Jag kan få sån pinsam jävla wanderlust ibland. Inte så mycket för att resa världen över och gå på crazy marknader och äta mat man inte ens kan uttala, men specifikt lust för att vandra. I fucking berg.
 |
| Bildkälla: https://www.etsy.com/listing/155378773/something-tookish-the-hobbit-tolkien |
Det händer då och då av olika anledningar. Förra året minns jag att jag fick galet mycket Wanderlust efter att ha sett filmen Wild, vilket är så himla klyschigt att det finns inte, men då satt jag till och med fucking googlade på vandringsleder för jag ville verkligen ... annars kommer det ibland när jag ser bilder på berg eller när jag läser Lord of the Rings.
 |
| "I want to see mountains again, Gandalf, mountains!" |
I år är det fyra år sedan jag fjällvandrade. FYRA ÅR. Det är jättelång tid, och jag minns då hur vi pratade om att vi skulle åka tillbaka sommaren därpå och faktiskt toppbestiga Kebnekaise, men det hände det eller? Nope.
Alltså, jag har till och med en board på pinterest som är full med bilder som får det att liksom kännas lite i hjärtat för att varje gång jag ser dem drömmer jag om att vandra i naturen och dricka kaffe i en skog någonstans på morgnarna och vara bland berg. Det är så töntigt men det är så sant.
Inte blir det bättre av att Runner's World öppnar varje nummer med bilder som den där, och ba "spring i bergen. Spring i naturen" vilket får mig att undra varför jag tragglar runt här bland betong och hus. Okej att Vinterviken är fint men är det natur??? Räknas det?
När man sen läser artiklar om att inte bara vandra uppe i de norrländska bergen utan löpa i dem då är det mer än jag klarar av när jag samtidigt läser Lord of the Rings. Something Tookish woke up in her indeed.
Så vad hindrar mig egentligen? Varför kan inte jag vakna i ett tält och dricka kaffe och blicka ut mot bergen? Idk, typ tusen grejer. Alltså, helt bortsett från att min fotled inte skulle palla att löpa i bergen just nu så är jag ju för mesig. Jag vandrade visserligen i bergen en gång, men jag fucking LYXVANDRADE till en fjällstation. Vi hade fucking wifi och jag hade med mig en hårtork så jag kunde fixa håret varje morgon.
Dessutom vill jag inte göra det själv och vem annars skulle vilja göra det med mig? Ingen. Jag kanske ändå skulle kunna överleva utan hårtork och wifi, faktiskt, om jag visste att det bara var några dagar, men jag tror fanimig inte att jag skulle klara av att göra det själv. Jag vandrade några timmar själv när vi var i fjällen och det var ju fint, men det är skillnad på några timmar och en hel resa.
Jaja. Jag får väl göra som vanligt och käka lite chips medan jag väntar på att det går över. Om det inte gjorde det kanske jag faktiskt skulle ta tag i det nån gång, men tills vidare får jag väl helt enkelt nöja mig med att en gång fick jag åtminstone se de där bergen. Nu ska jag läsa K2 - På liv och död och känna mig nöjd med att vara på säkert avstånd från alla världens berg.
True story.
6 kommentarer:
Jag vill ju asgärna fjällvandra. Men har så jävla mycket kondition att träna innan jag är där. Jag drömmer om typ samma saker som dig, minus att springa. Har kikat asmycket på tågresor upp till Abisko, och utgå därifrån. Det är SKITFINT där asså. Har en sådan himla längtan efter att vandra i trakterna kring Mo i Rana/Mosjön i Norge också, SÅ HIMLA FINT, och det finns en vandringsled som är fucking DÖPT efter min gammelmormors mamma, som de använde för renarna och grejer.
Om du ger mig tid för att bli fit nog, så är jag jättepå. Du kan ju vandra på så länge så du är erfaren så att jag känner mig TRYGG hahaha. Men vi kan ju lova varandra att vi ska fjällvandra tillsammans någon gång i våra liv??? Det är ju ett fett RIMLIGT löfte.
MEN GUUUD, då måste du ju åka dit och vandra den!!! Jag följer lätt med. Tror inte man behöver sån superkondition för att vandra om man väljer bekanta leder och rimliga dagsmål - jag tog mig fan upp till fjällstationen nedanför Kebnekaise trots att jag var förkyld när jag vandrade. Det är ju inte som att vi ska upp på K2 direkt ...
MEN JAAA, det tycker jag fan att vi ska!! Vi kan ju börja med nån dagsvandring nånstans någon gång bara för att testa och sen ge oss ut på ett fetare äventyr när vi vet att vi kan. Det är ett sjukt rimligt löfte! Ser framför mig hur jag ringer på din dörr om tjugo år med en vandringsryggsäck om tjugo år och ba NU DRAR VI medan du står där i pyjamas och ser förvirrad ut.
Haha alltså jag tror att en förkyld Ell har mer kondis än en frisk Hanna!!! ;) Men ja, alltså jag har en kompis som är tjock och inte värsta träningspersonen som vandrade i somras, och det gick ju bra!
JA! Fast gärna tidigare än tjugo år, innan benskörheten träder in liksom hehehe. Sampo sa precis att det hade varit ett asbra tv-program med du och jag på vandring, jätteroligt trodde han för att vi är "olika men har bra dynamik" - vet inte hur jag ska tolka det men tror det var snällt menat!
Men det känns som att ett mål som att kunna vandra känns som ett asbra och peppigt mål och motivation till att träna! Har redan tänkt att jag ska träna på att ta mig upp för backen i elljusspåret som jag tillgivet kallar "Dödsbacken"!
Hahha, möjligtvis! Men när jag fjällvandrade med klassen hade alla inte toppkondition, men det gick ändå. Som sagt, tar man det bara lite lugnt och sätter rimliga dagsmål går det nog, fast det är väl nice med lite kondition och styrka iaf så man inte är helt död på kvällarna. :P
Ah, sant! Tio år, max då. Ska Sampo följa med och filma eller ska vi göra det själva? Tror han har rätt i att det kan bli kul. Kommer typ vara du och jag som skriker argt på stenar som är i vägen eller är hänförda över den vackra naturen.
Niiice! :D Alla elljusspår har fan en sån backe, hemma i Täby fanns den i femkilometersspåret och var i folkmun känd som "Mördarbacken". De är jobbiga men bra träning ...
Tänker att serien kan heta HELL I NATUREN. Tänker att det har en bra ring to it.
Skicka en kommentar