Vad jag haft på hjärnan sen igår

"Det roliga är att man inte kan ta tåget till Korpilombolo."

Imorgon kommer ett monsterinlägg med bilder och berättelser, men just nu ska jag njuta av lite falafel (det finns fan inga kikärtor norr om polcirkeln!) och Vänner.

True story.

Så ska det låta: Tarfala

Idag vandrade vi upp i bergen (dock verkar det inte bli någon toppbestigning, tråååkigt!), så Joachim och jag roade oss med att sjunga fjällvarianter av Disneysånger. "Känn en doft av jordnötter, den sveper tyst förbi..." var den första, baserad på det faktum att man inte får äta nötter på stationen. Efter det sjöng vi diverse schlagers, och självklart När vindarna viskar mitt namn, för... vad annars ska man sjunga i fjällen? :P

Dock tror jag den bästa (och det här har till och med våra klasskompisar, som vanligen inte uppskattar vår skönsång, hållit med om) var den här:

Du tror att i Fjällens vatten, är sjögräset alltid grönt

Du drömmer att vandra upp där, det är inte mödan lönt

Se dig omkring i dalen, här finns ingen ytlighet

Du kan bara bli besviken, det framgår med tydlighet!

Woohooh!

Berget är högt, berget är högt

Här finns det renar, och massa stenar

Berget är hööögt!

Och varför ligga på en strand?

Här finns en morän som bildat en rand!

Björkar som savar, och massa lavar

Berget är höööögt!

Sånt där man roar sig med i bergen...

True story.

That's why they call me Bad Company, and I can't deny it

Det gick visst att blogga ändå ! Sweet. Då behöver ni inte sakna mig så mycket.

Vi har som alltid väldigt roligt på exkursionen. Första dagen (är det onsdag redan? Är det bara onsdag? Jag fattar inget...) åt vi lunch vid Bodagrottorna, vilket var kul för man fick ägna sig åt lite grottforskning. Jag blev lite sådär att jag tvunget skulle klättra ner i varenda grotta jag såg, även när lärarna bara "okej, nu samlas vi här för genomgång". Vadfan, jag är vuxenish, jag kan ta ansvar för min egen brist på utbildning...

Mindre kul när de plötsligt bara "nu ska vi ut och gå i typ två timmar", och man bara hade räknat med typ en halvtimme. Lyckligtvis blev det bara typ en och en halv, men det var sjuk terräng vid det berget, så det kändes längre.

Till sist kom vi fram till Docksta, till ett ganska sunkigt vandrarhem. Det var dock helt okej den kvällen för Trams kom dit och joinade oss och åt middag! Eftersom jag alltid kallar henne "min norrlänning" när jag pratar med mina klasskompis blev de jätteförvånade när hon presenterade sig som "Trams" och fattade inte alls varför. Sent igår kom Matilda och bara "men alltså vad heter hon egentligen!?". Komplicerade smeknamn, ha ha ha.

Igår i stort sett började vi dagen med en fem timmar lång vandring genom Skuleskogens nationalpark. Det var jättefint där, så det var värt att gå hela vägen. Jag kommer lägga upp bilder på allt coolt (klapperstensfält, Slåttdalsskrevan, utsikten...) när jag kommer hem, för Hotmail vill inte...

Vi hade vid det laget börjat skämta om att resan är som Expedition Robinsson och att vi (jag, Matilda, Erika och Joachim) hade en pakt. När vi anlände till slutet av vandringsleden och alla kom dit vid olika tider eftersom vi fick gå i "egen takt", insåg vi att vi hade tänkt helt fel: resan är ju snarare Amazing Race.

Det tänkandet spårade totalt ur när vi åkte vidare för att paddla kanot längsmed Öreälven. Jag och Joachim parade upp, totalt båtovana som vi är, och efter att ha skrattat för gott åt lärarna som välte med en gång hann karma ifatt oss och vi fastnade på en sten. Vi hade ganska rejäl dödsångest där ett tag, men till sist lyckades Joachim knuffa loss oss, och så paddlade vi därifrån som att våra liv hängde på det.

Efter det började vi dock arbeta som ett team och klarade oss riktigt bra! Vi spanade in dem framför oss och konstaterade att "här kommer ett problemområde, hur ska vi hantera det?". Vi kände oss asgrymma, och körde om åtminstone några andra tävlanden i Amazing Race Biogeo (dock högst oklart om de var medvetna om att de tävlade).

Vi tog en kort paus för att kolla på... något (jag lyssnade som vanligt inte), och när lärarna bara "då åker vi då", sprang jag och Joachim till vår kanot och kastade oss i vattnet (bokstavligt, i Joachims fall, det var fan bara ett mirakel som gjorde att han inte välte hela kanoten) och paddlade därifrån skrikandes "AMAZING RACE, BITCHES".

Dock blev vi snabbt omkörda av Stenis och Robert, som genom något sinnessjukt teamwork paddlade assnabbt. Den riktiga tävlingen, mellan team Fag & faghag (aka jag och Joachim) och team Manwhores ("Gigolos heter det!", aka Simon och Jesper), blev om vilka som skulle komma tvåa.

Det visar sig att ingen av oss har något som helst båtvett, så i våra försök att komma först drog vi oss inte för att köra in i varandra, försöka knuffa varandra ur kanoterna, eller försöka sno det andra lagets åror. Teamet bakom oss hade uppenbarligen asgarvat åt oss och hoppats att någon skulle välta i, men det gjorde vi inte.

Jag kan dock gladeligen upplysa er om att Joachim och jag kom på andra plats, vilket bara visar vad lite teamwork och psykotiskt beteende kan åstadkomma. Dock, pga vissa andra team, var jag dygnsur när jag kom upp på land, så bussresan till campingen var inte sådär jätteangenäm.

Nu är vi på väg till Skellefteå eller Bolliden eller nåt för att studera gruvor. Typ. Hur som helst blir det mycket buss och lite äventyr idag, vilket är lika bra, för jag mår inte så bra. Har haft halsont sen i måndags som vägrar gå över. :(

Men jag har roligt iaf!

True story.

"Tänk på Bergman", som Sektorn brukade säga

- Vem är du?

- Jag är, typ, Döden.

- Har du kommit för att hämta mig?

- Alltså... typ. Jag har länge segwayat vid din sida.

- Spelar du Wordfeud?

True story.

Ellen i fjällen (åh gud, jag är redan trött på det...)

Exakt sådär kommer jag att spendera de kommande elva dagarna. Eller kanske inte. Det är mitt i sommaren nu, man åker kanske inte så mycket skidor nu. "Men det är snö där", säger alla till mig, och jag bara "ja, jo, vi ska ju studera glaciärer så jag liksom... antog det".

Jag vet inte, ska jag illustrera vad som troligast kommer hända med hjälp av en Markoolio-video så blir det nog den här:

MEN VAD FAN HÅLLER JAG PÅ MED!? Jag skulle ju för fan inte blogga om Markoolio nu. Men jag antar att när man tänker "jag behöver en titel till ett blogginlägg där jag ska berätta om hur jag drar till fjällen" finns det inte så många fler sätt det kan sluta på.

"Åt helvete norrut" kan man säga att jag ska. Tarfala är kanske inte så långt man kan komma, men det är fan i mig inte så långt ifrån Treriksröset. Det blir en jävla bit att åka, som ni kan se här på kartan:

4 och 6 är samma, och 5 är Tarfala forskningsstation.

ÅT HELVETE NORRUT, som sagt. Och det där är bara ställena vi ska sova på, vi ska göra två stopp på vägen imorgon, och ytterligare några de andra dagarna. Det kommer bli mycket av allt känner jag: mycket bussresande, mycket gående, och mycket natur.

Om vädret är med oss ska vi klättra upp på Kebnekaise, och jag hoppas verkligen, verkligen vi får det. Jag har velat göra det sen jag var jag vet inte hur liten! Dessutom lär det bli så jävla segt där uppe i Tarfala om det är dåligt väder, så det är ju en annan anledning att hoppas.

Min plan har ju varit att blogga då och då som jag brukar göra på exkursioner, men nu verkar Hotmail inte vilja mobilblogga som jag brukar. Jag postade ett blogginlägg om Liseberg i torsdags (de har nämligen ett testsäte vid Balder), men det har fortfarande inte postats. Trots att jag försökt två gånger! Så det kanske inte blir några blogginlägg under den här tiden, men jag kommer iaf att finnas på Twitter (så länge det finns mottagning iaf). Om någon nu skulle sakna mig. ;)

True story.

Ell på Liseberg

Jag rapporterar live här från Liseberg och Balder. Titta vad som finns! Fanns det när Aftonbladet rapporterade, eller är det en ny grej? Hur som helst: bra gjort, Liseberg!

För övrigt lackar jag om jag inte vinner en gigantisk isbjörn...

True story.

(Jag skickade det här via mail i torsdags, men det ville inte fungera. Jag vann ingen gigantisk isbjörn. :( )

Schampo forever

Såhär fina var Hanna och Sampo (I now declared you Schampo forever) när de kom ut från kyrkan. :D

Dreaner var för övrigt den av oss (aka mig, Drean och Elin) som grät mest. Inte för att jag inte grät, men han var värst.

Asfint var det. :D Nu väntar vi på tårta, och jag kände mig tvungen att blogga lite för att vara den första att göra det. ;)

True story.

Size doesn't matter

Kollade lite på vilka sökord folk hittat min blogg via. Ser ut som det brukar, med ett undantag.

Älskar att någon hittat hit genom att söka på "hur stor spegelboll bör man ha". Och svaret är förstås: så stor som möjligt!

True story.

You're deep in love, but you're deeper in the woods (har inget med inlägget att göra)

Varenda dag den här veckan har känts som... mount Everest? Skitjobbig. Alltså inte när jag varit mitt uppe i dagen, men INNAN, när man ska lägga sig kvällen innan.Vanligtvis är onsdagskvällar när jag blir överoptimistisk och bara "NERFÖRSBACKE FRÅN OCH MED NURÅ! EFTER TORSDAG KOMMER FREDAG WOOOH". Inte igår dock, då kändes två jobbdagar till som det absolut jobbigaste jag kunde tänka mig. Och då har jag inte ens haft en jobbig vecka innan! Jag jobbade två timmar i måndags, och igår fick vi sluta två pga regn.

Idag var inte ens jobbig. Det kan ha att göra med att jag lyssnade klart på Bilbo (de sista typ tre timmarna), för det blir så mycket lättare att jobba med en ljudbok. Man kan nämligen inte tänka när man lyssnar på ljudböcker, för då missar man vad som händer, och ni anar inte hur skönt det är att få en lång paus från mitt eget huvud ibland. Speciellt när man jobbar, för vanligtvis finns det ju inget annat att göra där än att tänka för mycket.

Åååhh, och efter jobbet idag så tåg jag bilen till Skavlöten och sprang deras 2,6 km-spår, och sedan passade jag på att bada för första gången i år! Lite kallt, men fett nice. Fast dock skandal att det tog mig till mitten av juli innan jag badade, jag som älskar det. Okej, bättre än 2008 då jag inte gjorde det alls, men ändå. Eftersom jag ska spenderade tre veckor på västkusten och vägrar bada bland maneter, så lär det inte bli så mycket mer badande i år heller. Trist.

Aja, men nu är det bara imorgon kvar! Jag ska lyssna på Stardust (som praktiskt nog är 6,5 timmar, vilket blir nästan hela arbetsdagen om man pausar under rasterna), så det är nog inte så farligt. Efter det är jag ledig en hel vecka då allt nice händer: bröllop, Batman, Liseberg, Springsteen... så mycket awesomeness på knappt sju dagar! :D

True story.

Being white

Louis CK (bortsett från att han uttalat sitt stöd för Daniel Tosh, wtf?) har ändå sagt en del bra saker.



True story.

I got 99 problems, but a rollercoaster ain't one

Aftonbladet är on it, guys! Räddarna i nöden, tidningarnas Avengers, the Justice League of Sweden! Not the heroes we want, but the heroes we need. Och så vidare. Tack vare deras rådiga ingripande har Stina, 28, kompenserats av Liseberg: med en tygkanin och ett quickpass.

Personligen vet jag inte om jag känt mig så jävla kompenserad om jag fick en Lisebergskanin med tanke på hur jävla fula de är, men det är väl bara jag. Ett quickpass dock...

Om ni missat vad som hänt så blev Stina, 28, kränkt av Liseberg då hon inte fick åka Balder och Slänggungan. Anledning? Hon fick inte på sig säkerhetsbältet eftersom hon är för överviktig. Tråkigt, förstås, om man sett fram emot att åka, men samtidigt är det ju rätt logiskt att man inte kan åka en bergochdalabana om man inte kan sitta fast säkert.

Det verkar iofs Stina också inse, för anledningen till att hon grät ut i Aftonbladet var inte för att hon inte fick plats, utan för att Liseberg sedan vägrade ge henne pengarna tillbaka för hennes åkband. Det är här jag tycker att det börjar bli lite löjligt: för det är klart de inte kan ge pengarna tillbaka för att folk inte kan åka allt. Folk får inte åka olika attraktioner för att de är för korta eller för långa, då tycker jag fan inte det är helt orimligt att man blir stoppad om man inte kan spännas fast ordentligt (och klart det finns folk som är 138 långa och som köar i fyrtio minuter till en 140-attraktion och sen får nej). Faktum är att det låter bättre än om de ryckt på axlarna och bara "aja, håll i ordentligt då".

Dessutom är det Liseberg. Jag är rätt säker på att typ Kållerado och Flumride inte begränsas av hur stor man är, och det är ju fan därför man åker till Liseberg. Så vem fan bryr sig om man inte kan åka alla attraktioner? Though life liksom.

Åhh, men ni vet att det här är Aftonbladet, va? Nu har de hittat ett scoop, och de tänker INTE släppa det bara sådär. Icke då. Uppenbarligen finns det ett dolt samhällsproblem här som ingen tagit upp förut, och nu jävlar inser de att det är dags att det här uppmärksammas! Tjockas vardag! Men hur göra? Svaret, för er som inte genaste förstod det, var uppenbart:

Dra på sig en fatsuit och ge sig ut på stan en dag.

JAAAAA!!!! För som vi alla vet kan man inte döma någon innan man walked a mile in their shoes, eller i det här fallet: deras fatsuit. Om man bortser från det faktum att överviktiga inte har en fatsuit, de har en kropp, men alltså det är ju faktiskt inte Aftonbladets fel att alla deras reportrar är smala och sådär så att en fatsuit är typ det näst bästa.

Ska vi börja med slutsatserna? Jodå, de konstaterar att det inte är lätt att vara stor. Hon blev liksom tvingad att sitta LÄNGST FRAM på Vilda musen, vilket ju var JÄTTEKONSTIGT. Inte för att vara sån, men längst fram på Vilda musen är ju bästa platsen i alla fall. I videon som spelades in säger en som jobbar på Gröna Lund att folk som är långa eller överviktiga brukar bli hänvisade till att sitta längst fram för mest komfort. LÅNGA eller överviktiga. Återigen kommer vi fram till att det även råder längddiskriminering på nöjesparker, men det verkar inte som att någon bryr sig om. Alltså jag vill absolut inte påstå att alla som är överviktiga måste gå ner i vikt för att passa in i samhället, men ska man vara sån är det i alla fall lättare att gå ner i vikt än att bli kortare.

Det är i alla fall väldigt jobbigt att vara överviktig och gå på nöjespark. Det är även jobbigt att gå på bio ("När jag besöker salongen är den folktom, men om den ­varit fullsatt hade det inte varit lätt att ta sig förbi och fram till platsen i mitten på ­raden" - man KAN faktiskt köpa biljetter till platser med extra mycket benutrymme om man känner att man behöver det), att åka buss ("Jag tycker om att sitta vid fönstret, men för att komma dit måste jag pressa mig genom stolsraderna"), och i allmänhet är det skitjobbigt att göra någonting, kommer de fram till.

Jag köper det här. Det är säkert inte det lättaste att ta sig fram i samhället om man är tjock, och det behövs säkert anpassningar (dock, fortfarande, SF och Gröna Lund och Liseberg är företag och inte statsägda. Det är klart att alla ska kunna komma fram med kollektivtrafiken, men jag förstår om alla företag inte kan anpassa alla sina attraktioner efter exakt alla i hela samhället). Fast vad vet jag egentligen om det - jag är ju inte tjock. Är inte det en ganska viktig poäng här?

För det har Aftonbladet i alla fall missat totalt. Det syns väldigt tydligt att det här är en person i fatsuit som går omkring och gör sig viktig, och inte någon som faktiskt är tjock. I slutet av dagen kan hon ta av sig sin fatsuit och gå hem, men hon verkar inte inse hur viktigt det är.

För det är klart att personalen på Gröna Lund är så tillmötesgående som möjligt när det är en journalist från Aftonbladet som frågar ut dem, istället för att bara säga "jaja, tjockis, stick härifrån så någon som får plats kan åka" (inte för att jag vet om de gör det). Det är ingen som kommer skrika "GÅ NER I VIKT FETTO" till henne på stan, och inga välvilliga typer kommer dyka upp och fråga om hon verkligen ska äta den där bullen, ska hon inte tänka på magen? Inte heller kommer hon behöva ta åt sig (eller ja, i alla fall inte lika mycket) av följande:

Allt det där är saxat från Aftonbladets startsida. Idag. Samma dag som de publicerar sin artikel om hur samhället diskriminerar tjocka. För det är klart att Aftonbladet inte har något med det att göra. Nej, nej, nej. Det är ENBART samhället - och med samhället menar vi Liseberg och SL - som det är fel på, och ingenting som Aftonbladet - i egenskap av massmedia - kan påverka.

Istället drar de sitt strå till stacken genom att dra på sig en fatsuit och verkligen sätta sig in i de tjockas vardag  (vardag..... ja, vafan, alla mina vardagar är fulla av nöjesparksbesök och bio!). Det ger verkligen folk PERSPEKTIV när de får läsa en sådan ÖGONÖPPNANDE artikel.

Här är några förslag till Aftonbladet, som uppföljare på den här artikeln:

- vit man sminkar sig svart och går runt på Östermalm för att se hur livet som färgad är

- en man sminkar sig till kvinna för att se hur han bemöts på krogen

- en gående kvinna sätter sig i en rullstol och åker runt för att se om samhället är anpassat 

- en seende sätter på sig bindel för ögonen och går runt på stan en hel dag

- en hörande person sätter på sig hörselkåpor och försöker göra sig förstådd

- en brat klär ut sig till nörd för att se hur hen bemöts i klädbutiker

Nej, allvarligt talat: jag tycker det är skitlöjligt att Aftonbladet tror att det största problemet som tjocka drabbas av är att de inte kan åka bergochdalbanor, när ordförande i Överviktigas riksförbund uttrycker sig såhär (min kursivering):

Trots att samhället inte är anpassat efter kraftiga personer menar Christina Fleetwood att den största diskrimineringen ligger i samhällets syn på överviktiga.

– Man tycker att stora människor ska skylla sig själva. I grunden har alltihop mycket att göra med att vi ­inte blir respekterade som människor.

 Personligen - men jag kan ju ha fel, eftersom jag aldrig haft det här problemet - tror jag att en miljard artiklar om hur man måste gå ner i vikt påverkar samhällets syn på överviktiga mer än hur byglarna på Liseberg är designade.

True story.

aka Edison is a dick

Bildkälla: http://www.informantnews.com

Why Nikola Tesla was the greatest geek who ever lived.

Om ni skulle ha missat det så är det Teslas födelsedag idag. Ett ytterst bra tillfälle att läsa på lite om vem han var!

True story.

Hybris

En av mina favoritpersoner i hela världen är Jen från Cakewrecks (framför allt efter att ha läst hennes blogg bakom bloggen Epbot). En grej som jag alltid blir så avundsjuk på är när hennes läsare skickar in bilder på tårtor de gjort baserade på wrecks som hon postat (eller, för den delen, när hon visar alla grejer som hennes läsare gör och SKICKAR till henne. Fan, om jag hade lika awesome läsare...), för det visar ju verkligen hur de påverkas av det hon skriver/bloggar om.

Well, kolla vad som plötsligt skrevs till mig på Twitter, ungefär en och en halv vecka efter att jag - som @sweden - twittrat om pannkakstårta:

Tog en sekund innan jag bara "OMG JAG ÄR JEN YATES", även om det kanske var att ta i. Men liksom, hur awesome är det inte att någon från Venezuela testat att göra pannkakstårta för att jag twittrade om det!?

Fast jag undrar vad de hade för sylt i...

Sjukt god såg den ut att vara också! Är det bara jag som tycker det här är fett ballt? Antagligen.

Det blev väl - egentligen - inte bättre idag heller, när någon plötsligt skrev såhär:

Bara för att jag är van vid att se sådana där tweets när Mark Sheppard (och även andra, men mest han) retweetar sina fans. HALLÅ, någon vill att jag ska RTa dem så att de kan skryta om det för sina vänner!! Som att jag är värsta kändisen!! Så jävla coolt!

Alltså det här är verkligen inte bra för mitt gudskomplex. Det är fan bara 1200 följare, det är ingenting jämfört med vad typ Jen har (1,200,000 snarare...), men faaan, jag är på g nu! Världsherravälde nästa!!

True story.

And they'll never get a bluray of the Star Wars that you used to know

Kommer vi någonsin tröttna på covers och parodier på hela världens favoritlåt "Somebody That I Used To Know"? Tveksamt alltså.



Allt blir bättre med Star Wars.

True story.

Adult-ish

Så i torsdags var jag på Systemet för första gången. Visserligen köpte jag ju bara cider eftersom det är det enda jag gillar, men fan, jag var DÄR iaf (även om det tog tre år...), och tänkte att "fan, vuxenpoäng på det alltså!".

I fredags hade jag, Elin, Hanna och Matilda ost & vin-kväll som en del av Hannas möhippehelg. Vuxenpoäng där med, vadfan, Jag har ju en kompis som ska gifta sig i sommar, hur vuxet är inte det? Alltså framför allt för Hannas del, men vissa vuxenpoäng till mig också tycker jag.

Igår var vi ett gäng som var ute och åt för att fortsätta möhippehelgen, och sen när Mongolian Barbeque stängde vid elva åkte alla hem utan att någon var full och kräktes i en buske. Lite vuxenpoäng där också, faktiskt.

Idag fann jag mig plötsligt på 7-Eleven i väntan på ett tåg, och tänkte att "något gott kan man väl unna mig". Tanken fortsatte något i stil med: "åh, kolla en brownie, fan vad gott. Fast näe, glass är ju asnice en sommarkväll som den här. Dessutom ska jag äta middag när jag kommer hem, det kommer jag aldrig orka. om jag tar en brownie, det är bäst jag tar en glass". En tankegång som genast åtföljdes av: "fan, vilket vuxet beslut det där var", och DÅ KAN MAN JU GE SIG FAN PÅ ATT MAN BLIR SOM EN TREÅRING: "fy fan vad vuxet! Sån tänker minsann inte jag vara. Och jag VILL ju ha en brownie!".

Så gissa vem som köpte en brownie och sen var för mätt för att äta en ordentlig middag?

Jajaja, jag kan skaffa vuxenpoäng någon annan gång...

True story.