Creatures of the Night

Stjäl helt brutalt den här listan från Chriss, som har helt rätt i att den passar perfekt i Halloweentider. Man ska helt enkelt nämna en bok som man läst som innehåller följande övernaturliga varelser:

1. Vampire

Jag är egentligen inte något fan av vampyrer, vilket är varför Stephen Kings Salem's lot passade mig perfekt. Vampyrerna där är the bad guys, de ska fucking dö, och de har inga redeeming qualities. Precis som jag vill ha dem, med andra ord.

2. Werewolf

Planen var att ta något annat än det Chriss redan skrivit om, men jag kommer seriöst inte på någonting jag läst med varulvar, förutom Harry Potter och Gail Carriger's Parasol Protectorate-serie. Så jag får säga den sistnämnda: varulvarna där är fett nice (till och med vampyrerna i den serien är helt okej), och i andra boken har alla varulvar kilt vilket är amazing ("there are knees everywhere!"). Rekommenderad läsning, seriöst.

3. Zombie

 Ugh, zombies. Jag tror inte att de beskrivs som just zombies, men det är en massa levande döda med i Old Kingdom-serien av Garth Nix. Huvudpersonen Sabriel, the Abhorsen, måste med hjälp av bjällror gå in i dödsriket för att deala med de här varelserna som vägrar ligga och vila. En fantastisk serie.

Jag är bara lite pissed över att jag ännu inte lyckats köpa böckerna med de nya omslagen...

4. Ghost

En som kan prata med spöken utan att gå in i dödsriket (well...) är Suze i Meg Cabots Mediator-serie. Det är inte direkt lätt att försöka vara en normal person på high school när massa spöken hela tiden kommer och vill ha ens hjälp, och ännu jobbigare när spöket av en ung, skitsnygg spanjor bor i ens rum. En av mina favoriter av Meg Cabots serier!

5. Witch/Warlock/Spellcaster

Engelfors-trilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark-Elfgren känns given här. Massvis med häxor, som alla har häftiga elementinspirerade krafter. Det kommer en film nästa år och jag är sååå taggad.

6. Fairy/Fae

Neil Gaimans Stjärnstoft utspelar ju sig i ett parallellt faerie universum, som ligger precis bortom det mycket vanliga samhället Wall, varifrån huvudpersonen Tristran Thorne kommer. Även om filmen tog sig ganska mycket friheter med storyn så älskar jag båda två.

Det finns nog mycket finare omslag, men just den här har jag.

7. Demon

???? What are???? Jag tror det var demoner i Vellum, men I fucking hated that one så den vill jag inte tipsa om. och märk väl "tror", Jag har ingen aning om vad som egentligen pågick i boken. Jag tror det är demoner de slåss mot i Engelsfors, men jag har redan sagt den ... äh fuck this shit.

8. Angel

Här trodde jag det skulle bli jobbigt, men icke: Neil Gaiman levererar igen. Ängeln Islington är ju faktiskt en ganska viktig del av Neverwhere, en bok som jag inte älskade lika mycket som när jag var femton vid senaste genomläsningen, men fortfarande tyckte om väldigt mycket.

9. Alien

Michael Crichton, don't fail me now ... och det gjorde han inte! The Andromeda Strain handlar om ett utomjordiskt virus som verkar ha förmågan att utplåna hela städer utan att det märks. Den heter till och med "Döden från rymden" på svenska HAHAHHAAH. Den var spännande i alla fall, som alla Crichtons böcker.

10. Superpowered human

Här får vi återgå till en klassisk Stephen King-bok: Carrie. Carrie får, som vi alla vet, lite telekinetiska krafter efter sin hemska barndom, och efter att ha missuppfattat en situation på skolans bal spårar hon ur och dödar allt i sin väg. Det kan hända den bästa av oss, förstås.

Älskar det här omslaget för det är så jävla fult.

True story.

"There is nothing wrong at Blake Holsey High."

Av en kosmisk slump blev jag i måndags påmind om min favorit-TV-serie från min ungdom, Strange Days at Blake Holsey High, och lyckades genom lite snabb research upptäcka att (nästan) hela serien finns på kanadensiska Netflix. Oh happy day! Det har stört mig i flera år att jag aldrig fick se hela serien och veta vad som egentligen var fel på Blake Holsey High...

Så nu har jag bildat en minifandom bestående av mig själv och ingen mer. Ingen jag känner har sett den här serien. Ingen bryr sig. Och jag menar det, jag har inte ens fått höra ett litet "åh, jag är så glad för din skull att du hittade serien igen!".

Jaja, jag överlever. Serien är fortfarande amazing. All the science. Älskade alla inlägg jag hittade på tumblr (där fanns iaf några gelikar, som alla sa samma sak: "omg jag älskade den här serien varför har ingen annan sett den!?") som i stort sett gick ut på att "åh gud den här serien fick mig intresserad av vetenskap". Best. Show. Ever.

Chriss återvänder ikväll, efter en veckas exil i Skåne, och jag har fortfarande tjugotvå avsnitt kvar. Det kan bli tight att hinna se det på två timmar. Om det inte dyker upp ett wormhole och skickar mig tillbaka några timmar i tiden, men efter en och en halv säsong borde jag ha lärt mig att det inte enbart är av godo. Antar att det kommer dröja lite innan jag hinner se hela serien.

"Something's going on, and someone's behind. And we're gonna get to the bottom of it."

True story.

NaNo är ju författarmotsvarigheten till ett maraton

Brace yourself, november is coming. Och vi vet alla vad det innebär, right? Sitta inne och skriva som fan. Jag ser fram emot det, som vi vet. Men det är någonting annat jag borde ta tag i nu också, någonting som jag varit jävligt dålig på hela hösten, pga mitt enormt dåliga immunförsvar: jag borde gå ut och springa. Jag har sprungit en gång sedan i augusti, vilket är... mindre nice. Med tanke på hur bra jag var i slutet av sommaren, menar jag.

Anyway, medan jag gick och tänkte på hur mycket jag vill börja skriva i november och hur mycket jag inte vill börja springa slog de två idéerna ihop sig till en. Vad sägs om en springutmaning i NaNoWriMo-anda? Vad sägs om att försöka springa sitt word count?

Kör man det vanliga 50,000 ord-racet är det inte ens särskilt långt: ungefär 5 km löpning var tredje dag, eller 3,3 km varannan dag. Till och med en n00b klarar det, och eftersom jag tror mig ligga på n00b-nivå vad gäller löpning kanske jag nöjer mig med det.

Fast jag satsar ju på 80,000 ord i år, och då krävs det lite mer löpning. 5,3 km varannan dag. Eller 8 km var tredje dag. Lite jobbigare. Hade inte varit några problem i somras, men kan bli jobbigt nu. Fast är ju kul när det är jobbigt, right?

Tja, om inte annat kanske jag kan satsa på att springa 50,000 m och komplettera med 30,000 meter promenad. Det borde inte vara så svårt.

Jag har startat en tråd i forumet om min idé, och det är iaf ett par personer till som vill haka på! Känns nice, för just här tror jag inte kan jag lita på att mina vänner vill joina mig. Tyvärr. Om ni inte kan tänka er att försöka gå ert wordcount förstås? Allting som får en ut och röra på sig emellan skrivsessionerna är fan bra, om ni frågar mig.

Vi får väl se hur det går. Eller springer. Heh.

True story.

Vilken bok/vilka böcker håller du på att läsa just nu?

Blev påmind om Annikas bokbloggsjerka när jag kikade in på Chriss blog. Veckans fråga är vilken eller vilka böcker vi läser just nu, och det slog mig att jag lika gärna kunde slänga in en liten widget här vid sidan av från goodreads med mina currently reading-böcker.

Där kan vi se att jag läser Scorch Trials (uppföljaren till Maze Runner) och Green Developement. Om vi säger såhär: den ena läser jag för skojs skull och den andra för skolan. Jag tänker låta er gissa vilken som är vilken...

(Ärligt talat kommer jag nog läsa ut Scorch Trials ikväll så risken finns att just den biten ändrats innan helgen är slut.)

True story.

Sisterhood of the World Bloggers Award (wtf)

Har blivit nominerad till någon sorts "award" av Hanna??? Fattar inte riktigt hur det är ett award och inte bara your average meme, men svara på frågor är alltid kul så let's go!

Regler för utmaningen:

1. Tacka bloggaren som nominerade dig, och länka till deras blogg.

2. Ha med Sisterhood of the World Blogger Award-loggan i ditt inlägg.

3. Svara på de 10 frågorna som du fått.

4. Nominera 10 andra bloggare och fråga dem 10 frågor.

Okej. Tack Hanna för att du nominerade mig, vet att jag alltid kan lita på att få roliga utmaningar från dig. Loggan är där. Right, då ska det svaras på frågor!

1. Vad var den senaste boken du läste klart?

Igår läste jag How Not To Write A Novel av David Armstrong. Jag tyckte om den, även om titeln var missledande. Den handlar om hur det är att vara en midlist author, så jag tyckte den var väldigt lärorik liksom.

2. Har du böcker liggandes bredvid sängen? I sådana fall: vilka?

Eftersom hela min bokhylla står bredvid sängen har jag ju en del böcker bredvid. Men jag har en speciell hylla i bokhyllan för just böcker att läsa, som för tillfället ser ut såhär:

Nevermind ljuset, det är min ljusslinga som stör

Vissa böcker (typ de längst ner) har legat där alldeles för länge. Speciellt Alexander McCall Smiths böcker, men det är för att det är bok två i vardera serie och jag har inte läst första.

3. Vilken är den i särklass sämsta boken du läst? Varför?

Vellum av Hal Duncan. Jag visste efter typ trettio sidor att jag hatade den, men jag ger inte upp på böcker och dessutom behövdes en orange bok till bokyatzyt. UGH. Tog mig tre dagar att läsa ut, I did not enjoy it. Här är min goodreads-review, jag är rätt stolt över den eftersom jag fick två nya följare efter att ha skrivit den.

4. Om du skulle rekommendera en bok till någon som hatar att läsa, vilken skulle det vara då?

Jag tror inte att jag kan göra det, för jag fucking älskar att läsa och läser typ allt. Liksom, min syster har alltid hatat att läsa (hon sa en gång i gymnasiet att hon "aldrig läst en hel bok, man hoppar ju alltid över några sidor"), men för några somrar sedan börjar hon - på rekommendation av sina vänner - läsa lite självbiografier av typ Bingo Rimér och Linda Rosing, och de tyckte hon var nice. Sedan gick hon vidare till Fifty Shade of Grey, något som jag aldrig skulle rekommendera, och fucking loved it. Hon berättade att hon suttit i en och en halv timme och bara läst oavbrutet för att hon tyckte de var så bra. Min syster!? Som aldrig läser!? It's unheard of. Så jag antar att min rekommendation är att fråga någon som gillar typ samma grejer som du och ta en bok som är populär just nu eftersom den antagligen är väldigt engagerande och lättläst isf.

5. Om du fick bo i en bok, vilken skulle du då välja?

Temeraire-serien tror jag. Typ exakt som vår värld, fast med drakar. Jag spenderar nog lite för mycket tid med att fundera på hur den världen kommer att vara några hundra år senare. GE MIG DRAKAR.

6. Vilken bokkaraktär skulle du kunna tänka dig att gifta dig med?

Wow, bra fråga. Daenerys Targaryen kanske?

7. Har du läst mest manliga eller kvinnliga författare?

I livet vet jag inte, men i år ser det - efter ett snabbt överslag - ut att vara ganska jämnt, om man bara ser till antal författare. Jag har inte orkat räkna ut vilket kön jag läst mest böcker av än.

8. Vilken bok beskriver bäst hur ditt hem är inrett?

Jag ... what!? Jag har ingen aning. Eller ok, det finns en karaktär i någon av Sweet Valley-böckerna som har inrett sin lägenhet i svart, vitt och rött och det har jag med, så vi säger väl det. Fuck knows vilken bok det är, jag har inte ens läst dem.

9. Är det viktigt att läsa böcker?

Jaaaa! För vissa personer (typ mig) är det oumbärligt, men jag tror att nästan alla kan få ut någonting av att läsa en bok eller två ibland. Man lär sig väldigt mycket genom att läsa böcker.

10. Förklara i en mening varför din favoritbok är din favoritbok!

För att den är fucking amazing. Mina favoritbok är LotR, men jag vettefan hur man sammanfattar det i en mening. Och ärligt talat behöver man inte förklara det heller, det räcker med att säga att man älskar den tycker jag.

Right, då var punkt tre avklarad, vidare mot punkt fyra, utmaningarna. Jag känner inte tio bloggare att utmana, men fuck it, jag gör ett försök: Chriss, Secchan, Zackrid, Trams, Linda (ingen av de tre sista har bloggat på över ett år, jag har väldigt låga förväntningar), samt vem som helst som läser detta och vill göra det, framför allt personer från Mugglis som jag inte vet följer min blogg.

1. Vilken är den första bok du minns att du läste?

2. Läste du mer eller mindre när du var yngre?

3. Om du börjar läsa en dålig bok, ger du upp eller fortsätter du?

4. Vilken genre läser du helst?

5. Hur många gånger har du klarat NaNo?

6. Brukar du sätta mål för ditt läsande? Varför/varför inte?

7. Hur väljer du ut vilka böcker du ska läsa?

8. Vems rekommendationer litar du mest på?

9. Skriver du recensioner på böckerna du läser?

10. Har du någon gång läst en bok enbart pga titeln? Var det ett bra beslut?

Dåså, go for it!

True story.

Snigelrefusering

Nu trillade den sista refuseringen från första utskicksomgången ner i brevlådan (eftersom ett av förlagen har rykte om sig att aldrig svara, så jag tolkar tystnaden som nej). Bokstavligt talat! De skickade nämligen ut det via snigelpost och inte epost. Okej att de ville ha manuset på papper, men jag är ändå förvånad över att de skickar fysisk post till en. Och så var det underskrivet, vilket var en nice touch.

Dessutom behövde jag inte skriva ut det utan kunde sätta upp det på min refuseringsspik på en gång, mycket smidigt!

Jaja, jag har ju redan skickat ut till ett gäng nya förlag så det är inte mycket att göra åt saken. Jag börjar bli mer och mer skeptiskt inställd till att någon kommer ge ut mitt manus (oh my gods, varför har jag lagt in sci-fi-element och dinosaurier i en urban fantasy-berättelse? Är jag dum i huvet?), men samtidigt är jag inte den ger upp heller, såattehh, det är bara att fortsätta ett tag till, tills tillräckligt många har tackat nej och man kan gå vidare.

Wow, nu lät det som att den här refuseringen gjort mig bitter. It has not. Jag tycker ändå det är fett kul att hålla på och skicka ut manuset, att refuseringarna är ett hårt bevis på att jag paid my dues, och att man alltid lär sig någonting av det man gör. Jag börjar bara bli lite skeptisk, kanske mest för att inte bli så besviken om manuset aldrig blir antaget.

True story.

100%

Det sägs att för att skriva bra måste man läsa mycket, och, tja, I think I've got that covered i alla fall:

(Jag spenderar också massa tid med att glo på Netflix och spela mobilspel, så fuck people som säger att man ska slänga ut TVn och bara läsa böcker och skriva hela dagarna. Gör allt.)

True story.

Antologier

För att vara en person som aldrig tidigare varit bra på att skriva noveller (låt mig skriva 50,000 ord på en månad eller inga alls!) har jag plötsligt fått upp ögonen för det här med att skriva bidrag till antologier. Det började med Svenska spöken, som genast gav mig en idé baserad på ett gifset jag sett flyta omkring på tumblr; jag skrev ihop en novell på bara några dagar. Max 30,000 tecken var en jäkla skillnad mot de vanliga 50,000 orden, men ganska skönt faktiskt. Ingen stress, och jag kände mig klar efter bara några dagar.

Jag nämnde det för Chriss, och tja, när två kreativa själar bor på en väldigt liten yta börjar man liksom utbyta idéer. Hon hittade en postapokalyptisk antologi som sökte två bidrag som vi nu försöker skriva ihop något till (två väldigt olika bidrag som jag antar att vi kommer hålla hemliga tills vi är klara med dem - vore jobbigt att accidentally plagiera varandra).

För den som är mer inne på kärlek söker Ordberoende förlag noveller till en antologi om just det, vid namnet 30 nyanser av passion. Den kommer jag troligtvis inte skriva någonting till, eftersom det skulle se himla illa ut att vara med i en sådan antologi när man är grundare till ARSK och motståndare till allt vad kärlek heter. Eller kanske inte. Det fick visst vara kärlek till vad som helst, så kanske kunde jag, om jag orkade. Hur som helst, har du två veckor över och en idé på g, why the fuck not?

Det mesta har jag hittat på skrivlust i fokus, som drivs av en brud som verkar gilla marsvin och skriva (jag kan relatera), och lägger upp sjukt mycket länkar på ämnet som hon hittar. Ser jag något mer kanske jag tipsar er om det också, för ibland kan det ju vara kul med några mindre projekt att jobba på. ^^

True story.

Is it November yet?

Istället för att skriva en onödig uppsats har jag suttit och uppdaterat min sida på NaNoWriMo idag. Lagt in min planerade novel för november, donerat pengar för att få den fina glorian, skrivit i forumet för att ha få alla participation badges. Skit man inte borde göra helt enkelt när det är skolvecka.

Men ååhhh, jag är så taggad! Jag vill börja skriva NU. Har bestämt mig för att ta tag i en story som funnits i bakhuvudet i flera år nu. Eller snarare har jag haft tre karaktärer (alla tonårstjejer: den ena är en vampyrjägare, den andra en "cupid" aka kärleksgudinna (om någon har ett bättre svenskt ord plz tell me) och den tredje är en grim reaper in training), men aldrig någon bra story att stoppa in dem i. Nu har jag utvecklat dem, gett dem lite personlighet, och kommit på en story som är part murder mystery, part vampire-hunt att stoppa in dem i. Bra skit, tänker jag.

Hoppas jag! Det har hänt förr att jag har planerat för mycket innan november och suttit där vid midnatt den första och inte kunnat få ur mig ett ord, för att sedan överge storyn helt. Något som ofta hänt när jag försökt skriva någonting med vampyrer. Men nu är vampyren knappt en del av storyn, och då tror jag att det ska gå bra.

Jaja, får väl försöka hålla mig upptagen till november. Det borde gå, jag har lite projekt att planera. Och idag hade jag tänkt skicka in mitt bidrag till antologin Svenska spöken, om jag inte somnar under genomläsningen. Måndagar, man. Not my thing.

Anyway. Någon annan som knappt kan vänta tills november?

True story.

You mock my pain

Skickat. Självtvivlet kommer som ett brev på posten. Vad håller jag på med? Varför skulle någon vilja läsa? De kommer skicka en gif som det bara står LOLOLOOL på tillbaka som svar, I'm sure of it.

Som att det värsta som kan hända inte är ett nej liksom. Pffft, been there, done that. Jag fixar det här.

True story.

I tell you, I'm not a patient (wo)man

Alltså okej, jag hatar fan att vänta. Well, let's be real, vem fan gör inte det? Finns det någon som ba "näe, lite plågsam väntan tycker jag om, det är bra för själen". Det enda som är nice att vänta på är julafton, för när man blir äldre är ens förväntningar på julafton fan så mycket bättre än själva grejen. Men det är ett undantag. Och besides the point.

Sen jag skickade in mitt manus till fem förlag för fem månader sedan har det fan varit en konstant plågsam väntan. Mer eller mindre: det blev värre när, efter ungefär en månad, jag började få svar från några förlag, och fick ett varannan vecka under en period. Varje refusering påminde en bara om hur mycket man ville få ett positivt besked, och varje påminnelse gjorde att jag inte kunde sluta tänka på det. Jag jobbade dessutom med att måla hela sommaren, utan sällskap - jag hade väldigt mycket tid att tänka.

Sen efter de första tre beskeden har jag inte hört något. Ett förlag har jag förstått tenderar att inte höra av sig om de menar nej, vilket ju är tråkigt. Det andra kan dröja långt över att halvår innan de svarar, och enligt rykten jag hörde through the grapewine har de nyligen flyttat och ligger långt efter i manushanteringen. Well, de kan vänta ett år med att svara så länge jag får ett ja i slutändan, meeeen det vore kanske dumt att hänga upp sig på det.

Så ikväll hade jag tänkt skicka ut manuset till några fler förlag.

Förra gången såg jag verkligen fram emot det. Jag skulle skicka ut ett fysiskt manus först, hade spikat dagen då det skulle skrivas ut någon vecka i förväg, och dagarna innan när manuset kändes klart kunde jag inte bärga mig tills jag fick skicka iväg det. Så är det inte nu. De senaste månaderna har jag inte obsessat över mitt utskickade manus varenda vaken timme, och det har ärligt talat varit rätt skönt. Tänkt att det kommer ett svar när det kommer liksom. Nu ska här skickas ut igen och det kan ju bara innebära en sak: den plågsamma väntan återkommer.

Oh well. Som man brukar säga:

Allt jag kan säga som svar är: bring it.

True story.

Books don't get written, they get rewritten

Eftersom Chriss skrev lite om sin skrivprocess på sin blogg kände jag mig inspirerad att göra någonting liknande. Min skrivprocess är inte särskilt intressant, eftersom den mest går ut på att skriva 50,000 ord på en månad och sedan tillbaka på berättande och fråga mig själv "vad i helvete har jag skrivit egentligen?".

Ärligt talat tycker jag att jag blivit ganska duktig på att redigera, någonting som jag för några år sedan inte ens visste hur man skulle göra. Så jag tänkte helt enkelt att jag skulle berätta för er hur jag gör när jag redigerar, ifall ni - som jag gjort många gånger - suttit där med ett första utkast och undrat hur fan man går vidare och gör någonting bra av det här.

För det första måste man ju vänta lite mellan att man skrivit klart sitt första utkast tills man börjar redigera det: Stephen King rekommenderar minst tre månader (har jag för mig, tre månaders paus efter tre månaders skrivande), personligen gillar jag att skriva i november och redigera i mars (då det är National Novel Editing Month, som dock verkar lite nerlagt för tillfället: no matter, man kan redigera ändå).

Jaja, steg ett är att läsa igenom sitt manus igen. Jag brukar försöka att inte göra några redigeringar i det här stadiet, möjligen rätta felstavningar. Ser jag en mening, eller ett helt stycke, som verkar lite fult skrivet använder jag Words överstrykningspenna för att markera det med typ grått eller nån annan tråkig färg. Är det något jag måste kolla upp eller något som motsäger något som händer tidigare/senare i berättelsen gör jag en kommentar om det (om ni aldrig använt kommentarer finns de under Granska-fliken i Word).

Samtidigt som jag gör det här skapar jag en powerpoint, och gör en ny slide för varje kapitel. Såhär, till exempel:

Har har vi allt vi behöver veta om kapitel två: vilka scener som finns, i vilken ordning de de dyker upp, samt lite allmänna kommentarer om kapitlet (där en cirkel betyder att jag ska ändra någonting och en bock att jag ändrat whatever kommentaren handlade om). Det bästa med det här är att när har tråkigt kan man alltid roa sig med att göra sin powerpoint snyggare:

Här ser man också att jag debatterat med mig själv om huruvida jag ska byta namn på det här kapitlet eller inte, vilket jag i slutändan inte har gjort för jag tycker det är ganska roligt. Samt att jag uppmuntrat mig själv med kommentaren "bra kapitel!", för sånt kan man behöva ibland.

Smartart, som jag använt för att sortera scenerna, är typ det bästa som finns. Anledningen till att jag skriver upp alla scener såhär är att man kan få en bra överblick om i vilken ordning allt i berättelsen händer, och behöver någonting flyttas till en annan del av berättelsen kan man lätt organisera om allting. Om man har mycket tid och rum kan man göra samma sak med post-it-lappar till exempel. :P

Smartart är också asbra till att göra tidslinjer:

Den här berättelsen är än så länge bara i planeringsstadiet, men ni förstår principen i alla fall. Jag har inte haft tidslinjer när jag börjat skriva för mina två senaste projekt, men att fixa en under redigeringen var extremt praktiskt för att inte förvirra sig själv.

Om det dyker upp en ny karaktär i ett kapitel brukar jag slänga in en slide för dem efter vederbörande kapitelslide också, de brukar se ut typ såhär:

Om karaktärerna i fråga inte är drakar brukar jag lägga in bilder av dem som jag gjort i diverse doll makers på internet, eller skådespelare som jag tycker skulle passa för rollen, men det är så töntigt så det får ni inte se någon bild på. Sen har jag sorterat alla mina karaktärer i Hogwartselevhem också, för det är en viktig karaktärsdetalj för mig i alla fall.

Gör man det här kontinuerligt under första genomläsningen av manuset kommer man till sist ha en powerpoint där alla scener finns insorterade under respektive kapitel, en ordentlig tidslinje, samt karaktärsslides med detaljer om alla ens karaktärer i berättelsen. Jag lägger gärna in annan skit där också, som DnD moral alignments:

 Eller slides med en pros and cons-lista över vad exakt som ska vara berättelsens MacGuffin:

När man gjort det här är det lätt att gå tillbaka till varje individuellt kapitel och skriva om de gråmarkerade delarna, bocka av kommentarerna i powerpointen, och fixa till vad det nu är man skrivit för kommentarer i Word. Och när det är gjort? Grattis, du är just klar med andra utkastet!

True story.

Jag tror jag kan jag tror jag kan

Rolig lista skamlöst stulen från Hanna.

Jag kan alldeles för mycket onödig fakta om bergochdalbanor (visste ni att det finns en bergochdalbana som varit SBNO (standing but not operating) sedan 1983?).
Jag vill att min bok ska bli utgiven.
Jag borde plugga inför min hemtenta på fredag.
Jag har nästan läst hundra böcker i år.
Jag skulle behöva komma igång med springandet igen.
Jag gillar att dricka blåbärsmuffinste och äta blåbärsmuffin. Helst samtidigt.
Jag älskar att läsa och skriva (känner mig som typ tolv som skriver så, men alltså, det är ju sant...).
Jag måste köpa födelsedagspresenter till alla som fyller år den kommande veckan.
Jag behöver sova i typ hundra år.
Jag får snart inte plats med mer böcker i min lägenhet.
Jag har inte ett liv.
Jag kan inte laga mat.
Jag vill inte gå i skolan längre.
Jag borde inte äta så jääävla mycket godis på vardagar.
Jag gillar inte alldeles för många grejer.
Jag älskar inte maneter, krig och miljöförstöring.
Jag måste inte bli utgiven för att mitt skrivande ska vara viktigt och bra.
Jag behöver inte köpa femhundra miljarder t-shirts varje månad, men det gör jag ändå.

True story.

Try again. Fail again. Fail better.

Efter fem månader börjar jag känna att det är dags att skicka ut mitt manus till lite nya förlag. Jag väntade fortfarande på svar från två av förlagen, men jag har hört rykten om att det kan dröja till december innan det ena svarar, och att det andra kanske inte svarar alls om det blir nej, så jag orkar inte vänta hur länge som helst.

Jag vet att jag bara fått nej från tre förlag (eller fem, om de andra bara inte orkat höra av sig), men ibland känns det som att det betyder att det är kört forever. Och varje gång som den insikten kommer smygande så känns det som att en liten del av mig dör. Sjukt dramatiskt, I know, men det gör verkligen det. Jag försökte vara lite casual till min dröm om att bli utgiven, men det är så himla svårt när man velat det så länge man kan minnas.

Säger man det till folk får man genast tusen goda råd som alla går ut på samma sak: "ge inte upp! Alla författare får refuseringar först!". Och ja, det har de ju rätt i, jag vet ju att nästan alla författare får nej först, att Stephen King fick så många refuseringar att han var tvungen att skaffa en större spik för att de skulle sitta kvar på vägen. Men vet ni vilka som också får refuseringar? De som aldrig blir publicerade.

Alltså, jag vet ju att jag är löjlig, jag vet att jag överdriver, men det är så svårt att inte göra det. Dåliga dagar vill jag ge upp och lägga mig under sängen, bra dagar rycker jag på axlarna och påminner mig själv om att bara för att den här boken inte blir utgiven betyder det inte att jag aldrig kommer att bli det. Jag kommer aldrig sluta skriva, så självklart kommer jag att ha fler chanser att bli utgiven.

"If you want to be a writer, go for it. I didn’t write my first book until I was 46; I was in my 50’s when the Internet Detectives were published."

- Michael Coleman i ett mail till mig för några år sedan

Men samtidigt, jag älskar ju manuset jag skrivit, jag älskar historien och karaktärerna, och jag vill att andra ska kunna göra detsamma. Vilket låter självcentrerat, men hallå, varför skulle man annars försöka få någonting utgivet? Å andra sidan kan jag ibland drabbas av en känsla som är helt motsatt: "my gods, det jag skrivit är absolut CRAP, varför skulle någon vilja läsa det?". Därför var det så underbart att läsa Faith of a Writer idag och snubbla över följande:

Ur The Faith of a Writer: Life, Craft, Art av Joyce Carol Oates

Det är också fem månader sedan jag tittade på manuset sist, och jag tänkte att det kunde vara en bra idé att läsa igenom det igen innan jag skickar ut det igen. Det tog inte lång tid innan jag ångrade att jag inte gjort det en sista gång sist jag skickade ut det: första sidan är så full med syftningsfel och konstiga meningar att det är ett jävla under om förlagen inte symboliskt brände det jag skrivit, om de ens läste så långt. Det blir bättre (jag skrev om första sidan precis innan jag skickade in skiten), men åh, snacka om dåligt första intryck.

Jaja, det är bara att fixa till det som är dåligt, läsa igenom det en sista gång, och skicka manuset till nya förlag. Och försökte att inte vara alltför självkritisk:

Ur The Faith of a Writer: Life, Craft, Art av Joyce Carol Oates

True story.

Vad har du läst för spännande böcker i sommar?

Jag tänkte att jag skulle hoppa på den där bokbloggsjerkan igen från Annikas litteratur- och kulturblogg och prata lite mer om vad jag läste i sommar. Hela listan finns ju i förra inlägget, men varför inte ta upp de böcker jag gillade lite extra? Jaaaaa.

Först måste jag ju nämna Parasol Protectorate-serien av Gail Carriger:

Jag hade sjukt låga förhoppningar när jag plockade upp första boken (som jag läste på svenska), eftersom varken steampunk, vampyrer eller varulvar är min grej ... men jag blev positivt överraskad! Så positivt överraskad att jag genast var tvungen att klicka hem hela serien, och numera försöker tvinga både Chriss och Trams att läsa den (well, Chriss har jag väl lyckats med, hon är på sista boken!). Det är en fett nice värld som Carriger skapat, helt enkelt. Jag vill se den här serien som en TV-serie.

En annan serie jag hade låga förväntningar på var Memory of Flames-serien:

Bildkälla: http://genreforjapan.files.wordpress.com/

Jag lånade den mest för att jag ville läsa något om drakar (jag läser gärna om drakar), men tyckte inte serien verkade så kul. Det är den! Jag har inte läst trean iofs, så jag kan inte säga om den slutar lyckligt eller ej (troligtvis halvlyckligt eftersom det finns en uppföljarserie, som biblioteket såklart inte har!), men hittills är den lite som en blandning av Game of Thrones och Temeraire-serien, två serier jag älskar. Den är inte riktigt lika bra som de två, men fortfarande sjukt nice.

Och förstås, Fredrik Backmans böcker:

Låga förväntningar var the way to go den här sommaren, för jag hade inga vidare förväntningar på En man som heter Ove (men var lite sugen på Min mormor hälsar och säger förlåt). När jag väl börjat läsa den kunde jag inte lägga ner den, och sedan grät jag ögonen ur mig på slutet. Min mormor hälsar och säger förlåt var likadan: när jag närmade mig slutet sa jag godnatt till mina föräldrar och drog mig undan till mitt eget sovrum på landet för att kunna gråta ifred. Fy fan vad bra de var.

Och sist men inte minst måste jag nämna:

Okej, så de här böckerna har kanske inget uppenbart gemensamt, förutom att de båda ingått i bokklubben jag numera är med i. Det är en speciell bokklubb, där alla medlemmar fick välja sin egen bok, sedan läser man den och skriver kommentarer i boken, innan man skickar vidare den till nästa person, som då lägger till sina egna kommentarer. Sen får man tillbaka sin bok när alla läst och kommenterat. Det är jätteroligt, och så känner man sig fett rebellisk som skriver i böcker. Just nu håller jag på med Neverwhere för bokklubben, som lästs av två personer innan mig. Mitt val var såklart Jurassic Park, och det ska bli kul att se vad alla tyckte om den!

Det var väl de böckerna som stuckit ut lite extra i sommar, även om jag läst jävligt mycket bra böcker. Och det lär jag fortsätta med under hösten.

True story.