot of interesting questions, I guess, but it doesn't really deliver any answers. Which is maybe the point. I suppose this is the kind of book you should be forced to read in school and then discuss, because I'm sure there's a lot going on beneath the surface.

To be honest I would prefer a 1k pages Stephen King book to this, but for anyone interested in reading the most recent Nobel prize winner I definitely recommend it. It's not terrible heavy or long, and I did enjoy the plots as they were, but maybe not as they were (not) resolved.

View all my reviews

True story.

Flow

Jag har haft så absurt mycket att göra den här månaden. Det har varit jobb, redovisningar, lopp, uttagningar, jobbintervjuer ... pretty much allt man kan tänka sig. Det har på ett sätt varit nice efter så många månader då jag typ inte gjort någonting (mer än lite skolarbete), men det har varit utmattande också. Jag behöver ofta en hel del tid att ladda mina sociala batterier. Jag menar, jag har inte städat sen typ första veckan i juni, och det är ganska extremt för mig.

Skrivandet har förstås stått tillbaka. Jag har försökt delta i "sit the fuck down and write" på tumblr, som går ut på att skriva i tio minuter varje dag, men jag har fan inte orkat! Det har gått flera dagar utan att ett ord skrivits eller att minsta lilla redigering gjorts, vilket också är rätt extremt för mig, som skrivit nästan varje dag resten av året i alla fall. Det har prioriterats bort, vilket är rimligt, men ändå tråkigt.

Därför har det varit så skönt att åka ut till landet två dagar över midsommar. På vägen ut fick jag en idé till en novell, så det enda jag gjorde igår var att läsa i Jurtjyrkogården, ta fikapauser, och sedan skrev jag ungefär halva novellen. Idag har jag avslutat den, vilket innebär att jag fått ur mig 6,000 ord den här helgen. Inte amazing, med tanke på vad jag brukar klara under NaNO, men åh så mycket bättre än resten av månaden.

Plus att jag hade sånt flow. Jag visste kanske inte exakt hur storyn skulle sluta när jag började skriva i imorse, men jag har hela tiden vetat var scenen jag skrev var på väg, och jag har liksom suttit ner och bara låtit fingrarna flöda fram i tusentals ord. Inga pauser, förutom för fika och lunch, och det var så länge sedan någonting sådant hände.

Nu är jag klar (vilket var viktigt: novellen är en midsommarnovell som utspelar sig i Sörmland, så SJÄLVKLART måste den skrivas under midsommar i Sörmland), och kan spendera resten av dagen med att läsa. Jag behövde verkligen en sådan här helg, för nu blir det nog inte mycket mer skrivet på en vecka eller två.

True story.

Review: Jurtjyrkogården

Jurtjyrkogården by Stephen King
My rating: 5 of 5 stars

When I was a kid I lived near a Pet Cemetary. I used to think it was pretty scary to have to go near it when it was dark, or just scary to go inside it because if you went far enough there was a large dog statue which was creepy as shit. This did not keep me from going there in the middle of the night once, if I recall correctly ... but I'm pretty sure I didn't very far into it.

Had I read this book, I would've stayed far away, is all I'm saying.

Not that the idea of a pet cemetary isn't sweet, but what lies beyond is ... there is nothing good there. If there's one thing I think we can all agree is, it's that what's dead should stay dead, no matter how painful that may be. This may be easy to say for me, being a reader, in a world where something like this could (hopefully) never happen ... but at some point you have to learn the fucking lesson, don't you think?

This book was scary as fuck by the end of it, and I'm really glad I managed to finish it before my parents went to bed. Still not sure how much sleep I'll get, but heh, I'm happy I didn't have to finish it late at night with no one around. Even if it's just a book.

Did enjoy the "cameos" of other King novels in this one. Shared universes are awesome.

View all my reviews

True story.

Review: Kära Edda

Å skrive kjærlighetsbrev by Elen Fossheim Betanzo
My rating: 2 of 5 stars

This book was mercifully short. I only picked it up, because I needed a book from an author with the same initials as me for a reading challenge. Ignoring the second last name, this book fit the bill.

It's not that it's a bad book ... but it's not that good either. It's short, which is nice, but in a way I wish it had been longer? That way I could maybe have connected with the character, gotten something out of it ... maybe understood something of the themes that were never really explored.

Although, from what I did see of the character I didn't really like her. Very judgemental, almost racist, and not a particularly good friend or girlfriend. But even so ...

View all my reviews

True story.

P.S. Boken heter alltså Kära Edda på svenska, men den versionen fanns inte på Goodreads. D.S.

Review: Drömtjuvarna

Drömtjuvarna by Maggie Stiefvater
My rating: 4 of 5 stars

Actually, despite rating it lower, this book was pretty much just as good as the first one, but it did not have a twist as awesome as the one in the first book, sooo ... it'll be lower. Also, the adult romance was a bit too much for me (it just didn't seem very realistic), which made me not love all parts of it.

Other than that it's cool: I really liked getting to know Ronan better, especially since I wasn't his biggest fan in book one. Could've used more Blue, but that's probably just me having a hard time accepting she isn't really the sole main character.

Should've already gotten my hands on book three, but it's been a busy couple of weeks and it'll have to wait until my next trip to the library. I really can't want to read more of this series though!

View all my reviews

True story.

Mod

Idag trillade ett presentkort värt 2000 kronor ner i brevlådan. NICE. Varför fick jag ett sånt? Därför att jag vann en novelltävling! ÄNNU MER NICE.

Tävlingen var Åkersberga Centrums novelltävling, och nu har de avslöjat vinnarna på sin hemsida och lagt ut en fin bild på mig. Det står också att det kommer finnas en intervju med mig i nästa nummer av deras tidning Citylife där jag pratar om vad som inspirerar mig ... måste säga att detta var en nyhet för mig??? Inte för att jag klagar, förstås! Får se vad för spännande grejer jag har att säga om inspiration.

Och här är motiveringen till varför min novell vann:

En finstämd novell som fångar stämningen mellan människor som möts och kanske kommer att få en avgörande betydelse. Lågmält och med en trovärdig dialog beskriver den känslor kring svåra beslut och inger samtidigt hopp och ny förväntan. 

Fett fint! Speciellt att dialogerna var trovärdiga, eftersom jag faktiskt är mest stolt över mina dialoger när jag skriver. Nu tycker jag ni ska gå in häääär och läsa min fina novell Mod. tw: suicide antar jag.

Sjukt nice är det i alla fall. Känns som att jag skickar in miljoner noveller som aldrig vinner någonting (fast det är väl en överdrift), så känns himla kul att få vinna någonting nu också. Fast så var jag väldigt nöjd med novellen också. ^^

True story.