lördag 9 januari 2016

Review: Star Wars, Episode VI: Return of the Jedi

Star Wars, Episode VI: Return of the Jedi Star Wars, Episode VI: Return of the Jedi by James Kahn
My rating: 5 of 5 stars

Den här boken är mycket bättre skriven än de andra! Det gör mig glad, för Jedins återkomst är min favoritfilm, så det är bra att den också är min favoritbok. James Kahn verkar ha bättre koll på karaktärerna, och ger dem egna röster: Luke är filosofisk och sentimental, Lando tänker i spelmetaforer, Han är lite mer vcuasl och så vidare. Det funkar.

Dessutom är den rolig, och jag log ofta när jag läste och skrattade till och med några gånger. Med det sagt, låt oss diskutera lite citat igen!

"I was killing your kind when being a Jedi meant something."
Jag önskar att vi sett mer av Jabba som gjorde det i prequelsen snarare än, ehh, vad han nu gjorde arr podracingen. (Notera: jag var tio när ep I kom ut. Jag ÄLSKADE podracingen)
Luke wanted to burn the villain. [...] Of course, his primary objective was to free his friends, whom he loved dearly; it was this concern that guided him now, abolve all else. but in the process, to free the universe of this ganster slug - this was a prospect that tinted Luke's purpose with an ever-so-slightly dark satisfaction.
Lukes flirtande med den mörka sidan är så välgjort i boken. Man ser liksom varför han frestas och man kan nästan se hur han skulle kunna gå över genom att gå lite för långt vid några tillfällen. Det är riktigt nära ibland, tycker jag.
[Leia is captured by Jabba.] But there were worse things, and in any case, this wouldn't last.
The worse things she knew well. Her standard of comparison was the night she'd been tortured by Darth Vader. She's been almost broken.
Jag älskar hur hon jämför att bli tillfångatagen av Jabba med att bli torterad av Vader. Hon ba "jag har varit med om värre saker, som typ den värsta natten i hela mitt liv som jag aldrig vill prata om igen" och inte typ "jaha, det var kul jag fick ha en schysst guldbikini på mig". Den där bikinin kommer aldrig definiera henne och det borde den aldrig göra heller.
Yet Leia's hold was not merely physical. She closed her eyes, closed out the pain in her hands, focused all of her life-force - and all it was able to channel - into squeezing the breath from the horried creature.
Leia använder Kraften för att döda Jabba. Dra åt helvete med din "vi vet inte om Leia har Kraften eller inte"-skit.
Yoda stood still smiling inside, his small green hand clutching his walking stick for support.
Yoda är grön nu, inte blå. Det är mer kontuinitet i Sweet Valley.
Ben continued his narrative. "When your father left, he didn't know your mother was pregnant. Your mother and I knew he would find out eventually, but we wanted to keep you both as safe as possible, for as long as possible. So I took you to live with my brother Owen, on Tatooine ... and your mother took Leia to live as the daughter of Senator Organa, on Alderaan."
!!! VÄNTA VA!? ÄR UNCLE OWEN OBI-WANS BROR????? ÄR HANS NAMN OWEN KENOBI???? HUR FATTADE LUKE ALDRIG HUR DET HÄNGE IHOP NÄR HAN VÄXTE UPP!?

Oh my gods, det här är liksom 5005050350050 gånger bättre än prequelsen, VARFÖÖÖÖR var inte det här storyn? Jag är så arg.
"Leia!" Luke and Han shouted together.
"Rahrhah!"
"Boo dEEdwee!"
"Your Highness!"
Av någon anledning är alla alienspråk utskrivna i den här, så här ser ni hur man säger Leia på wookiee och binärt droidspråk. Om ni undrade.

Jag orkar inte citera det, men när Han hittade Leia precis efter att Luke stuckit så har scenen ändrats på alla fel sätt. I filmen säger Leia typ "lämna mig ifred, jag vill inte prata om det" och Han ba "BUT YOU COULD TELL LUKE, IS THAT WHO YOU COULD TELL?" och sen går han för Leia sa just det, men han ändrar sig liksom och ber om ursäkt varpå Leia säger "Hold me" och så gör Han det. I boken blir Han skitsur när hon inte vill säga något och börjar skaka henne?!!?!?!?!?!?!??! Jag vet inte, hon kramar visserligen honom, men jag gillar det så mycket mer när Han är någon som lyssnar på henne och inte nån som blir jättearg och skakar henne? The fuck?!
[Paploo the ewok steals a bike from the stormtroopers to draw them off.] He was going farily low velocity for what the bike could do - but in Ewok-time, Paploo was absolutely dizzy with speed and extiement. It was terrifying; but he loved it. He would talk about this ride until the end of his life, and then his children would tell their children, and it would get faster with each generation.
Ewoks är bäst. Dra åt helvete om du inte håller med.
With a last, heartfelt smile, he whspiered, "I love you."
"I know," she answered simply.
Det funkar inte lika bra när Han aldrig sa det i boken innan, men det är ändå en amazing replik. Jag är glad att den är med.

Nu när jag är klar med Star Wars tror jag det är dags för The Lando Calrissian Adventures. :D De har jag aldrig läst, så det blir nog kul.


True story.

Inga kommentarer: