#justTEGthings

Sitter och lyssnar på en playlist jag just skapade med hits från 2007 och 2008. Det inkluderar allt ifrån James Blunt och Jason Mraz till Kobojsarnas Sång om ingenting. För jag hade verkligen amazing musiksmak för några års en. Varför lyssnar jag på sånt skit? Well ...

För att idag var jag på reunion på TEG, min gamla gymnasieskola. Det var ... en resa. Alltså, det är ju sju år sen man gick, och det har hänt en del sen sist. Typ. Ibland känns det inte som att man kommit nån vart alls och att man fortfarande är typ arton, men sen läser man lite vad folk i den åldern skriver på Twitter/Mugglis och inser att ... jo. Det har hänt en del. Jag är så jävla vuxen jämfört med hur det var då. Och det är nice.

Här är jag typ en vecka eller två innan vi gick ut TEG, och, eh, här är jag tidigare idag:

Vet inte om det är meningen att man ska typ få en andra emoperiod när man blir äldre, men vafan. Trots att jag är jättesnygg i första bilden är det ändå en improvement, kan jag tycka. Hade betydligt fulare dagar på gymnasiet också, som det nog är bäst att inte låtsas om.

Här är jag och Zackrid på morgonen när vi slutade skolan, där vi åt frukost på Zanders, SOM ALLTID, och här är vi idag när vi passade på att käka middag på samma ställe innan återträffen:

Efter att ha hatat runt i Täby Centrum ett tag begav vi oss bort mot TEG, som i alla fall på utsidan såg ut exakt som det alltid gjort:

Insidan var en annan femma, HERREGUD vad de gjort om de senaste sju åren. Väggar har slagits ner, klassrum flyttats, och de har byggt en helt ny våning under skolan där eleverna har VÄRLDENS jävla lounge full av soffor ("vilken lyx, när vi gick här fick man ju slåss om en plats i de två soffor som fanns" - en fd klasskamrat), och - I SHIT YOU NOT - en jävla biograf:

Kristus i kakan. Vi hittade inte en enda datorsal och det enda vi kunde komma fram till var att de måste ge laptops till alla elever när de börjar, för allt annat high-tech och dyrt fanns där. Eftersom det var alumniträff var nästan alla utrymmen upplåsta, vilket var snällt för då kunde man verkligen gå runt över allt.

Det var inte så många från vår gamla klass där, men det är å andra sidan så sjukt in character för vår klass så ingen var det minsta förvånad. Dock var alla upprörda över att vår gamla klassföreståndare inte var där, så vi lämnade en arg lapp där vi uttryckte vår besvikelse på henne. Hennes nya kontor heter för övrigt "Platon", vilket ju var en stor grej för Kultursektorn åtminstone i början av vår karriär. Undras om det är en slump...?

Till vår stora glädje var kopparna kvar! Kopparna som var ett genomgående tema under åtminstone trean, som man kan se typ här eller här. Det andra inlägget läste jag och Zackrid högt när vi åt middag och jag grät fan av skratt, för det var verkligen ESSENSEN av Kultursektorn. Det var lite tråkigt att Mannen himself inte var på reunionen, men å andra sidan var det också extremt in character så ingen var förvånad.

Med tanke på mängden spegelselfies (fast tja, på den tiden kallade vi dem egobilder och inte selfies, eftersom ordet inte var uppfunnet ännu) jag tog när jag gick där var jag SJÄLVKLART tvungen att ta en helt ny innan vi stack därifrån:

Skönt att vissa saker inte förändras för mycket i alla fall.

True story.

"Oohh, China!"

Idag var vi på British Museum med Zackrid. Jag älskar British Museum faktiskt. Vi gick runt där i två timmar och såg nästan bara saker vi inte sett förut (kan vara för att jag och Trams fastnade i deras Upplysningen-utställning förra gången, vem vet?), bland annat då deras crystal skull som jag pinsamt nog hade glömt bort att de hade sitt. Ja, ja, mobba mig bara, ska jag komma ihåg allt, eller? Den var väldigt cool i alla fall, inte lika flashig som i filmen, men, eh, den i filmen är FÖR flashig, så det är väl därför.

Vi hade kul där i alla fall, men det gissade ni er nog till. Såg deras asiatiska grejer nu, jag ska SÅ ha ett sånt där japanskt terum när jag blir rik och bygger mitt eget hus. Med pappväggar och bantogolv och hela köret. Fast i mitt fall måste det väl bli ett kafferum, men shit the same (som det heter på svenska...).

Fast grekdelen med Parthenon och det innan, med stora väktare från jag tror det är Assyrien är egentligen mest awesome. Kate Moss står där omkring också, i guld, vilket ser lite absurt ut, men ganska coolt ändå. Fast det roligaste var teorierna vi utvecklade kring den andra bilden, om hur det var krig mellan kentaurerna och människorna och människorna utrotade kentaurerna eftersom de envisades med att sparka dem i skrevet hela tiden. Bästa med att vara svensk i London är ju att man högljutt kan prata om sånt utan att någon förstår en, haha.

NaNo går helt sjukt bra för övrigt. Har skrivit 4500 ord hittills, och satsar på 500 till innan jag går och lägger mig. Jag vet inte varför, men jag bara älskar min story! Och jag har inte skrivit på så länge känns det som, så det är skönt att bara kunna ordbajsa liksom. Att det dessutom blir ganska bra ibland är inte en nackdel heller.

That's enough of that shit.

Note to self: Kolla nogrannare när biofilmerna går här. Annars kanske det blir som igår när det visade sig att filmen jag och Zackrid skulle se bara går på onsdagar. Någon som vill flyga över en onsdag och se en western?

Men ärligt talat, det var skönt med ett dåligt svar

The Last Supper. Den sista måltiden. Gymnasiet sista mat, by Kockis, of course. Det är galet, men så är det: vi är klara nu. Jag har egentligen dokumenterat när Zackrid intar nämnda måltid också, men på grund av hemlighetsstämplade anledningar får jag inte lägga ut bilden förrän imorgon. Jaja.

Det var mycket sista idag. Sista lektionen. Sista visdomsorden. Sista allt, liksom. Sista gången dörren slog igen bakom oss och vi gick över Statoil för att ta Röda Fasan hem, för sista gången, och man kan inte påpeka för få gånger hur otroligt nice det är att det var sista gången under gymnasiet. Det är slut nu.

Hela världen är så underbar, om man är korkad, tom och glad.

Lektionerna var så odjupa att man inte kan annat än älska dem, frågesport på Kultur och idéhistorian. Jag och Zackrid var sena fyrtio minuter som sig bör och hann bara se genomgången, och sista frågan som ni ser här brevid. För Mr P är så jävla djup, och sedan läste han högt ur Mulle Meck bygger båtar och gav oss det djupa visdomsordet "där någonting slutar måste något annat ta vid", men vägrade erkänna att det var han som var vis.

Västerlandets vagga satt vi bara och snackade skit på, och blev dissade av lärarna. Allan blev överlycklig när Marcus kom in, sent såklart, och förkunnade att "WOOOAAHH, Sektorn är fulltalig!", för det måste man ju vara. Sedan dissade han oss förstås, men det är bara för att han tycker om oss.

På Staden och Framtiden - GYMNASIETS SISTA LEKTION - längtade vi nästan efter en Tung Tråkig Teorilektion, men fick världens bästa idé: vi ska jaga blottare. Jag ska agera lockbete, och de andra två ska glida runt med pinnar och hestlooken och vara beredda att slå dem, eller möjligen blotta sig tillbaka. "Det bästa vore ju om han försökte våldta dig", sa Marcus exalterat, "då skulle vi ju behöva våldta honom tilbaka!". Vi är så jävla bra.

Ja, jag är överdrivet glad, för tre jävla år är över, och sen ska man gå vidare med sitt liv och oroa sig för framtiden och sådär. Student idag, arbetslös imorgon - jobb på fredag. Vi var på Skolhagen och när en lärare hörde om mina framtidsplaner ("jobba hela sommaren, flytta till London och jobba i höst") blev hon jätteavundsjuk, och det slog mig att, ja, jävlar, folk har fan rätt att vara avundsjuka på mig för mitt liv ska bli så bra.

Om några timmar kommer Chriss och Trams. Först ska jag fika ytterligare en gång på Café Fåtöljen med Zackrid oc ägna mig åt lite shopping, för jag är fucking rik just nu.

That's enough of that shit.

"Han kan vara den mest hobby-upptagna mannen jag känner."

Den här bilden har ingenting med dagen att göra, jag försökte bara hitta någon bra bild på tjugosoffan, men det går inte att hitta någon där det inte ligger massa män och tar på varandra på, och jag tänkte bespara er det idag (fast bilden där Marcus och Fredrik ligger och håller om varandra är alltid lika söt). Jag skulle kunna göra ett kollage med män som tar på varandra, så mycket bilder har jag...

Den intelligenta frågan är: vad gör jag i skolan nu för tiden? Jag var där idag för att lämna igen böcker, något som tog typ... tre minuter. Sen råkade jag hitta Sara, Fredriks flickvän, så vi SMSade och tjatade på honom och Zackrid och bad dem komma till skolan. Var hamnade vi? I tjugosoffan. Marcus och Zackrid hade väl en anledning, de skulle ha lektion. Jag? Nej, jag bara satt där. I en timme. Och lyssnade på det gamla vanliga snackat om bögsex och andra äckliga saker.

Det roliga är att mitt i allt bögande så började Marcus och Fredrik (Z var iväg på lektion) att prata om hur det kändes att bli påsatt som kvinna - de hade vid olika tillfällen råkat ut för något liknande och insett att det var världens läskigaste känsla. De sa att de tyckte uppriktigt synd om oss kvinnor, "det måste verkligen kännas hemskt! Och männen är ju alltid mycket större också, tänk dig det!". Det kändes skönt att de för en gångs skull fick lite perspektiv, fast ja, det kanske inte är det man lider mest av.

Sen fick Fredrik för sig att vi skulle åka till ToysR'Us i Kungens Kurva, men Marcus hade inte tid, vilket gjorde oss väldigt bittra. Han var även skeptisk till om vi skulle få med oss Muskot, för han "hatade IKEA" (vilket var vårt första mål), så det blev inget av med det. Imorgon ska jag kräva att vi antingen åker till ToysR'Us, eller porrbutiken som de pratade om först. "Det finns runkbås där! Ska du med, Ellen?" "JA, LÄTT!".

That's enough of that shit.

We don't wake up before lunch, but we all eat captain crunch

Jag vet att vi ser för jävliga ut, men jag bjuder på den. ;P Skolfotot i trean, vi med våra mogna lappar. "KULTURSEKTORN" säger min, "LÄMNA TILBAKS KOPPARNA" säger Zackrids, och "DET ÄR ALLAS FEL ATT KOPPARNA ÄR BORTA" menar Marcus. Vi hade skitroligt då, fast chansen finns att vi är de enda som fattar det roliga. ;P

Anyway, bilden har ett syfte, nämligen att nu tänkte jag lägga ut alla hittills publicerade Kulturblad, jag har laddat upp dem som JPG-bilder eftersom då kan ni se vår snygga layout. Eller min snygga layout eftersom det är jag som gjort alla blad hittills, de andra mer står bakom mig. Vi diskuterade det idag, och Henric och Marcus ansåg att vi borde få pris för bästa skoltidning, eftersom vi är bättre än den riktiga med hästlängder (hestlookslängder?). Och att Kultursektorn borde bli "Årets Kulturprofiler" vid avslutningen...

0701 - huvudscoopet handlar om kopparna, vilket var anledningen till att vi började med bladet från första början. Någon var tvungen att komma med den "objektiva" sanningen - och Press skulle ju knappast göra det. Zackrid stod för huvudrubriken, resten är av mig.

0702 - då var danskarna på besök, så det var rätt duktigt av mig att orka skriva ett blad då. Att skriva om Herr Humlesnurr visade sig inte så dumt i numret efter...

0703 - delen om hur man tar skolfoto i Skåne vet jag att Chriss berättade för mig om, så det är lite roligt sådär. Klassrum 22 är fint, jag tror det är där vi brukade ha Sektorn Cinema de gånger vi faktiskt orkade gå till skolan.

0704 - det här numret minns jag att vi satt och spånade på i matsalen (Marcus lovade som vanligt att skriva några texter, men det blev aldrig av), och efter att ha bestämt oss för att skriva om bäverbristen satt vi skitlänge och försökte komma på en bra rubrik. Efter förslag som "Ingen tår för bävrarna" och "Inte en bäver i sikte" kläcke Marcus ur sig rubriken som fick oss att asgarva hur länge som helst.

0801 - i brist på annat att skriva började jag hitta på absurda historier som förklaring till varför inga blad kom ut. Väldigt djupt.

0802 - det roliga med det här bladet är att någon faktiskt ritade ett hjärta vid Heath Ledgers namn, så då fick man lite bekräftelse på att folk faktiskt läste det. Det kändes bra!

0803 - jag hade absolut ingenting att skriva om, och Zackrid hade roligt i paint. Resultatet blev det enda Kulturbladet som någonsin hade bilder i sig.

0804 - efter ett låååångt uppehåll kände jag att det var dags att avsluta vad vi påbörjade, och såhär blev det. Jag är nöjd med att jag fick in Raflappa och det borttappade Encyclopedia Britannica, samt lite andra detaljer. Veckans Henric är ju klassiker numera.

Bladet var rätt uppskattat av en del, Synth-Hitler brukade alltid fråga vad nästa "Veckans Henric" skulle vara, och Henric själv sa ju att han var ett stort fan av vår tidning också. Sen det faktum att de lösblad vi lämnar alltid tar slut och att våra uppsatta blad alltid fått sitta kvar känns som ett ganska bra tecken. Vad skoltidningen tycker är en annan femma.

Nu lyssnar jag på Relient Ks låt "The pirates who don't do anything" och inser att det låter väldigt mycket som Sektorn. "We are the pirates who don't do anything, we just stay at home and lie around, and if you ask us to do anything, we'll just tell you: we don't do anything". Jo, precis som oss.

"Ska ni ha skjuts nånstans?"

Mina fötter har dött, det blir verkligen kallt ute när solen går ner! Inte som på Kreta, lol, fast då frös jag ändå. Innan dess var det dock asnice att gå, fast vi hann inte särskilt långt förrän Zackrid kände ett behov av banankonditioner och drog med mig till Marcus - som inte hade tid med oss för han skulle hem till sin kompis Elise men erbjöd oss skjuts "nånstans". I brist på annat att göra blev vi alltså skjutsade till Erikslund där Marcus och Zackrid tog priset i cpighet när Marcus krypkörde fram till Z och båda gjort hest-looken. Alltså det är något fel på de två.

Sedan gick vi tillbaka till Kyrkbyn och in på Statoil, där jag köpte kakor och Zackrid köpte en festis, och en tomat som han gav till mig. Jag hade tidigare under kvällen berättat om min brutala craving efter tomater (framför allt kretenska tomater, men anything goes) och hur jag sprungit runt och tänkt på tomater i en halvtimme helt psykotiskt, så han hävdade att han ville se vad som hände. Jag uppskattade tomaten väldigt mycket, tomat är gott. Kakor är också gott.

Efter det började vi questa. Först gick vi till T-fortet, som är ett mystiskt fort format som ett T som jag inte riktigt fattat poängen med. Vi gick dit på utflykter när jag gick i lågstadiet ibland minns jag, men nu är det mest ett ställe för fjortisar att supa på eftersom det är avlägset och hidden liksom. Jag tror det kan ha med andra världskriget att göra, men jag är inte säker.

Vi hamnade i en hästhage också, det var spännande. Delvis för att det var omöjligt att hitta ut, men också för att där fanns riktiga hästar som vi stod och garvade åt och försökte få att göra hest-looken för oss. De vägrade dock, de dumma hästarna, de mest glodde och sen började de gå runt på led efter varandra. Vi hittade två outsiderhestar som stod längre bort och utnämnde dem till Sektorhestar pga deras outsidighet. Moget.

Till sist hamnade vi i IP-skogen (jo, det blev en lång promenad) där vi åt kakor och snackade skit tills solen gick ner och vi frös ihjäl lite grann typ. Zackrid är trevlig att prata med, vi har upplevt så mycket fint tillsammans. Även om jag inser att vi nästan aldrig pratar om någonting som hände innan vi började högstadiet (vi har känt varandra sedan ettan i lågstadiet, för er som inte vet det) av någon anledning. Just nu fascineras vi mycket av att Skolhagen-typerna dyker upp i vår omgivning: Marcus har börjat uppvisa stora Wombat-tendenser på senaste tiden (förutom det faktum att Marcus är hundra gånger äckligare än Wombat någonsin kommer bli), Martin uppförde sig en del som Jojje på MSN för några dagar sen, och vi har utnämnt Elias i klassen till den nya Scharabben. Weird, men sant.

Nu ska jag nog se lite på Sex and the City igen innan jag ska sova. Jag behöver i och för sig inte vara i skolan förrän halv tolv imorgon (jag lovade att make an appearance efter att de andra haft engelska och garva lite med Kultur-Emil), men jag är trött, och sova är... sova. XP

That's enough of that shit.

Jag kommer inte hem ikväll

Jag tror att mentalt har jag inte kommit hem från Kreta än. Jag tror inte att jag är där, men jag är inte riktigt säker på att jag är hemma heller. Det är mycket möjligt att jag aldrig mer kommer att vara hemma, utan att den här känslan håller i sig till jag lyckas flytta, och det är ju både bra och dåliga känslor typ.


Den här är... bäst bara. Om man kollar på mig och Marcus, vi ser verkligen JÄTTEHÄNFÖRDA ut, och jag kommer verkligen ihåg det tillfället också. Jag satte mig ner och det första Marcus säger är "jag tror att det här kan vara en del av Raflappa..." och jag bara "vet vi något mer om det?" och han svarade som vanligt med "det är en magisk plats."


Det här är Zackrids favoritbild. Folk skulle dricka lite fredfullt, och Emil säger "jag ska bara dricka två öl" (tror jag det var, eller fyra...), vilket Marcus tar som en utmaning och kvällen dedikeras till att få Emil att dricka mycket mer än så. Just här har vi lyckats få i Emil liiite mer än vad han planerade, och Zackrid är så nöjd med att han lyckades få med Marcus ondskefulla, nöjda leende.


Okej, så den har ni sett, men jag gillar den ändå faktiskt. Det är Sektorn (utan mig då) och en söt hund, vad mer kan man begära egentligen?


Alltså vem blir inte glad av den här bilden typ? Man ser den och bara "yes, jag vill också".


Jag hade den som bakgrundsbild ett tag, för den är den bästa bilden jag tog på de fantastisk awesome bergen som jag måste se igen någon dag. Helst på riktigt nära håll. När jag stirrat på dem i tre timmar utan att tröttna slog det mig att kretensarna säkert inte tycker de är någonting alls, vilket är synd, men man blir ju så hemmablind faktiskt. Så jag lovade mig själv att aldrig bli det - vi får väl se hur det lyckas.


Den här bilden är bäst bara för att den är så capture the moment-ig. Feray, eller Farax som bli kallar henne (Varax med tysk brytning funkar nästan bättre), vände sig om helt perfekt när Z fotade.


Den här är bara så kul. Paraplyet dog för att de använde den som skydd mot de höga vågorna som de självklart var tvungna att lika i, för vi är mogna. Iofs var vågorna kul. Men ja, bilden är allmänt... galen.


Aliana Jones framför Liljeprinsen. Det märks att Allan och Drakenberg har sina internskämt efter ett par år på Kreta helt enkelt, och det här var helt klart ett av dem.

That's enough of that shit.

"Det här känns lika bra varje gång."

Den här dagen är så jävla bra så I don't even know where to start. Från början är en bra gissning, så medan jag sprang till bussen insåg jag alltsåvarför den här dagen skulle äga: I looked fucking fabulous. Gick förbi en skitsnygg kille, ville verkligen slänga mig på honom och sno håret lix, och han inte bara spanar in mig väldigt uppenbart, han hälsar när han går förbi. Det händer inte mig ofta, så jag fick ju selfasteem boost 200 unger. Hell yeah.

På Statoil, som vi såklart måste besöka, har de den här, och jag kunde inte låta bli att fråga om jag kunde få den. Vet ni vad svaret blev? Yes. Kampanjen börjar på måndag och pågår i fyra veckor, och då åker jag och hämtar den. Den blir perfekt för min DVD-samling.

Att skoldagen var TEG-dag, då vi inte gör något vettigt, gjorde inte saken sämre. Det första (nästan) som händer är att jag och Zackrid går förbi bordet där Drakenberg sitter och kommenterar matcherna, varpå han genast bestämmer sig för att ha en intervju med Sektorn. Frågorna var typ "hur känns det att vara Sektor?", "var är Marcus?" och "när ska ni börja spela?", men det roliga är ju det faktum att vice rektorn verkligen älskar Sektorn. Vi är the shit.

Dagen spenderades, förutom en halvtimme då jag skrev prov, instängda i ett litet klassrum tillsammans med Synth-Hitler, hans brud, Snus, Mr P med unge och Hoppande Tysken. De två sista är lärare, resten är elever, för de som inte kan Sektornslang. Vad gjorde vi där? Inte pluggade vi matte i alla fall: Snus hade med sig sin Commodore 64, och Mr P och Hoppande Tysken var ju överlyckliga över att en rest från deras barndom överlevt. Vi satt där hela dagen och spelade typ Last Ninja 2, och som Hitler konstaterade i slutet, "det är roligt hur det här klassrummet sakta håller på att förvandlas till en LAN-lokal". Colaburkar, kyckligben, snus (tobak, inte personen), joysticks, och för att komplettera det hela även massor och återigen massor av kukar och sexuella övergrepp. Jag hatar mina vänner ibland.

Efter en djup dag flydde vi fältet, jag och Marcus tog på oss att städa undan maten (eller okej, Marcus gjorde, men vi gick tillsammans) och gick omvägen ut ur skolan, förbi fotbollsplanen där finalen spelades med en massa talrikar (hur fan stavas det?). Drakenberg, kommentator, påpekar då glatt att "där går Marcus, en del av Sektorn, och visar hur man ska städa undan efter sig", och sedan ropade Kockis "Kimling kök tackar dig", vilket var väldigt snällt för att vara Kockis, och Drakenberg fortsätter med "en applåd för Sektorn", och plötsligt applåderar hela skolan mig och Marcus. Så jävla absurt och så jävla bra, jag älskar verkligen oss. Så fucking awesome.

Lägg till en fantastisk jävla dag, då Allan påpekat att jag sköter mig så bra på egen hand att man kan fråga sig vad jag gör i skolan (det har jag undrat länge!), och kom sedan ihåg detta: Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull har premiär inatt. Om åtta timmar. Vem tror ni är lyckligast i världen just nu? I guess her name's Ell. Vissa MSN-konversationer när man kom hem gjorde inte dagen sämre, men de var allt för privata för den här bloggen, är allt jag säger.

Hur som helst - life's what you make it, so let's it rock. Helvete vad bra jag mår just nu

That's enough of that shit.

There's more to life than Kultursektorn, but it's a good place to start

Haha, jag har äntligen fått Zackrids Kreta-bilder! Han har tagit tokmånga, men de här är typ de jag pratade om förut:


Fullkomligt normala vid MacBoken (som skulle visa Scrubs lovade Marcus!)... tills det ska stylas hår.


Den här bildserien är bäst. Först är jag typ "jaha, hur ska det vara då?". Sen nästa bild typ "men jag tänkte sätta upp det såhär..." och sen kommer Marcus in och bara "nej, du ska ha den här 'åh, jag har varit i krig'-looken". Inte alls cp.

Det enda som faktiskt saknas (allvarligt) är den morgonen när jag som vanligt gnällde över mitt hår och Marcus dök upp och hällde i bananconditioner i det och började ha sig. Så fruktansvärt seriöst.


Sen, eh, var de snygga och seriösa på flygplatsen. Sista bilden är inte alls skabb. XP Nej, men, tänk på att jag måste stå ut med deras galna gloende typ 24/7, och lid lite med mig. Fast vi vet ju att jag tycker om dem egentligen, jävligt djupt inne.

Mer bilder kanske kommer om jag orkar. Tror jag kommer vara liiite busy med att älska Indy imorgon. Eller vad tror ni?

That's enough of that shit.

"Se arg ut och säg 'ååhh, håll käften'."

Awww, fin födelsedagspresent från Hanna och Li. Tre månader sent bara. XP Men de hade till och med valt miljövänlig frakt, det var gulligt av dem. Nu tycker de jag ska rädda planeten så att de slipper, fast jag tror inte riktigt de är ensamma om den åsikten.

Jag har bra kompisar faktiskt. Jag SMSade Zackrid när jag började jobba och sa att hans hus fanns med på kartan jag skulle gå på, och frågade om han var hemma. Han svarade med "när kommer du förbi och vill du ha kaffe?". Då känner man sig förstådd. Dessutom var det trevligt att ta en paus och snacka skit och dricka varmt kaffe när man var tvungen att vara ute i det äckliga vädret, vad är grejen med typ nollgradigt i maj? Allvarligt? Inte kul att jobba då.

Hos Zackrid var det dock bara tolvåriga lillebrorsan som ville gå med i Greenpeace, och det gick ju tyvärr inte, så jag försökte SMSa Marcus och kräva att han skulle komma och bli värvad så att jag fick gå en söndag utan att nolla, men ytterst charmig som han är svarade han att han "gärna blir värvad, om du betalar avgiften". Det har jag ju råd med. -_- Lyckligtvis fick jag en värvning precis efter det, så jag behövde inte gnälla mer, men han var dryg tyckte jag.

Z upplyste mig dessutom om hans och Ms eftermiddagsvanor. "Ja, vi såg det på Travel Channel..." sa han om Lars Vilks hus i någon nationalpark. "Va?" svarade jag. "Varför såg ni på Travel Channel?" "Vi brukar göra det efter skolan. Vi toastar, dricker kaffe, och tittar på Travel Channel på Marcus mikrovågsugnsstora köks-TV. Det är mysigt." De två är ju såna ytterst seriösa människor också.

Nu måste jag skriva om hela min Machu Picchu-tenta för den är jättedålig, och nu har jag kommit på ett mycket bättre upplägg. Förhoppningsvis kan jag få MVG på den om jag ordbajsar tillräckligt mycket om kristendomen. Gud, vad trött jag är på att ALLTID jämföra ALLTING med kristendomen. Kan Skolverket ge sig någon gång?

That's enough of that shit.

Skolan är mest ett tidsfördriv mellan tentorna

Det enda vi gör i skolan nu för tiden är att hänga vid tjugo-sofforna (som heter så fast det bara är en soffa och en fåtölj). Idag var jag inte på en enda lektion, jag hade egentligen bara tänkt fika med Z och sen åka hem, men jag gick med till skolan och hängde där ett tag i alla fall. Och Snus dyker upp där med jämna mellanrum och gnäller också - han bor typ där nu för tiden.

Well, det var inte ett dugg moget när jag och Z låg där. Det enda vi pratade om var bajs, och lite kukar, och jag börjar undra vad som är fel på mig ibland. Okej, vi var väl medvetna om att det inte var särskilt moget, men det är ändå rätt så bad.

Grejen är att de där sofforna är seriöst bekvämast i hela världen. Jag och Marcus har ju en plan på hur vi ska sno dem och komma undan med den, som lite kortfattat går ut på att sno sofforna och sedan trasha hela rummet totalt, köra in heroinsprutor i väggarna och allting, och sedan hoppas att de fokuserar mer på det och mindre på de stulna sofforna. Så jävla sköna är de att det vore värt det...

Nu är jag i alla fall klar med nästan allt skolarbete, det är ett prov, ett boksamtal, och en inlämning som är kvar, sen är det adjöss med gymnasiet. Nej, jag kan inte tro det heller, allvarligt, hur gick det till? Hur överlevde jag när jag var tvungen att umgås med alla idioter (på ett kärleksfullt sätt) som går där hela dagarna? Jag vet inte, men det var nice i alla fall.

Ikväll blir det Indiana Jones and the Last Crusade hemma hos Dreaner, och det är ju nice, speciellt som jag inte träffar Dreaner särskilt ofta. Varför gör jag inte det? Det är konstigt, jag tycker ju om honom. Iaf, nu ska jag ju det! Och han hänger med på CotCS nästa vecka också! :D

Sen ska jag tipsa om den här hemsidan, http://livshistorier.blogspot.com/ Jag har skickat in två bidrag, and you will know it's me, men det slog mig att ett av dem var kanske lite väl avslöjande. TROTS att det bara var sex ord. Jo, så det kan gå. Men, men, sånt kan man leva med.

That's enough of that shit.

Kultursektorn består av fyra personer

Min lugg vägrade ligga jämt idag, så precis innan jag gick utanför dörren slängde jag om den som snelugg - och det blev riktigt bra. Jag kom ihåg varför jag hade det så länge, fast bilden gör det inte riktigt rättvist.

Kultursektorns fjärde medlem? Tja, det skulle kunna vara Fredrik/Snus, eftersom han hänger med oss rätt mycket, men han går ju inte kultur, så det går inte. Den fjärde medlemmen är faktiskt Jesus, vilket vi konstaterat riktigt många gånger. Idag låg Marcus och sjöng om att vakna, och efter fem-sex improviserade rader om ingenting dök Kristus upp som vanligt, och när jag klagade påpekade han ju det uppenbara: Jesus är med i Kultursektorn. Hoppas han uppskattar det.

Dagens största nyhet, som berättats med fler och fler detaljer, är om hur Marcus igår närstan körde på och sedan sköt Mikael Persbrandt. De hade varit ute och kört hem från en studentskiva och plötsligt hade en skitjobbig cyklist på gul Crescent åkt framför dem, och när de äntligen kunde köra om stack någon ut en knallpulverpistol och sköt på honom - det visade sig vara Mikael Persbrandt som var ute på en nattlig cykeltur. Marcus var i exstas, "Mikael Persbrandt är ju den bästa mannen i Sverige!". Jag sa att han var god tvåa efter Peter Stormare, och fick medhåll från de flesta andra. Hah.

Annars var det kul när jag skrev prov i Staden och Framtiden och MacGyver bestämde att vi skulle tävla om vem som skrev klart provet först (bara för att ingen räknade med att sitta mer än fem minuter). Han fick sitt prov typ fem minuter innan mig och försökte avblåsa tävlingen, men jag sa att om jag vann nu skulle han vara tvungen att bjuda mig på glass. Jag vann faktiskt, så nästa gång jag ser honom ska jag dra med honom till Statoil. Haha!

Egentligen skulle jag hänga kvar i skolan tills klockan fem och plugga, för att sedan gå och hämta ut Indy-biljetterna. Pluggade jag? Nej, jag satt med Sektorn och Snus och spelade pókémon, pratade om kukar, och masserade Marcus arm (han var sjukt gnällig och höll inte käften förrän jag gjorde det, och Marcus kan vara RIKTIGT gnällig när han vill). Det var inte så moget, fast väldigt kul. Snus och jag diskuterade min gamla klass också, eftersom han fortfarande går där den stackars jäveln. Enligt egen utsago "har han inte sagt ett ord i den jävla klassen på två år", och utmanade mig att komma på en person förutom oss båda som var vettig i klassen. Jag failade faktiskt.

Zackrid har massa jättefina Kreta-bilder också, Henric dök upp och pratade om den och sa att det fanns en fett sexistisk bild på mig och Marcus. Jag förstod inte alls vad han pratade om, men, ehm, det fanns faktiskt FLERTALET bilder när Marcus försökte styla mitt hår, så jag misstänker att det var någon av dem han syftade på. Zackrid har verkligen haft kul med sin kamera. Hans video på Emil var för övrigt mycket bättre än min, man såg faktiskt tydligt hur han dregglade över hela balkongen. Om ni tycker det är bra eller inte kan man iofs diskutera, men kul är den. Riktigt kul. Några av de bilderna lär komma upp här så fort han skickar dem till mig.

That's enough of that shit.

Indiana Jones and the Kingdom of... Raflappa?

Syns vad det är, eller ska jag förklara? Dagens lyckligaste event: jag och Zackrid bokade biljetter till nattpremiären av Indy 4. HELL YEAH, vi äger.

Jag fick SMS från SF om att man kunde boka mitt under religionen, och visade det såklart direkt för Zackrid. Vi tittade på varandra och undrade lite smått "ska vi...? Nu...?" innan det självklara svaret hoppade på oss, och vi sprang ut ur klassrummet, smällde igen dörren, och lämnade en fundersam klass kvar. Innan de sansat sig hade vi redan sprungit hela vägen till en dator, akutloggat in, och beställt våra biljetter - först i hela salongen.

Var vi nöjda? Det var sjukt. Jag dansade hela vägen tillbaka till klassrummet, och Z joinade mig så smått, innan vi landade på varsin stol och satt och var allmänt giddy resten av lektionen, som snart slutade. Sedan fortsatte vi dansa, sjungandes typ "vi äger, vi äger, vi, vi, vi äger" (iaf jag). MacGyver dök upp, och jag SKUTTADE fram till honom och bara "gissa vad vi har, gissa vad vi har, gissa vad vi har?". Hans reaktion när jag berättade var "fy fan!" och han blev asavundsjuk. Same goes för de flesta kulturkillar vi berättade för (för nästan alla som sett oss springa ut ur klassrummet var tvungna att fråga varför).

In i matsalen, självklart till Indy-temat, asgarvandes, skrytandes, och sjukt höga på allt. Berätta för filmläraren, som sa att han skulle på galapremiären, whatever, dansar vidare, Aliana Jones (aka Allan) dyker upp när vi sitter och äter och berättar om att hans bank skulle bjuda honom på en visning några dagar senare. När Allan går därifrån säger han inte hejdå, han nynnar de fyra första tonerna i Raider's March - och jag och Zackrid svarar såklart med att fortsätta. Sedan spårade vi ur, kom fram till att vi skulle skaffa premiärbiljetter till japanska, ryska, och hawaiianska visningen också, för att se FYRA nattpremiärer. Då skulle vi hinna med frukost i San Fran också, och efter Hawai-visningen tänkte vi dö i ananas och kremeras till havs. Allt var möjligt och fullkomligt underbart.

Det värsta är att vi fortsatte. "Where to?" undrade Zackrid när vi kommit ut i korridoren - "wherever the wind may take us!" svarade jag, och sedan citerade vi den scenen ur Muppet Treasure Island genom en hel korridor, tills jag avslutade med "DIRTY DISHES!" precis framför en väldigt fundersam Micke som satt med sin dator i en soffa. Zackrid tittade på mig och sa "well, it could be worse", och sedan pekade han på Micke: "we could be stuck in the audience!". Jag dog av skratt. Micke blev rädd.

Vi var så höga på allt just då. Så bäst. Dreaner bokade biljett och lyckades få plats bredvid oss (längst fram på balkongen, awesome!), och sa att han anat att det var vi som bokat där. Tja, vilka annars?

När Marcus väl dök upp i skolan hade vi hunnit ha ett prov och då var vi inte lika höga, men det hindrade inte M från att börja lyssna på stolpen och hävda att man kunde "höra och känna vibrationerna från Raflappa" (vilket andra bildern illustrerar väldigt fint). Jag vet itne om jag tagit upp Raflappa här än, men enligt Marcus är det "en magisk plats" som uppenbarligen påminner lite om femte världen i Spyro 1, och ingen riktigt vet hur man kommer till. En mycket välbevarad stenkyrka i den gamla romerska staden Gortyn kan dock vara ingången, men då måste man hoppa igenom ett visst fönster där. Kultursektorn undersöker fortfarande saken.

Var det en fantastisk dag? Ja, i alla fall till en början... ^^

That's enough of that shit.

"Men sånt sysslar inte Sektorn med - ni är strictly business."

Så jävla fult fast ändå inte.

När Kockis första gången hörde "Kultursektorn" hörde han fel och fick för sig att det var "Kultursekten" - och han är faktiskt inte helt far off. Inte sedan Kreta iaf. Vi blev ju ett intressant koncept där, eftersom vi var de enda som inte går i S3a, och eftersom vi alltid varit lite... som vi är, så slutade det hela med att ALLA (och jag menar alla) tilltalade oss med "Sektorn" kort och gott. Och inte nödvändigtvis om oss gemensamt, bara man såg en av oss kunde ett "Sektorn?" med tydligt frågetecken utbristas, eftersom folk helt enkelt förutsatte att vi konstant har koll på varandra. Pfft, som om någon av oss har koll alls?

Nu blev det nästan ännu mer spännande, när jag skulle plugga till sektprovet, och insåg att, tja, vi är väl lite av en sekt i alla fall? En manipulativ sekt kännetecknas av fyra a:n - aversion (ilska och hat mot utomstående), aggression (bestraffning av oliktänkande inom gruppen), absolut sanning (lydnad och underkastelse inför ledaren), och alienation (isolering av medlemmar från omvärlden). Vi är konstant bittra och förbannade på resten av världen, jag slår Marcus och Zackrid när de inte gör som jag säger, vi har ju våra husgudar som vi fullkomligt avgudar, och behöver jag ens nämna att vi konstant drar oss undan från normala människor? Sektorn är lätt en manipulativ sekt.

Tecken på "mind-control" är också ganska intressant: personkontroll (medlemmen uppmanas byta klädstil och beteende för att passa in och lyda ledarna - ofta ändras matvanorna), informationskontroll (media ses som något ont som inte får användas, kontakt med yttre världen censureras för att förhindra kritiskt tänkande, medlemmarna får inte veta hur andra medlemmar mår, och dessutom finns en inre informationskontroll), tankekontroll (medlemmen försätts i trans eller hypnos och blir passiv och utelämnade och tar emot vad som än sägs, inom rörelse används ofta ett speciellt språk som medlemmen anammar för att inte känna sig utanför, medlemmen får ett torftigt språk med enkla begrepp för att beskriva omvärlden), och känslokontroll (man får medlemmen att känna skuld och att den aldrig duger, och för att blir fri från det dåliga förflutna man har måste man berätta allt - den informationen sparas och används mot medlemmen vid behov).

HAH! De andra två klagar konstant på hur jag klär mig eftersom det inte är praktiskt nog, och oberoende av varandra köpte de exakt likadana flipflops till Kreta (den jävla synken...), och vi uppför oss på ett ytterst speciellt sätt när det är vi tre. Sen ska jag inte ens nämna matvanorna - nachos någon? Zackrids hat mot kvällspressen gjorde ju att Marcus starkt avrådde mig från att köpa Aftonbladet när vi var på Kreta, och när jag läste en tidning som någon glömt blev jag högljutt beordrad att inte läsa något ur den högt. Vi gnäller iofs konstant om hur dåligt vi mår, fast sällan på ett konstruktivt sätt. Att vi har ett speciellt språk är väl nästan självskrivet, hur många förstår egentligen vad man menar när man säger att sängen är full av judar? Eller att Faust betyder att något är nice? Det är väl det sista vi faller på - vi är ju allmänt bäst på allt, och blir knappast mer ödmjuka av att vi hela tiden snackar till oss bra betyg. Det skulle väl vara det där med informationen som sparas och används mot en - Marcus har ju som mål att driva mig till självmord, utan uppenbar orsak.

Ja, det här kan man göra istället för att plugga på om sekter på riktigt. Kultursektorn ftw! <3

That's enough of that shit.

Sjung om studentens lyckliga dagar?

Haha, nu har jag blivit intervjuad av en lokaltidning om mitt hat mot studentmössor och allt omkring. Det ska bli spännande att se hur det blir.

Jag borde blogga lite om Kreta tror jag, men det är svårt att komma på något mer att säga än att det var helt jävla fantastiskt. Om man känner för det har jag lagt ut bilder på bilddagboken, så http://somenspegelboll.bilddagboken.se/ is the place to go.

Bilden är ju självklart därifrån. Kultursektorn plus vad som borde vara vår maskot. Fast så blev det inte.

Nu måste jag sticka till skolan och hämta papper och sen sticka hem och fixa mat innan jag ska dra och jobba. I am a very busy woman!

That's enough of that shit.

"Varför ska jag lära mig det här, jag kan ju vara naken i solen!"

Kopparna på stället där jag och Zackrid morgonfikar. Varje vecka har han tjatat om hur SNYGGA de är ihop och att han alltid har ångest för att han måste välja en och sitter och gnäller på det under nästan hela fikat. Jag har aldrig riktigt förstått vad han gnäller om, så idag kollade jag upp det - och han har ju rätt. De ÄR sjukt snygga ihop!

"Och oavsett färgen på koppen är frallan alltid god."
- Mycket djup Zackrid efter att jag babblat om hur bra allting är.

Och Mannen har klippt sig! Jag har gnällt om att han borde göra det i säkert två år nu - och nu har det skett! Jag har varit överlycklig hela dagen över det (och att jag efter typ två veckors tjat fick honom att bära mig när jag inte orkade gå - fast det blev bara några meter innan vi kraschade i ett närbeläget skåp, men jag ser det som en seger ändå!). Ser mer ut som i ettan nu, vilket konstaterats ett antal gånger under dagen.

Ja, jävlar, det går bra nu, kompis, det går bra nu.

That's enough of that shit.

"Kalla mig Väsman."

Den som kan räkna ut vad Marcus höll redovisning om av det där förtjänar Nobelpriset i alla ämnen. Underhållande var det i alla fall som de flesta gånger Marcus inte vet vad han ska säga ;P).

Idag fick vi bestämma hur vi ska sova på Kreta (som vi åker till den 3 maj :D :D :D), och självklart blev det ett sektorrum. Genast började vi spekulera hur vi bäst skulle använda det, Marcus började genast prata om hur han skulle ligga "i sin dubbelsäng" och vara naken och röka ciggarer, och ockupera duschen varje morgon i ett par timmar. Zackrid bestämde sig för att ligga och väsa, och att jag varje morgon kommer vakna med ett nytt spännande föremål i valfri kroppsöppning.

Jag börjar redan ångra att jag gick med på det där.

Annars undrar jag hur jag ska överleva utan Sektorn när gymnasiet tar slut, de utgör ju typ 90% av materialet till allt jag skriver, och utan dem har jag jättetråkigt, så hur ska det gå? Okej, jag brukar ha kul ändå, men ni förstår väl vad jag menar. Fast känner jag mig själv så kommer jag - oavsett var i världen jag hamnar - att hitta de skummaste personerna inom synhåll, föra ihop dem, och sedan skratta ihjäl mig. Det har en tendens att bli så i alla fall.

Imorgon kommer Trams. Nu ska jag göra smoothie och se Gossip Girl. Det är ju sååå bra. ;)

That's enough of that shit.