I read, I travel, I become

Jag blev taggad av Chriss, och jag är ju inte den som säger nej till att svara på roliga frågor!

1. Favoritvy i böcker?

UPON THE FOREMOST SHIP A GREAT STANDARD BROKE ..... alltså en gång i tiden kunde jag citera hela den här passagen ur LotR när Aragorn dyker upp med sina skepp vid slaget vid Pelennor slätt. Så fint.

2. Favoritvärld i en bok/bokserie?

Oj, ehh... Middle-Earth tror jag? Eller något tokmysigt ställe, typ Fairyland (i The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making t ex). Men Middle-Earth är nog bäst ändå.

3. Var läser du bäst: flygplan, bil, tåg, buss eller annat transportmedel?

Tunnelbana. Älskar att läsa när jag åker någonstans, men tunnelbanan är bäst för där finns ingenting annat att titta på än ens eventuellt fula medmänniskor. Bussar och tåg kan åka förbi fina platser som man vill stirra ut på, vilket förstås distraherar.

4. Vad läser du helst för typ av böcker på resan?

Jag läser allt, hela tiden. Har nog inga jag föredrar när jag reser. Kanske något långt som inte tar slut så fort?

5. Fantasivärld eller verklighet?

Fantasi, ehehehe.

6. Tidsresor: Föredrar du att läsa om dåtiden, nutiden eller framtiden?

Eh, framtiden tror jag? Alltså, en av mina favorit tropes är ju en person ur dåtiden som måste anpassa sig till nutiden (tänk Ichabod i Sleepy Hollow), men om vi bara snackar om vilken tidsålder jag föredrar att läsa om är det nog nutid eller framtiden. Läser typ bara historical fiction om den är skriven av Conn Iggulden.

7. Besöker du hellre bokhandelskedjor eller privata lokala bokhandlar när du är utanför din hemort?

Lokala? Alltså går väl inte in på Akademibokhandeln i varje småstad jag hamnar i, men i typ London skulle jag ju inte dissa de stora kedjorna bara för att de är stora. Besöker sånt jag inte har hemma helt enkelt!

8. Land/stad/plats jag vill besöka pga en bok?

Sjukt svår fråga faktiskt. Kanske Maine, USA, bara för att så jävla mkt Stephen King-böcker utspelar sig där? Känns som att det kanske skulle ge någonting att ha sett platsen IRL när man läser alla hans böcker. Lånade en helt random King-bok på biblioteket nyss och läste baksidestexten som ba "han är en före detta författare från Maine" och jag ba NO FUCKING SHIT SHERLOCK!? Älskar King, men ibland är han en parodi på sig själv.

9. Bokkaraktär du skulle vilja ha med dig på resan?

Gandalf. Sjukt bra reseguide. Räknar in alla så att ingen kommer bort, kanske försvinner ibland så man får utforska på egen hand, men kommer alltid tillbaka och styr upp allting när det verkar som att man ska missa tåget pga borttappade biljetter eller så.

10. Nämn en stad/ett land/en plats där du skulle vilja att en bok skulle utspela sig?

Stockholms tunnelbana!! Ge mig typ Neverwhere fast baserat på Stockholms tunnelbanesystem. Okej, det är min stad, jag borde kanske skriva skiten själv, men ändå.

11. Rekommendera en bok där resande/utforskande av plats har stor roll?

Expeditionen: Min kärlekshistoria. Fokuserar dels på en extremt misslyckad forskningsresa, men också författarens egen resa i deras fotspår. Älskar hur besatt Bea Uusma blir av fallet, kunde verkligen relatera till det på något vis.

12. Om du fick välja en bok att resa jorden runt med och rekommendera människor att läsa, vilken skulle du välja?

Ehh, jag vet inte. Zlatans bok kanske? Har nog ingen bok som är jättedjup och läsvärd som alla borde läsa som jag kan komma på. Fy fan vad tråkig jag är.

13. Beskriv din drömresa/favoritresa med en bokomslag eller en boktitel.

....On The Road? Nej, vänta, man fick använda ett omslag, då vet jag:

Bildkälla: http://www.amazon.ca/Wild-Found-Pacific-Crest-Trail/dp/1594136742

Det är jättepassande för jag har rosa skosnören på mina vandringskängor också. Har egentligen bara varit på en ordentlig vandring och då hade vi ändå dusch, wifi och bastu på varenda ställe vi stannade (typ ... iaf på forskningstationen långt upp i bergen), så det var rätt lyxigt jämfört med hur typ Cheryl hade det, men ... det var nice.

14. Tagga tre personer

Hanna! Och ehh, den som vill!

True story.

Review: Matchad

Matchad by Ally Condie
My rating: 3 of 5 stars

Mmmmmm, älskar lite ungdomsdystopier. Av nån anledning? Jag vet inte varför, det är inte som att de flesta av dem är särskilt originella eller välskrivna, för att inte tala om hur få av dem faktiskt lyckas vara bra och spännande genom tre hela böcker, men ändå insisterar alla på att vara trilogier.

Den här är inte särskilt originell. Den har allt: kärlekstriangeln, den konstiga sorteringsceremonin när protagonisten nått en viss ålder som börjar boken, den ondskefulla regerngen som kontrollerar varenda rörelse, det mycket yngre syskoner och så vidare och så vidare. Det finns ingen död pappa, men en farfar fyller den rollen.

Ändå gillade jag den? Kärlekstriangeln är inte sådär "omg vilken av dessa tråkiga pojkar gillar jag mest jag kan inte bstämma mig!?" utan är bokstavligt talat ett val mellan frihet och säkerhet. Vill Cassia vara sig själv eller vill hon vara säker? Det är, bokstavligen, vad hon väljer mellan, och jag gillade det så mycket bättre än att behöva välja mellan två pojkar hon uppenbarligen älskar lika mycket och inte kan välja mellan, bla bla.

Fast det hade förstås varit bättre om den förbjudna kärleken varit mellan Cassia och en tjej, men liksom, när kommer det någonsin hända? Attraction mellan samma kön existerat inte ALLS i den här boken, och, tja, när är det någonsin så i den här typen av böcker? Suck ...

Jag gillade också att Cassia typ ifrågasatte sånt som vanligtvis inte ifrågasätts i såna här böcker, som typ hennes privilegier (kanske för att huvudpersonerna inte alltid har något?). Hon är typ "OMFFFFG JAG VILL HA MIN FRIHET FUCK SYSTEMET", och sen ba "men vänta lite det vore självistk av mig, frihet vore bra för mig men det finns ju många som det skulle bli värre för" ... jag menar, jag antar att det i slutet kommer visa sig att det är bäst att krossa systemet och kommer hjälpa fler personer, men det var nice att hon tänkte på andra.

Och wow, lillebrorsan var inte så jobbig att jag ville skjuta mig själv? Det är ovanligt. Jag är så trött på gulliga småsyskon, men han var liksom inte Cassias enda motivation och verkade ha typ en karaktär förutom "omg så söt", så han var okej.

Kommer läsa resten av serien, men vi får se om även de lyckas överträffa mina förväntningar. Tvivlar på det.

View all my reviews

True story.

Sanningen är ...

Äntligen kan jag sluta droppa massa subtila hintar om mitt super-secret boyband, för nu är det äntligen officiellt ...

DET BLIR ETT MULTICON 2016!!

Och ännu viktigare: JAG är med och arrangerar. Ja, det kanske man inte kunde trott. Själv trodde jag att jag var klar med konventarrande typ 2009, meeen sen var jag hög på morfin på sjukhuset när Li lite sneaky ba "ska du inte arra Multicon nästa år?" och jag ba "JO FÖR FAN". Sjuksköterskan varnade mig faktiskt för att knarket skulle få en att säga snt man inte menade ...

Äsch, det blir kul! Fjärde året i rad gör att Multicon är en väloljad maskin numera och jag behöver inte göra särskilt mycket. Ja, mer än att göra min bästa Tony Stark-imitation i trailern.

True story.

Review: Hål i huvudet

Hål i huvudet by Jenny Jägerfeld
My rating: 3 of 5 stars

Det var väldigt svårt för mig att relatera till huvudpersonen. Jag kan inte tänka mig något värre än att dra till Spanien helt random för att försöka hitta mig själv och om någon av mina vänner försöker hantera sina problem så ... sorry, jag kommer inte följa med. Jag får sån ångest. Hur har hon råd? Hon måste betala hyra! Hon hoppade av skolan! Har du någon plan alls!? Visserligen förklarades hyran, men ändå ... usch, nej.

Med typ 80 sidor kvar var jag hoppfull om vart boken var på väg, men tyvärr slutade det med predatory lesbian-tropen och inget riktigt engagemang från huvudkaraktären, så jag är inte överlycklig över det. Slutet hade kunnat ses som hoppfullt - hade det var en pojkcrush hade jag absolut tolkat det så - men hela 'låt oss hålla det platoniskt'-grejen innan det ... jag vet inte.

Huvudpersonen var så konstig och otrevlig också. Vem tar någons telefon och SMSar "jag älskar dig" till ett random nummer? Altså ... vafan? Jag menar, bara för att du är ledsen och ditt liv suger behöver du ju inte förstöra för alla andra. Nu fick jag visserligen inte intrycket av att boken uppmuntrade till den typen av beteenden, men det gjorde ändå att jag kände mig mer irriterad över huvudpersonen, snarare än att jag sympatiserade med henne.

Jaja. Det bevisar väl bara att en författers första bok inte måste vara deras bästa. Jag tyckte också det va rskumt att den utspelade sig 2000 när den var skriven i 2006, för det tog mig lite för lång tid att fatta det. Men det förklarade iaf teknologin som användes i boken!

View all my reviews

True story.

Senaste ...

Snor hejdlöst listan från Hanna.

Låt du hörde: We Are Young av Fun feat Janelle Monáe. Från min inspirationslista Standing But Not Operating.

Film du såg: Förra veckan såg jag och Trams Maze Runner 2 på bio. Den var sådär. Inte särskilt lik boken och dessutom förstördes hela biobesöket av ett hånglande par framför mig.

Bok du läste: Are you there god? It's me, Margaret.

Mat du åt: En Nacho Deluxe på Taco Bar. Orkade inte ens hela. o_O

Kram: Fredskronk, när vi sa hejdå efter att ha fikat.

Känslan: Sömnighet.

Resa: Var i Skåne för två helger sedan! Det var nice.

Personen du fick sms av: Chriss, som var arg på en bokrecensent.

Gången du var utomhus: När jag gick av bussen för nån timme sen.

Senaste pinnade bild på Pinterest: Min senaste board heter Roller coasters och är nog bara rolig för mig. Där la jag in den här alldeles nyss.

Mitt senaste inkommande sms: "Jaaa, jag hatar fan när recensenter spoilar grener i sina recensioner!" från Chriss. Hon var som sagt arg.

Mitt senaste skickade mail: "Jag kan till och med tänka mig tråkiga pass om det är så" sa jag till min chef.

Min senaste seriebesatthet: Har blivit lite småkär i Leverage igen. Dessutom såg jag och Chriss massa Outlander när jag var i Skåne, vilket var nice. 

Mitt senaste skickade facebookmeddelande: Officiellt har jag inte Facebook och det jag skrev sist hade med mitt super-secret boyband att göra så jag kan tyvärr inte berätta vad det var.

Min senaste nedladdade app: Lol, vem har appar? Tror det var Spotify till surfplattan.

Min senaste spelade låt på Spotify: Eftersom det tog lite tid att svara på det här är det nu I Knew You Were Trouble av We Came As Romans.

True story.

Review: Are You There God? It's Me, Margaret.

Are You There God? It's Me, Margaret. by Judy Blume
My rating: 3 of 5 stars

Okej, så jag kanske inte direkt är rätt åldersgrupp för den här boken, men jag har aldrig läst den innan och den är lite av en klassiker (om inte annat refereras den ÖVERALLT), så när jag såg den på biblioteket förra veckan kunde jag inte låta bli att låna den.

Jag vet inte om jag hade uppskattat den om jag läst den när jag var i rätt ålder. Jag tror inte jag hade panik över att få bröst eller mens, och när jag var runt 11, 12 var jag så like en pojke att jag aldrig kunde relatera till böcker av den här typen. Men jag gillade att läsa dem, för att ta reda hur tjejer "skulle" vara.

Jag tvivlar på att jag hade uppskattat de religiösa bitarna som barn, men jag gillade det nu. Kanske inte Margarets slutsats, att man måste uppfostra sina barn till en viss religion eftersom det är för svårt att välja en själv, men idén om att hon behöver någon sorts gud som bryr sig om henne, men inte på ett organiserat sätt. Hon ville ha en personlig gud.

Omslaget är rätt hysteriskt kul dock. Ska det se ut som Facebookchatten eller ett SMS eller nåt? Jag vet inte, boken känns inte fullkomligt daterad trots att den har 45 år på nacken, men det där omslaget är lite väl om ni frågar mig ...

View all my reviews

True story.

Och på jobbet går det också jättebra

Jag har hamnat i en så konstig bit i mitt liv nu, där det känns som att jag är mellan någonting, men jag inser hela tiden att det är jag inte. Jag väntar på att skolan ska börja igen efter sommaren, men herregud, det är november och någon sommar har det inte varit på länge (tacka fan för det). Klart det är en omställning att gå från att ha pluggat i typ hela sitt liv till att inte behöva göra det mer, men att bryta benet och sjukskrivas i två månader lagom till att det var dags för den insikten hjälpte kanske inte. Men det jag gör just nu är faktiskt det jag gör just nu, mitt jobb är mitt riktiga jobb, mina oregelbundna arbetstider är mina riktiga arbetstider ... det har nog inte riktigt sjunkit in än.

Skönt att vissa saker är som de alltid är då! NaNo är i full gång och jag skriver som vinden. För en person som gillar att skriva kvicka och fyndiga dialoger fulla av popculatural references (vem? Jag? Näääee) är det en utmaning att skriva en huvudperson som fucking hatar att prata med folk och främst kommunicerar via kroppsspråk eller SMS. På 74 sidor har jag använt "sa Cilla" sex gånger, fast jag vet att hon haft några repliker också där jag kanske inte beskrev det just så. Hur som helst, det är en utmaning, men det är kul! Cilla är lite egen, men jag gillar henne och det är riktigt kul att befinna sig i hennes huvud.

Jag jobbade fyra dagar i streck, så då blev det bara minsta möjliga mängd ord skrivna, men idag var jag ledig så då klämde jag ur mig 6k sådär på en höft. Jag såg att mitt rekord för NaNo låg strax över 8k, vilket jag klarade förra året, men jag vettefan om jag orkar slå det alltså ... det är ju jättemånga ord. Hur fan pallade jag det förra året? Då tog jag ju det typ lite chill med 80k, till skillnade från 100k året innan.

Det bästa just nu är dock att min fotled börjat chilla. För två veckor sen, eller när det nu var, började den jäveln göra så ont att jag tror fanimig det var skönare back när jag bröt fotjäveln. Jag låg på riktigt hemma och bara skrek och grät på kvällarna för att det gjorde så ont och ingenting hjälpte. Visst var det till viss del självförvållat: jag gjorde alldeles för mycket grejer, gick alldeles för långt, men samtidigt ... efter tio veckor med gips och kryckor, kan ni verkligen klandra mig?

De senaste dagarna har det dock lugnat ner sig och nu har jag inte tagit smärtstillande sen i lördags morse. Jag är förberedd på att det kanske kan komma tillbaka igen (jag har lärt mig av erfarenhet att inte lita på min fotled), men just nu känns det så jävla gött bara. Det är fortfarande en bit kvar innan jag kan ut och springa eller sitta med benen i kors, men man får glädjas åt de små segrarna ibland.

Hur går NaNo för er? Eller livet för de som inte NaNoar (freaks ...)?

True story.

Review: Horn

Horn by Joe Hill
My rating: 5 of 5 stars

Trots att jag läst baksidestexten och sett titeln var det inte förrän jag började läsa som jag insåg att "AHAAA, den handlar verkligen om en snubbe som vaknar upp med horn på huvudet". Är visst en idiot. Jag vet inte, jag kanske trodde det var en metafor eller nåt.

Jag gillade den här boken väldigt mycket, men jag var inte 100% såld på slutet. Jag ville att alla skulle veta vad det jävla aset Lee gjort. Att dö var inte straff nog!! Men slutet vi fick var i alla fall inte skitdåligt eller något, så jag kände inte att jag behövde ta bort en stjärna eller så.

Som med de flesta böcker hade jag störst problem med de kvinnliga karaktärerna (några fler såna kanske?) och i det här fallet hur den behandlade gaymän (mest som ett skämt ... åtminstone i början) och senare cross-dressing. Huvudpersonen iklär sig en kjol av plotrelaterade anledningar och sättet som andra karaktärer reagerade på det var väldigt mycket "låt oss skratta åt mannen i klänning" ... vilket inte är den bästa plot devicen att inkludera.

Men förutom det tyckte jag den var fantastisk. Kanske inte jätteläskig, men svår att lägga ifrån sig, speciellt mot slutet. Och det var inte ens på grund av det "stora" mysteriet, aka varför han fick horn, för den biten glömde jag helt bort större delen av boken. Resten av handlingen fungerade så bra på egen hand.

View all my reviews

True story.

Oktober i bilder

Halloweenmånaden, eh, jag menar oktober, är över. Det har varit en bra månad som tyvärr varit extremt jävla smärtfylld på slutet. Det är visst sånt man får leva med när man är dum nog att bryta fotleden på en lekplats. Suck.

Okej, så jag gick fortfarande på kryckor i början av månaden, men tror ni det hindrade mig från att sparka på varenda löv på bilden? Nej.

Städade min lilla problematic faves bur. Han var mer intresserad av kameran.

Vanda och Malin firade födelsedag och bjöd på en supergullig tårta!

Hösten var aggressivt vacker och kall och jag älskade det.

Jag såg fucking norrsken för första gången och efter det visste jag att allt skulle bli bra igen.

Norrskenet worked its magic och gav mig en pumpalatte, på mitt tredje försök!

Vaknade till den brutalaste dimman på länge.

Gick på en promenad till den lokala djurkyrkogården, som man gör.

Hittade den mest creepy av gravar. Skulle nästan gissat att det var med flit, om man då bortser från att boken Jurtjyrkogården inte kom ut förrän på 80-talet.

Var på sjukhuset och opererades! It was the best of times, it was the worst of times.

HADE PÅ MIG JEANS FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ HUNDRA ÅR. Fucking fantastiskt.

Påbörjade projekt höstbalkong. Det lär vara avslutat lagom till vintern.

Återvände till brottsplatsen med ett viktigt meddelande till allmänheten.

Gjorde hemliga saker med mitt supersecret boyband.

Fortsatte projekt höstbalkong. Gjorde ett fint Gandalf-terrarium.

Började på sjukgymnastik. Umgicks lite med Mr Ben Rangel.

Började jobba igen. På vägen dit så jag en docka som hängde uppochner i buskarna. Helt normalt.

Det var höst och jättefint.

Karvade ut en asfin pumpa inför Halloween!

Tänkte lite på Bergman.

Min novell publicerades i senaste numret av Allas ... under fel namn.

Men med en väldigt fin illustration!

Bildkälla: http://chrisstheninjapirate.blogspot.se/

Var på bokrelease!

Avslutade månaden med ett nice skräckfilmsmaraton och asgod mat lagad av Chriss. :D

True story.

Review: Svenska spöken

Svenska spöken by Anna Vintersvärd

Eftersom jag är en av medförfattarna till boken kändes det lite tacky om jag skulle recensera eller ratea den. Jag vet att jag hade kunnat ge den 5 stjärnor bara för att, men jag har sett författare som gör så på goodreads, och jag tycker det är aslame. Jag har heller ingen lust att diskutera mina medförfattares noveller här, för det skulle bli skitawkward, så det blir ingen recension den här gången.

Så istället säger jag bara åt er att gå och köpa den! Den verkar inte finnas ute på internetbokhandlarna än, men den finns iaf på SF-bokhandlarna runt om i landet så det är bara att bege sig dit och köpa.

View all my reviews

True story.

Releasefest Svenska Spöken

Ingen har väl missat att en novell jag skrivit är med i en antologi? Eller? Vad vet jag, det går så bra för alla mina noveller (eller inte ...) att ni kanske tappar bort er helt. Hur som helst var det releasefest för den antologin i helgen, nere i Skåne, så jag passade på att ta en weekendresa hit och hänga med Chriss!

Det började med lite signering då några av oss tjugo författare var där och skrev på de ex som stackars intet ont anande besökare på SF-bokhandeln i Malmö köpte. Det var kul! Min signatur var nog fulast av alla som var där, men någon ska ju vara sämst också, så jag bjuder på den.

Sen när butiken stängde var det lite releasefest för oss som tagit oss dit. Förutom gänget på Andra Världar träffade jag Charlotte Cederlund, Natalie Sjögren, Martin Wisell och Camilla Linde ... jag hoppas fan inte jag glömde någon nu, men jag är ju sämst på namn såattehh känn er inte kränkta ifall that happened. Det var nice iaf! Jag var den enda som hade med mig en +1 i form av min ständiga vapendragare Chriss, men releasefestn00b som jag är med ca noll lokalkännedom om Malmö var det ju nice att ha någon expert med sig.

Igår var det ju Halloween på riktigt, så Chriss och jag spenderade först dagen med att see Outlander (mer nice än jag förväntat mig), sedan hade vi självklart skräckfilmsmaraton och väntade tills klockan slog midnatt då det äntligen var dags att börja skriva på årets NaNo-berättelse. Mmmm, älskar verkligen 31 oktober, allting bra händer verkligen då.

Hittills har jag skrivit 2k på NaNo, vilket - eftersom jag satsar på 80k i slutändan - är mindre än vad dagens kvot bör vara. Satsar på att köra dagens första 5k day idag och kanske en till imorgon, sen tror jag att jag kommer ha ett bra försprång för resten av månaden.

True story.

Review: St Lucy's Home for Girls Raised by Wolves

St Lucy's Home for Girls Raised by Wolves by Karen Russell
My rating: 4 of 5 stars

Jag lånade den här boken mest på grund av namnet.

Okej, såhär är det: alla de här novellerna är fantastiska och magiska och amazing, och nästan ingen av dem har ett slut. De har en del saker gemensamt - de flesta av dem utspelar sig på öar eller åtminstone nära vatten - men de handlar om olika sorters karaktärer och magi och settings. Och, som jag sa, de har nästan aldrig något slut.

Det är både bra och dåligt. Dåligt, för att så fort jag kände att jag började komma in i en historia så tog den slut, helt plötsligt, och jag fick aldrig veta vad som hände karaktärerna. De var så himla intressanta att jag lätt skulle läsa en roman om i stort sett varenda novell i den här boken, vilket är imponerande.

Det var bra, för det gjorde verkligen att de här berättelserna verkade vara en del av en större värld, att de inte bara var berättelser utan en glimt in i någons liv, någons värld, och om jag bara visste vad jag skulle leta skulle jag kunna hitta så mycket mer om dem. Vilket, ärligt talat, är lite magiskt.

Så, jag tror att det bra väger över det dåliga, men jag hade mycket hellre sett längre berättelser med någon typ av slut. Jag gillar slut.

View all my reviews

True story.

Var börjar man?

En sak jag märkt att folk ofta har problem med när de ska skriva är ... var börjar man egentligen? Eftersom NaNo närmar sig och vissa av er säkert har problem med den frågan tänkte jag att jag skulle ge er mitt bästa tips angående inledningar:

Börja ifrån början.

Ni ba:

Bildkälla: http://the-reactiongifs.tumblr.com/post/84453297545

Nej, men ärligt, det är faktiskt bäst att göra det. Fråga dig själv: var är det absoluta första som läsaren MÅSTE veta för att förstå din berättelse? Vilken händelse GÅR det inte att utelämna för att man ska fatta resten av storyn? Börja där.

Är du fortfarande inte övertygad? Okej, låt mig ge några exempel ...

Bildkälla: http://www.tumblr.com

Var börjar Harry Potter? Börjar vi med att Voldemort smyger in i Harrys föräldrars hus och mördar alla? NOPE. Vi börjar helt normalt i en helt normal setting. Här introduceras vi med en gång till familjen Dursley, och en ganska konstig dag i Storbrittaniens historia. När kapitlet är slut vet vi att Harry är pojken som överlevde, vi vet varför han måste växa upp hos Dursleys utanför trollkarlsvärlden, och vi vet att det finns magi och en jävligt ond trollkarl som heter Voldemort. Efter det hoppar vi vidare i tiden, lär oss lite om Harrys uppväxt och de konstiga sakerna som hänt i hans liv, innan vi får följa med till London zoo där ormen släpps lös.

Okej, så vad hade hänt om vi börjat ur Voldemorts perspektiv? Tja, vi hade vetat allting om den där natten. Eller ingenting, kanske hade Rowling skrivit så jävla vagt att vi inte fattat ett skit, men varför skulle hon göra det? Under seriens gång kommer vi lära oss allt om den natten i alla fall, sakta men säkert, så varför börja där? Det är inte det viktigaste, det vi måste veta är att Harry är föräldralös och bor hos Dursleys.

Men tänk om Rowling gjort tvärtom, tänk om hon börjat där på zoo, när allt spårat. In medias res - direkt in i handlingen! Mjaa ... fatta vad mycket backstory som måste introduceras då: hela första kapitlet skulle behöva dyka upp som små flashbacks, och vi skulle inte få känslan  av att historien rör sig framåt. Därför måste historien börja med att Harry dumpas på Dursleys tröskel, det är den första händelse som inte går att utelämna ur historien.

Bildkälla: http://www.opalen-sundsvall.se

Visserligen en film, men Mad Max: Fury Road är också ett SJUKT bra exempel på det här. Först börjar vi med lite kort background med Max, när han blir jagad och slutligen tillfångatagen av The War Boys och används som blodpåse. Genom snabba flashbacks lär vi oss lite om Max, om hans tragiska bakgrund med en död familj, vi får se världen vi nu befinner oss i (väldigt bra för de som inte sett de tidigare filmerna), men det dröjer inte längre förrän Max hänger upp och ner och tappas på blod.

Sen börjar vi. Imperator Furiosa sticker iväg för att hämta bensin, men går offroad och flyr. Immortan Joe inser att hon hjälpt hans fruar att fly och jagar efter henne, Nux tar med sig Max, sin blodpåse, på sin bil när han hjälper till i jakten. Det här de två viktigaste händelserna vi måste se för att undvika flashbacks: vi måste se varför Max hamnar längst fram på Nuxs bil, och vi måste se att Furiosa gör någonting utöver det vanliga och kickstartar handlingen (för er som inte vet är det Furiosa som är filmens huvudperson, trots att titeln kanske antyder någonting annat). Därefter går ploten rakt fram hela tiden.

Vad behöver vi inte se? Mad Max: Fury Road är smått amazing, eftersom den har med fem stycken misshandlade och våldtagna kvinnor, MEN VI FÅR ALDRIG SE DERAS TID I FÅNGENSKAP. Vi behöver inte se den, för vi får veta allt vi behöver om den genom hur de uppför sig, genom vad de pratar om, genom att de fucking säger att de inte ville vara hans harem längre. Vi behöver inte se hur och när Furiosa hamnade hos Joe, vi behöver se när hon sticker därifrån. Allt annat förklaras senare, det viktiga är att vi från början förstår 1) att Furiosa och fruarna försöker fly och 2) varför Max slår ihop med dem (han har inget annat val).

Bildkälla: http://www.sciencefiction.com/

Och så avslutar vi med ett avskräckande exempel. Här har vi en story som är post-apokalyptisk, precis som Mad Max: Fury Road, men som inte är fjärde delen i en serie, utan första. Självklart kan en post-apokalyptisk berättelse utspela sig långt efter att världen gått under, så länge man introducerar världen som den ser ut nu på ett bra sätt.

Det gör inte Den Femte Vågen. Den femte vågen är, precis, den FEMTE vågen. Den börjar några månader efter den fjärde, när alla väntar på att den femte skiten ska ta sin början, och det första som händer är att Cassie - huvudpersonen - berättar för oss om allt som hänt innan. Det blir ungefär 150 sidor i början som BARA är backstory, nästan bara Cassie som tänker tillbaka på allt som hänt. Den viktigaste händelsen, den vi inte kan vara utan, är exakt i samma stund som rymdskeppet dök upp på himlen, men det är inte där vi börjar. Vi börjar flera månader senare, till och med efter att Cassies lillebrorsa kidnappats, och att rädda honom är hela Cassies jävla motivation i första boken.

Don't fucking do this. Om Den Femte Vågen hetat De Fem Vågorna och börjat i samma stund som rymdskeppet dykt upp, för att sedan ta oss hela vägen fram till den femte vågen hade den tamigfan varit femhundra gånger bättre. Det är det vi måste veta för att förstå handlingen, allting bygger på att vi förstår hur jävla plötsligt och oprovocerat det där rymdskeppet kom, men det förläggs som backstory. Vi missar hela Cassies personlighetsutveckling, från girl next door till den sista människan på jorden, och det så jävla svårt att relatera till henne på grund av det. Om du börjar på en punkt som kräver att du sedan ger oss femhundrafemtio flashbacks för att vi ska förstå vad som hänt, då har du börjat din berättelse för sent.

Say it with me now: det är lika bra att början ifrån början.

True story.

Review: Ella Enchanted

Ella Enchanted by Gail Carson Levine
My rating: 4 of 5 stars

Jag tror jag behöver en "needs more lesbians"-hylla, men om jag lägger till en sån måste jag gå tillbaka och tagga om typ 98% av böckerna jag recenserat, så det är nog inte värt det. Men ändå. Needs more lesbians.

Nej, men på riktigt, jag vidhåller ett av mina tidigare uttalande: fantasy för barn är så mycket bättre än fantasy för vuxna. Fullt av magiska böcker och trevliga jättar och välmenande älvor och ingen våldtäkt. Yaay! Lite sorgligt att jag måste tycka så, men låt oss inte fokusera på det...

Jag såg den här filmen för några år sedan, efter att jag hört alldeles för mycket bra grejer om den vilket gjorde mig besviken. Jag minns inte så mycket från den, men boken är väldigt olik filmen, från vad jag minns. Som alltid är boken bättre, även om jag nog ska ge filmen en ny chans efter att ha läst boken.

Boken är lite långsam. Vissa delar är bara brev mellan karaktärerna, och tiden flyter på ett sätt som jag hade lite svårt att acceptera. Det mesta av ploten sker under en tid som är långt över ett år, men det kändes inte som det, det kändes som ett par veckor. "Sex månader gick och de sög" är rätt svårt att ta in.

Men den var fin. I'm always a slut for fairy tale retellings.

View all my reviews

True story.

Ells excellenta Exceldokument

Jag nämnde för några veckor sedan att jag börjat strukturera mina berättelser i Excel istället för Powerpoint, och idag tänkte jag att jag skulle bjuda på mitt nya jättefina skrivplaneringsdokument. Jag gjorde det mest för att kunna strukturera årets NaNo på ett bra sätt, men efter att ha nämnt det för Trams och Hanna insåg jag att det kanske är fler personer som kan vara intresserade av det.

Först finns en novel info-flik med plats för titel och en synopsis, samt hur många ord man planerat att berättelsen ska vara och hur många dagar man ska skriva på. Den är inställd på en NaNo från början, mest för att annars får man error divide by zero av excel. När man fyllt i det här kommer nästa fina flik ...

Baserat på den här och den här kan man sen beskriva ploten något mer detaljerat. Obv behöver inte alla berättelser följa den här dramaturgin, men om man har inte särskilt mycket planerat kan den vara extremt hjälpsam. Har man dessutom fyllt i hur många ord man planerar att skriva kommer "Ord ca" uppdateras och tala om ungefär hur många ord man bör ha skrivit när man når varje del.

Writing process. Vad det låter som. Uträknad efter antal ord och dagar kan den tala om hur man ligger till. Den går ner till 365, så vill man kan man tracka allt man skriver under ett år med den.

Till sist har vi min superfina karaktärsflik! Här har jag gjort ett fint litet blad med de frågor som jag tycker är viktiga när jag skapar karaktärer. "Livsdröm" och "wants" har jag insett är väldigt bra, den ena beskriver liksom vad ens karaktär vill uppnå i hela sitt liv och den andra under storyns gång. Att veta det har jag märkt hjälper enormt mycket när man ska låta sina karaktärer göra olika val under storyns gång.

Ja, det var väl typ det. Om ni vill ladda ner mitt superfina dokument kan ni göra det här. Happy plotting. ;)

True story.