The Force Awakens

Nu har det gått två dagar sen jag såg The Force Awakens och det känns som JÄTTELÅNG tid, och jag fattar inte att jag inte sett den igen. Jävligt orutinerat att jag inte bara gick och såg den igen igår typ. Nu måste jag vänta tills typ nästa år innan jag ser den igen (men då JÄVLAR blir det IMax 3D ... trots att jag tekniskt sett borde vara emot tönt-SF och deras lögner om att de är Sveriges första IMax-biograf).

Som ni kanske förstår tyckte jag att filmen var bra.

Okej, bra kanske är ett understatement, men bara att den var bra var en så stor grej för mig. När de announcade en sjunde Star Wars-film var jag så jääävla skeptisk för även om jag har den nya trilogin att tacka för att jag ens är ett Star Wars-fan är den rätt skitdålig (fast passar rätt bra när man ser Machete Order) och jag tvivlade starkt på att en sjunde film var lösningen. Herregud, om man inte redan var orolig kom ju Jurassic World och förstörde allting genom att vara en fruktansvärt dålig uppföljare som jag inte ens tänker låtsas om.

Men sen kom det trailers. Jag vill minnas att det var den andra trailern som verkligen gjorde det för mig. Den första imponerade inte och jag är allmänt dålig på att se trailers, men efter att ha sett folks reaktioner tog jag mig motvilligt en titt på den andra ...

Och ni vet ... skrek rakt ut. Alltså jag tror jag fick rysningar redan i början av trailern, med Lukes voice-over, men det kommer väl inte som någon överraskning för någon som känner mig att just den där biten fick mig att gråta. Jag SMSade Trams och sa DU MÅSTE SE TRAILERN, fick ett oentusiastiskt "ok" till svar och två minuter senare följdes det upp av ett keyboard smash i caps lock.

Ändå var vi skeptiska. Oohh, visst, det såg bra ut, och det lät bra på papper också. Det jag uppfattade av ploten utan att göra någon reserach lät lovande, och mot bättre vetande kom hypen smygande. Tänk ... tänk om den faktiskt var bra? Jag hade varit så inställd på att den skulle vara dålig och att jag skulle behöva hat-se ytterligare tre Star Wars-filmer att tanken kändes främmande. Nästan lite förbjuden.

Och det kom mer. Till sist gick det liksom inte att låsas som att jag var annat än taggad, även om jag fan inte ville. Jag tänkte bara på filmen Fanboys, som fan hänt på riktigt, och även om vi förstås vet bättre nu än att bli taggade bara för att det är en ny film, så kunde man ändå inte låta bli att undra ...

Så jag förberedde mig. Jag lyssnade på nån Adele-låt och tänkte att jag borde göra ha en playlist redo ifall The Force Awakens var dålig och krossade mitt hjärta ... så jag skapade en. Jag satt och googlade på typ "best break-up songs" för jag tror nog det varit lika illa som ett break-up om den varit dålig.

Sen var det plötsligt den 16, Star Wars Day, och det var tack och lov ingen midnattspremiär (vem orkar?!), men shit vad vi inte var redo. Jag trodde verkligen inte att jag skulle överleva, och när den gula texten började rulla fram genom rymden grät jag fan bara för att det var så fint att få se en ny Star Wars-film på bio.

Två timmar och arton minuter senare satt jag och Trams (som, på förekommen anledning, det ska påpekas inte är samma person som Chriss) helt extatiska och bara "...den var bra! DEN VAR BRA!". Det gick liksom inte att processa filmen mer än så, för DEN VAR BRA. FILMEN VAR BRA. :')

Det finns såklart mer att säga än så, men internet är inte redo för spoilers än och det här är ändå inte en recension. Det är bara the happy rambling från en nykär fangirl.

True story.

Harrison 67 år.

Idag fyller världens bästa man och skådespelare 67 år. Det är 47 år äldre än vad jag är, men I don't care, jag älskar honom ändå. Jag hade tänkt hålla någon lång utläggning om varför han är bäst och så, men de flesta har väl redan hört mig tjata om det (dock något mindre på senaste tiden), och jag orkar inte riktigt. Det räcker med att jag vet varför han är bäst i världen liksom.

Jag tror jag ska fira med att baka en kladdkaka eller något och se på Indiana Jones. Eller Star Wars kanske. Eller någon film med honom som jag har men inte tagit mig tid att se. Något blir det allt...

True story.

"Om Jan Ítor är med så måste man ju nästan se den..."

Sådär trött och supersliten var jag när jag äntligen fick min frukost igår, efter att ha gått hela vägen från stan och sovit tre timmar i de gudomligt sköna tjugosofforna. Ja, så kul kan man ha.

Alla förväntar sig att höra en djup kommentar om Indy 4, eller att jag ska kunna svara på huruvida den var bra eller inte. Det kan jag inte. Jag kan säga såhär mycket: den var inte dålig. Jag är inte besviken. Men bra? Hur ska jag veta det utan att ha sett den fler gånger än en? Nej, det är för svårt att säga.

Att gå hem från stan var kul, men gud, hade jag fel skor, eller? Jag vet, jag måste sluta ha högklackat hela tiden, men jag klarade av att jobba med dem i söndags så jag trodde inte det var ett problem. Jag hade fel. Mina fötter har dött och det blir ballerinor ett par dagar framöver nu.

Det bästa var i alla fall när vi kom till Roslags Näsby och Dreaner börjar nynna på introt till "Hooked on a feeling", och sen började alla fyra (dvs jag, Zackrid, Dreaner och Fjanto) sjunga på den. Folk som väntade på tåget måste ha uppskattat det. I vilket fall som helst fortsatte vi med vår allsång hela vägen till Täby Centrum, så det var väldigt vackert.

Nu har jag typ... stuff I should do, jag måste bara orka bort från datorn och klä på mig. Ska nog se över mina tillgångar lite snabbt också, har jag mycket pengar blir det nog 7-Eleven-frukost, annars får jag leta efter något hemma. Frukost är inte kul sen jag dödade våffeljärnet för några dagar sen, för då kan jag inte göra toast. Men mor ska skaffa en ordentligt toastmaskin, så det blir nog lugnt ändå.

Och nu är vi såklara med gymnasiet att det är tokigt. Betygen sattes nämligen igår, och mina betyg i år är grymt bra. Jag har flertalet MVGn, och kanske ett G. Som jag förtjänar. Allan dök upp igår och sa att jag fick MVG i geografin, och då blev jag sjukt nöjd. Enligt Zackrid hade han även kommenterat varenda bild på mig från Kreta med att påpeka hur sjukt cool och casual jag alltid såg ut, medan alla andra alltid smilade upp sig som fan framför kameran. Jag är cool.

That's enough of that shit.

Calling Dr Jones

Jag är så lycklig! Amanda (ADUProductions) har gjort den här TILL MIG. Och den är så bra och typ det enda som gått som det ska idag (ja, fika och gymmet funkade väl, men att somna på Kreta igen var liksom inte så smidigt). Jag är kär tror jag.

Och gillar ni den lika mycket som jag borde ni klicka er in på YouTube och kommentera, för jag vet att Amanda kommer bli skitglad då. :D

That's enough of that shit.

"I would tell you 'I love you', if only I spoke hovitos."

HAHAHAHA, jag tror jag dör, den där bilden är ju så jävla rätt. X''D Lorrie på HFW tipsade mig om bästa Something Awful-tråden nånsin (och jag har ändå gillat Helldump-forumet!): It's The Indiana Jones Valentines Day Card Spectacular! Så jävla många bra bilder! Och några sjuka...

Jag älskar mitt nördiga liv. <3 Jag fattar inte vad folk som inte är nördar gör på dagarna? Om någon som läser här drabbas av känslan att "nej, fan, jag är nog inte nörd ändå", så får en personen mer än gärna upplysa mig! Det vore spännande att veta nämligen...

Nej, nu ska jag nog vara ytterligare lite nörd och plugga innan Hanna behagar komma förbi. Det är fett awesome att hon bor här nu så att hon bara kan kika förbi lite då och då. Det kommer bli en spännande vår känner jag!

That's enough of that shit.

"I wish my college had pictures of Harrison."

Jag är sjuk, och det är inte kul! Imorse när jag vaknade var jag så trött så jag trodde jag skulle börja gråta, och sen satte jag mig upp och bara *må dåligt* så då tänkte jag att fuck this shit, jag stannar hemma idag. Jag är fortfarande astrött trots att jag sovit massor, men jag ska nog hålla mig vaken tills efter SGA åtminstone. Orka såna här dagar!

Sen har jag känt att jag är nog otrogen mot Fefo nu, och behöver jag säga med vilket forum? Nä. Men de är sååå mycket trevligare, och snällare, och mindre gnälliga, och så förstår de mig! Om man kan välja mellan det och gnälliga typer som man pratat med hundra gånger innan då är valet inte överdrivet svårt, liksom.

"Movie posters as decorations are the best! I haven't seen it in many other schools, though, my school is sort of... weird. But it's sooo much more fun to look at a poster than a world map or something."
"lol, like -Geography class-
Teacher - Angelina, please point out on The Fugitive poster, the northeast side!
Angelina- *points with finger* it's this side teacher, the one on the right side of Harrison's head!
Teacher- very well, 10 points!"
- Moi och fatima

Liksom, ja?

Dagens bra, eller nåt, är att CDON finally hörde av sig! Tyvärr sa de att de inte kunnat dra pengar från mitt kort, så jag fick beställa om och nu var det 20 kronor dyrare. Tack för den, era jävlar. Men jag borde iaf få den inom en vecka, så då borde Trams ha den om senast två veckor. Snabbt och bra och inte alls sent...

That's enough of that shit.

"Det är du som gillar Harrison Ford, va?"

Två saker slog mig igår under massfikat på Grå Munken (förutom det faktum att deras blåbärsmuffins måste vara godast i världen, förstås). Det första var att jag nog umgåtts för mycket med Chriss och Gråsvärden än vad som är nyttigt för en person, för när jag försökte muntra upp Li genom att säga "du klarar det! Du är en man!" stirrade majoriteten av de vid bordet på mig som om jag var dum i huvet innan de började garva. Uppenbarligen är det alltså inte vad man "borde" säga i såna lägen.

Fast jag tycker fortfarande det är bra uppmuntring. Jag erbjöd mig till och med att sjunga I'll make a man out of you som pep-talk, men av någon anledning avböjde hon. Jag har konstiga kompisar ("inte som jag, ergo: konstig").

Det andra var när en tjej vars namn jag glömt, både det riktiga och IRL-namnet, under en diskussion där Harrison Fords namn av någon anledning dykt upp sa "ja, alla vet verkligen att du gillar honom". Jo, visst, det stämmer, alla som känner mig lite grann vet det. Sen fortsätter hon: "min kompis, som du aldrig träffat tror jag, såg en bild på Indiana Jones igår och bara 'är det inte Ell som gillar honom?'."

That's weird. Inte bara för att någon faktiskt kallar mig Ell (jag är van vid det på internet, men jag blir alltid lika förvånad när folk säger det IRL - på ett bra sätt, förstås), utan för att folk jag aldrig ens träffat vet vem min favoritskådespelare är. Herregud! Jag vet inte inte ens vem Zackrids favoritskådespelare är (han har säkert ingen, men ni förstår poängen), men verkligen alla vet vem som är min. Jag blir lika chockad varje gång.

Nu är det plugga som gäller, och diskutera med sig själv om det är värt att köpa 3 DVDer för 99 kronor (ja) på CDON (fortfarande inte fått Trams present dock :/) när man är fett pank (hmm...). Som sagt, får debattera det där hårt och länge för säkerhets skull.

That's enough of that shit.

Ain't no other man like Indiana Jones

Jag har massor jag borde göra, så titta på den här istället. Videon jag pratade om igår som var så cool hittar ni på min TV-blogg (den passade bättre där), http://bullwhipsandpaperclips.blogspot.com/ - dags att börja besöka regelbundet, kära barn.

Nu har jag massor jag borde göra innan jag ska på bio, men det går inte så bra. Får nog prioritera att blondera utväxten framför skolarbete, oändligt djupt och inte alls ytligt känns det. Men sån är jag. Inte mycket djup, men en glänsande skön yta.

That's enough of that shit.

Ain't no other man on the planet does what you do

Nu ska jag sluta obsessa över Harrison Ford (såg en typ awesome video som jag ska länka till imorgon), sluta titta på dåliga musikvideor (jag har väldigt svårt för Star Wars-musikvideor, och är de dåligt gjorda ska de dö. Dock såg jag en sjukt bra Indy-video tidigare idag till Ain't no other man med Christina Aguilera, om någon känner för att se den kan jag länka den också), och lämna HFWs forum som jag just joinat (folk som är lika besatta som jag! Hurra!).

Att sluta använda bilddagboken känns för övrigt som ett väldigt bra beslut. En stor börda har liksom lättat från mitt... hjärta är väl att ta i, men den har lättat i alla fall. Sen att folk bara "*sobsob* don't leave us ;_;" gjorde mig lite ego och glad. Jag gillar ego och glad.

Imorgon ska jag träna, se National Treasure 2 OCH ÄNTLIGEN blondspraya ihjäl min utväxt. Åhåhååhåhåh, tycker vi om det!

That's enough of that shit.

Thanksgiving in the Promised Land

"Harrison and family volunteered for work at the Thanksgiving Dinner for the Skid Row Homeless hosted by Anne and Kirk Douglas yesterday."
- HarrisonFordWeb.com

Argh, jag dör. <3333

That's enough of that shit.

I didn't start the fandom

Om allt går som det ska kommer den på DVD den 22 maj nästa år. AWESOME AWESOME AWESOME!!!

That's enough of that incredible shit.

And when you dream, dream big

Idag ska man blogga om miljön utifrån sin bloggs perspektiv, och eftersom den här bloggen handlar om mig ska jag blogga om miljön ur mitt perspektiv. Det blir nog inte så svårt.

För er som antingen är dumma i huvet eller aldrig läst här innan: miljöfrågor är alltså det som är viktigast för mig. Man skulle kunna säga att jag brinner för det, men så långt har jag inte kommit än. Jag jobbar på det. Dock är det så att av allt jag bryr mig om politiskt så är det miljön som är det viktigaste: för vad kan man göra om det inte finns någon gjord kvar att leva på? Jag vet inte ens om man kan säga att det är en politisk fråga, det handlar mer om överlevnad.

En annan sak den här bloggen handlar mycket om är ju en viss mr Ford (no shit?), och han är ju - som ni förhoppningsvis vet - också väligt engagerad i miljöfrågor. Det är bland annat därför jag beundrar (/är fanatiskt obsessed av) honom så mycket. Han sitter ju i styrelsen för CI (Conservation International, som jag har lite grejer från i min meny eller vad man kallar det), har fått en myrart uppkallad efter sig (Pheidole harrisonfordi heter den :P) och fått uppkalla en fjärilsart efter sin dotter (Georgia): om inte det övertygad folk om att man bryr sig om miljön, då finns det fan inget som gör det. Annars kan ni väl läsa här.

Så vi fick in lite Ford här, vad bra. Jag läste nånstans också att RDA inte vill att folk skriver brev till honom för att spara papper, utan att man kan säga grejer till honom i hans gästbok istället. Det kan ju vara sant eller inte, men jag väljer att tro att han sagt det för det vore mycket coolare. Jag skulle beundra honom mer då!

Ska vi få in lite om mig, då? Vad gör jag som är så himla bra för miljön? Tja, för det första är jag vegetarian. Många skulle säkert säga att det inte gör något för miljön, men de har fel. Jag orkar inte ta upp allt nu, men sammanfattningsvis brukar jag säga att det tar mycket mindre på jordens resurser att äta vegetariskt. Vilket är hemskt bra för miljön, I tell you.

Dessutom försöker jag göra som Vanda, eller tja, jag vill iaf: bara äta svenska produkter. Onda kedjor som Lidl som exporterar mat till Tyskland för att sedan importera dem igen går fet-bort, och istället vill jag äta sånt som färdats så lite som möjligt. Lyckligtvis tänker mina föräldrar ungefär likadant, och köper mycket ekologisk mat och svenskt och så, så det är bra: det gäller bara att komma ihåg det när jag flyttar hemifrån också.

Jag vägrar flyga, go me! Jag misstänker att jag kommer behöva göra det förr eller senare, typ när vi ska till Kreta i vår, men jag tänker aldrig göra det utan att först undersöka alternativa resvägar. Eller åka tåg så långt som möjligt, och sen flyga för att göra det så kort som det bara går. Såna saker: att flyga är typ det absolut sämst man kan göra (charterindustrin ligger högst upp på min lista över onda industrier).

Men vad jag är mest stolt över är vad jag kommer göra. Jag vet att saker och ting aldrig går som de ska, men jag tänker försöka iaf: jag ska till Australien, jag ska utbilda mig inom miljöfrågor, och jag ska förändra världen. Om det innebär att jobba med CI eller Greenpeace eller bara i ett litet naturreservat nånstans, so be it. Det enda jag vet är att jag måste få jobba med det här, för jag bryr mig så mycket att jag måste göra något. Och man måste drömma stort om man ska komma nånstans.

That's enough of that very important shit.

Google is my best friend

Google --> Bildsök --> "han solo" --> raden längst ner.

Need I say more?

That's enough of that godsmackingly glourious insanely cool shit.

"Jag har bara läst de två första meningarna, och det är så coolt att jag vill gråta för att jag inte kan läsa allt samtidigt."

Idag upptäckte jag typ världens bästa grej, och det som gör mig ännu mer stolt är att jag upptäckte det typ helt själv utan att någon sa åt mig hur jag skulle göra, och jag vet inte, jag känner mig som världens bästa nörd just nu.

The tomb of Tutankahmen," Indy said, "or the Crystal Skull of Lubantuun."
- Indiana Jones and the Secret of the Sphinx, page 87

Och jag tänkte att det kan inte finnas hur många Crystal Skulls som helst här i världen, aight? Dessutom, vi vet att Tutankahmon har hittats, så då borde väl det andra också vara sant? Ingen tid att förlora, tänkte jag, och rusade iväg till en datorsal och in på Wikipedia. Hjärtat bultade i 1200 slag per minut, och jag sökte på "Lubantuun", övertygad om att jag hittat The Kingdom of the Crystal Skull.

Ingenting.

Skam den som ger sig: jag söker på "Crystal Skull", mest på skämt... och får upp den bästa Wikipedia-artikeln någonsin. När jag senare visade den för Zackrid kläckte han ur sig rubriken, och det säger allt: läs den själva. Det är helt sjukt.

Efter det Googlade jag på "Lubantuun" och hittade en Wikipedia-artikel om "Lubaantun" - en gammal mayaruin där man tror sig ha hittat en av de där skallarna, typ den mest mytomspunna. Bingo! Eftersom det var fem minuter till nästa lektion kunde jag ju i stort sett vara skriva ut artiklarna från Wikpedia och fördjupa mig i dem.

Självklart är det fake, det anade jag från början. Det lät för bra för att vara sant att man skulle ha hittat fem av legendens tretton skulls, och att de skulle vara daterade till 5000 år tillbaka i tiden och tillhöra mayafolket. Det låter waay too good. Det är way too good.

Vilket inte nödvändigtsvis gör det till en dålig legend. Man har kommit på att de mest kända, t ex The Mitchell-Hedges skull (eller "Skull of Doom" som den också är känd som) är gjorda runt 1850 och började säljas runt till folk. Man har konstaterat detta genom att de är gjorda på ett sånt sätt att ingen kunde ha gjort dem tidigare än det, men just the Mitchel-Hedges skull är gjord på ett sätt som man knappt skulle klara av att använda med dagens laserteknologi utan att spräcka den. Okej, det kan väl vara mer eller mindre sant, men vad jag undrar är: om den är så fantastiskt gjord, hur kommer det sig att man först började prata om den 1939? Om den gjordes nästan hundra år innan och är helt otrolig, varför hörde man inte talas om den innan?

Det finns säkert en förklaring, hittills har jag bara läst på Wikipedia samt en mycket vinklad New Age-flummig artikel från någon WorldMysteries.com. Det gör inte det hela mindre fantastiskt. Och HERREGUD, det kommer bli en helt sjukt cool film, Indy som letar efter en Crystal Skull (uppenbarligen ett bi-tema i många av Max McKoys noveller).

Självklart finns det ett SG-1-avsnitt om det hela. Allt annat vore ju bara fel.

That's enough of that shit... for now.

Dagens ^^
YAY, jag fick mina t-shirts idag! Så jävla heta!

Dagens >_<
Ska det kosta 190 jävla spänn i tullavgifter att få saker skickade från USA? FUCK EU.

Dagens :D
Första utgåvan av Kulturbladet idag. :D

I love your lack of selfrespect

Vad var min prediction om idag? Jo, att idag skulle vara sämst. Vad var idag? Sämst! Jag menar, det började okej, förutom att det var svinkallt i mitt rum och jag var tvungen att gå upp tidigt för att hinna duscha, men sen gick det utför. Hittade ingen vettig lunch (fast det löste sig), fastnade i den värsta morgontrafiken, det var kallt, och väl framme i skolan fick jag veta att fotograferingen är imorgon. GREAT, liksom. Visst, jag hinner styra upp min Potter Generation-tröja (redan gjort), men ändå, jag var ju värsta snygg idag också ju.

Sen är det onsdag idag och ärligt talat hatar jag onsdagar. Man går i skolan i sju jävla timmar, kommer hem typ fem liksom och är helt död. Dessutom måste man ha lektioner med den gamla kära författarklassen och allt är bara allmänt skitjobbigt. Det enda bra är att vi läser våra kulturämnen med MacGyver, och han är rolig. Han låg och sov på en bänk och jag sprang förbi och sa typ "Get up, MacGyver", och sen pratade vi hockeyfrillor hela dagen ("kolla min MacGyver-frisyr inför skolfotot, jag ska bara spara ut i nacken också!", "och blondera dig...", "ja, visst fan, han är ju blond!" XD).

Att folk sen är allmänt sjuka gör inte alltid saken bättre. Sektorn har en dålig vecka: Zackrid är på det bittraste humöret någon varit på sen Schopenhauer och klagar på allt; Marcus spenderade hela dagen med att försöka komma på nåt att bråka med mig om ("kött är inte mord, att döda djur är mord, det står fel på din knapp", "ska det inte stå 'I'm a Dumbledore girl' på din tröja?") innan han kom på att det bästa sättet var att hoppa på Harrison Ford och klaga på hans omiljömedvetenhet baserat på Air Force One ("en skådespelare måste kunna stå för sin film!", "så du menar att Hannibal Lecter--", "JA, det menar jag!"); jag är... tja, ni märker väl hur jag är idag? På obra humör. Trött är jag också.

En kul grej var iaf att vi sysslade med rorschach på psykologin idag, och även om jag inte tror på det var det ganska skoj ändå. Jag såg inte någonting som hade med Harrison eller Indy att göra, mycket chockerande! Dock var det någon grej som skulle bestämma en sexuella läggning beroende på vad för kön man såg två figurer... saken var bara den att jag såg inte figurerna, jag såg en grävling! XD Och när jag sagt det HOPPADE Sina upp och började skrika om hur han såg ett lodjur och var tvungen att gå fram och markera på tavlan innan han konstaterade att "jag ser en pokémon!" och efter det fick vi veta vad det var man egentligen skulle se... Med andra ord vill jag inte veta vad jag och Sina gillar.

För att muntra upp mig efter etiken jag ska plugga nu hade jag tänkt titta på Air Force One idag, ända tills jag insåg att jag inte har den. Jag var fan övertygad om att jag köpte den i somras, men nu har jag kommit på att det har jag inte alls så jag blev deprimerad. Måste köpa den omgående på typ Tradera. Hursomhelst insåg jag att vi inte alls spelat över Six days, Seven nights som jag trodde så jag ska titta på den istället. Och hoppas att vi inte spelat över slutet.

That's enough of that shit.

I fell in love with an alien

HAH, nu är jag glad! Jag har nämligen hittat Heroes på Amazon.com. Och? tänker ni och pekar på CDON. Ja, om man menar TV-serien kanske det funkar: syftar man på Harrison Ford-filmen från 1970 så blir det genast betydligt svårare att hitta den (speciellt sen den där jävla TV-serien!), men nu har jag lyckats. Och inte nog med det: de har så mycket obskyra gamla 70-tals-filmer att jag har utökat min lista över filmer med honom jag har kvar att se med typ fem stycken, så nu har jag 14 av hans filmer kvar. WOW.

Happy happy fan girl, som Hanna skulle säga. Hur jag ska ha råd att köpa VHSer för 39 dollar styck kan man fråga sig. Äh, jag har hela livet på mig.

That's enough of that shit.

'Cause tonight's the night the world begins again

Noll kommentarer som vanligt, och nu har jag gjort lite förändringar här. Blandat annat är bloggen inte lika ihoptryckt som innan, om ni fattar vad jag menar? Plus den mycket "snygga" nedräkningen vid sidan får väl också räknas som en av mina meriter, även om jag inte lyckades göra en lika fin som de har på HarrisonFordWeb.com. Och until-texten skulle faktiskt vara rosa... Aja, vad tycks?

Har även gjort om helt på TV-bloggen: http://bullwhipsandpaperclips.blogspot.com/ har alltså helt ny design, ladies and gentlemen, så surfa dit och säg nåt snällt och/eller konstruktivt.

I övrigt hoppas jag att jag blir frisk snart, för jag orkar inte ligga hemma mer. Visst, glo på Scrubs och Jagad (the Janitor är faktiskt med!) har sin charm, men jag orkar inte! Jag kommer ligga så sjukt mycket efter snart. Orkar. Inte. Med. Det. Här.

Kvällen spenderas antagligen med nån av mina Indy-böcker, ett fanfic, arr-möte, eller någon egenkomponerad berättelse. Släng in lite Simpson, bland hej vilt, och voíla, du har varit mig för en kväll. Var det inte fantastiskt?

That's enough of that shit.

What news from the mark?

Japp, en Danmarks-blogg. Didn't see that one coming, did you? Ungefär lika mycket som jag förväntade mig att de skulle ha sexan här, märkte det efter ungefär halva Stargate och höll på att dö av lycka. :P

I övrigt är det ganska bra, jag och Chriss hade en underbar upplevelse när vi såg och träffade Freedom Call i lördags och igår vann jag Harrison autograf på Tradera. ^^

Nu ska jag se Simpsons och äta choklad, men alla som vill får gärna skicka uppmuntrande SMS. :D

That's enough of that shit.

I'm gonna date a bankrobber with a heart of gold

Gud, vad jag hatar såna här dagar. När man bara är sådär überbitchig utan anledning och allt är sämst. Och så måste man packa. ORKA.

Äh. Rubriken säger allt. Bilden också.

Han får gärna komma och skjuta allt.

That's enough of that shit.

Bullwhips and paperclips

Min TV-blogg har fått en liten makeover och nytt namn, ni hittar samma gamla blogg under det fina namnet: Bullwhips and paperclips numera. ;P Ny adress också, såklart. Skulle det vara svårt att komma ihåg, tänk Indiana Jones och MacGyver, det kan väl inte vara så svårt när det handlar om mig, aight? :P

Idag när jag berättade de glada nyheterna om dansken för Zackrid råkade Draken i min klass höra det, och ville mer eller mindre slåss med mig om henne! Okej, så illa var det inte, men när hon hörde vad hon gillade bad hon om att få byta dansk med mig med motiveringen "men det älskar jag också!". Hah, som om inte jag gör det? ;P Det känns iaf mycket bättre med Danmark nu.

Det, plus att Conny, vår före detta naturkunskapslärare, stoppade mig i korridoren och frågade om det var sant att jag skulle åka tåg av miljöskäl. Han blev hemskt imponerad av att det faktiskt var så, och tyckte - till skillnad från många andra - inte att det var konstigt att jag kunde tänka mig att flyga till ställen längre bort. Yay! ^^

That's enough of that shit.

Dagens :D
Jag gillar det faktum att Harrison Ford var toksnygg i Hollywood Homicide (iaf ser det ut så i reklamen...), och den är inspelad för så lite som fyra år sen... Calista is one hell of a lucky woman!