Brisingr by Christopher PaoliniMy rating: 1 of 5 stars
Wow, det här blir inte bättre. Jag trodde verkligen att vid det här laget skulle Paolini blivit en halvbra författare men han är fan inte ett dugg bättre än vad han var när han var 15 eller 17 eller vad fan han nu var när han skrev den första. Jag bryr mig inte.
Det är så mycket som stör mig med den här boken/den här serien men just nu är det att INGENTING HÄNDER NÅGONSIN. Den här boken var 700 jävla sidor lång OCH INGENTING HÄNDE. Eller, typ, fyra saker hände, vilket alldeles för lite för så många sidor!! Vid ett tillfälle, inte ens halvvägs igenom, förklarar de vad Eragon ska göra FÖR RESTEN AV BOKEN och när jag insåg att jag just fått förklarat för mig allt som skulle hända tror jag att jag på riktigt skådades guds ansikte och det förändrade mitt liv. Det var en fruktansvärd gud och ett fruktansvärt liv.
Sen hände allt exakt som de karaktärerna berättat att det skulle med en slutfight intryckt de sista femtio sidorna för SÅKLART måste boken sluta så.
En annan grej som stör mig är att Eragon (och ibland Saphira) är en genuint DÅLIG person. Jag antar att Roran är det med. De dödar folk, konstant, utan ånger (eller ibland gråter Eragon lite över det men aldrig när det räknas). Boken börjar med att ERagon låter massa slavar dö så att han och Roran kan rädda Rorans flickvän. Fuck de oskyldig stackars slavarna, Roran måste få ligga. SEN bestämmer sig Eragon för att inte nämna för dem att flickvännens elaka far är vid liv och tillfångatagen han med, istället LJUGER han för Roran och Katrina och säger att han är död för annars ... jag vet inte varför han ljuget? Nånting om att annars skulle pappan hängas för vad han gjort vilket skulle få Roran och Katrina att göra slut så det är bättre att ljuga? VAD I HELVETE!? Vad ger Eragon rätter att bestämma det? Sen tar han bokstavligt bort snubbens fria vilja genom att på ett omständligt sätt komma på hans rätta namn och skickar iväg honom för att leva resten av sitt liv som Eragon bestämt.
OCH DET FORTSÄTTER HÄNDA. Så fort Eragon inte får sin vilja igenom hotar han med våld eller magiska krafter eller Saphira för att få som han vill och de andra karaktärerna är ALLTID på hans sida, säger alltid att han gjorde det rätta för ibland måste man ta svåra besluta. Jo, men du måste ju inte vara ett jävla kukhuvud för det? Allvarligt, om han är ett typexempel på drakryttare då vet jag inte om jag vill att de ska styra eller återskapas för de verkar vara hemska elitistiska människor som mobbar folk för att få sin vilja igenom.
Om det här slutade med att Eragon visar sig vara the bad guy och Galbatorix den bättre härskaren hade det kanske kunnat rädda den sista boken, men det kommer inte hända. Allting i serien hittils har varit fullkomligt förutsägbart (till och med de TVÅ avslöjandena om Eragons föräldrar), så jag tvivlar på att det är många chocker i sista boken. Som, i ärlighetens namn, inte ens borde skrivits för ploten i alla tre böckerna så far hade kunnat vara en enda händelserik bok i händerna på en mer kompetent författare, men neeej, vi måste sitta igenom hela kapitel där folk bara pratar eller springer eller flyger eller whatever.
Och det värsta är att jag bara har en bok kvar, så jag måste läsa ut hela jävla serien. FML.
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar