Efter att ha varit sjuk i nästan TVÅ VECKOR är jag finally tillbaka på jobbet. Är lite snuvig och inte helt pigg, men mår tillräckligt bra för att orka vara här. Faktiskt jävligt skönt. Jag vill inte vara nån workaholic eller så, men efter två veckor när den enda man pratat med är kassören på Tempo (som troligtvis börjar undra vad man håller på med när man glider in ungefär samma tid varje dag, i samma sunkiga outfit, och köper ingefära och en påse med Jätten choklad) är det rätt gött att vara ute bland folk.
Jag försöker också komma igång med genomläsningen av NaNo 2015. Jag hade nog kunnat läst klart den redan förra veckan och påbörjat redigeringen för jag har ju inte haft 45 graders feber och legat helt utslagen, meeen ... jag har inte haft nån lust. Hela mars har varit extremt dåligt både när det gäller löpning och skrivande, och jag misstänker starkt att de hänger ihop. Innan jag börjar springa på riktigt igen kan jag nog inte börja skriva.
Eller så är det bara en ursäkt. NaNo 2015 är så tråkig! Och dålig! Jag fattar inte varför för den har så mycket going for it, intressanta karaktärer, spännande plot, cool setting, ändå tycker jag bara den faller platt. Jag överväger starkt att ändra från tredje person dåtid till första person nutid ... men jag vet inte riktigt. Den har ett limited POV så första person skulle kanske vara bra där, men samtidigt är min huvudperson rätt knepig och svår att lära känna - jag undrar om man ändå inte får bäst grepp om henne när det är tredje person. Eller så är det bara jag som är så van vid att skriva i det perspektivet att jag automatiskt glider tillbaka dit.
Fast om det är så måste jag ju acceptera att jag skrivit en ganska dålig story. Jag fick en insikt tidigare idag, och jag tror bristen på subplots kan vara en anledning till det. Det finns egentligen bara en enda plot i berättelsen och jag tror det gör den väldigt tråkig och enkelspårig, men det passar på något sätt ihop med min huvudperson. Hon fastnar väldigt lätt i ett spår. Så jag antar att det är upp till mig, den fantastiska författaren, att tvinga in på henne en subplot eller två som kan ge berättelse lite mer djup.
Eller så slänger jag allting åt helvete och skriver något annat. Fast det kommer jag nog inte göra ...
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar