I ett utslag av hybris efter Blodomloppet har min bror och jag nu anmält oss till Stockholm Halvmaraton i höst. Hahahha what!? Jag har aldrig sprungit längre än 10 km så vettefan varför jag tror jag kan springa mer än dubbelt så långt, men uppenbarligen har jag fått för mig att det går.
Äh, egentligen är det lite så att när man väl kan springa 5 km kan man springa alla andra distanser med rimlig träning, speciellt när man nått 10 km. Då är det fan ingenting som stoppar en!
 |
| Bildkälla: http://media.marathon.se/ |
Ja, förutom skador, lathet, dålig planering, sommarlov, osv osv ... Våren är alltid min bästa träningstid och sen går det alltid åt helvete under sommaren av diverse anledningar (förra året var det en envis benhinneinflammation följt av en bruten fotled) så att jag måste börja om lagom till hösten igen, varpå jag blir lat och så lagom till nyår börjar det om ...
MEN INTE DEN HÄR GÅNGEN. Nej, nu ska jag fan klara av att träna under sommaren och sen ska jag ta den där jävla halvmaran. Om jag någonsin ska springa ett maraton (siktar på Stockholm Maraton 2018!) då måste jag fanimig komma längre än fjuttiga 5 km och C25k-programmet om och om igen.
 |
| Bildkälla: http://media.marathon.se/ |
Lördag 10 september springer klubben asasackligamatratter.se (ehh, det är ett gammal familjskämt. Min bror gillade inte mina förslag "Sons of Zlatan" och "Mount Everest Death Squad" av nån anledning) och då förväntar jag mig att ni alla är där och hejar!
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar