My rating: 3 of 5 stars
Jag vet inte. Först älskade jag den här boken, den fick mig att skratta på bara några sidor och jag uppskattade den ganska hårda tonen från "författaren", som hela tiden klankade ner på sig själv. Det kanske inte är för alla, men det är verkligen min sorts humor.
Men ändå ... jag vet inte, det är inte så mycket här, eller? Jag fick aldrig känslan av att Rachel var mer än en plot device, men hon är knappast ens fridged eller använd för att ge den manliga huvudpersonen angst eller något för han bryr sig ju typ inte ens om henne. Han verkar inte bry sig särskilt mycket om någonting eller någon, inte ens sig själv.
Kanske försökte boken lite väl mycket att undvika ett klyshigt slut, och det är väl bra och sådär, men när den gör det så mycket att jag i slutändan undrar vad storyn ens var, då har den kanske distansierat sig lite för mycket.
View all my reviews
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar