The Two Towers by J.R.R. TolkienMy rating: 5 of 5 stars
Ah, De Två Tornen. Jag tror verkligen filmen gjorde den en björntänst (det är utan tvekan den sämsta av filmerna) för varje gång jag läser en tänker jag att jag inte kommer gilla den lika mycket som Ringens Brödraskap, men det är inte sant. Det är en väldigt bra bok, speciellt som så lite faktiskt handlar om slaget vid Helms klyfta (... blandar jag hej vilt bland översättningarna nu? Så sue me).
Varje gång jag kommer till andra delen, som handlar om Frodo och Sam, så tänker jag att jag har kommit till den sämsta delen i trilogin, och det kanske är sant, men det är inte DÅLIGT. Jag menar, för det första så intoduceras Faramir och för det andra har den massa fantastiska bitar med Gollum och fisk. Allt ifrån Sam som viskar "fissk" i Gollums öra för att se om han sover till Gollum som drömmer om att ta ringen som sin egen för att kunna få färsk fisk (från feskbilen) tre gånger om dagen (är det nånsin tydligare att han från början var en hobbit? Man kan inte korrumpera hobbitar genom att erbjuda dem makt, men locka dem med deras favoritmat? It might just work ...) är hilarious och jag älskar att läsa det.
Och nu har vi nått den bästa delen i trilogin, aka Konungens återkomst. Jag älskar till och med alla femhudra sluten som så många personer stör sig på, och det är ännu fler av dem i boken.
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar