Den unga Eliten by Marie LuMy rating: 1 of 5 stars
Så det här är X-Men möter Assassin's Creed skrivet av en författare som skrev en annan serie jag verkligen gillade - hur kan det gå fel? Ja, på riktigt, hur? Jag fattar inte. Jag tyckte språket var fruktansvärt, och kanske är det för att något försvann i översättningen, men det konstanta användandet av "nu" (ja, vi vet att det händer NU, boken är skriven i presens!) och "sedan" kan fan inte ha kommit från en dålig översättning, de måste ha varit där innan. Och även om vissa repliker låter töntigare på svenska än engelska var alldeles för mycket bara sååå dramatiskt.
Och det hjälper inte att den mystiska sjukdomen som ger alla krafter och supervackra ansikten (fast boken låtsas som att de inte alls är vackra pga sina ärr) påminner mig om den där fake Mary Sue-sjukdomen som gav folk lila ögon. Är ärligt talat förvånad över att huvudpersonen inte hade lila ögon, men jag antar att färgskiftande hår var illa nog.
Dock gillade jag hur olika människor fick magisk styrka från olika känslor, vissa genom att vara glada, andra genom sin rädsla eller andra personers rädsla. Tyckte dock inte att huvudpersonen var "grå" eller "mörk" som andra säger, det finns DEFINITIVT någonting mörkt med hennes krafter, men det finns inget mörker i henne, inte något som känns äkta iaf.
Och det är väl mitt största problem med boken: jag känner ingenting. Jag tillåts inte göra det, för boken berättar för mig exakt hur jag ska känna. Min ilska stiger, min rädsla stiger, my force awakens ... Tidigt i boken berättar en sten för oss att huvudpersonen dras till passion och makthunger, i en scen som är där istället för en personlighet till huvudpersonen, och sen får hon två love interests, de ena en prins i exil som representerar hennes dragning till makthunger och den andra en kurtisan som representerar passion. Det är inte direkt subtilt, men det blir värre, för varje gång hon är nära någon av dem berättar boken för oss att "min dragning till passion vaknade" och man ba OMFG vi fattar!? Tack för att du behandlar oss som idioter, antar jag.
Rebellerna är dessutom idioter. Förlåt men det är sant. De hotar med att döda alla som inte är god nog för dem (vilket såklart gör folk lojala?) för att låta dem gå är för farligt, men de har inga problem med att ha ett gäng rika sponsorer som de festar med ... what????? Vem fan kommer förråda er - en rik person som riskerar allt genom att stötta er eller en person som är som ni och redan förlorat allt? Svaret kan komma att förvånad.
Jag tänkte inte läsa uppföljaren men sen kom det fucking lesbians i epilogen så nu antar ajg att jag måste. Min enda jävla svaghet.
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar