Monday, I've got friday on my mind

Jag är en nörd utan liv, men det gör inte så mycket. Insikt som kom av att jag postat 310 inlägg här, samt Marcus utbrott i lördags när han gick in här och konstaterade att jag bloggade för mycket. Han klagade även på formuleringen i beskrivningen av mig själv, "du är nog rätt unik på det sättet", så jag kanske ändrar den.

Sista dagen med danskarna idag, jag tänker inte säga nåt om hur det känns, men på en skala där Våra värsta år är längst ner och Rodney McKay är bland platserna högst upp, ligger danskarnas hemresa långt över alla andra. Men som sagt, jag har inga officiella uttalanden.

Imorgon ska jag baka kladdkaka, svulla i chips (jag har säkert gått upp flera kilo sen danskarna kom hit, jag är astjock och har bara ätit godis), och ägna mig åt sci-fi-fredag, på mitt rum hela dagen. Åh, jag längtar!

That's enough of that shit.

För övrigt, tack för kommentarerna: de värmde "verkligen" när jag som bäst behövde dem. ;P

Google is my best friend

Google --> Bildsök --> "han solo" --> raden längst ner.

Need I say more?

That's enough of that godsmackingly glourious insanely cool shit.

"Get some sleep, Rodney."

"Hej, hej, jag klarar mig nog."

With a little Stargate, anything is possible.

Älska att danskarna trodde att det var jag på bilden. I fucking wish, liksom.

That's enough of that shit.

"I'm just naturally lazy."

Men idag orkar jag inte, jag gör bara inte det.

Perfekta dagen att inte orka, verkligen.

Men jag visste det, Indy pratar svenska.

That's enough of that shit.

With a little Stargate, anything is possible

Bästa jävla reklamen ever made. Helt seriöst.

That's enough of that shit.

Kärlekshaikus

Jag är så jävla djup ibland:


Världen: suger hårt
Man letar efter mening
"It's a crazy trip"

Jack O'Neill: min man
Allas hjälte och idol
Bli min älskare?

Daniel Jackson: nörd
Om du fanns i min närhet
Läxor: no problem

Samantha Carter
Om jag var som du, lite
Livet vore coolt

Teal'c: handlingens man
Du, jag, pizza och Star Wars
Låter som en kväll

Atlantis: mitt mål
Någon dag ska jag åka
Hundratusen mil

TVn: min räddning
Som Jack, fast utan grått hår
(Never bothered me)

Livet: lyckojakt
Ingen stargate i Täby
Fortsätter leta

Reklam: ett avbrott
Allting är möjligt, sa du,
Med lite Stargate


That's enough of that shit.

"Jag har bara läst de två första meningarna, och det är så coolt att jag vill gråta för att jag inte kan läsa allt samtidigt."

Idag upptäckte jag typ världens bästa grej, och det som gör mig ännu mer stolt är att jag upptäckte det typ helt själv utan att någon sa åt mig hur jag skulle göra, och jag vet inte, jag känner mig som världens bästa nörd just nu.

The tomb of Tutankahmen," Indy said, "or the Crystal Skull of Lubantuun."
- Indiana Jones and the Secret of the Sphinx, page 87

Och jag tänkte att det kan inte finnas hur många Crystal Skulls som helst här i världen, aight? Dessutom, vi vet att Tutankahmon har hittats, så då borde väl det andra också vara sant? Ingen tid att förlora, tänkte jag, och rusade iväg till en datorsal och in på Wikipedia. Hjärtat bultade i 1200 slag per minut, och jag sökte på "Lubantuun", övertygad om att jag hittat The Kingdom of the Crystal Skull.

Ingenting.

Skam den som ger sig: jag söker på "Crystal Skull", mest på skämt... och får upp den bästa Wikipedia-artikeln någonsin. När jag senare visade den för Zackrid kläckte han ur sig rubriken, och det säger allt: läs den själva. Det är helt sjukt.

Efter det Googlade jag på "Lubantuun" och hittade en Wikipedia-artikel om "Lubaantun" - en gammal mayaruin där man tror sig ha hittat en av de där skallarna, typ den mest mytomspunna. Bingo! Eftersom det var fem minuter till nästa lektion kunde jag ju i stort sett vara skriva ut artiklarna från Wikpedia och fördjupa mig i dem.

Självklart är det fake, det anade jag från början. Det lät för bra för att vara sant att man skulle ha hittat fem av legendens tretton skulls, och att de skulle vara daterade till 5000 år tillbaka i tiden och tillhöra mayafolket. Det låter waay too good. Det är way too good.

Vilket inte nödvändigtsvis gör det till en dålig legend. Man har kommit på att de mest kända, t ex The Mitchell-Hedges skull (eller "Skull of Doom" som den också är känd som) är gjorda runt 1850 och började säljas runt till folk. Man har konstaterat detta genom att de är gjorda på ett sånt sätt att ingen kunde ha gjort dem tidigare än det, men just the Mitchel-Hedges skull är gjord på ett sätt som man knappt skulle klara av att använda med dagens laserteknologi utan att spräcka den. Okej, det kan väl vara mer eller mindre sant, men vad jag undrar är: om den är så fantastiskt gjord, hur kommer det sig att man först började prata om den 1939? Om den gjordes nästan hundra år innan och är helt otrolig, varför hörde man inte talas om den innan?

Det finns säkert en förklaring, hittills har jag bara läst på Wikipedia samt en mycket vinklad New Age-flummig artikel från någon WorldMysteries.com. Det gör inte det hela mindre fantastiskt. Och HERREGUD, det kommer bli en helt sjukt cool film, Indy som letar efter en Crystal Skull (uppenbarligen ett bi-tema i många av Max McKoys noveller).

Självklart finns det ett SG-1-avsnitt om det hela. Allt annat vore ju bara fel.

That's enough of that shit... for now.

Dagens ^^
YAY, jag fick mina t-shirts idag! Så jävla heta!

Dagens >_<
Ska det kosta 190 jävla spänn i tullavgifter att få saker skickade från USA? FUCK EU.

Dagens :D
Första utgåvan av Kulturbladet idag. :D

"I can kill a man, dismember his body, and be home in time for Letterman."

Jag borde sova för jag ska gymma imorgon, men jag slötttar på Dexter, så här kommer en lista:

Har du pojkvän/flickvän? Till och med Railok har börjat acceptera att jag kallar mig själv Indys flickvän numera, så jag svarar ja.
Är du kär? KÄRLEK ÄR FÖR TÖNTAR SOM INTE VÅGAR SLÅSS. Jag blir bara kär i folk som är 50+.
Hur tidigt stiger du upp? Det beror pååå. Om jag jobbar går jag upp typ halv åtta, om jag går skolan och inte jobbar stiger jag upp då också... annars blir innan sju/när jag vaknat och orkat ramla ur sängen-
Vem/vilka vet mest om dig? Chriss, Trams, Li, Mamma, Greger, Hanna, Zackrid... jag tror det är de.
Gillar du att slåss? Beror på med vem och när och så. Inte med ninjor iaf.
Vad ska du göra ikväll? Sova. Det jag gör istället är att skriva på Sex dagar, sju nätter - the remake (min och Trams senaste som kanske sagts) och se Dexter.
När var du senast full? I mitt förra liv när mitt namn var Adolf Hitler.
Har du utländska föräldrar? Nä, men ibland önskar jag att de var aliens. ^^
Var har du ont? I hårbotten för jag har haft uppsatt hår. Men ingen annanstans faktiskt. :D
Är du bra på att måla? Räknas streckgubbar? För jag kan göra halvsnygga såna.
Vem kramade du senast? Oj, ehm... *Tänka* Jag tror det kan ha varit Mickan som attackerade mig, och det skrämmer mig lite.
Vad längtar du till? 22 maj nästa år. Rememberall 2007. Sci-fi-mässan. När Chriss kommer. MAT-gängets 5 års-firande!
Favoritalkohol? Ginger Ale? X'D Alkholfri white russian? XD
Vad heter dina husdjur? Jag har inga! ;_; Jag vill ha en chihuauhua dock. Och så har jag kompenserat min brist på husdjur genom att ge Angelina sjukt många djur istället. Typ 36 höns liksom.
Har du körkort? Jag jobbar på det.
Favoritgodis? Eftersom jag inte äter gelatin längre tänkte jag konsekvera mig (vi säger att det är ett ord) och sluta äta godis. Eller iaf allt som inte är choklad, för det är typ gelatin i det. Så det blir "Marabou Frukt och Mandel" som blir mitt svar.
Morgon- eller nattmänniska? Nattmänniska, men jag tvingar mig själv till att vara morgonmänniska, och det är rätt värt.
Sparare eller slösare? Jag kan inte hålla i pengar ens om mitt liv hänger på det. Och det kan inte Trams heller så det kommer gå jättebra i Norge. Inte. Men jag är jävligt bra på att leva på inga pengar alls i alla fall.
Har du några homosexuella vänner? Vilken fördomsfull fråga! Men nej, typ inte. Eller jag har väl några bekanta kanske. Höhö.
Bio eller promenad? Av egen erfarenhet kan jag ju säga att man ska kombinera båda: se en bra film och sen ta en lång promenad. Ingenting är bättre.
Är du kittlig? Ja, men jag är så jävla bra så jag kan slappna av och bli okittlig när det behövs. :D
Rädd för insekter? Nej, inte alls faktiskt..
Anser du att du är stark? Alltså jag stod typ och beundrade mina armmuskler fem minuter innan jag började svara på det här, så det är jag nog. Om inte annat jobbar jag på det. Och psykiskt är jag stark som fan. The walls will fall before I do.

That's enough of that shit.

Inte ett lika stort geni som Trams, men på god väg i alla fall

Jag har ju en ny, genial plan om vad jag ska göra med mitt liv också. Eller "med mitt liv", snarare ett nytt livsmål. Jag tänkte göra en ny "tio saker att göra innan jag dör"-lista, och den här platsar helt klart där: jag ska ta doktorsexamen!

Det är skitcoolt, då får man ju presentera sig själv som Dr! Jag kan bli Dr Ell på riktigt! :D Eller Dr Eastwood om jag får byta namn som jag vill. Coolt är det iaf! :D :D

Vad jag doktorera i? Tja, eftersom Trams hört talas om nån som doktorerat i granbarr och pappa kände nån som doktorerat i Dallas (ja, TV-serien) så ska jag lätt doktorera i Indiana Jones. Det måste ju vara det coolaste att ha doktorerat i liksom. Jag är the shit.

That's enough from the shit.

Dagens XD
"Yay, jag känner mig hedrad att få någonting gemensamt som världsikoner som Harrison Ford och Bruce Willis XD"
- Sarah Dumbledore när jag råkade säga att jag älskade henne litegrann. X'D

"For me it's 98% getting my dad to love me and 2% chocolate."

Det sjuka är att jag räknas som vuxen i nästan alla aspekter nu, och ändå kan jag och min pappa inte sluta bråka om mitt rum. Det sjuka är att jag har försökt förklara för honom i säkert halva mitt liv (iaf sen vi flyttade till det här huset, och då var jag tio) att jag inte vill ha mitt rum på samma sätt som hans: det ska vara mycket grejer, och jag ska lätt kunna komma åt saker.

Pappa håller inte med. Och det blir bråk. Efter bråk. Efter bråk. Och till sist blir man så trött att man försöker undvika bråk genom att faktiskt städa ett par veckor, vilket funkar asbra enda tills den dagen då jag inte orkar längre utan låter rummet förfalla. Och vi är tillbaka på ruta ett: de veckor då det var städat räknas inte, och det är dags att klaga på hur rummet är.

Jag är ganska trött på att min pappa alltid hittar på massa bullshit när han argumenterar, när jag var liten märkte jag inte det för man litar ju på sin pappa och han kan ju faktiskt en del, men många gånger när han pratar om hur folk fungerar är det bara skit. "De flesta människor klarar inte av att vara i ditt rum". Ursäkta mig, men jag vet att det inte är sant, för de flesta som varit i mitt rum tycker om det. Och de som inte gör det: fuck you. Det är mitt rum, jag gör som jag vill.

Mitt rum är inte till för att farmor ska godkänna det, det är till för jag ska kunna hänga på ett ställe där jag trivs. Och jag trivs som fan i mitt rum, vilket är bra, för jag är nog den som spenderar mest tid här. De få (mycket få) gånger pappa tittar in på mitt rum får han väl ha ångest om det är så, jag har ångest dagligen av massa anledningar, det tror jag alla har: och eftersom jag inte tänker ändra mitt rum får han helt enkelt acceptera det.

"Vad ska vi göra med ditt rum när du flyttar till Norge, då? Hade du bara tänkt lämna det här?". Ibland är han värre än Marcus när det gäller att komma på värdelösa argument: när jag flyttar till Norge planerar jag att ta med mig så mycket som möjligt, och resten ska jag packa ner i lådor tills jag flyttar seriöst. Jag vet att mamma och pappa kommer tapetsera om mitt rum så fort jag lämnar det (med tanke på hur mycket jag förstört väggarna har de inget val), så jag kan lika gärna göra precis vad jag vill med det eftersom jag inte kommer - om allt går planenligt - vara kvar längre än ett år till. Förklara det för min pappa...

That's enough of that shit.

I hate the way you can't say no

Förra inlägget var mitt 300 inlägg och den enda som kommenterade var Kunglige Chriss. Jag känner mig så dissad. :(

Min nya insikt är att jag motivera tamigfan allting genom hat. Det tror jag alla gör, för att citera dr Cox om träning, till att börja med: "the key to my exercise program is this one simple truth: I hate my body. Do you understand the second you look in the mirror and you're happy with what you see, baby, you just lost the battle". Jag kör på samma spår, jag försöker seriöst träna sex av sju dagar i veckan (även om det bara innebär en tio minuters springtur innan jag går till skolan) för att jag hatar hur jag blir om jag inte tränar. Jag tar trappmaskinen eftersom jag hatar mina boobs och försöker kompensera med en snygg rumpa.

Och det blir värre! Jag jobbar eftersom jag hatar att vara pank, jag går till skolan eftersom jag hatar att ligga hemma och känna mig eländig, jag gör läxor eftersom jag hatar att känna mig korkad i jämförelse med alla andra, jag skriver för jag hatar att känna mig oproduktiv, jag vill engagera mig politiskt för att jag hatar tanken på att leva ett liv utan att ha gjort någonting för någon annan, jag läser för att jag hatar att jag kanske missar bra litteratur bara för att jag är lat.

Så fortsätter det. I all oändlighet. Nu vet jag inte om alla tänker såhär eller bara jag (det finns säkert något som tänker tvärtom om och gör allt för att de älskar saker), men det var en intressant insikt i alla fall. Som slog mig medan jag sprang på ett löpband och insåg att jag inte tyckte att det var lika tråkigt som innan: helt plötsligt har jag börjat tycka om att träna och då gör jag det oftare och lättare än innan. Fast like it or not, det handlar bara om att man hatar sin kropp. Faktiskt.

That's enough of that shit.

Iris

Min novell jag nämnde för ett par dagar sen som min lärare älskade. Som alltid hatar jag den redan. :P KOMMENTERA.


Vissa dagar vaknar jag av att jag bitit mig så hårt i tungan att den blöder. Då vet jag att jag drömt om henne. Ibland går jag upp och sticker fingrarna i halsen, kräks, för att vara säker på att allt är över. För om jag inte gör det, om något av drömmen blir kvar i mig, då kommer det att förfölja mig resten av dagen. Som ett monster, som jag kämpar hela dagen för att springa ifrån, men som slutligen, alltid och till sist hinner ikapp mig strax innan jag ska sova och sen håller mig vaken tills det ljusnar ute igen. Om det inte är vinter, förstås, då är det alltid mörkt, och jag sitter där i mitt fönster och önskar att jag aldrig träffat henne. Ibland har jag min hatt på mig, blundar, och låtsas att jag är den hon kan få. Den hon vill ha.

Idag är en sån dag. Jag hade ätit makaroner innan jag gick och la mig, för jag kände på mig att det kunde bli såhär, och de är lättare att spy upp än annan mat. Det finns nog de som skulle säga att det är självskadligt, men jag kallar det överlevnad. Om två år är hon ändå inte kvar, det säger hon jämt, och då kanske jag kan släppa taget, men inte än. Inte idag, och tills den dagen kommer äter jag makaroner. Jag har ändå aldrig gillat pasta.

De värsta dagarna är då hon drömt om mig också. Då sover jag sällen på flera nätter, och idag hinner jag inte ens fram till mitt skåp innan jag vet att det är en sån dag: hon står redan där och väntar på mig, med den sortens leende på läpparna som bara hon har. Hon ser ut att höra hemma där, men bara för att jag inte kan komma på var i världen hon skulle se vilsen ut. Hon är alltid rätt, och därför förstår jag inte varför hon alltid dras till mig: jag är alltid fel.

Inatt har hon drömt att hennes handväska var full av köttbullar som jag ville att hon skulle äta, får jag veta på vägen till engelskan. Jag bara nickar dumt åt informationen, istället för att dra nåt skämt om att det vore typiskt mig att försöka få en vegetarian att äta köttbullar, istället för att säga något som skulle få henne att skratta. Det vore typiskt mig att göra nåt sånt, fast aldrig mot henne såklart. Men det behöver ju inte hon veta.

Hon följer mig hela vägen in i klassrummet och stannar så länge att läraren måste be henne gå igen. Nu är hon sen till sin lektion, men det spelar inte henne någon roll, och hennes höga klackar ökar inte nämnvärt när hon nästan ramlar ut från klassrummet. Några killar längst bak kommenterar högljutt hennes lite väl djupa urringning när hon är utom hörhåll och jag önskar verkligen att jag vågade be dem dra åt helvete, att jag någon dag har mod nog att försvara henne. Allt jag gör nu är att slå upp mitt skrivhäfte för att påminnas om varför det är som det är: hon behöver kanske ingen hjälte, men hon förtjänar en. Och tro mig, även om jag ibland låtsas det, är jag allt annat än en hjälte.

Vill ni veta varför en kille som jag aldrig kan bli ihop med en tjej som hon? Förutom det uppenbara, med jordens undergång och så (för ett säkrare tecken på apokalyps finns väl inte?), förstås. Det är för att killar som jag inte faller för tjejer som henne. Det är för allas bästa, för att inga oskyldiga ska komma till skada. Oskyldiga som hon och jag. Det är som Mary-Jane och Peter Parker, i verkligheten skulle en sån nörd aldrig falla för en tjej som hon. Det är inte bra, självförtroendemässigt. Så vi håller oss till våra actionfigurer, och lägger ut mer pengar på dem än någon kille någonsin lagt på sin flickvän.

Självbevarelsedrift kallas det. När lejonen på Animal Planet blir ifrånsprungna av antiloperna så är det naturens ordning, och när hon och jag möts utanför skolan på väg hem, då finns det inget som heter naturlagar längre. När hennes klackar glider ner några centimeter i sanden där hon går, kan man se hur verkligheten springer ifrån oss, i flock, ständigt hoppandes hit och dit för att undvika drömvärldens morrande käftar. Drömvärlden som hotar att äta upp den och ge oss det vårt ”lyckliga i alla sina dagar”, men vi behöver inte oroa oss. Verkligheten kommer alltid undan, återvänder alltid, men i fem minuter, när det bara är hon och jag kvar, då kan den inte längre nå oss.

Det är under de minuterna som jag inser ironin i hennes namn, för hon är verkligen som hämtad ur en Goo Goo Dolls-låt. A thousand other boys could never reach you, how could I have been the one? Fast det hjälper ju inte, för vi går ändå alltid några meter ifrån varandra, och ibland pratar vi inte ens utan hon bara nynnar på en sång eller håller en av sina berömda klagomonologer: swallowed all your bitter pills, that’s what makes you beautiful.

Efter fem minuter är vi framme vid hennes hus, och då kommer antilopen tillbaka med verkligheten för att fortsätta beta, eftersom lejonet för länge sen hittat ett kadaver att gnaga på någon annanstans. Ibland står vi kvar och fortsätter prata, om vi haft någon särskilt intressant diskussion, eller om hon känner att hon måste berätta klart om det hon läst om den som hon kan få. Den hon vill ha. Fast det spelar ingen roll om vi står där i två sekunder eller tjugotvå minuter, när verkligheten hunnit ikapp oss är det över.

Om vi varit två karaktärer i en film, eller en bok, hade folk kanske insett vilket perfekt par vi är och börjat skriva fan fictions, men verkligheten är så stenhård och bestämd – det ska aldrig, aldrig hända – att vi inte ens får det.

That's enough of that shit.

I love your lack of selfrespect

Vad var min prediction om idag? Jo, att idag skulle vara sämst. Vad var idag? Sämst! Jag menar, det började okej, förutom att det var svinkallt i mitt rum och jag var tvungen att gå upp tidigt för att hinna duscha, men sen gick det utför. Hittade ingen vettig lunch (fast det löste sig), fastnade i den värsta morgontrafiken, det var kallt, och väl framme i skolan fick jag veta att fotograferingen är imorgon. GREAT, liksom. Visst, jag hinner styra upp min Potter Generation-tröja (redan gjort), men ändå, jag var ju värsta snygg idag också ju.

Sen är det onsdag idag och ärligt talat hatar jag onsdagar. Man går i skolan i sju jävla timmar, kommer hem typ fem liksom och är helt död. Dessutom måste man ha lektioner med den gamla kära författarklassen och allt är bara allmänt skitjobbigt. Det enda bra är att vi läser våra kulturämnen med MacGyver, och han är rolig. Han låg och sov på en bänk och jag sprang förbi och sa typ "Get up, MacGyver", och sen pratade vi hockeyfrillor hela dagen ("kolla min MacGyver-frisyr inför skolfotot, jag ska bara spara ut i nacken också!", "och blondera dig...", "ja, visst fan, han är ju blond!" XD).

Att folk sen är allmänt sjuka gör inte alltid saken bättre. Sektorn har en dålig vecka: Zackrid är på det bittraste humöret någon varit på sen Schopenhauer och klagar på allt; Marcus spenderade hela dagen med att försöka komma på nåt att bråka med mig om ("kött är inte mord, att döda djur är mord, det står fel på din knapp", "ska det inte stå 'I'm a Dumbledore girl' på din tröja?") innan han kom på att det bästa sättet var att hoppa på Harrison Ford och klaga på hans omiljömedvetenhet baserat på Air Force One ("en skådespelare måste kunna stå för sin film!", "så du menar att Hannibal Lecter--", "JA, det menar jag!"); jag är... tja, ni märker väl hur jag är idag? På obra humör. Trött är jag också.

En kul grej var iaf att vi sysslade med rorschach på psykologin idag, och även om jag inte tror på det var det ganska skoj ändå. Jag såg inte någonting som hade med Harrison eller Indy att göra, mycket chockerande! Dock var det någon grej som skulle bestämma en sexuella läggning beroende på vad för kön man såg två figurer... saken var bara den att jag såg inte figurerna, jag såg en grävling! XD Och när jag sagt det HOPPADE Sina upp och började skrika om hur han såg ett lodjur och var tvungen att gå fram och markera på tavlan innan han konstaterade att "jag ser en pokémon!" och efter det fick vi veta vad det var man egentligen skulle se... Med andra ord vill jag inte veta vad jag och Sina gillar.

För att muntra upp mig efter etiken jag ska plugga nu hade jag tänkt titta på Air Force One idag, ända tills jag insåg att jag inte har den. Jag var fan övertygad om att jag köpte den i somras, men nu har jag kommit på att det har jag inte alls så jag blev deprimerad. Måste köpa den omgående på typ Tradera. Hursomhelst insåg jag att vi inte alls spelat över Six days, Seven nights som jag trodde så jag ska titta på den istället. Och hoppas att vi inte spelat över slutet.

That's enough of that shit.

It's a perfect day, in a perfect world

Jag har nästan haft en oanständigt bra dag idag, vilket gör mig övertygad om att jag kommer se för jävlig ut på skolfotot imorgon. Illa, men det är sånt man får ta. Det är ju bara min sista chans ever att se bra ut på ett skolfoto, men ingen panik...

För att återgå till dagen: att gymma på morgonen är underbart (you're at the gym at eight, and school begins at ten?). Jag kommer inte sluta tjata om det, det var så jävla skönt att få träna imorse dessutom för jag har inte gjort det på tre veckor = jobbigt. Sen var killen på Sandy's som jag köpte latte av astrevlig, fast lattemaskinen var inte vaken när jag kom dit ("lyckligtvis var den ju inte bakis" som Zackrid uttryckte det). Framme i skolan fick jag 250 gram choklad av Z, fick veta att Kultur och Idéhistorian skulle tillbringas med att se Life of Brian... styrde upp projektarbetet, blev dyrkad av MacGyver-killen eftersom jag kunde dyrka upp lås med gem ("jag ska kalla dig MacGyverlina efter det här"), kom hem, övningskörde, fick veta att Hermelinen är ours för HP-konventet, beställde VÄRLDENS SNYGGASTE LINNE™ från Knapp.nu/andrasaker, köpte MacGyver säsong 2 från CDON...

Förutom att Scrubs plötsligt började om igen efter fittigaste cliff-hangern ever, så har dagen varit skitbra. Därför kommer jag med största sannolikhet ha världens sämsta hårdag imorgon och se för jävlig ut på fotot. Det är smällar man får ta.

That's enough of that shit.

"Sometimes I amaze even myself."

Ibland är man nöjd med sig själv. I svenska b fick den alltid lika roliga uppgiften att skriva en novell, och jag skrev en när jag var halvtrött och bitter och hade huvudvärk på tåget hem från Skåne, och nu fick min lärare läsa den.

Och hon typ, älskade den. O_o Vilket är weird, för inga lärare har älskat några noveller jag skrivit innan, de har liksom tyckt att de är okej, men nu var hon så imponerad att hon frågade om hon kunde få behålla den sen, inte bara som lärare utan liksom... tja, för sig själv. o_O Jag är hemskt smickrad och mycket förvånad.

Fast jag ska redigera den lite. Typ ändra slutet och förtydliga en grej. Hmm, hmm, och det har jag till torsdag på mig att göra. Det får duga. Sen lägger jag nog ut den här också utifall att någon skulle ha tråkigt. :P

That's enough of that shit.