Ells NaNoWriMo-tips

Hanna påpekade väldigt fint av att jag är något av en expert på NaNo (inte för att skryta men en gång skrev jag 50,000 ord på två veckor, och slutade på 80,000 ord. OKEJ, jag vill totally skryta om det), och ville att jag skulle dela med mig av tips i kommentarerna till hennes blogg. NÄÄEEE. Jag vill att Hanna ska länka mig mer, så HÄHÄ här kommer ett blogginlägg på temat.

Först kan ni läsa Hannas inlägg med tips så behöver jag inte upprepa de mycket bra förslagen hon hade! Men, i egenskap av expert, vill jag ändå lägga till några (okej, massa):

• Skriv alltid mer än du behöver. Ja, ibland kan man verkligen bara spruta ur sig de 1667 ord om dagen  som man bör, men försök i alla fall att satsa på 2000 ord varje dag. Efter två dagar med 2000 ord kan du hade en dålig dag och bara skriva 1001 ord, men du kommer ändå inte att ligga efter!
  
• Försök att ha minst en 5k day, dvs en dag då du skriver 5000 ord. Inte bara för att man får massa ord skrivna, utan för att det är FANTASTISKT för självförtroendet. ;)
  
• Om du är ledig på helgerna, se till att skriva extra mycket då, så att du kan ta det lugnt under vardagarna när livet är stressigare.
  
• WORD I MOBILEN. Jag tjatar jättemycket om det här, men det är GRYMT smidigt att kunna skicka sin NaNo till sin mobil och skriva samtidigt som man åker tåg eller har tråkigt på en föreläsning eller jobbet. Om ni inte har Word kanske ni kan skriva lite i mobilen och maila er själva: eller i värsta fall skriva för hand. Hur som helst: utnyttja dötiden!
  
• Stäng av wordcountern. Det låter helt galet, men en av anledningarna till att jag klarade 50k på två veckor var för att jag skrev asmycket på min mobil, och där kan jag inte se hur mycket jag skriver. Så jag övertygade hela tiden mig själv om att jag bara skrivit typ 500 ord, för att sedan komma hem och se att det egentligen var 2000-3000 ord! Så stäng av wordcountern i ett par timmar och skriv som vinden!
  
• Om du absolut inte kan få ut något, ta en banan eller annan frukt och skär den i tio delar. För varje 100 ord du skriver får du ta en bananbit. Det låter lite töntigt, men små belöningar gör ofta att tiden typ flyger förbi!
  
• Det är okej att skrota sin originalstory och börja på en ny. Det gjorde jag förra året, och även om jag fick ta igen väldigt mycket första helgen, så var det värt för min första story blev dödad av Tjärnö (en ö jag besökte i början av November med min klass. Jag började skriva där, men jag insåg på bussen hem att jag varit så miserabel på Tjärnö att det var kört för min story).
  
• Om du kommit för långt in i din story att du inte kan börja om, så kan du ändå helt ändra på den om du inser att den är tråkig. Min andra story förra året blev oinspirerad ett tag, men sedan såg jag Mumien-filmerna och blev astaggad på att ha något sådant med, så jag lät helt enkelt mina karaktärer hamna i Mumien-filmen, och detta trots att det utspelade sig i nutid på en gymnaieskola. Skriv alltså vad du känner för, annars kommer man ingenvart.
  
• Be om oväntad hjälp! Jag: "Mamma, om du var jagad av ett gäng spökpygméer och kunde använda magi, hur skulle du då slåss mot dem?" Mamma: "Ehh, jaa... jag skulle nog använda Wingardium Leviosa." Du behöver inte ens förklara hela ploten för den oväntade personen, bara en snabb sammanfattning av situationen så kan man få någon helt otippad idé som kanske funkar.
  
• Döda någon. Om det är absolut kört med ploten, ha ihjäl någon. Att låta karaktärerna deala med det måste ju kunna bli minst 10k ord till, och är man på 40k kan det vara precis vad man behöver. ;) (Det här tipset snodde jag från ett peptalk för övrigt)

Det var ett så brutalt råd så jag var tvungen att stanna där, höhö.

Ska ni göra NaNo i år? Har ni någon plot än? :D Jag har en idé, men jag behöver verkligen hitta på en bad guy...

True story.

BAMF Girls Club

Igår hittade jag av en slump en helt AWESOME serie på YouTube som heter BAMF Girls Club.

Bildkälla: http://www.andpop.com/

Om det inte syns är det alltså Hermione Granger, Katniss Everdeen, någontjejfrånTheWalkingDead, Lisbeth Salander, Buffy Summers och Bella Swan, och ploten är väldigt simpel: de flyttar allihop in i ett hus, typ som i The Real Life.

Ni hör ju hur awesome det är. Jag tänkte göra det lätt för er och lägga ut de fyra första avsnitten här så att ni bara kan klicka play och njuta i tjugo minuter!

Nu när ni har sett hur fantastisk serien är kan ni gå till YouTube och kolla på lite behind the scenes-grejer och inse att inte bara är det en serie som bara innehåller tjejer, den är dessutom skriven, producerad, regisserad och skapad av tjejer. Vilket ju är så jävla nice bara det.

Här har ni deras Kickstarter-projekt som ni kan ge lite pengar till om ni vill ha mer BAMF Girls Club - och det vill vi väl? Jag tänkte ge typ 50 spänn eller nåt, för jag är pank, och så får vi se när det kommer nytt. ^^

True story.

Mjölk

Kommer in på ICA Kvantum i Liljeholmen och inser att de inte bara målat gräs över hela golvet i mejeriavdelningen, de har också bytt ut alla mjölkprodukter från Arla till Skånemejerier.

Tjej: Men... var är Arla!?

Jag: Men eller hur!

Kille: Det är såhär apokalypsen börjar.

Tjej: Va? Är mellanmjölken blå!? DANSKJÄVLAR!

Skönt att jag iaf inte är ensam om att vara förvirrad. X)

True story.

Varför jag inte har ett eget matlagningsprogram är ett mysterium

Plötsligt - trots att jag inte ätit det på flera år, eller kanske just därför - får jag enorma kräm-cravings. Måste ha kräm. Går till Tempo för att köpa det och käka till middag, men de har ingen! Smög omkring där som ett freak och tittade i alla hyllor, men såg inte minsta spår. Var finns ens kräm? Bland juicen? Jag är lost.

VAAAR!?

Går besviket hem och tänker att jag kan göra couscous-wraps istället som jag från början planerade. Upptäcker dock att couscousen är slut. Kan ju inte gå tillbaka till Tempo igen för de kommer ju tro att jag är psyksjuk, så jag börjar leta efter något annat.

En oändlig källa till visdom.

Hittar tre potatisbullar som jag nu steker. Brukar äta minst sex till middag annars, men fick ta vad som fanns eftersom ingenting annat lockade.

Frågor på det?

Ibland är jag jävligt dålig på att vara vuxen. Men imorgon ska det fan inköpas couscous och kräm, och så blir det bra igen (tror ni det skulle vara gott att blanda-- nej, förresten, glöm att jag sa något...)!

True story.

Infrarött

Just nu pluggar vi... ehh, okej, det är två kurser samtidigt, och den ena heter typ Ekologisk geografi och den andra typ Landskapanalys, GIS och kartografi. Eller nåt åt det hållet. Det involverar en jävla massa kartor i alla fall! Bland annat får vi stirra på "stereobilder", mer känt som 3D-bilder av infraröda flygbilder och dra slutsatser om terrängen. OERHÖRT spännande. Eller ej.

Bildkälla: http://www.geolex.lm.se/

Här har ni en (helt ärligt) ganska dålig flygbild på ett område i Täby. Man ser lite grönt och blått och massa vägar typ.

Bildkälla: http://www.geolex.lm.se/

Här ser ni en infraröd version av samma bild. Man undrar ju varför det måste vara rött? Färgerna är nämligen bytta så att det som är blått i verkligheten är svart (syns inte) på kartan, det som är grönt är blått och det som är infrarött (dvs strålning som vi inte ser i vanliga fall) är röd.

Då undrar ni såklart varför allt det gröna är rött, eftersom jag just sa att grönt = blått i IR-bilden. Vi uppfattar ju (som jag hoppas ni vet) att olika saker har olika färg därför att de reflekterar just det ljuset (och absorberar allt annat). I den här bilden är alltså allt som reflekterar grönt ljus blått istället. MEN växter som fotosyntetiserar reflekterar förutom det gröna ljuset vi ser ASMYCKET infrarött ljus - som vi inte ser i vanliga fall! Det uppfattas däremot av IR-kameran, som då gör t ex barrträd mörkröda, och lövträd ljusröda i bilderna.

Varför gör man då det här? Jo, det utvecklades faktiskt av militären först. Säg att jag bygger en hemlig bas i skogen och målar taket på den grönt så att den smälter in i omgivningen och därför inte syns när man flyger över. Om någon fotar den med en IR-kamera så kommer min bas vara blå (eftersom den reflekterar grönt ljus), medan alla skog runtomkring kommer att synas som röd (eftersom den reflekterar infrarött ljus). Även om jag hugger ner träd och lägger på min bas kommer den att synas, eftersom träden då dör och slutar fotosyntetisera och antar en mycket ljusare färg än den levande skogen. Det gör det helt enkelt väldigt lätt att hitta fiender som gömt sig i skogen.

Coolt, va?

True story.

Försvarstal

Okej, så jag har pluggat och jobbat samtidigt i... ungefär två och ett halvt år. Jag har inte jobbat hela tiden iofs, och inte särskilt mycket, men jag har gjort det i alla fall. Två-tre gånger i veckan, även om det ibland har gått en eller två månader då jag inte jobbat för att, tja, skolarbetet har inte tillåtit det.

Och hela tiden har folk sagt "hur orkar du?" och jag brukar säga att det är chill, för jag jobbar på kvällarna och det innebär att jag har lediga helger. Det är faktiskt chill, för mig är det mycket lättare att jobba fyra timmar på kvällarna, än att hela min helg ska gå åt, även om det ibland innebär att jag måste ta igen skolarbete på helgerna (men äh, det måste jag ju ändå).

Det är bara det att jag ORKAR inte nu. Tanken på att behöva jobba i höst gjorde mig asstressad på Tjärnö, och när jag tittade på mitt schema för hösten ser jag långa dagar nästan hela tiden. Att sluta runt tre-fyra och sen börja jobba fem har ALDRIG varit kul, och de gånger jag jobbat mycket har det var när vi slutat runt tolv (och kanske långa dagar ibland, när det behövts).

Så jag har inte ringt mitt jobb. Om de ringer mig kanske jag säger ja och jobbar lite, men jag pallar faktiskt inte ta tag i det. Jag orkar inte! Jag vill ägna mig helt åt mitt skolarbete (för när biogeo pluggar heltid då ÄR det heltid), och kunna ta det lugnt på kvällarna. Träffa folk. Se på TV.

Inatt hade jag en stressdröm där jag hela tiden försökte ta mig till jobbet (dock inte mitt jobb, istället var det min systers jobb), men av någon anledning kom jag inte iväg. Till sist gjorde jag det och stannade för att käka hamburgare på vägen, och sprang på några klasskompisar som bara "ska du jobba nu? Men vi har ju obligatorisk övning om en timme!" och så var jag tvungen att ringa min chef i drömmen (inte min riktiga chef) och säga att "jag vet att jag skulle börjat jobba för en halvtimme sen, men ehhh jag kan inte jobba alls, jag har skola".

Poängen är i alla fall att jag inte pallar. Nu har av någon anledning alla jag känner bestämt sig för att skaffa extrajobb, vilket gör att jag känner mig fruktansvärt misslyckad som inte drar in pengar, men allvarligt talat... då får jag väl stå för det? Det blir mindre pengar (jag tror jag ska ringa pappa om jag har långhelg någon gång och se om jag kan jobba lite för honom, så utfattig blir jag väl inte), men just nu så känns det faktiskt som en uppoffring jag är villig att göra. Det finns en för stor risk att jag går in i väggen annars, och jag har ingen lust med det. Då är det helt okej med mig om jag inte har råd att typ köpa DVD-boxar i höst (för jag går runt med CSN, det är bara det att det är ju kul att ha pengar att göra saker för också).

Det kändes viktigt för mig att skriva det här som ett blogginlägg - eller försvarstal - för då kanske jag slipper ha stressdrömmar som den inatt för att mitt undermedvetna inte kan acceptera det. Sen får folk tycka att jag är bortskämd eller inte jobbar hårt nog, men då får det vara så. Jag behöver ta ledigt ett tag nu, för jag har fan bara haft två veckor ledigt den här sommaren.

True story.

Shemar Moore

Ni vet när man spenderar massa tid med att titta på en TV-serie med en skitsnygg kille i och så upptäcker man att det finns bilder på internet av honom på en nudiststrand?

Det är synd att det inte händer oftare...

True story.

Edit: Men för helvete, det var ju typ av den här anledningen som Google uppfanns!

Kluven

Å ena sidan: åh, imorgon börjar skolan! Fett nice med rutiner och höst och grejer igen.

Å andra sidan: ja, just det, jag har redan gått i skolan i över en månad... är det inte dags för lite mer ledighet nu?

True story.

Capra alba hircus

Hittade för övrigt den här bilden på mig som någon (typ en av lärarna?) tagit på mig under fjällexkursionen:

Börjar förstå varför folk ibland kallar mig bergsget (eh, om de inte säger det till Robert förstås, för han är fan ännu mer bergsget än vad jag är).

True story.

You light the sky up above me (hehe)

Eventuellt så har jag ett problem, i och med att jag inte kan gå in på IKEA utan att köpa en ny krukväxt. Ja... och Martin sa att jag kunde få en ny växt av honom också om jag ville, så det känns ju bra att veta att min lägenhet snart kommer att svämma över av växter. But that's the way - aha! aha! - I like it, såatteh...

Här är för övrigt växten som fick följa med mig hem idag:

Giftig är den också, för vad ska jag annars med den till?

Det är en Codiaeum variegatum, men uppenbarligen kan de se ut på massa olika sätt. Jag tyckte iaf den här var ballast, och den ser lite höstig ut också. Och det är klart att ens växter måste matcha årstiderna, hallå!

Syftet med att åka till IKEA var faktiskt inte att köpa en ny växt, eller för att bli besviken för att de gjort som sina pannkakor (VAD I HELVETE, DET VAR JU TYP DET BÄSTA MED ATT ÅKA TILL IKEA!?), utan för att jag skulle köpa en lampa jag velat ha sen... i maj? Någon gång när jag var där såg jag den iaf och kände att den här måste jag köpa när jag har råd.

Eller, är den inte skitsnygg?

Den har femton "elektroner", så det innebär att den är fosfor.

Den ska typ föreställa eldflugor eller nåt annat tjafs, men alla ser ju att det är en atom! Den ger väldigt dåligt ljus (exakt hur dåligt lär jag väl märka om några timmar), men det skiter jag faktiskt i. Den är så snygg att jag kan leva med att jag måste ha en extra lampa tänd!

True story.

Make it work, som Tim Gunn skulle sagt

Idag var jag och Joachim på sån där Modell för en dag-grej på The Studio. Oroa er inte, jag gav inte ut några nummer, så de kommer inte ringa er och föreslå att ni ska göra det. Hatar när folk gör sånt. Av exakt den anledningen har jag liksom valt att inte göra det innan, men när Joachim föreslog att jag skulle hänga på eftersom han ändå skulle dit och ta en bild till vår podcast sa jag ja.

Eller njaej, först så tänkt jag "FUCK NO" och lät bli att svara på SMSet i fem timmar medan jag försökte komma på en bra anledning att säga nej, meeen sen insåg jag att det kanske inte var en så dum idé ändå. Man måste ju ändå inte köpa några bilder, och det kunde ju vara kul att ha en cool bild till podcasten. Så jag bestämde mig för att hänga med. Ehh, ja. Allas reaktion när jag berättade det var typ "HAHAHAHAHHAHA", vilket säger någonting om hur lame det faktiskt är.

Hur som helst tänkte jag att det kunde vara kul att bli sminkad ordentligt iaf, vilket det var. Jag bara "ehhh, svart tack" och fick ganska sotade ögon, vilket jag alltid velat testa så det var ju nice iaf. Däremot blev inte mitt hår så bra, men det var för att hon som fixade det försökt tupera det utan att ha i så mycket som mousse innan. Lilla gumman, du har mycket att lära dig om mitt hår. Slutade med att jag slet åt mig en kam och fixade luggen själv för den blev helt katastrofal (jag kan eventuellt ha ryckt till och gjort en grimas en gång när hon försökte fixa till den. Jag har issues när det gäller mitt hår och andra som fixar det).

Själva fotande var ganska kul. Jag hade sagt innan att jag om jag skulle behöva ta en sån där töntig spegelbild så skulle jag springa därifrån skrikandes, men lyckligtvis så har de slutat med de! Thank God, för de har man ju redan sett en miljard av. Dock kände jag ändå att jag lackade på fotografen några gånger när hon försökte instruera mig i poser som var helt omöjliga, och ändå insisterade på att 1) de visst gick att sitta i (fast jag uttryckligen sa: "det går inte, ta en annan pose") och 2) att jag skulle sitta bekvämt (PFFFT, jag har fanimig intagit Yoga-poser som varit bekvämare). Och ibland så kände man redan när bilden togs att man skulle se så himla lame ut.

Nu låter jag fruktansvärt negativ, men det är ju sån jag är. Det var faktiskt rätt nice i alla fall, speciellt som jag bara betalade för en halv bild i slutändan, och det var rätt kul att ha provat på. Dock tveksamt om jag kommer att göra det igen, för så snygg blir inte jag på bilder jag måste spontantposa på.

Och nu vet jag att ni alla vill se den skitsnygga bilden som vi köpte till vår podcastblogg, och här är den:

Det är bra att mitt hår smälter in i bakgrunden, för då syns inte den fula stylingen...

Sen avslutade vi dagen med att spela in en podcast också, så den tycker jag att ni ska sticka iväg och lyssna på här!

True story.

Vad vi gjorde på Tjärnö

Japp, "gjorde" för jag är äntligen hemma. Kom hem i fredags och spenderade i stort sett hela helgen med att spela Kingdom Hearts. Det var FANTASTISKT. Behövde inte prata med någon och kunde ägna mig åt att rädda världen istället. Som det ska vara! Igår kom min syster dock över och åt middag, och idag ringde hon och väckte mig och frågade om vi skulle hitta på något. Det slutade med att vi åkte och shoppade, vilket var väldigt nice faktiskt. Är det någonting jag behöver efter fem veckor tillsammans med min klass, så är det att göra saker som är nice.

Anyway, Tjärnö:

Vi tittade på den sjukt äckliga konsten i matsalen.

Vi parade oss INTE, till skillnad från sniglarna.

Vi spelade in podcast och hittade ett coolt rum där man kunde ha videokonferens.
Vi hade inte videokonferens.

Vi gav oss ut sent på kvällen för att dra ett nattvad.

Vi överkom våra fobier.

Vi pratade i telefon med våra blivande pojkvänner... (Joachim alltså, inte jag)

Vi myste utan att förstöra frisyren.

Vi drog landvad och var sexiga i vadarstövlar.

Vi fick sjuka pommes-cravings och åkte till Strömstad för att tillfredsställa dem.

Vi åkte ut med Nereus till en cool ö och fikade.

Vi åkte hem och blev avvinkade vid båten på morgonen.

Vi lämnade Tjärnö bakom oss, förhoppningsvis för att aldrig mer återvända.

True story.

Fear is a luxury

Man är fett sexig i våtdräkt.

Idag har jag varit extremt modig faktiskt. Trots att det kunde funnits maneter i vattnet (och det gjorde det, Joachim såg några senare) så hoppade jag i och snorklade och drog landvad!

Att snorkla var jättehäftigt och att ha våtdräkt var fett kul (jag flöt runt som en utter hur länge som helst), så det var helt klart värt att trotsa sin fobi sådär. Dock krävdes det verkligen att jag spenderade två veckor här för att vänja mig vid tanken innan jag vågade.

Aja, kan jag klara det kan jag fan klara vad som helst!

True story.

Vad vi gör på Tjärnö

Vi jobbar på labb och nycklar organismer.

Vi äter efterätt och dricker kaffe i solen.

Vi sover på labb.

Vi plockar ormstjärnor med pincett.

Vi chillar på bryggor i sommarsolen.

Vi skriver arga lappar till mattanterna när de lagt kött i den vegetariska maten.

Vi snorklar (eller inte jag, jag är rädd för maneter).

Vi åker till Strömstad...

...och köper godis.

Vi solar och badar.

Vi sover på föreläsningarna.

Vi sover ännu mer på föreläsningarna.

Vi leker med hundar med Ted Gärdestad-frisyr.

Vi åker ut med Nereus hela dagen och hamnar i Norge.

Vi ser på den fantastiska solnedgången.

Vi rakar av varandras hår.

Vi stannar uppe sent och klär Mickes bil i plastpåsar.

Vi skriver även dit hans favoritlag, DIF och AIK.

Vi leker med utrustningen.

Vi fuckar upp båten och måste bogseras tillbaka.

Vi ger oss ut igen och är tokseriösa.

Vi pinar ner oss i vattnet.

Vi njuter i solnedgången.

Vi fortsätter beundra naturen.

Och det är väl ungefär det vi gör här.

True story.

Tjugoåtta:sjutton

Jag skulle kunna blogga om vad som händer här, meen jag tror det får bli en annan dag. Kanske ett bildinlägg, de är ju så poppis...

Tills vidare vill jag tipsa om min och Joachims nya podcast Tjugoåtta:sjutton, som jag tycker att ni ska gå och lyssna på första avsnittet av!

True story.