The Fellowship of the Ring by J.R.R. TolkienMy rating: 5 of 5 stars
Wow, fem stjärnor till den här? Vem såg det komma?
Alltså, det är egentligen asbra att LotR-filmerna finns, inte för att jag inte skulle vara ett fan utan dem eller för att de är jättebra, utan för att om jag nånsin undrar vad jag ska lyssna på när jag läsern boken ... så har jag svaret precis där. Soundtracket. Såklart.
Jag brukade tänka att varje gång jag läste om böckerna så fick jag en ny favoritkaraktär, och även om det inte riktigt är sant så brukar jag uppskatta olika karaktärer varje gång. För några år sen började jag älskade Pippin (mest pga repliken "thinking? At breakfast? Good heavens!"), men den här gången är det Sam.
Alltså, jag älskar Sam lika mycket som alla andra (och ALLA älskar Sam), men jag har alltid tyckt att han var lite töntig också. Plötsligt tycker jag väldigt mycket om hans töntighet, nästan så att jag kan relatera till den. Jag kan definitivt relatera till hans förkärlek för växter, och jag tycker nog han fick den bästa presenten av Galadriel, till och med bättre än Frodo och Gimlis. Galadriel förstår honom helt enkelt.
Jaja. Att läsa den här boken är som att komma, på det bästa sättet.
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar