Sekten på Dimön by Mariette LindsteinMy rating: 3 of 5 stars
ARGH, så kluven mellan två eller tre stjärnor, men jag antar att jag är snäll. För den här gången. Jag vet inte. Som bäst är den nästan värdig fyra stjärnor, men som sämst når den knappt över två, så ja, jag är verkligen inte säker. Safear med tre.
Så de första 150 - 200 sidorna gillade jag den inte alls. Jag tyckte inte språket var särskilt bra och det var alldeles för uppenbart att författaren använde sin egen erfarenhet av att vara med i en sekt i USA som grund. De flesta karaktärer kalls för sina efternamn, vilket inte är en grej i Sverige. Huvudpersonen är i tjugoårsåldern men hon låter inte som att hon är det, hon låter som en mycket äldre person som minns hur hon var tjugo. Och så vidare och så vidare.
Jag gillade inte heller den onda sektledaren, han kände så överdriven och hans bakgrundshistoria fick mig att tänka på Lord Voldemort ... fast inte på ett bra sätt. Jag hade hellre sett honom var charmig, sett honom charma mig, läsaren, som han charmade Sofia, så jag kunde förstått henne bättre.
Efter det, blev den dock VÄLDIGT bra och det var svårt för mig att lägga den ifrån mig. Jag kanske inte köpte sättet som Sofia hamnade i sekten, men när hon väl var i den kom författarens förstahandskunskap om sekter verkligen till sin rätt, och det var extremt trovärdigt hur Sofia inte bara kunde lämna hur som helst och hur hon ljög för slät och vänner (eller snarare inte berättade sanninge), samtidigt som hon blev upprörd när folk inte förstod vad de gjorde på ön. Den biten var bra, och som jag sa, det var svårt att lägga ner boken och jag blev så stressad för AARRGGHHH, vad kommer hända nu????
Tråkigt nog kom problem från de första hundra sidorna tillbaka i de sista hundra. Den kändes inte längre trovärdig, jag köper liksom inte att någon gör en detaljerad bekännelse av morden de begått och sedan går till tidningarna och ba "eehh, det är en bok, japp, definitivt, den här bruden stal min bok så nu måste vi skriva nationella löpsedlar om hennes försvinnande ... med min bok!". Lolwut??? Jag gillade också hur hon gjorde en Bob Panini och drog till Norrland i brist på bättre alternativ.
Det faktum att det ska bli en trilogi får mig att vilja ta bort en stjärna dock. Som en ensam bok är den rätt bra, men som den första av tre? Ehhh, not so much. Kommer nog inte läsa uppföljarna.
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar