Indiana Jones and the Kingdom of... Raflappa?

Syns vad det är, eller ska jag förklara? Dagens lyckligaste event: jag och Zackrid bokade biljetter till nattpremiären av Indy 4. HELL YEAH, vi äger.

Jag fick SMS från SF om att man kunde boka mitt under religionen, och visade det såklart direkt för Zackrid. Vi tittade på varandra och undrade lite smått "ska vi...? Nu...?" innan det självklara svaret hoppade på oss, och vi sprang ut ur klassrummet, smällde igen dörren, och lämnade en fundersam klass kvar. Innan de sansat sig hade vi redan sprungit hela vägen till en dator, akutloggat in, och beställt våra biljetter - först i hela salongen.

Var vi nöjda? Det var sjukt. Jag dansade hela vägen tillbaka till klassrummet, och Z joinade mig så smått, innan vi landade på varsin stol och satt och var allmänt giddy resten av lektionen, som snart slutade. Sedan fortsatte vi dansa, sjungandes typ "vi äger, vi äger, vi, vi, vi äger" (iaf jag). MacGyver dök upp, och jag SKUTTADE fram till honom och bara "gissa vad vi har, gissa vad vi har, gissa vad vi har?". Hans reaktion när jag berättade var "fy fan!" och han blev asavundsjuk. Same goes för de flesta kulturkillar vi berättade för (för nästan alla som sett oss springa ut ur klassrummet var tvungna att fråga varför).

In i matsalen, självklart till Indy-temat, asgarvandes, skrytandes, och sjukt höga på allt. Berätta för filmläraren, som sa att han skulle på galapremiären, whatever, dansar vidare, Aliana Jones (aka Allan) dyker upp när vi sitter och äter och berättar om att hans bank skulle bjuda honom på en visning några dagar senare. När Allan går därifrån säger han inte hejdå, han nynnar de fyra första tonerna i Raider's March - och jag och Zackrid svarar såklart med att fortsätta. Sedan spårade vi ur, kom fram till att vi skulle skaffa premiärbiljetter till japanska, ryska, och hawaiianska visningen också, för att se FYRA nattpremiärer. Då skulle vi hinna med frukost i San Fran också, och efter Hawai-visningen tänkte vi dö i ananas och kremeras till havs. Allt var möjligt och fullkomligt underbart.

Det värsta är att vi fortsatte. "Where to?" undrade Zackrid när vi kommit ut i korridoren - "wherever the wind may take us!" svarade jag, och sedan citerade vi den scenen ur Muppet Treasure Island genom en hel korridor, tills jag avslutade med "DIRTY DISHES!" precis framför en väldigt fundersam Micke som satt med sin dator i en soffa. Zackrid tittade på mig och sa "well, it could be worse", och sedan pekade han på Micke: "we could be stuck in the audience!". Jag dog av skratt. Micke blev rädd.

Vi var så höga på allt just då. Så bäst. Dreaner bokade biljett och lyckades få plats bredvid oss (längst fram på balkongen, awesome!), och sa att han anat att det var vi som bokat där. Tja, vilka annars?

När Marcus väl dök upp i skolan hade vi hunnit ha ett prov och då var vi inte lika höga, men det hindrade inte M från att börja lyssna på stolpen och hävda att man kunde "höra och känna vibrationerna från Raflappa" (vilket andra bildern illustrerar väldigt fint). Jag vet itne om jag tagit upp Raflappa här än, men enligt Marcus är det "en magisk plats" som uppenbarligen påminner lite om femte världen i Spyro 1, och ingen riktigt vet hur man kommer till. En mycket välbevarad stenkyrka i den gamla romerska staden Gortyn kan dock vara ingången, men då måste man hoppa igenom ett visst fönster där. Kultursektorn undersöker fortfarande saken.

Var det en fantastisk dag? Ja, i alla fall till en början... ^^

That's enough of that shit.

"Men sånt sysslar inte Sektorn med - ni är strictly business."

Så jävla fult fast ändå inte.

När Kockis första gången hörde "Kultursektorn" hörde han fel och fick för sig att det var "Kultursekten" - och han är faktiskt inte helt far off. Inte sedan Kreta iaf. Vi blev ju ett intressant koncept där, eftersom vi var de enda som inte går i S3a, och eftersom vi alltid varit lite... som vi är, så slutade det hela med att ALLA (och jag menar alla) tilltalade oss med "Sektorn" kort och gott. Och inte nödvändigtvis om oss gemensamt, bara man såg en av oss kunde ett "Sektorn?" med tydligt frågetecken utbristas, eftersom folk helt enkelt förutsatte att vi konstant har koll på varandra. Pfft, som om någon av oss har koll alls?

Nu blev det nästan ännu mer spännande, när jag skulle plugga till sektprovet, och insåg att, tja, vi är väl lite av en sekt i alla fall? En manipulativ sekt kännetecknas av fyra a:n - aversion (ilska och hat mot utomstående), aggression (bestraffning av oliktänkande inom gruppen), absolut sanning (lydnad och underkastelse inför ledaren), och alienation (isolering av medlemmar från omvärlden). Vi är konstant bittra och förbannade på resten av världen, jag slår Marcus och Zackrid när de inte gör som jag säger, vi har ju våra husgudar som vi fullkomligt avgudar, och behöver jag ens nämna att vi konstant drar oss undan från normala människor? Sektorn är lätt en manipulativ sekt.

Tecken på "mind-control" är också ganska intressant: personkontroll (medlemmen uppmanas byta klädstil och beteende för att passa in och lyda ledarna - ofta ändras matvanorna), informationskontroll (media ses som något ont som inte får användas, kontakt med yttre världen censureras för att förhindra kritiskt tänkande, medlemmarna får inte veta hur andra medlemmar mår, och dessutom finns en inre informationskontroll), tankekontroll (medlemmen försätts i trans eller hypnos och blir passiv och utelämnade och tar emot vad som än sägs, inom rörelse används ofta ett speciellt språk som medlemmen anammar för att inte känna sig utanför, medlemmen får ett torftigt språk med enkla begrepp för att beskriva omvärlden), och känslokontroll (man får medlemmen att känna skuld och att den aldrig duger, och för att blir fri från det dåliga förflutna man har måste man berätta allt - den informationen sparas och används mot medlemmen vid behov).

HAH! De andra två klagar konstant på hur jag klär mig eftersom det inte är praktiskt nog, och oberoende av varandra köpte de exakt likadana flipflops till Kreta (den jävla synken...), och vi uppför oss på ett ytterst speciellt sätt när det är vi tre. Sen ska jag inte ens nämna matvanorna - nachos någon? Zackrids hat mot kvällspressen gjorde ju att Marcus starkt avrådde mig från att köpa Aftonbladet när vi var på Kreta, och när jag läste en tidning som någon glömt blev jag högljutt beordrad att inte läsa något ur den högt. Vi gnäller iofs konstant om hur dåligt vi mår, fast sällan på ett konstruktivt sätt. Att vi har ett speciellt språk är väl nästan självskrivet, hur många förstår egentligen vad man menar när man säger att sängen är full av judar? Eller att Faust betyder att något är nice? Det är väl det sista vi faller på - vi är ju allmänt bäst på allt, och blir knappast mer ödmjuka av att vi hela tiden snackar till oss bra betyg. Det skulle väl vara det där med informationen som sparas och används mot en - Marcus har ju som mål att driva mig till självmord, utan uppenbar orsak.

Ja, det här kan man göra istället för att plugga på om sekter på riktigt. Kultursektorn ftw! <3

That's enough of that shit.

Ready, Set, Don't go

Oh, precis såhär känner jag ju just nu. I'm at the starting point of the rest of my life, as ready as I've ever been. Den är bra. <3

That's enough of that shit.

Well, you can't go back, it's all in the past

Varför den bilden? Jag vet inte, för att den är rolig antar jag. Det kommer bli en del Kreta-bilder närmsta tiden.

Snodde den här från Hanna:

För fem år sedan...
... var jag fjorton. Det var drygt att vara fjorton, med kompisar som utan att mena det försökte dra ner en i sin egen skit, löjliga intriger, och killar som dumpade en på sämre och sämre sätt. Det var en lärorik period, men vem längtar tillbaka dit ärligt?

För tre år sedan...
... gick jag i nian. Det var då jag började blogga, och hell yeah, var livet bra då, eller? Det tog slut mellan mig och Orchen och jag lyckades bli ihop med killen jag varit kär i i två år, och man skulle gå ut Skolhagen och var allmänt on top of the world. Det var riktigt jävla bra faktiskt. Jag älskar slutet på nian.

För ett år sedan...
... mådde jag verkligen inte bra. Jag var fortfarade skitdeppig över att Martin dumpat mig, och hela grejen med historia b och att gå ut tvåan var verkligen FÖR JÄVLIG. Tvåan sög. Det fanns ju ljuspunkter förstås, men på det stora hela var det inte bra.

För tre månader sedan...
... gick jag i skolan. Min kalender och min blogg upplyser mig om att jag skrev Kulturbladet och drömde om att regissera, men lite mer allmänt så försökte jag väl mest överleva början av året tills det blev lite bättre.

Igår...
... hoppade jag runt och hade ingen koll på någonting innan jag stack och jobbade. På kvällen träffade jag Hanna och pratade om kukar i tre timmar och det var väldigt trevligt. Jag drack kafé-kaffe för första gången på jättelänge, det var nice efter allt snabbkaffe på Kreta.

Imorgon...
... ska jag ha Staden och tramstiden i skolan, och sen ska jag jobba. På kvällen ska jag hem till Marcus och plugga religon med Kultursektorn. Marcus har på egen hand beslutat att vi ska ha munta på provet på onsdag och fixat tid och allting, så det är ju bra om vi förbereder oss lite. Och det är alltid kul att träffa Sektorn.

Om ett år...
... kanske jag är kvar i London, kanske jag har flyttat till en egen lägenhet i Stockholm. Jag vet inte, det beror ju på om Trams har kommit på vad hon ska göra med resten av sitt liv eller inte. Vad jag än gör så kommer det i alla fall involvera att bo hemifrån och att ha ett jobb, det är jag säker på, och gärna på något coolt ställe.

That's enough of that shit.

När allt egentligen borde vara bra

Det är vår ute och jag sitter inne med huvudvärk. Det låter ju som jag måste jag säga. Idag är jag inte alls på bra humör, typ för att jag har asmycket att göra i skolan den här veckan, och för att huvudvärk har en tendens att få mig på dåligt humör. Att jag inte orkar gå till jobbet på grund av skiten gör inte direkt att jag tycker bättre om den här dagen.

ARGH.

Så nu ska jag försöka vara lite effektiv och plugga i alla fall och hoppas att jag mår jävligt mycket bättre imorgon, annars åker någon på spö. Och det vore jobbigt, för jag har inte tränat på ett par veckor, så om personen i fråga är mer vältränad än jag kanske det blir jag som får spö och det vore båda pinsamt och jobbigt, så därför msåte imorgon vara bättre helt enkelt.

Dessutom måste jag städa mitt rum, vilket inte är det minsta inspirerande. Det är seriöst skräp överallt, och kladdkaka och pennvässarbajs över hela golvet. Sen måste jag packa upp det sista efter Kreta, och packa upp är det tråkigaste som finns. Jag får nästan lust att gömma mg i resväskan igen, men det är uppenbarligen inget moget beteende, så det får jag inte göra.

Det är för jävligt alltså.

That's enough of that shit.

Sjung om studentens lyckliga dagar?

Haha, nu har jag blivit intervjuad av en lokaltidning om mitt hat mot studentmössor och allt omkring. Det ska bli spännande att se hur det blir.

Jag borde blogga lite om Kreta tror jag, men det är svårt att komma på något mer att säga än att det var helt jävla fantastiskt. Om man känner för det har jag lagt ut bilder på bilddagboken, så http://somenspegelboll.bilddagboken.se/ is the place to go.

Bilden är ju självklart därifrån. Kultursektorn plus vad som borde vara vår maskot. Fast så blev det inte.

Nu måste jag sticka till skolan och hämta papper och sen sticka hem och fixa mat innan jag ska dra och jobba. I am a very busy woman!

That's enough of that shit.

Men rummet ekar inte tomt

När lillasyster insåg att jag skulle åka bort en vecka blev hon överlycklig. "Då kan jag sova i ditt rum nästa vecka!"

Alltså unge! Känns ju bra att man kommer ha en ordentligt insoven säng när man kommer hem i alla fall. Eller nåt...

Nu ska jag lägga mig så får jag några mysiga timmars sömn innan det bär av. Yeah yeah.

That's enough of that shit.

Life's what you make it, so let's make it rock

Nya skor! Otroligt skitsnygga och bekväma, så IN YOUR FACE EVERYONE, jag behöver inte mina äckliga gympaskor mer när jag jobbar.

De är lite för Kreta också, jag misstänker att det ska gås en del där, och jag har inte direkt planerat att ha med mig några gåvänliga skor dit heller. Orka! Jag vill vara snygg.

Nu känner jag att jag är mogen att berätta om veckans sjukaste händelse: jag har nytt jobb. Yes. I måndags när jag jobbade kom en bil The Phone House körandes, och en kille hoppade ur bad om numret till kontoret så han kunde sänka sitt bidrag eftersom han inte hade råd att vara Action Supporter längre (dvs 250 spänn i månaden). Jag gav det till honom, och medan han sprang in till sig för att hämta något kom hans kompis fram till mig och började fråga ut mig om vad jag tyckte mitt jobb och om jag var bra på det eller inte. Sen tog han mitt telefonnummer och sa att hans teamleader skulle ringa om en jobbintervju, "för du har ju ingenting att förlora på det om du vill vara kvar här". Självklart är det bättre betalt på The Phone House, behöver jag ens säga det?

Så tio minuter senare blev jag uppringd av nämnda teamleader, och vi bokade in intervju dagen därpå. Helt sjukt, bara. Intervjun gick dessutom hur bra som helst, killen som intervjuade mig gick i trean på TEG när jag började där, och Åse-Påse var hans favoritlärare. Det är löjligt många slumpar inblandade här. Sen fick jag skjuts till Greenpeace och allt var bara allmänt bra. Idag under frukosten med Zackrid ringde han mig och sa att de ville ha mig, och jag känner mig bara allmänt bäst i hela världen just nu! YES.

Jag blir kvar en månad till på Greenpeace iaf, för i tisdags fick jag ju såklart skriva på fortsättningskontrakt för dem (det kanske jag sa?), men det gör inget, det känns nästan bäst så. Man kanske kan tycka att jag överger mina principer lite, men det här är ett för bra tillfälle till pengar + erfarenhet att jag vore dumma i huvudet om jag tackade nej - jag ska ändå ägna resten av livet åt miljöfrågor så en sommar på annat håll skadar knappast. Ändamålen helgar medlen.

Det enda dåliga är att mina gamla hörlurar gick sönder i måndags också. ARG blev jag för de var sjukt bra. Nu har jag köpt nya (se bilden alltså :P), och även om de inte är riktigt lika bra som de gamla har de fördelar som väger upp så jag tror det var ett bra köp. De kostade bara 150 spänn också, vilket var ungefär hälften av vad jag räknade med att lägga ut. ;P

Det SJUKASTE är dock vad mamma påstår att pappa sa när hon sa att jag hade haft tur som fått jobbet på The Phone House. Kom nu ihåg att min pappa är den mest kritiska personen i hela världen och ALDRIG ger komplimanger till folk. Tror ni då att jag ska tro på att han sa "det är inte tur, hon är ju jätteduktig och har bra betyg i skolan och allting, klart hon får jobb". Haha, sorry, men jag tror hon hörde fel.

That's enough of that shit.

How to save a life

Idag var jag duktig och gick ner till majbrasan och letade efter igelkottar. Jag hittade inga, och de som var där och hade sig sa att de nog inte hunnit flytta in eftersom brasan bara varit där ett par dagar. Jag hoppas de har rätt iaf.

Sen ringde en mamma om Erised och frågade om det fanns platser kvar, för hon hade hittat det och ville tipsa sin dotter om det, eftersom dottern var ett stort Harry Potter-fan men inte hemma just då. Helt underbar mamma ju!

Annars borde jag plugga massor men jag är för lat så jag skjuter upp det genom att rädda igelkottar och titta på Dirty Sexy Money. Jag älskar den serien, jag har sett tre avsnitt och den har redan lätt klassificierat sig som en av de bästa serierna någonsin. Men nu borde jag faktiskt plugga...

That's enough of that shit.

"And I'm claiming it BACK!"

Imorse tyckte jag att nu fick det fanimig vara nog, och sen skrev jag ut min lapp och satte upp vid busshållplatsen. Det kändes bra, även om lappen inte satt kvar när jag kollade senare på kvällen.

Skit samma. Jag kan skriva ut en lappjävel om dagen om det så ska behövas: fjortisarna ska bort! I've had it, och nu reclaimar jag min busshållplats. Sådetså!

Annars är allt nice. Jag fick skriva på fortsättningskontraktet idag, så nu är jag åtminstone anställd en månad till. NICE. Sen var vi på ett fittigt ställe och värvade, men det var okej, för jag fick en fin t-shirt.

Nu ska jag gnälla lite på Fefo tror jag, sen ska jag kanske sova. Imorgon blir det sova uut som gäller. Yes. Det är nice, annars går jag upp typ två timmar innan jag ska gå för jag har skaffat ohälsosamma morgonvanor - alla tycker att jag är galen, men det är sjukt nice att ha tid på sig. Även om man måste gå upp sex vissa morgnar...

That's enough of that shit.

"Varför ska jag lära mig det här, jag kan ju vara naken i solen!"

Kopparna på stället där jag och Zackrid morgonfikar. Varje vecka har han tjatat om hur SNYGGA de är ihop och att han alltid har ångest för att han måste välja en och sitter och gnäller på det under nästan hela fikat. Jag har aldrig riktigt förstått vad han gnäller om, så idag kollade jag upp det - och han har ju rätt. De ÄR sjukt snygga ihop!

"Och oavsett färgen på koppen är frallan alltid god."
- Mycket djup Zackrid efter att jag babblat om hur bra allting är.

Och Mannen har klippt sig! Jag har gnällt om att han borde göra det i säkert två år nu - och nu har det skett! Jag har varit överlycklig hela dagen över det (och att jag efter typ två veckors tjat fick honom att bära mig när jag inte orkade gå - fast det blev bara några meter innan vi kraschade i ett närbeläget skåp, men jag ser det som en seger ändå!). Ser mer ut som i ettan nu, vilket konstaterats ett antal gånger under dagen.

Ja, jävlar, det går bra nu, kompis, det går bra nu.

That's enough of that shit.

Be in love with your life

Ibland
Går allt precis som man vill
Bussen kommer just när man ställt sig
Vid stationen
Någon tycker att man har snyggt hår
Fast man inte väntade sig det
Och teodicéproblemet får en ny
Innebörd nu igen.
Solen skiner
När man vaknar och är pigg för första gången i år
För att man kan somna
Utan att vrida sig i två timmar

Nej, det enda som vrider sig
Är några enkla tankar
Om fint hår
Och lusten att hångla
Samtidigt som man räddar världen
Varenda kväll
En liten bit i taget
Fast det inte verkar
Som att något behöver räddas
Underbara dagar som de här

I december skrev man uppsatser
Som räddar en i april
När jobbet också går bra
Och man lätt kan överleva ett IG
Som man ändå ska rätta till i helgen
Innan en vecka
Av ständigt solsken tar sin början
Igen
(Nu är det solsken överallt)

Det går bara så jävla bra
Just nu
För snart är det över
Och man kanske saknar sig ibland
När det vore skönt att kunna skolka
Och ta en fika extra länge på morgonen
Utan att läraren bryr sig
Bara för att allt
Är så jävla bra
Just nu
Men det är okej
För allt äger
Och man kommer faktiskt ihåg
Att vara kär i sitt liv

That's enough of that shit.

Så borde hela livet va

Dagens outfit - inspirerad av TARDIS crew-kläderna från någon väldigt tidig säsong.

Mår fortfarande underbart bra - så bra att jag inte ens orkar bli deppig för att jag fick IG på första utkastet till projektrapporten eller att jag numera inte kan äta GB-glass (för de ägs av Unilever, och resten läser ni om här). Jag kan alltid göra om rapportjäveln, och jag är säker på att Unilever slutar använda palmolja någon gång i alla fall. Det löser sig.

Sen har jag fått massa prognosbetyg idag, och ser det bra ut eller vad? Tre MVG - varav två rätt uppenbara i svenska och littvet, men också i Kultur och idéhistoria! Vilket är helt otroligt awesome för det trodde jag inte. Att jag dessutom av misstag höjde mig i Nutida Konst gör inte saken bättre (jag fick en extrauppgift att skriva om jag ville ha högre betyg och upptäckte att jag skrivit den redan i december utan att lämna in, och när jag skickade in den förra veckan visade det sig att den var så bra att jag höjde mig till VG! ÄG!).

Nu upptäckte jag att Kultur och idéhistoria-grejen var från en gammal checkpoint, men det är nice ändå. Jag har en uppgift kvar så jag kan ju göra den gudomligt bra så borde det vara chill. Det går så jävla bra, bara.

Jag pratade lite med en tjej på jobbet om mina bojkotter av typ allt jag tycker är dåligt, och hennes kommentar var nog en av de finaste komplimanger jag fått hittills: "om alla var så skulle världen förändras jävligt fort". Heja mig, liksom. Jag vet att det det kanske är uppenbart att det är så, men det är inte ofta det sägs, så jag blev glad.

Jag blir iofs glad för allt just nu, men det hör inte hit. Nu ska jag nog göra en post-it-kalender som Trams innan jag sätter igång med att göra om projektrapporten till det bättre. Det blir organiserat och bra!

That's enough of that shit.

Ingen mår så bra som jag

Det syns inte på bilden, men i verkligheten såg det typ ut exakt som i början på Zelda: Ocarina of Time. Och min bror ska för övrigt låna Twilight Princess av en kompis - jag är glad!

Jag hinner typ inte blogga alls nu för när jag kommer hem efter skolan eller vad jag nu gör, då kommer jag inte hem, jag åker och jobbar och sen landar jag hemma igen när det är sent och jag är astrött, så jag tittar typ på Doctor Who och går och lägger mig. Men jag älskar det, så det är okej. ;P

Jag är bara allmänt NÖJD med tillvaron just nu. Vilket inte är särskilt mig, men av någon anledning går det bara bra. Kanske inte 100% underbart hela tiden, men för det mesta inser jag att jag har inte mycket att klaga på, förutom de gamla vanliga, långsiktiga klagomålen (jagharingenframtidingenstansattboochingenkoll), men vem bryr sig egentligen? Ingen mår så bra som jag, nynnar jag.

Nu måste jag snart sticka till tåget, så det blir nog inget mer från mig förrän imorgon. Inte för att någon direkt bryr sig, men jaja.

That's enough of that wonderful shit.

...and I'm feeling good

What a busy week! Eller något åt det hållet, jag var iofs sjuk i början, men sen!

Jag jobbade för första gången i onsdag, och ärligt talat tyckte jag det var asnice. Hur mycket man än vill göra som Marcus planerar och inte jobba en dag i sitt liv så går ju inte det alltid - och jag tycker inte mitt jobb är så dåligt i så fall. Dessutom gillar jag verkligen tanken på att tjäna egna pengar för en gångs skull.

Fast Maccas kommentar om mitt tvivelaktiga val av skor var lite kul: "jag tycker också det är roligt att du alltid gör samma sak XD du springer alltid runt i dina älskade klackskor. sen klagar du. så gulligt!". Så är det ju inte alls det!

Så hade vi arrmöte igår, fast det spårade ur lite när vi drog dit Drean, Trams och Fjanto också, men vi hann faktiskt ta upp några av de viktigaste sakerna. Och äta god morotskaka på Sandy's (killen som jobbade där stod och prisade den i typ fem minuter medan jag betalade, och sa att "det finns ingenting jag säger som kan få dig att ha för höga förväntningar på den!", och när jag kom in lite senare och sa att den varit god tittade han på mig och upprepade, som om han blivit JÄTTEFÖROLÄMPAD, "god?" så jag fick skynda mig att tillägga att jag inte var ett fan av morotskaka egentligen och att Hanna gillade den, men han såg änädå väldigt surt på mig).

Jag vet inte, jag tycker mitt liv går väldigt bra just nu. Skolan är lagom mycket (okej, igår kväll var det lite väl kanske!), Trams är här, vädret är fint, "och på jobbet går det också bra"... tror jag iaf. Jag är glad i alla fall!

Att det bara är 15 dagar kvar tills vi åker till Kreta, och sen bara en vecka till Stora Deadline-Dagen, gör inte direkt världen till en sämre plats.

That's enough of that shit.