tisdag 23 februari 2010

Good things will come your way... when you stop searching

Alla som följer mig på Twitter (vilket jag hoppas alla gör, jag behöver fler followers som inte är spambots...) har kanske sett att jag har ett nytt jobb. YAY! Ett jättekryptiskt jobb, enligt Zackrid, eftersom jag inte svarade Chriss när hon frågade vad det var, meen det är mest för att jag inte kunde sammanfatta det snygg tpå 140 tecken och kände för att berätta hela den spännande historien om Hur Jag Fick Ett Jobb Utan Att Lyfta Ett Finger (Typ). Mest för att jag vet att ni kommer hata mig. :D

Historien börjar på universitetet förr-förra fredagen, då jag blev approachad av en brud som pratade om företaget My Academy, som basically hyr ut ungdomar... eller vuxna kanske, som hjälper andra ungdomar, eller barn, eller till och med vuxna, med skolarbete. Man jobbar 1,5 timmes pass minst två gånger i veckan, rätt chill liksom, men med bra betalt.

Så jag gick därifrån med en liten lapp med information och de lovade att ringa och boka en intervju. CHILL tänker man då. Det här har ju hänt mig en gång tidigare, när jag blev uppraggad av en från The Phone House och fick en intervju så, så det är ju sånt som händer ibland.

Igår var jag på intervju iaf, och de verkar väldigt effektiva för tycker de man klarar intervjun får man direkt gå vidare med en liten utbildning. Jag misslyckas inte på intervjuer (det har hänt en gång, det var min första intervju och innan jag lärde mig hur man ska göra på dem), så det gick såklart asbra. Gud vad dryg jag framstår som nu, men man ska vara positiv och tro på sig själv, så det är precis vad jag är!

Sen satt jag och skrev kontrakt efter att de sagt att jag nog kunde få ett uppdrag så fort de fått mitt polisregister... bara för att bli avbruten av att hon som informerat mig om vad det gick ut på kom in och hade hittat några som hon tyckte passade mig asbra. Hon skulle ringa mig senare på eftermiddagen om det när hon pratat med familjen, vilket visade sig vara tio minuter efter att jag gått därifrån. Och familjen tyckte jag verkade bra, OCH ville ha hjälp redan dagen därpå, aka idag, eftersom tjejen som jag skulle hjälpa har prov imorgon.

Så där var jag idag! Det var fett chill, bara sitta och förklara lite fysikgrejer och snacka i en och en halv timme (jag tror inte ska gå in på mer detaljer, folk brukar inte gilla att man gör det), så jag är sjult nöjd med min tillvaro för tillfället. :D

True story.

söndag 21 februari 2010

Catching up, del två

Såå, ny helg, ny Oscarnominerade filmer att titta på! Here's some thoughts.

Först ut: Precious. Oh my God, den var hemsk. På allvar alltså. Alla som hört talas om den här filmen anar förstås att den skulle vara det, men jag hade missat vissa delar av ploten som gjorde den till supermisär. Men den var bra, väldigt bra, förtjänar helt klart sina nomineringar. Speciellt Mo'Nique som Precious mamma, hon var sjukt bra. Och läskig. Fast det är helt klart en film man måste se.

Det är nu det börjar bli jobbigt! För Sandra Bullock var riktigt bra i den här filmen (något som jag inte förväntade mig, då jag automatiskt tänker "miss Secret Agent" när jag ser henne), och jag kan lätt se henne vinna en Oscar för hennes insats. Men jag hejar ju på Meryl Streep! Och alla andra (utom Helen Mirren, för jag har inte sett den filmen och har egentligen inga planer på det heller) som är nominerade för best actress. Fan, vad brudarna är bra i år helt enkelt.

Hur som helst, filmen var bra och man blev glad av den, förutom att de lurar en skitmycket i början. Det är som en "nästa vecka" i en TV-serie där de vinklar allt jättekonstigt. DRYGT. Förutom det var den bra. Och nu har jag ju varnat er... ;)

Den här helgen gillar jag nog Crazy Heart bäst, och jag förstår inte hur Up in the air kan ha blivit nominerad för Bästa film, men inte den här! Istället har den här Best actor och Supporting Actress (och bästa låt). Jeff Bridges förtjänar helt klart att vinna mer än vad George Clooney gör, fast även om Maggie Gyllenhaal skulle vara en värdig vinnare så kan hon inte slå Mo'Nique (men jag skulle nog säga att hon var bättre än båda tjejerna i Up in the air).

Faktum är att jag hela filmen jämförde den med Up in the air, av någon anledning. Jag antar att de har vissa gemensamma element: gråhårig man omvärderar sitt liv pga en kvinna han inte kan få. Fast där slutar väl egentligen likheterna. I alla fall så gillade jag verkligen den här filmen, kanske för att jag inte hade några förväntningar på den.

Egentligen vill jag sammanfatta den här med: Upp var bättre, men det känns lite drygt. Jag har inte varit särskilt taggad på den här filmen, trots att Disney "går tillbaka till sina rötter", och jag är fortfarande inte särskilt imponerad. Varken av musiken eller att de "tecknat" (dvs animerat och målat över, enligt vissa källor), eller storyn över huvud taget. Men den var okej, och den slutade på typiskt, gulligt Disneyvis, så man ska väl inte klaga eller vara särskilt förvånad.

Det var det jag hann med den här helgen. I veckan ska vi se The Hurt Locker på bio, och jag har hört att den ska vara både bra och snygg, så det blir nog nice. Sen blir det resten av filmerna jag tänkt se samma helg som galan är. Å hej åhå.

True story.

lördag 20 februari 2010

Musketörfestivalen

ÅHÅ! Idag slog jag upp DNs kulturblad och insåg att Johannes Bah Kuhnke ska vara med i Melodifestivalen - och framföra en rockballad om jag förstod det hela rätt. Detta gör mig förstås överlycklig, eftersom jag sett musketörerna och vet att han är ganska bra på sånt.

Fast jag är lite ledsen för jag är rätt säker på att han inte kommer ha sitt snygga d'Artagnan-hår, och utan det så ser han ju ganska tråkig ut. Men melodifestivalen handlar ju inte bara om snyggt hår, det handlar ju om bra låtar, så förhoppnings blir man inte alltför besviken.

Hmm, fast det här påminner mig om hur bitter jag är för att Musketörerna inte kommer visas igen förrän 2011. Vad är det för skit liksom? Men men, man har ju mycket att se fram emot.

ÅH, hoppas han har den gitarren på scen! Det vore awesome! Fast jag tror inte på det heller. Egentligen borde han tagit med sig de andra musketörerna och ställt upp som dem istället. Much more awesome.

Nu blir jag lite taggad på att spela med min Musketörfamilj på Sims. Hmmm...

True story.

onsdag 17 februari 2010

One million giraffes

Vem vill inte ha en miljon giraffer?

I KNOW RIGHT.

Alla vill ha en miljon giraffer. Det finns INGENTING dåligt med en miljon giraffer. Bara tanken på en miljon giraffer gör mig jättelycklig! Jag menar, om jag tänker på alla giraffer som finns i hela världen, då blir jag väldigt glad, och det är bara omkring 200,000, så om jag tänker på en miljon giraffer då blir jag ungefär FEM gånger så lycklig.

Någon som verkligen vill ha en miljon giraffer är Ola från Norge, som har hemsidan OneMillionGiraffes.com Han har slagit vad med sin polare om att han ska få en miljon giraffer innan 2011, för hans polare tror inte det är möjligt. Nu har han en halv miljon, och behöver fler!

Det enda kravet är att man måste göra giraffen själv och att man inte får göra den på datorn, men det gör ju ingenting för vem behöver inte lite mer giraffer i tillvaron? Nej, exakt. Själv har jag bara skickat in en giraff än så länge, som min bror tekniskt sett gjorde, men jag ska definitivt göra fler.

Så som sagt: life is short - draw a giraffe!

True story.

måndag 15 februari 2010

Positivt

Man ska vara positiv, så här kommer tio positiva grejer:
  1. Solen går upp 7.25
    Det är awesome! Jag lämnar huset ungefär då och äntligen är det ljust vid den tiden. WOOOHO. Allt som saknas nu är att solen är uppe när jag vaknar, men det här räcker så länge!

  2. Jag ska jobba imorgon
    Vilket egentligen är drygt för det är hårt arbete att jobba med pappa, men jag behöver verkligen pengar så jag tycker det är sjukt nice att jag kan göra det ändå!

  3. Jag har ett jobb på g
    WOHOOOO. Mer om det om det blir av.

  4. Biggest Loser-final
    Mmmm, jag älskar Biggest Loser-finalerna!! Alla har gått ner så mycket och är så snygga och mår så bra och det är allmänt niice.

  5. Jag ser Zodiac
    Jag stressade skitmycket förut idag, så nu är det nice att sitta ner på puffen och se på Robert Downey Jr.

  6. Robert Downey Jr är fortfarande het
    Mycket positivt. Så fort jag känner mig nere kan jag titta på min mobil och så blir jag gladare igen. Kanske lite för glad...

  7. Det är fortfarande askul att gymma
    Spelar ingen roll hur dåligt humör jag är på, jag blir alltid lika glad av att gå till gymmet. :D

  8. Pastagratäng
    Vi åt pastagratäng idag. Man ska aldrig underskatta värdet i god mat!

  9. Det är fortfarande snö överallt
    Sjukt nice! Vitt och fint överallt. Jag kommer antagligen ha snö på min födelsedag, WOHOOOHOHOHOOO.

  10. The Buried Life ikväll
    Okej, tekniskt sett visas the Buried Life ungefär när jag vaknar imorgon, men jag kan fortfarande njuta av att få se det imorgon. :D
True story.

söndag 14 februari 2010

Jag älskar mig själv

Idag är det Alla hjärtans dag, som man ska spendera med någon man älskar. Själv har jag spenderat dagen med personen jag älskar mest i hela världen: mig själv!

Det började fantastiskt med att jag väckte mig själv med en låt jag skrivit till min ära, "You're so hot, and I don't even like girls". Jag blev väldigt rörd över hur poetisk jag var. Sedan gav jag mig själv en god frukost på sängen och tittade på Psych vilket var asnice, ingen är så bra sällskap framför TVn som jag själv. Jag skrattar alltid vid rätt tillfällen och har samma humor som mig själv - asbra.

Sen har jag bakat double chocolate chip cookies, det liknade slaget vid Lützen ett tag, men med hjälp av mig själv tog jag mig igenom det och kakorna ser jättegoda ut. Mmmm.

När vi ätit ska jag nog titta på Zodiac, som jag tycker verkar passande: Robert Doweny Jr och en seriemördare som sniprade ihjäl älskande par. Eller okej, det var inte bara par nu märker jag och han verkar ha misslyckats med att döda båda personerna de flesta gångerna, men ändå. Enligt ett test på the internetz är jag the Zodiac Killer, så jag har velat se den är ett tag!

True story.

lördag 13 februari 2010

Catching up

Oj, vad jag inte har bloggat på senaste tiden. Två gånger på två veckor? Jag minns inte ens sist jag bloggade så lite. Meeeen i brist på annat att skriva om kan jag skriva om filmerna jag ser på den här helgen! Jag försöker nämligen se massa Oscarsnominerade filmer innan själva galan, och det blir ju en hel del... Anyway!

Jag och mamma såg Julie & Julia igår, och jag tyckte den var jättecharmig. Meryl Streep var jättebra som man kunde förvänta sig (jag tycker lätt hon ska vinna Oscarn för det, fast det tyckte jag redan innan jag såg den...), och den var allmänt mysig bara. ^^

Sen såg jag An education, som också var ganska bra, men jag skulle nog inte säga Bästa film för den (dock skulle jag inte bli så besviken om Carey Mulligan vann över Meryl Streep faktiskt). Budskapet var inte så in your face som man kunnat tro, men ändå lite för tydligt. Nick Hornby skrev manus, men hade antagligen skrivit en bok bättre (fast nu är det ju baserat på en bok, så det kanske var det näst bästa). En Oscar för Nick Hornby vore dock sjukt nice, även om det kanske inte är alltför välförtjänt...

Idag såg jag Upp, och början var sååå söt. Den förtjänar sin Oscarsnominering för Bästa film (inte bara Bästa animerade utan Bästa film!!!) bara för öppningsmontaget om Carls liv. Över huvud taget var den jättebra (jag fattar inte att det är en barnfilm!), och jag skulle inte alls klaga om den vann Bästa film (trots att jag nog hejar på District 9 där, något måste den vinna).

Eftersom jag ser The Lovely Bones nu så får ni lite snabba kommentarer på de andra Oscarsnomineringarna jag sett tidigare. Jag vet att ni älskar det här!

Avatar... förtjänar inte att vinna Bästa film (vi har sett det förut) eller Bästa foto (vad i filmen är äkta liksom?), men alla award för visuella effekter måste nästan gå till den här, för det går inte att komma ifrån det faktum att den är sjukt snygg. Cinema reborn typ.

Både jag och Dreaner är förbannade på att Sharlto Copley inte blivit nominerad för sin roll i District 9, för OMG han är fantastisk. Han improviserade hela filmen liksom! Hur som helst har den iaf blivit nominerad för Bästa film, så jag hoppas nog på att den ska vinna det bara för att kompensera. Men det är trots allt en sci-fi-film som lutar åt b-film, så det kommer nog inte hända...

Helt ärligt förstår jag inte nomineringarna för Up in the air. Den var bra, men jag ser inget Oscarsvärdigt i den, varken i filmen eller George Clooneys rollprestation. Dock kan jag se att någon av tjejerna vinner Supporting Actress, men jag har inte sett de andra nominerade, så jag kanske inte ska uttala mig.

Jag älskar det faktum att Inglorious Basterds blivit nominerad! Jag menar, jag tyckte den var asbra, men jag älskade slutscenerna för det finns ingenting som ger en en sån adrenalinkick som lite ultravåld liksom. Men att den blev nominerad för Bästa film? Get out! Cristoph Waltz förtjänar helt klart Supporting actor, vem annars kan göra nazister så hett och så... charmigt?


Coraline... nej. Om Upp inte vinner Bästa film måste den vinna Bästa animerade, och i ärlighetens namn har Coraline ingenting att komma emot den. Den var inte dålig, det är bara det att Upp är mycket bättre. Dock vore det kul om Henry Selick blev lite uppmärksammad utan att bli överglänst av Tim Burton.

The Lovely Bones borde vara så mycket bättre än den är, men den blir misshandlad av en CGI-tokig Peter Jackson. The movie is about emotionality. Where is it? Well, den är där. Den har en fantastiskt cast, med en jättebra Mark Wahlberg (okej, när är Mark Wahlberg INTE bra?), en awesome Stanley Tucci som kanske förtjänar Supporting Role mer än Cristoph Waltz, Rachel Weisz som är skitbra (och skulle vara fantastisk om hon fick mer screentime), och Susan Sarandom som comic relief (vilket hon gör bra). Problemet är scenerna med Saoirse Ronan i himlen - hon gör dem jättebra, men det är för mycket specialeffekter för att de ska passa.

Nej, jag var ganska besviken på den filmen, och jag hade höga förhoppningar så det är ju segt. Jag tror jag ska läsa boken dock, för det är inget fel på historien, det är bara filmen som inte gjordes ordentligt.

True story.

söndag 7 februari 2010

A little less conversation, a little more action, please!



Det här klippet tröttnar man ju inte på i första taget! (När Dolph dyker upp med facklan liksom... MMMMMMMM.)

In other news har helgen varit nice. Trevlig dag hos Matilda igår, awesome hemmabrunch hos Elin idag. Nu ska jag plugga fysik och spela Heroes III. Nice!

True story.

torsdag 4 februari 2010

Get back, motherfucker, you don't know me like that!



Eftersom mina kompisar antingen har som mål att lära sig vissa danser, eller redan gjort det, kände jag att jag inte kan vara sämre.

Jag ska totally lära mig Tom Cruises dans-moves från eftertexterna till Tropic Thunder (bästa end creditsen EVER... eller möjligen efter The Hang-Over)!!!!

("Ell, petade du just ner ditt inlägg med heta RDJ-bilder för att blogga om en video med en flintskallig och tjock Tom Cruise som DANSAR!?" I guess so...)

True story.

söndag 31 januari 2010

Eheheheheh Robert Downey Jr, aka picspam

Vad ska den här posten handla om? Jo, det ska jag tala om: the hotness that is Robert Downey Jr. Han är fascinerande på det sättet att han inte nödvändigtvis är snygg (ibland så), men att han alltid är så jävla het. Typ "jag dör"-het liksom. Och jag har konstaterat att det finns vissa saker det beror på...

Hans ögon, till att börja med! Jag vet att det är den största klyschan i boken, men kan man seriöst säga emot? Det finns en scen i Tropic Thunder där han är utklädd till en kinesisk bonde och har täckt över hela ansiktet, förutom just ögonen. Mhmmm...

Btw, man kan se hela bilden här. Ni kommer inte att ångra er, ehehehehhe.

Sen är det förstås det första jag tänkte på när vi såg Sherlock Holmes och en certain fighting scene dök upp...



UNTZ UNTZ UNTZ, armmuskler!!! Äh, who am I kidding, hela överkroppen förstås, men framför allt armarna. NIIICE. Här kan man se bild ett, och här bild två i sin helhet!

Helt ärligt är det typ de grejerna det handlar om, så eftersom jag har massa andra snygga bilder jag inte kan använda till att illustrera en poäng så får ni dem här istället:







Eehhh, vi får se om jag bloggar igen snart, jag tror jag kommer gilla att ha det här inlägget längst upp.

True story.

But I would walk 5000 steps, and I would walk 5000 more

For those of you who just tuned in, så rekommenderas man gå 10,000 steg om dagen för att hålla sig i form. Detta blir ca 8 km (beroende på hur långa steg man tar) och faktum är att det är sjukt svårt att komma upp i det. Man tror inte det, men börjar man räkna steg inser man det.

Dagar när jag går ut och går på lunchen och sen tränar, då brukar jag komma upp i det, men en vanlig dag, oavsett hur mycket man går så slutar man nästan alltid på 7-8000. Vilket ju är bra, men det är inte de 10,000 man vill åt!

Idag dock. Då jävlar. Zackrid och jag skulle fika på Mineur med en massa fler människor, men istället för att ta tunnelbanan gick vi från Östra och dit. Och sen tillbaka! Väl vid Östra igen var vi upp i 9700 steg och jag typ "AARRGGHHH", men efter att ha gått fram och tillbaka på stationen (och sen hem när vi åkt tåg) visar min MP3 nu 10800 steg, och 280 kalorier. Fy fan vad jag känner mig accomplished idag alltså.

Nu ser jag Iron man. Ehehehhehehe. Jag tror att det mest coherent man kommer få ur mig resten av kvällen är något i stil med "ehehehehehehheee, Robert Downey Jr, ehehehehehehhe" ("jaha, har du en sån period nu igen?" undrar min bror). Jag tror ni ska få en blogg på det temat nu, ehehehehehhee...

True story.

onsdag 27 januari 2010

Work out

Idag var jag och gymmade på mitt gamla gym (som jag gymmat på sen jag var sexton, men dissade eftersom jag tyckte att det var närmare till frescatis gym). Det var så niiice. Jag älskar det gymmet, seriöst!!! Varför? Det ska jag tala om...
  • Det heter Nautilus. För er som inte vet är det kapten Nemos ubåt i En världsomsegling under havet. Awesome. Tyvärr ska de byta namn till Actic...

  • Nautilus-metoden!!! Alla andra gym vill att man utför övningarna 10x3 gånger, dvs man pausar en jäkla massa. Nautilus tycker att det räcker med 8-12 upprepningar, och sen vidare till nästa maskin. Tidssparande!

  • Deras maskiner är awesome. Man slipper dra och ha sig för att ställa in ryggstödet, allt som behövs är att man håller in en spak och så glider det upp. Sjukt nice.

  • Trots att jag inte tränat där på ett halvår så kunde de plocka fram min mapp med träningsdagböckerna i, mkt bra organiserat!
Jag skulle kunna fortsätta, men det där är de viktigaste anledningarna. Slutsats: det är värt en liten omväg för att komma till ett bra gym. Seriöst så har det inte varit såhär roligt att träna på väldigt länge, det tycker jag säger en del.

Sen när jag tittade på när jag sist tränade där (i juni) insåg jag hur vältränad jag var då. Jag klarade betydligt mer tyngder än jag gör nu, och det värsta är att då vägde jag två kilo mindre än vad jag gör nu också. Bra där, Ell! Det förklarar iofs varför jag haft en så bra brösthöst, men det får bli ändring på det nu. Jag har hellre muskler än bröst, så nu jävlar ska jag åtminstone väga två kilo i mer i muskler om jag ska väga mer.

True story.

måndag 25 januari 2010

We wants it, precious

Februari is fast approaching, och vet ni vad som händer i slutet av februari?? Jag fyller åår! WOOHOO. Jag blir 21, vilket är skitgammalt, fast jag har insett att om man tittar på vad jag önskar mig skriker det snarare "15-årig datanörd" än "21-årig naturvetare". Men vem bryr sig? This is what I want:
  • TARDIS 4 ports-USB hub. Varför? Ehh, för att det är awesome. Mitt skrivbord kan behöva en minitardis. Dessutom är alla USB-portar under mitt skrivbord, det här är skitsmidigt (it is. Håll käften!).
  • Dalek mobilsmycke. Som snurrar runt och blinkar. Nu kan man påpeka att det aldrig är någon som ringer mig (SMS is the way!), men det skiter jag i.
  • Jag är lite taggad på en ny sonic screwdriver, mest för att den också är en penna (min andra kan bara lysa). Två pennor till och med. Jag lovar att om jag skriver prov med den är det A direkt.
  • En R2-D2-soptunna. Om ni inte förstår varför jag vill ha den är vi seriöst inte kompisar längre...
  • Stargate-underlägg. "Men Ell, du använder inte underlägg". Nää, men det är ju för att jag inte har såna här!
Alltså om jag någon gång blir svinrik och kan inreda en lägenhet hur nördigt jag vill... folk kommer att svimma.

True story.

fredag 22 januari 2010

Ringarnas herre

Jag ska läsa om Lord of the Rings nu, eller Ringarnas herre som det heter i nyöversättningen (som jag tänkte mig på för första gången). Jag har varit lycklig över det här beslutet (att läsa om dem, jag hade planerat att läsa massa annat) i flera dagar, det är löjligt på riktigt. Jag vet inte hur jag ska förklara känslan, men det är lite som när man ska resa tillbaka någonstans där man vet att man hade jävligt kul. Typ.

Jag skyller allt det här på min pappa. Det är definitivt hans fel att jag är lite cp när det kommer till den trilogin, pappa är ju också ett ganska stort fan. Jag kommer ihåg för inte så länge sen när jag kom ner till köket och var arg för att någon på Fefo sagt något drygt om böckerna, och gnällde på det, och pappa bara "det är ingen idé att diskutera med såna människor", men man hörde att fortsättningen på den meningen var inte "för alla tycker inte lika", utan snarare "för alla vet ju att LotR är de bästa böckerna som inte skrivits". Det verkar vara en absolut sanning för min pappa, och det börjar bli det för mig också...

Dessutom är vårt hus fullt av böckerna, så det går inte att undvika de heller. Jag tror vi har fem versioner, varav tre är den gamla översättningen, en på engelska, och så nyöversättningen. En av versionerna har ingen ens läst, men den är med Alan Lee-illustrationer så jag var bara tvungen att köpa den när jag såg den. Inte ens pappa, som avskyr att äga mer än man behöver, kan göra sig av med de gamla sönderlästa pocketversionerna vi har. Han var på väg att slänga dem när jag frågade honom vad vi ska göra med dem, men kom i sista stund på att vi kunde ta ut dem på landet. För obviously måste vi ju ha en version där också...

So far ser nyöversättninge okej ut också. Jag kom inte så långt igår för jag fastnade på att titta på kartan och se vad som var översatt och vad som inte var det. Vissa grejer är skumma ("Mörkveden", liksom), men det känns okej. Och om någon vill kommentera på Secker/Bagger-dramat, så passa er, jag slår den som tycker att namnet kan vara oöversatt i huvudet med vår Alan Lee-illustrerade version, eftersom Frodo Bagger är den engelska översättningen av väströnans "Maura Labingi" (Tolkien har ju "översatt" böckerna till engelska från väströna, det allmäna språket i Midgård), och det vill vi väl inte att han ska heta, va?

Det var väl ungefär två pers som orkade läsa det här ("YES, inget om Doctor Who!!" tänker jag mig var deras första reaktion, för att sen bytas ut mot ett "jävla skit också..."), men jag skiter i det.

True story.

torsdag 21 januari 2010

ReasonstotravelbyTARDIS #4

Jag har saknat dagsljuset insåg jag idag när jag var iväg en sväng till skolan (jag orkade inte gå på föreläsningarna, men jag tvingade mig iaf till uppropet). Dagsljuset är min vän, men nu har det blivit väldigt lite av den varan på senaste tiden. Jag tror jag behöver lite ljusterapi, eller jag vet inte, VÅR kanske. Jag är faktiskt inte trött på kylan och snön, utan enbart på allt jävla mörker. Wohoo.

Sen höll jag på att lacka ur som fan när jag satte mig på tåget och någon där (det är smockfullt på morgonen) verkade ha kedjerökt hela vägen till stationen med tanke på hur mycket rök det luktade. Jag blir tokig på alla jävla rökare som förpestar mitt personliga space. Men neeej, så får man inte säga FÖR RÖKARE ÄR OCKSÅ människor och folk måste sluuuta tjata på dem för de har minsann rätt att röka var fan de vill och om det regnar så kan alla andra flytta sig ur busskuren för det är viktigare att de får sin dagliga dos cancer än att man är snäll mot sina medmänniskor.

Vad rökare inte fattar är att det är skillnad på människor och idioter, och de som inte fattar att man inte förpestar sina medmänniskors luftrum alltid faller in i den senare kategorin (det gäller all sorts luftpest: brudar med för mycket parfym, äckel som inte duschat på två veckor, och folk med dålig andedräkt som sitter en millimeter ifrån en).

OCH FOLK MED GIGANTISKA JACKOR hatar jag också. ARRGGHHH. "Ja, men vadå, du har ju din väska på sätet bredvid dig" säger de människorna, men tänker aldrig längre än att folk som har väskan bredvid sig lätt kan plocka upp den i knät, TILL SKILLNAD från idioterna med gigantiska dunjackor som tar upp minst ett och ett halvt säte. Och är det killar så skrevar de alltid med benen så mycket att man inte kan låta bli att undra om det är en sexuell invit eller om de bara är väldigt oroliga för familjejuvelerna.

Jag skulle kunna fortsätta, men vi kan väl helt enkelt konstatera att jag gillar inte att åka kollektivt ibland. Allt jävla folk gör det verkligen helt omöjligt att få en trevlig upplevelse ibland. Damn it, vad skulle jag inte göra för en TARDIS?

True story.