No more pencils, no more books, no more teacher's dirty looks

Nu har jag mailat in mitt sista skolarbete, och allt som återstår av hela gymnasiet är ett prov imorgon och ett boksamtal på torsdag (när vi gått hela natten och sovit tre timmar, jag kommer antagligen sitta och säga "you're a teacher?" minst en gång varje minut då). Sista tentan typ ever.

Det är något av en religiös upplevelse, faktiskt. Jag förstår varför Zackrid började babbla om att spontant åka till Örebro och köpa en synth, för någonting måste man ju göra för att fira det här. Det är ju absurt! Det är tre år av mitt liv, som äntligen är över. Inte konstigt att man blir helt väck.

Självklart har jag vettigare skäl än att maila in tentor till att vara vaken vid den här tiden, men eftersom Åse-Påse sagt att jag måste börja läsa igenom allt jag skriver åtminstone en dag efter att det är klart var jag tvungen att gå upp lite extra tidigt för att hinna göra just det. Så går det när man skjuter upp allt till sista minuten, men det är väl så det ska vara. Skulle Sektorn göra någonting i tid? Nee, skulle inte tro det.

That's enough of that shit.

"Se arg ut och säg 'ååhh, håll käften'."

Awww, fin födelsedagspresent från Hanna och Li. Tre månader sent bara. XP Men de hade till och med valt miljövänlig frakt, det var gulligt av dem. Nu tycker de jag ska rädda planeten så att de slipper, fast jag tror inte riktigt de är ensamma om den åsikten.

Jag har bra kompisar faktiskt. Jag SMSade Zackrid när jag började jobba och sa att hans hus fanns med på kartan jag skulle gå på, och frågade om han var hemma. Han svarade med "när kommer du förbi och vill du ha kaffe?". Då känner man sig förstådd. Dessutom var det trevligt att ta en paus och snacka skit och dricka varmt kaffe när man var tvungen att vara ute i det äckliga vädret, vad är grejen med typ nollgradigt i maj? Allvarligt? Inte kul att jobba då.

Hos Zackrid var det dock bara tolvåriga lillebrorsan som ville gå med i Greenpeace, och det gick ju tyvärr inte, så jag försökte SMSa Marcus och kräva att han skulle komma och bli värvad så att jag fick gå en söndag utan att nolla, men ytterst charmig som han är svarade han att han "gärna blir värvad, om du betalar avgiften". Det har jag ju råd med. -_- Lyckligtvis fick jag en värvning precis efter det, så jag behövde inte gnälla mer, men han var dryg tyckte jag.

Z upplyste mig dessutom om hans och Ms eftermiddagsvanor. "Ja, vi såg det på Travel Channel..." sa han om Lars Vilks hus i någon nationalpark. "Va?" svarade jag. "Varför såg ni på Travel Channel?" "Vi brukar göra det efter skolan. Vi toastar, dricker kaffe, och tittar på Travel Channel på Marcus mikrovågsugnsstora köks-TV. Det är mysigt." De två är ju såna ytterst seriösa människor också.

Nu måste jag skriva om hela min Machu Picchu-tenta för den är jättedålig, och nu har jag kommit på ett mycket bättre upplägg. Förhoppningsvis kan jag få MVG på den om jag ordbajsar tillräckligt mycket om kristendomen. Gud, vad trött jag är på att ALLTID jämföra ALLTING med kristendomen. Kan Skolverket ge sig någon gång?

That's enough of that shit.

Moget, Mr P!

Igår var inte en bra dag. Den började med typ... mindre misär eftersom jag är KVINNA och bara måste ha mens och dessutom ibland får såna där superöverdrivna attacker som får en att undra vad fan det kvinnliga könet gjort för att förtjäna det här? Är inte det typ Guds straff för det där med äpplet? Tja, de kristna got that right - det är helt klart ett straff!

När jag kom hem efter en rätt trevlig dag med Vandas teateruppspel (Animal Farm - fett bra) och nörderier på Subway så var jag tvungen att sätta mig i TRE TIMMAR och skriva ut Erised-anmälningarna. Det gjorde att jag missade hela CSI/Brottskod Försvunnen-crossovern som jag sett fram emot att se enda sen jag hörde talas om den (typ sen i torsdag, MEN ÄNDÅ). Då var jag inte på bra humör.

Fast sen, trots att klockan var typ tolv och jag skulle upp idag för frukostarrmöte i stan, så tog jag mig tid till att läsa igenom några geografitentor och maila in dem, och när jag öppnade skolmailen hittade jag det där väldigt mogna svaret från Mr P. Oerhört kul, eller något.

I alla fall, idag blir det alltså en full dag: först arrmöte, sen jobb (i Täby Kyrkby!), och sen måste jag skriva om min religionstenta så att det blir MVG-kvalité på den så att jag kan få det i slutbetyg. Det kommer bli en rätt jobbig dag, känner jag.

That's enough of that shit.

Skolan är mest ett tidsfördriv mellan tentorna

Det enda vi gör i skolan nu för tiden är att hänga vid tjugo-sofforna (som heter så fast det bara är en soffa och en fåtölj). Idag var jag inte på en enda lektion, jag hade egentligen bara tänkt fika med Z och sen åka hem, men jag gick med till skolan och hängde där ett tag i alla fall. Och Snus dyker upp där med jämna mellanrum och gnäller också - han bor typ där nu för tiden.

Well, det var inte ett dugg moget när jag och Z låg där. Det enda vi pratade om var bajs, och lite kukar, och jag börjar undra vad som är fel på mig ibland. Okej, vi var väl medvetna om att det inte var särskilt moget, men det är ändå rätt så bad.

Grejen är att de där sofforna är seriöst bekvämast i hela världen. Jag och Marcus har ju en plan på hur vi ska sno dem och komma undan med den, som lite kortfattat går ut på att sno sofforna och sedan trasha hela rummet totalt, köra in heroinsprutor i väggarna och allting, och sedan hoppas att de fokuserar mer på det och mindre på de stulna sofforna. Så jävla sköna är de att det vore värt det...

Nu är jag i alla fall klar med nästan allt skolarbete, det är ett prov, ett boksamtal, och en inlämning som är kvar, sen är det adjöss med gymnasiet. Nej, jag kan inte tro det heller, allvarligt, hur gick det till? Hur överlevde jag när jag var tvungen att umgås med alla idioter (på ett kärleksfullt sätt) som går där hela dagarna? Jag vet inte, men det var nice i alla fall.

Ikväll blir det Indiana Jones and the Last Crusade hemma hos Dreaner, och det är ju nice, speciellt som jag inte träffar Dreaner särskilt ofta. Varför gör jag inte det? Det är konstigt, jag tycker ju om honom. Iaf, nu ska jag ju det! Och han hänger med på CotCS nästa vecka också! :D

Sen ska jag tipsa om den här hemsidan, http://livshistorier.blogspot.com/ Jag har skickat in två bidrag, and you will know it's me, men det slog mig att ett av dem var kanske lite väl avslöjande. TROTS att det bara var sex ord. Jo, så det kan gå. Men, men, sånt kan man leva med.

That's enough of that shit.

Six reasons for why Ell is awesome

Trams skrev en så fin lista om mig att jag måste dela med mig av den:

1. She stands up for her opinions and her believes
2. She has a great sense of humor
3. She understands me
4. She has an amazing taste in clothes and always have cool outifts
5. She is pretty much the best friend a person can have
6. She writes wonderful stories.

That's enough of that shit.

Kultursektorn består av fyra personer

Min lugg vägrade ligga jämt idag, så precis innan jag gick utanför dörren slängde jag om den som snelugg - och det blev riktigt bra. Jag kom ihåg varför jag hade det så länge, fast bilden gör det inte riktigt rättvist.

Kultursektorns fjärde medlem? Tja, det skulle kunna vara Fredrik/Snus, eftersom han hänger med oss rätt mycket, men han går ju inte kultur, så det går inte. Den fjärde medlemmen är faktiskt Jesus, vilket vi konstaterat riktigt många gånger. Idag låg Marcus och sjöng om att vakna, och efter fem-sex improviserade rader om ingenting dök Kristus upp som vanligt, och när jag klagade påpekade han ju det uppenbara: Jesus är med i Kultursektorn. Hoppas han uppskattar det.

Dagens största nyhet, som berättats med fler och fler detaljer, är om hur Marcus igår närstan körde på och sedan sköt Mikael Persbrandt. De hade varit ute och kört hem från en studentskiva och plötsligt hade en skitjobbig cyklist på gul Crescent åkt framför dem, och när de äntligen kunde köra om stack någon ut en knallpulverpistol och sköt på honom - det visade sig vara Mikael Persbrandt som var ute på en nattlig cykeltur. Marcus var i exstas, "Mikael Persbrandt är ju den bästa mannen i Sverige!". Jag sa att han var god tvåa efter Peter Stormare, och fick medhåll från de flesta andra. Hah.

Annars var det kul när jag skrev prov i Staden och Framtiden och MacGyver bestämde att vi skulle tävla om vem som skrev klart provet först (bara för att ingen räknade med att sitta mer än fem minuter). Han fick sitt prov typ fem minuter innan mig och försökte avblåsa tävlingen, men jag sa att om jag vann nu skulle han vara tvungen att bjuda mig på glass. Jag vann faktiskt, så nästa gång jag ser honom ska jag dra med honom till Statoil. Haha!

Egentligen skulle jag hänga kvar i skolan tills klockan fem och plugga, för att sedan gå och hämta ut Indy-biljetterna. Pluggade jag? Nej, jag satt med Sektorn och Snus och spelade pókémon, pratade om kukar, och masserade Marcus arm (han var sjukt gnällig och höll inte käften förrän jag gjorde det, och Marcus kan vara RIKTIGT gnällig när han vill). Det var inte så moget, fast väldigt kul. Snus och jag diskuterade min gamla klass också, eftersom han fortfarande går där den stackars jäveln. Enligt egen utsago "har han inte sagt ett ord i den jävla klassen på två år", och utmanade mig att komma på en person förutom oss båda som var vettig i klassen. Jag failade faktiskt.

Zackrid har massa jättefina Kreta-bilder också, Henric dök upp och pratade om den och sa att det fanns en fett sexistisk bild på mig och Marcus. Jag förstod inte alls vad han pratade om, men, ehm, det fanns faktiskt FLERTALET bilder när Marcus försökte styla mitt hår, så jag misstänker att det var någon av dem han syftade på. Zackrid har verkligen haft kul med sin kamera. Hans video på Emil var för övrigt mycket bättre än min, man såg faktiskt tydligt hur han dregglade över hela balkongen. Om ni tycker det är bra eller inte kan man iofs diskutera, men kul är den. Riktigt kul. Några av de bilderna lär komma upp här så fort han skickar dem till mig.

That's enough of that shit.

...men här är en som säger nej :D

Haha, artikeln som jag blev intervjuad för! Eftersom jag är lat orkar jag inte skriva vad de första typerna sa, lite sammanfattat tyckte de typ att studentmössan är skitviktig osv. Typ som de allra flesta verkar tycka. Och de hade lagt ut massa pengar på diamantversionen...

"...men här är en som säger nej
Studentfirandet pågår för fullt under gymnasiets sista månad. Studentskivor, skärmössor, och kläder kostar. Ell Forselius på Täby Enskilda Gymnasium har valt att inte lägga sin slantar på det studentikosa.

- Det är onödigt att lägga 700 kronor på en mössa som man använder en gång och som dessutom är ful, säger Ell Forselius som går sista året på Täby Enskilda Gymnasium.
Vid sidan av skolan har hon en blogg som heter "Som en spegelboll". Förra hösten skrev hon ett satiriskt inlägg där hon kritiserar sättet som företagen säljer studentprylar på. Vissa i skolan har köpt alla tillbehör, broderier på mössan, nyckelringar och byxor.
- När man beställer står de bredvid och stressar, säger hon. De säger "klicka här", "det här väljer alla" och "det måste ju stå vilken klass du tillhör på mössan". Jag tror att man kommer att minnas vilken klass man gick i utan att det är broderat på mössan.

Ell använder ingen studentmössa. Hon har tagit avstånd från hela studentgrejen, men erkänner att det har lite med hennes envishet att göra.
- I ettan trivdes jag inte i min klass och råkade säga att jag inte ville vara med på studentgrejer. Jag är så envis så jag har hållit fasvid det.
- För de flesta går den sista månaden ut på att supa, fortsätter hon, och jag dricker inte. Man får göra som man vill. Om man vill lägga pengarna på att supa och köpa mössa får man göra det, men jag tycker det är onödigt."

Hahaha, jag framstår inte alls som en superbitter mösshatare. XP Jag gillar speciellt biten med "vid sidan av skolan har hon en blogg" - ja, för bloggen är ju verkligen det jag lägger ner MEST tid på efter skolan. XD Mamma tror att jag kommer få massvis med läsare nu, men jag är lite skeptisk. Kul är det i alla fall, kanske kan man inspirera NÅGON till att inte köpa mössa om de inte vill det?

Mamma är skitstolt i alla fall, det märks. Hon hatar också de där mössorna, så hon tycker ju det är jättekul att jag också gör det. "Mössan är en symbol för att man klarat av skolan? Ja, det är ju det enda som bevisar det...". Hoho.

That's enough of that shit.

Indiana Jones and the Kingdom of... Raflappa?

Syns vad det är, eller ska jag förklara? Dagens lyckligaste event: jag och Zackrid bokade biljetter till nattpremiären av Indy 4. HELL YEAH, vi äger.

Jag fick SMS från SF om att man kunde boka mitt under religionen, och visade det såklart direkt för Zackrid. Vi tittade på varandra och undrade lite smått "ska vi...? Nu...?" innan det självklara svaret hoppade på oss, och vi sprang ut ur klassrummet, smällde igen dörren, och lämnade en fundersam klass kvar. Innan de sansat sig hade vi redan sprungit hela vägen till en dator, akutloggat in, och beställt våra biljetter - först i hela salongen.

Var vi nöjda? Det var sjukt. Jag dansade hela vägen tillbaka till klassrummet, och Z joinade mig så smått, innan vi landade på varsin stol och satt och var allmänt giddy resten av lektionen, som snart slutade. Sedan fortsatte vi dansa, sjungandes typ "vi äger, vi äger, vi, vi, vi äger" (iaf jag). MacGyver dök upp, och jag SKUTTADE fram till honom och bara "gissa vad vi har, gissa vad vi har, gissa vad vi har?". Hans reaktion när jag berättade var "fy fan!" och han blev asavundsjuk. Same goes för de flesta kulturkillar vi berättade för (för nästan alla som sett oss springa ut ur klassrummet var tvungna att fråga varför).

In i matsalen, självklart till Indy-temat, asgarvandes, skrytandes, och sjukt höga på allt. Berätta för filmläraren, som sa att han skulle på galapremiären, whatever, dansar vidare, Aliana Jones (aka Allan) dyker upp när vi sitter och äter och berättar om att hans bank skulle bjuda honom på en visning några dagar senare. När Allan går därifrån säger han inte hejdå, han nynnar de fyra första tonerna i Raider's March - och jag och Zackrid svarar såklart med att fortsätta. Sedan spårade vi ur, kom fram till att vi skulle skaffa premiärbiljetter till japanska, ryska, och hawaiianska visningen också, för att se FYRA nattpremiärer. Då skulle vi hinna med frukost i San Fran också, och efter Hawai-visningen tänkte vi dö i ananas och kremeras till havs. Allt var möjligt och fullkomligt underbart.

Det värsta är att vi fortsatte. "Where to?" undrade Zackrid när vi kommit ut i korridoren - "wherever the wind may take us!" svarade jag, och sedan citerade vi den scenen ur Muppet Treasure Island genom en hel korridor, tills jag avslutade med "DIRTY DISHES!" precis framför en väldigt fundersam Micke som satt med sin dator i en soffa. Zackrid tittade på mig och sa "well, it could be worse", och sedan pekade han på Micke: "we could be stuck in the audience!". Jag dog av skratt. Micke blev rädd.

Vi var så höga på allt just då. Så bäst. Dreaner bokade biljett och lyckades få plats bredvid oss (längst fram på balkongen, awesome!), och sa att han anat att det var vi som bokat där. Tja, vilka annars?

När Marcus väl dök upp i skolan hade vi hunnit ha ett prov och då var vi inte lika höga, men det hindrade inte M från att börja lyssna på stolpen och hävda att man kunde "höra och känna vibrationerna från Raflappa" (vilket andra bildern illustrerar väldigt fint). Jag vet itne om jag tagit upp Raflappa här än, men enligt Marcus är det "en magisk plats" som uppenbarligen påminner lite om femte världen i Spyro 1, och ingen riktigt vet hur man kommer till. En mycket välbevarad stenkyrka i den gamla romerska staden Gortyn kan dock vara ingången, men då måste man hoppa igenom ett visst fönster där. Kultursektorn undersöker fortfarande saken.

Var det en fantastisk dag? Ja, i alla fall till en början... ^^

That's enough of that shit.

"Men sånt sysslar inte Sektorn med - ni är strictly business."

Så jävla fult fast ändå inte.

När Kockis första gången hörde "Kultursektorn" hörde han fel och fick för sig att det var "Kultursekten" - och han är faktiskt inte helt far off. Inte sedan Kreta iaf. Vi blev ju ett intressant koncept där, eftersom vi var de enda som inte går i S3a, och eftersom vi alltid varit lite... som vi är, så slutade det hela med att ALLA (och jag menar alla) tilltalade oss med "Sektorn" kort och gott. Och inte nödvändigtvis om oss gemensamt, bara man såg en av oss kunde ett "Sektorn?" med tydligt frågetecken utbristas, eftersom folk helt enkelt förutsatte att vi konstant har koll på varandra. Pfft, som om någon av oss har koll alls?

Nu blev det nästan ännu mer spännande, när jag skulle plugga till sektprovet, och insåg att, tja, vi är väl lite av en sekt i alla fall? En manipulativ sekt kännetecknas av fyra a:n - aversion (ilska och hat mot utomstående), aggression (bestraffning av oliktänkande inom gruppen), absolut sanning (lydnad och underkastelse inför ledaren), och alienation (isolering av medlemmar från omvärlden). Vi är konstant bittra och förbannade på resten av världen, jag slår Marcus och Zackrid när de inte gör som jag säger, vi har ju våra husgudar som vi fullkomligt avgudar, och behöver jag ens nämna att vi konstant drar oss undan från normala människor? Sektorn är lätt en manipulativ sekt.

Tecken på "mind-control" är också ganska intressant: personkontroll (medlemmen uppmanas byta klädstil och beteende för att passa in och lyda ledarna - ofta ändras matvanorna), informationskontroll (media ses som något ont som inte får användas, kontakt med yttre världen censureras för att förhindra kritiskt tänkande, medlemmarna får inte veta hur andra medlemmar mår, och dessutom finns en inre informationskontroll), tankekontroll (medlemmen försätts i trans eller hypnos och blir passiv och utelämnade och tar emot vad som än sägs, inom rörelse används ofta ett speciellt språk som medlemmen anammar för att inte känna sig utanför, medlemmen får ett torftigt språk med enkla begrepp för att beskriva omvärlden), och känslokontroll (man får medlemmen att känna skuld och att den aldrig duger, och för att blir fri från det dåliga förflutna man har måste man berätta allt - den informationen sparas och används mot medlemmen vid behov).

HAH! De andra två klagar konstant på hur jag klär mig eftersom det inte är praktiskt nog, och oberoende av varandra köpte de exakt likadana flipflops till Kreta (den jävla synken...), och vi uppför oss på ett ytterst speciellt sätt när det är vi tre. Sen ska jag inte ens nämna matvanorna - nachos någon? Zackrids hat mot kvällspressen gjorde ju att Marcus starkt avrådde mig från att köpa Aftonbladet när vi var på Kreta, och när jag läste en tidning som någon glömt blev jag högljutt beordrad att inte läsa något ur den högt. Vi gnäller iofs konstant om hur dåligt vi mår, fast sällan på ett konstruktivt sätt. Att vi har ett speciellt språk är väl nästan självskrivet, hur många förstår egentligen vad man menar när man säger att sängen är full av judar? Eller att Faust betyder att något är nice? Det är väl det sista vi faller på - vi är ju allmänt bäst på allt, och blir knappast mer ödmjuka av att vi hela tiden snackar till oss bra betyg. Det skulle väl vara det där med informationen som sparas och används mot en - Marcus har ju som mål att driva mig till självmord, utan uppenbar orsak.

Ja, det här kan man göra istället för att plugga på om sekter på riktigt. Kultursektorn ftw! <3

That's enough of that shit.

Ready, Set, Don't go

Oh, precis såhär känner jag ju just nu. I'm at the starting point of the rest of my life, as ready as I've ever been. Den är bra. <3

That's enough of that shit.

Well, you can't go back, it's all in the past

Varför den bilden? Jag vet inte, för att den är rolig antar jag. Det kommer bli en del Kreta-bilder närmsta tiden.

Snodde den här från Hanna:

För fem år sedan...
... var jag fjorton. Det var drygt att vara fjorton, med kompisar som utan att mena det försökte dra ner en i sin egen skit, löjliga intriger, och killar som dumpade en på sämre och sämre sätt. Det var en lärorik period, men vem längtar tillbaka dit ärligt?

För tre år sedan...
... gick jag i nian. Det var då jag började blogga, och hell yeah, var livet bra då, eller? Det tog slut mellan mig och Orchen och jag lyckades bli ihop med killen jag varit kär i i två år, och man skulle gå ut Skolhagen och var allmänt on top of the world. Det var riktigt jävla bra faktiskt. Jag älskar slutet på nian.

För ett år sedan...
... mådde jag verkligen inte bra. Jag var fortfarade skitdeppig över att Martin dumpat mig, och hela grejen med historia b och att gå ut tvåan var verkligen FÖR JÄVLIG. Tvåan sög. Det fanns ju ljuspunkter förstås, men på det stora hela var det inte bra.

För tre månader sedan...
... gick jag i skolan. Min kalender och min blogg upplyser mig om att jag skrev Kulturbladet och drömde om att regissera, men lite mer allmänt så försökte jag väl mest överleva början av året tills det blev lite bättre.

Igår...
... hoppade jag runt och hade ingen koll på någonting innan jag stack och jobbade. På kvällen träffade jag Hanna och pratade om kukar i tre timmar och det var väldigt trevligt. Jag drack kafé-kaffe för första gången på jättelänge, det var nice efter allt snabbkaffe på Kreta.

Imorgon...
... ska jag ha Staden och tramstiden i skolan, och sen ska jag jobba. På kvällen ska jag hem till Marcus och plugga religon med Kultursektorn. Marcus har på egen hand beslutat att vi ska ha munta på provet på onsdag och fixat tid och allting, så det är ju bra om vi förbereder oss lite. Och det är alltid kul att träffa Sektorn.

Om ett år...
... kanske jag är kvar i London, kanske jag har flyttat till en egen lägenhet i Stockholm. Jag vet inte, det beror ju på om Trams har kommit på vad hon ska göra med resten av sitt liv eller inte. Vad jag än gör så kommer det i alla fall involvera att bo hemifrån och att ha ett jobb, det är jag säker på, och gärna på något coolt ställe.

That's enough of that shit.

När allt egentligen borde vara bra

Det är vår ute och jag sitter inne med huvudvärk. Det låter ju som jag måste jag säga. Idag är jag inte alls på bra humör, typ för att jag har asmycket att göra i skolan den här veckan, och för att huvudvärk har en tendens att få mig på dåligt humör. Att jag inte orkar gå till jobbet på grund av skiten gör inte direkt att jag tycker bättre om den här dagen.

ARGH.

Så nu ska jag försöka vara lite effektiv och plugga i alla fall och hoppas att jag mår jävligt mycket bättre imorgon, annars åker någon på spö. Och det vore jobbigt, för jag har inte tränat på ett par veckor, så om personen i fråga är mer vältränad än jag kanske det blir jag som får spö och det vore båda pinsamt och jobbigt, så därför msåte imorgon vara bättre helt enkelt.

Dessutom måste jag städa mitt rum, vilket inte är det minsta inspirerande. Det är seriöst skräp överallt, och kladdkaka och pennvässarbajs över hela golvet. Sen måste jag packa upp det sista efter Kreta, och packa upp är det tråkigaste som finns. Jag får nästan lust att gömma mg i resväskan igen, men det är uppenbarligen inget moget beteende, så det får jag inte göra.

Det är för jävligt alltså.

That's enough of that shit.

Sjung om studentens lyckliga dagar?

Haha, nu har jag blivit intervjuad av en lokaltidning om mitt hat mot studentmössor och allt omkring. Det ska bli spännande att se hur det blir.

Jag borde blogga lite om Kreta tror jag, men det är svårt att komma på något mer att säga än att det var helt jävla fantastiskt. Om man känner för det har jag lagt ut bilder på bilddagboken, så http://somenspegelboll.bilddagboken.se/ is the place to go.

Bilden är ju självklart därifrån. Kultursektorn plus vad som borde vara vår maskot. Fast så blev det inte.

Nu måste jag sticka till skolan och hämta papper och sen sticka hem och fixa mat innan jag ska dra och jobba. I am a very busy woman!

That's enough of that shit.

Men rummet ekar inte tomt

När lillasyster insåg att jag skulle åka bort en vecka blev hon överlycklig. "Då kan jag sova i ditt rum nästa vecka!"

Alltså unge! Känns ju bra att man kommer ha en ordentligt insoven säng när man kommer hem i alla fall. Eller nåt...

Nu ska jag lägga mig så får jag några mysiga timmars sömn innan det bär av. Yeah yeah.

That's enough of that shit.

Life's what you make it, so let's make it rock

Nya skor! Otroligt skitsnygga och bekväma, så IN YOUR FACE EVERYONE, jag behöver inte mina äckliga gympaskor mer när jag jobbar.

De är lite för Kreta också, jag misstänker att det ska gås en del där, och jag har inte direkt planerat att ha med mig några gåvänliga skor dit heller. Orka! Jag vill vara snygg.

Nu känner jag att jag är mogen att berätta om veckans sjukaste händelse: jag har nytt jobb. Yes. I måndags när jag jobbade kom en bil The Phone House körandes, och en kille hoppade ur bad om numret till kontoret så han kunde sänka sitt bidrag eftersom han inte hade råd att vara Action Supporter längre (dvs 250 spänn i månaden). Jag gav det till honom, och medan han sprang in till sig för att hämta något kom hans kompis fram till mig och började fråga ut mig om vad jag tyckte mitt jobb och om jag var bra på det eller inte. Sen tog han mitt telefonnummer och sa att hans teamleader skulle ringa om en jobbintervju, "för du har ju ingenting att förlora på det om du vill vara kvar här". Självklart är det bättre betalt på The Phone House, behöver jag ens säga det?

Så tio minuter senare blev jag uppringd av nämnda teamleader, och vi bokade in intervju dagen därpå. Helt sjukt, bara. Intervjun gick dessutom hur bra som helst, killen som intervjuade mig gick i trean på TEG när jag började där, och Åse-Påse var hans favoritlärare. Det är löjligt många slumpar inblandade här. Sen fick jag skjuts till Greenpeace och allt var bara allmänt bra. Idag under frukosten med Zackrid ringde han mig och sa att de ville ha mig, och jag känner mig bara allmänt bäst i hela världen just nu! YES.

Jag blir kvar en månad till på Greenpeace iaf, för i tisdags fick jag ju såklart skriva på fortsättningskontrakt för dem (det kanske jag sa?), men det gör inget, det känns nästan bäst så. Man kanske kan tycka att jag överger mina principer lite, men det här är ett för bra tillfälle till pengar + erfarenhet att jag vore dumma i huvudet om jag tackade nej - jag ska ändå ägna resten av livet åt miljöfrågor så en sommar på annat håll skadar knappast. Ändamålen helgar medlen.

Det enda dåliga är att mina gamla hörlurar gick sönder i måndags också. ARG blev jag för de var sjukt bra. Nu har jag köpt nya (se bilden alltså :P), och även om de inte är riktigt lika bra som de gamla har de fördelar som väger upp så jag tror det var ett bra köp. De kostade bara 150 spänn också, vilket var ungefär hälften av vad jag räknade med att lägga ut. ;P

Det SJUKASTE är dock vad mamma påstår att pappa sa när hon sa att jag hade haft tur som fått jobbet på The Phone House. Kom nu ihåg att min pappa är den mest kritiska personen i hela världen och ALDRIG ger komplimanger till folk. Tror ni då att jag ska tro på att han sa "det är inte tur, hon är ju jätteduktig och har bra betyg i skolan och allting, klart hon får jobb". Haha, sorry, men jag tror hon hörde fel.

That's enough of that shit.