En av de bättre grejerna med Marcus är att han förstår mig väldigt mycket när det kommer till förhållanden, vilket är konstigt för hade ni frågat mig för ett år sen är han nog inte den första jag trott att jag skulle prata relationer med var och varannan lunch (den sista är nog George Bush, tror jag, eller möjligen Saddam, har inte bestämt mig än :P).
Till exempel är Marcus ganska romantisk av sig. Inte som Toffe, som alltid pratar bebisspråk med sin tjej (man hör direkt vem han pratar med, I swear... å andra sidan har han en hel del andra fina pojkvänskvalitéer: han tycker det är självklart att betala för tjejen och att man lätt dissar att supa för hennes skull, "det är värt det" är hans ständiga catch-phrase), utan mer lagomt romantisk - vi vet ju alla att Marcus har både självdistans och humor när det gäller allt. Han kommenterade t ex Martins snälla replik "nej, jag tycker inte du är tjock, jag är bara rädd om ditt kolestrolvärde" med "det var ju jäkligt romantiskt", och sen störde han sig på att tjejer i allmänhet är så rädda för att gå upp i vikt. Heja!
En annan grej som han verkligen förstår är den här grejen med att sova tillsammans med någon, antagligen hatar Zackrid oss eftersom vi gärna diskuterar fördelarna med det. Visst, man sovar kanske inte alltid jättebekvämt, framför allt inte i trånga sängar, och den andra personen kan vara en riktig pain in the ass på morgonen (mer om det längre ner :P) och den kan sno täcket och ha sig, men det är ju mer eller mindre fakta att det är mycket bättre att sova två. Av flera anledningar:
För det första är det ju fullkomligt ångestdämpande, tom Marcus håller med där och det finns nog ingen som har så mycket artistisk ångest som han. Man somnar alltid snabbare om någon ligger bredvid, har jag märkt, i alla fall om man känner personen. Och vaknar man på natten och har haft mardrömmar, vilket börjat hända mig oftare och oftare, så går det över direkt om man kan krama på någon annan. Helt perfekt.
Sen är det varmt också: "jag vet, Kia snor nästan alltid täcket när hon sover, så jag vaknar runt fem någon gång och fryser som fan. Men då är hon asvarm, så det är bara att krypa upp hos henne. Det är som värsta bastun" för att citera Marcus. Precis så är det ju.
Dessutom är det mysigt. Det kanske är jobbigt att vakna med någon man inte känner, och det spelar faktiskt ingen roll hur mycket man tycker om någon: det är alltid jäkligt att gå upp på morgonen och jag är alltid på världens sämsta humör då, men trots det så är det ju värt det, för det är sjukt mysigt. Och det är ju det som räknas, typ.
That's enough of that shit.
Dagens XD
Spänsson har fått för sig att jag ska skicka bilder på mig själv och Chriss när vi duschar tillsammans nästa gång. I'm not telling you why.
Dagens >_<
Snart slutar jag hoppas på romantik.
torsdag 18 januari 2007
tisdag 16 januari 2007
Men du söker nånting annat, idiot!
När man ska beskriva sig själv, och det inte gäller formella sammanhang där man måste ljuga som fan och säga att man är trevlig och samarbetsvillig och en massa andra adjektiv som jag aldrig kommer bli, utan när man menar seriösa ställen där man kan vara självinsiktig: då brukar jag nämna "envis" både bland mina bra och dåliga egenskaper. Och det kanske låter motsägelsefullt, men det är precis det som det inte är.
Egentligen är ju det min absolut mest utmärkande egenskap, skulle jag kunna tänka mig, men ändå tror jag inte att så många andra än jag brukar säga det när de beskriver mig. Vilket ju är lite underligt på sitt sätt, men samtidigt så tror jag att det har något med ordet att göra - det låter så negativt, fast det egentligen är synonymt med massa bra saker, som att aldrig ge upp och sånt där.
För det gör jag ju inte: det ska otroligt mycket till för att jag helt och hållet ska jag ge upp något när jag väl gett mig in på det. Och det är därför det är både bra och dåligt: att alltid få som jag vill på mitt sätt och veta att jag ger jag mig in på något då slutför jag det, det är väl skönt och sådär, men ibland går det bara över gränsen precis som allt annat. When keeping it real goes too far, liksom.
Till exempel gör ju det att Martin kan bli irriterad på mig när jag bara ska ha som jag vill hela tiden och väldigt sällan som han vill, vafan, det kanske inte gör så mycket sen när vi kommit överens igen, men förr eller senare kommer ju det gå too far och det är ju inte bra. Och även om jag försöker lägga ner det så är det fan så mycket lättare sagt än gjort.
Sen det som gör att jag har enorma problem idag: jag har ingen känsla alls för när det är dags att lägga ner. Jag har hållit på med matten i flera timmar nu, försökt göra om talen och räkna om och ha mig säkert fjorton gånger, och trots att jag sagt åt mig själv att lägga ner och skita i det och att jag aldrig kommer fatta så ger jag inte upp. Och det går mig på nerverna som fan, men jag vet att när det väl klickar och fungerar kommer jag älska mig själv, liksom.
Men då är ju frågan om det är värt det eller om jag bara kommer vara helt slut ikväll som alla andra kvällar.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Ny kaffemaskin i skolan med mycket god espressochoc, så farväl trötthet, för bara 3 kronor. ;P
Egentligen är ju det min absolut mest utmärkande egenskap, skulle jag kunna tänka mig, men ändå tror jag inte att så många andra än jag brukar säga det när de beskriver mig. Vilket ju är lite underligt på sitt sätt, men samtidigt så tror jag att det har något med ordet att göra - det låter så negativt, fast det egentligen är synonymt med massa bra saker, som att aldrig ge upp och sånt där.
För det gör jag ju inte: det ska otroligt mycket till för att jag helt och hållet ska jag ge upp något när jag väl gett mig in på det. Och det är därför det är både bra och dåligt: att alltid få som jag vill på mitt sätt och veta att jag ger jag mig in på något då slutför jag det, det är väl skönt och sådär, men ibland går det bara över gränsen precis som allt annat. When keeping it real goes too far, liksom.
Till exempel gör ju det att Martin kan bli irriterad på mig när jag bara ska ha som jag vill hela tiden och väldigt sällan som han vill, vafan, det kanske inte gör så mycket sen när vi kommit överens igen, men förr eller senare kommer ju det gå too far och det är ju inte bra. Och även om jag försöker lägga ner det så är det fan så mycket lättare sagt än gjort.
Sen det som gör att jag har enorma problem idag: jag har ingen känsla alls för när det är dags att lägga ner. Jag har hållit på med matten i flera timmar nu, försökt göra om talen och räkna om och ha mig säkert fjorton gånger, och trots att jag sagt åt mig själv att lägga ner och skita i det och att jag aldrig kommer fatta så ger jag inte upp. Och det går mig på nerverna som fan, men jag vet att när det väl klickar och fungerar kommer jag älska mig själv, liksom.
Men då är ju frågan om det är värt det eller om jag bara kommer vara helt slut ikväll som alla andra kvällar.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Ny kaffemaskin i skolan med mycket god espressochoc, så farväl trötthet, för bara 3 kronor. ;P
måndag 15 januari 2007
Tarzan is handsome, full of surprise: he's really cute and his hair is nice
Och så åkte "högstadiet" och framför allt "Skolhagen" upp igen på utelistan: Lillasyster kom hem idag och berättade att två killar slagits massor där, och att "det var blod över hela skolan". Typiskt Skolhagen, tänkte jag. "Sen kom det en lärare, men det slutade inte, så han gick igen." Det var lite mer "WTF!?"-varning på det uttalandet måste jag säga, men fortfarande: typiskt Skolhagen.
Ja, jag älskade min högstadieskola.
Nu sitter jag och leker vuxen och fyller i papper om körkortstillstånd och annat skoj. För att slippa känna mig allt för ansvarsfull spelar jag The Sims samtidigt, och det går rätt dåligt för min familj (som består av vårt band på Popomundo :P), och är rätt kul faktiskt. Morgonkaos, liksom. :P
Jag insåg igår att jag hade lyckats glömma bort en av de allra mest ångestdämpande sakerna som finns: nämligen Vänner. Jag sov alldeles för lite inatt, men det var det värt, för efter att ha sett ett band med Vänner och legat i min säng och spelat The Sims 2 på mobilen i några timmar så kändes livet lite allmänt lättare och jag insåg att det nog går att överleva den här våren också.
Vilket ju kändes lite betryggande.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Aqua! På TV-Nord spelade de Toy-Boxs "Tarzan and Jane" och jag sjöng på den hela dagen tills Zackrid påpekade att nu är det nog Aqua och Indiana Jones-säsong igen. Han har helt rätt.
Dagens ò_Ó
Vi hade en vikarie på idrotten... som bara råkade vara -87a och heta Martin! Jag menar, det är för det första upprörande att han bara är två år äldre: måste han heta samma sak som min pojkvän!?
Ja, jag älskade min högstadieskola.
Nu sitter jag och leker vuxen och fyller i papper om körkortstillstånd och annat skoj. För att slippa känna mig allt för ansvarsfull spelar jag The Sims samtidigt, och det går rätt dåligt för min familj (som består av vårt band på Popomundo :P), och är rätt kul faktiskt. Morgonkaos, liksom. :P
Jag insåg igår att jag hade lyckats glömma bort en av de allra mest ångestdämpande sakerna som finns: nämligen Vänner. Jag sov alldeles för lite inatt, men det var det värt, för efter att ha sett ett band med Vänner och legat i min säng och spelat The Sims 2 på mobilen i några timmar så kändes livet lite allmänt lättare och jag insåg att det nog går att överleva den här våren också.
Vilket ju kändes lite betryggande.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Aqua! På TV-Nord spelade de Toy-Boxs "Tarzan and Jane" och jag sjöng på den hela dagen tills Zackrid påpekade att nu är det nog Aqua och Indiana Jones-säsong igen. Han har helt rätt.
Dagens ò_Ó
Vi hade en vikarie på idrotten... som bara råkade vara -87a och heta Martin! Jag menar, det är för det första upprörande att han bara är två år äldre: måste han heta samma sak som min pojkvän!?
torsdag 11 januari 2007
I am your destiny calling
Poängen var väl att när hoggy la ner skulle jag sitta mindre vid datorn, och visserligen kanske jag dragit ner på allt det där slöklickandet i korridoren eftersom den inte finns längre, och Feffo helt enkelt inte är samma sak. Jag lyckas inte fastna för Feffo, jag hatar det, men så är det. :/ Hur som helst har jag inte kommit närmre att skaffa något jäkla liv bara för det, och inte har jag börjat spela TV-spel eller pokémon eller ser på TV för det. Heja mig. -_-
I måndags natt hade jag ångest inför den stundande skoldagen, och eftersom min dygnsrytm var helt åt helvete så kunde jag såklart inte sova heller utan låg uppe till fyra och läste min dagbok från förra året. Det var hemskt intressant, bättre litteratur finns inte, och inte blev det tråkigare av att den från början bara handlade om Harrison Ford och sen på något sätt gick över till att bara handla om Martin. Ehum.
Men det roligaste var att jag på ett ställe - för att vara exakt den 23 maj förra året - skrev nåt i stil med "jag skulle göra vad som helst för att få vara sådär nykär igen - vad som helst!" efter att ha läst min dagbok från två år sen då jag precis blivit ihop med Jojje (ett och ett halvt snarare, då). Folk som är nördar på mig - det vill säga ingen alls :( - borde ha koll på det här redan, men jag säger det ändå: det där var precis en vecka innan jag träffade Martin i den där tråden på hoggy.
Jag misstänker att det är sånt där som gör andra människor religiösa: själv tog jag det bara som en bekräftelse på att det faktiskt stämmer att så länge man bara håller ut ett litet, litet tag till när man tror att det inte kan bli värre så löser det sig nog. Förr eller senare. Och det är ju bra att få bekräftelse på sina teorier ibland. ;P
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Vi impulskåkte in tills stan och försökte köpa kuddar för fem kronor, men det lyckades tyvärr inte. Kul var det i alla fall. ^^
Dagens >_<
Mitt hår ser för jävligt ut! Och det gjorde det igår och i förrgår också! VAD SKA JAG GÖRA!?
Dagens XD
Marcus snodde min City och stack och sket, och sen kom han tillbaka och lovade att han inte besudlat den. Sen bläddrade jag vidare och när jag slutligen kom fram till slutet upptäckte jag att den jäveln rivit ut sudokun bara för att jäklas. XD
I måndags natt hade jag ångest inför den stundande skoldagen, och eftersom min dygnsrytm var helt åt helvete så kunde jag såklart inte sova heller utan låg uppe till fyra och läste min dagbok från förra året. Det var hemskt intressant, bättre litteratur finns inte, och inte blev det tråkigare av att den från början bara handlade om Harrison Ford och sen på något sätt gick över till att bara handla om Martin. Ehum.
Men det roligaste var att jag på ett ställe - för att vara exakt den 23 maj förra året - skrev nåt i stil med "jag skulle göra vad som helst för att få vara sådär nykär igen - vad som helst!" efter att ha läst min dagbok från två år sen då jag precis blivit ihop med Jojje (ett och ett halvt snarare, då). Folk som är nördar på mig - det vill säga ingen alls :( - borde ha koll på det här redan, men jag säger det ändå: det där var precis en vecka innan jag träffade Martin i den där tråden på hoggy.
Jag misstänker att det är sånt där som gör andra människor religiösa: själv tog jag det bara som en bekräftelse på att det faktiskt stämmer att så länge man bara håller ut ett litet, litet tag till när man tror att det inte kan bli värre så löser det sig nog. Förr eller senare. Och det är ju bra att få bekräftelse på sina teorier ibland. ;P
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Vi impulskåkte in tills stan och försökte köpa kuddar för fem kronor, men det lyckades tyvärr inte. Kul var det i alla fall. ^^
Dagens >_<
Mitt hår ser för jävligt ut! Och det gjorde det igår och i förrgår också! VAD SKA JAG GÖRA!?
Dagens XD
Marcus snodde min City och stack och sket, och sen kom han tillbaka och lovade att han inte besudlat den. Sen bläddrade jag vidare och när jag slutligen kom fram till slutet upptäckte jag att den jäveln rivit ut sudokun bara för att jäklas. XD
onsdag 10 januari 2007
I love the flowers
If you were a flower
and I were a cow
Would you me hate
if I you ate
just to survive the winter?
Cause I love the flowers
but hunger is worse
if you feel like surviving the winter
Yes, I like the flowers,
except dandelions
(they are ugly).
And I'm sorry, my dear,
but you are one.
Signed,
William Shakespeare -05
That's enough of that shit.
and I were a cow
Would you me hate
if I you ate
just to survive the winter?
Cause I love the flowers
but hunger is worse
if you feel like surviving the winter
Yes, I like the flowers,
except dandelions
(they are ugly).
And I'm sorry, my dear,
but you are one.
Signed,
William Shakespeare -05
That's enough of that shit.
De gröna har tagit mitt land
På mer eller mindre allmän begäran kommer nu mitt klassiska mästerverk "De gröna har tagit mitt land" här. Den skrevs den 25 december 2005 när jag och Chriss spelade Heroes of Might and Magic III. Om man vill kan man sjunga den till melodin "När vindarna viskar mitt namn".
De gröna har tagit mitt land
Med alla braiga grejer
Jag känner blod på min tand
De stjäl våra jobb och tjejer
Till räddningen kom ädle Chriss
Och dödade alla med svärd
Hon gav dem en rättfärdig diss,
Men's jag flydde för allt jag var värd.
De gröna har tagit mitt land
Ej hann jag dit när jag borde
De tog det rakt ur min hand
När jag "viktigare" saker gjorde.
Klara mig själv fick jag göra
Då Chriss var upptagen nån annanstans
För under attacken från de gröna
Såg så de bruna sin chans
De gröna har vandrat i Chriss land
Och förbannad började hon svära:
"Må eran mat bli till sand!
Och från bögarna frun din ska lära!"
Men sedan hon flashat sin armé,
Skynda de i all hast iväg
Ja, en fröjd det var att se
När Chriss ropade "din fega, jävla bög!"
De gröna har tagit mitt land
Och jag har en finne på armen
Jag vill ha en svit på Grand
Men istället fick jag koppla på charmen
För att få Chriss, vår älskade hjälte,
Att gå dit och slåss som en man.
Hon spräckte motståndarens mjälte
Och den spännande striden hon vann.
De gröna har tagit mitt land
Men nu är det snart dags att sova
De ligger och lurar på min strand
Nån gång ska de gå spö vill jag lova
En tand för en tand, ett öga för ett öga
Ja, jävlar vad de ska få spö.
Och även om de till mig lyssnar föga
KOM IHÅG ATT NI EN DAG SKA DÖ.
Skriven av mig och högst inspirerad av William Shakespeare.
That's enough of that shit.
De gröna har tagit mitt land
Med alla braiga grejer
Jag känner blod på min tand
De stjäl våra jobb och tjejer
Till räddningen kom ädle Chriss
Och dödade alla med svärd
Hon gav dem en rättfärdig diss,
Men's jag flydde för allt jag var värd.
De gröna har tagit mitt land
Ej hann jag dit när jag borde
De tog det rakt ur min hand
När jag "viktigare" saker gjorde.
Klara mig själv fick jag göra
Då Chriss var upptagen nån annanstans
För under attacken från de gröna
Såg så de bruna sin chans
De gröna har vandrat i Chriss land
Och förbannad började hon svära:
"Må eran mat bli till sand!
Och från bögarna frun din ska lära!"
Men sedan hon flashat sin armé,
Skynda de i all hast iväg
Ja, en fröjd det var att se
När Chriss ropade "din fega, jävla bög!"
De gröna har tagit mitt land
Och jag har en finne på armen
Jag vill ha en svit på Grand
Men istället fick jag koppla på charmen
För att få Chriss, vår älskade hjälte,
Att gå dit och slåss som en man.
Hon spräckte motståndarens mjälte
Och den spännande striden hon vann.
De gröna har tagit mitt land
Men nu är det snart dags att sova
De ligger och lurar på min strand
Nån gång ska de gå spö vill jag lova
En tand för en tand, ett öga för ett öga
Ja, jävlar vad de ska få spö.
Och även om de till mig lyssnar föga
KOM IHÅG ATT NI EN DAG SKA DÖ.
Skriven av mig och högst inspirerad av William Shakespeare.
That's enough of that shit.
lördag 6 januari 2007
I don't have words to say how much I think I owe you
Maybe you all would consider it a joke
If I say that I hate myself
But now and then
When I look into the mirror
All I see is a big mistake
(And wouldn´t you)
Well, I just wanna be fun
Just wanna be the one
Who makes you smile
I just wanna believe
That I could be something to someone
- Am I the only one around here,
Who´s not gonna live my life in fear?
Jag bara älskar The Ark.
That's (clearly) enough of that shit.
If I say that I hate myself
But now and then
When I look into the mirror
All I see is a big mistake
(And wouldn´t you)
Well, I just wanna be fun
Just wanna be the one
Who makes you smile
I just wanna believe
That I could be something to someone
- Am I the only one around here,
Who´s not gonna live my life in fear?
Jag bara älskar The Ark.
That's (clearly) enough of that shit.
söndag 24 december 2006
Jag vill ha mer jul, ge mig mer jul
GOD JUL ALLIHOP SOM LÄSER! ^^
Det fina med julen är att jag har kommit över det här stadiet då man behöver 30 julklappar för att känna sig nöjd med dagen, och efter ett par år utan julstämning har jag insett att nej, det kommer aldrig bli som när jag var liten, men det betyder inte att det behöver vara dåligt för det.
Bara jag får de viktigaste grejerna - Star Wars Poster Book, Kingdom Hearts II, en fejkad LV-plånbok (vilket jag inte önskade mig, men en LV-väska stod faktiskt med, så det var gulligt) - och ett par småsaker som får en på underbart humör - Kalle Ankas Pocket, en disktrasa med Clint Eastwood (ja, ni läste rätt), en kudde som ser ut som en giraff - samt ett gäng saker som jag inte orkar skriva upp... då är julen jäkligt Faust ändå.
Och det är väl det enda som räknas, eller?
That's enough of that shit. Eller som julspecial: go ahead - make my day.
Det fina med julen är att jag har kommit över det här stadiet då man behöver 30 julklappar för att känna sig nöjd med dagen, och efter ett par år utan julstämning har jag insett att nej, det kommer aldrig bli som när jag var liten, men det betyder inte att det behöver vara dåligt för det.
Bara jag får de viktigaste grejerna - Star Wars Poster Book, Kingdom Hearts II, en fejkad LV-plånbok (vilket jag inte önskade mig, men en LV-väska stod faktiskt med, så det var gulligt) - och ett par småsaker som får en på underbart humör - Kalle Ankas Pocket, en disktrasa med Clint Eastwood (ja, ni läste rätt), en kudde som ser ut som en giraff - samt ett gäng saker som jag inte orkar skriva upp... då är julen jäkligt Faust ändå.
Och det är väl det enda som räknas, eller?
That's enough of that shit. Eller som julspecial: go ahead - make my day.
lördag 23 december 2006
Dan före dan
Dan före dan, och nu stressar vi som djur
Har du köpt alla klappar? – Ja! – Vilken tur…
Och jag vaknar sist, och ingen stämning jag har
Men det är lugnt med det, för det är en dag kvar
Innan kvällen är över och natten tar vid
Kommer jag nog somna stilla i min egen julefrid
Lillasyster lider, har fått en ny insikt
Sedan början av sommaren har hon ökat i vikt
Kläderna hon valt kan hon omöjligt komma i
Och med stigande ångest blir det klädhysteri
En räd genom systerns garderob – hon kammar noll
Hur gick det här till, hon som hade sån koll!?
Ner för trappan, och rotar bland mammas kläder
Struntar blankt i om det passar med morgondagens väder
Tyst jag lämnar huset och lillasyster i sin nöd
Och drar mig mot ett ställe som i dessa tiden blir min död
Ett julfyllt centrum, utan tvekan Sveriges största
Fyllt utav människor som sista minuten-klappar törsta
På Guldfynd är fullt utav män, och åter män
Som handlar smycken åt frugan, syster och flickvän
När jag uträttat mitt ärende mot BR jag styr
Där stämningen är nog för att göra mig yr
En julklapp åt min pojkvän som dessutom inte var dyr
Och sedan jag till hemmets lugna vrår jag flyr
Lillasyster har löst sin klädkris till slut
Och bakar nu knäck – det har nog aldrig hänt förut
Lillebror inser att det att julen bankar på hans farstukvist
Drar med mig till ICA för att handla julklappar till sist
Lakrits till pappa, och en hemlis till mig
Jaha, det var ju trevligt, nu drar vi, tjohej.
Mamma hon stressar med julrim och mat
Pappa ser på TV och undviker tjat
På mitt rum är det verkstad där vi rimmar och har oss
Och viskar så tyst om andras klappar, förstås
Paketen de prasslar, och snörena trasslar
Rimmen går med nöd, för poesin den verkar död
Till middagen vi samlas och diskuterar traditioner
Om Ice Age, Kalle Anka, och liknande schabloner
Syster hon rapar och saknar allmänt vett
Såhär i juletider har man det inte särskilt lätt
Men snön ligger tyst på Nordpolens is
Och vi stressar och stressar på alla dessa vis
När kvällen har kommit, och TVn slås på
För att följa Kvarteret Skatan och julklappar få
Då finns där en stämning utan solen så gul
Och jag önskar er alla en riktigt god jul
That's enough of that shit.
Har du köpt alla klappar? – Ja! – Vilken tur…
Och jag vaknar sist, och ingen stämning jag har
Men det är lugnt med det, för det är en dag kvar
Innan kvällen är över och natten tar vid
Kommer jag nog somna stilla i min egen julefrid
Lillasyster lider, har fått en ny insikt
Sedan början av sommaren har hon ökat i vikt
Kläderna hon valt kan hon omöjligt komma i
Och med stigande ångest blir det klädhysteri
En räd genom systerns garderob – hon kammar noll
Hur gick det här till, hon som hade sån koll!?
Ner för trappan, och rotar bland mammas kläder
Struntar blankt i om det passar med morgondagens väder
Tyst jag lämnar huset och lillasyster i sin nöd
Och drar mig mot ett ställe som i dessa tiden blir min död
Ett julfyllt centrum, utan tvekan Sveriges största
Fyllt utav människor som sista minuten-klappar törsta
På Guldfynd är fullt utav män, och åter män
Som handlar smycken åt frugan, syster och flickvän
När jag uträttat mitt ärende mot BR jag styr
Där stämningen är nog för att göra mig yr
En julklapp åt min pojkvän som dessutom inte var dyr
Och sedan jag till hemmets lugna vrår jag flyr
Lillasyster har löst sin klädkris till slut
Och bakar nu knäck – det har nog aldrig hänt förut
Lillebror inser att det att julen bankar på hans farstukvist
Drar med mig till ICA för att handla julklappar till sist
Lakrits till pappa, och en hemlis till mig
Jaha, det var ju trevligt, nu drar vi, tjohej.
Mamma hon stressar med julrim och mat
Pappa ser på TV och undviker tjat
På mitt rum är det verkstad där vi rimmar och har oss
Och viskar så tyst om andras klappar, förstås
Paketen de prasslar, och snörena trasslar
Rimmen går med nöd, för poesin den verkar död
Till middagen vi samlas och diskuterar traditioner
Om Ice Age, Kalle Anka, och liknande schabloner
Syster hon rapar och saknar allmänt vett
Såhär i juletider har man det inte särskilt lätt
Men snön ligger tyst på Nordpolens is
Och vi stressar och stressar på alla dessa vis
När kvällen har kommit, och TVn slås på
För att följa Kvarteret Skatan och julklappar få
Då finns där en stämning utan solen så gul
Och jag önskar er alla en riktigt god jul
That's enough of that shit.
tisdag 19 december 2006
So we talked all night about the rest of our lives
Så satt jag då där, längst ut på ett trappsteg vid Sergels Torg, med min fula skylt virad runt knäna så att jag skulle kännas igen (en skylt som skrevs i tron att kritan var hoggyröd, men som sedan visade sig vara rosa), och tänkte att det här var inte så illa ändå. Och tjugo minuter senare hade det passerat hur mycket folk som helst som tittat på mig och min lillaskylt, och jag log uppmuntrande till allihop.
- Vad står det på din skylt? undrade de plötsligt, de där alternativa som jag först trott var hoggare, men sedan avvisat då de inte reagerat på skyltens vackra budskap.
- Hoggy, sa jag och drog ut båda hörlurarna.
- Holly?
- Hoggy.
- Vad är det för nåt?
- En hemsida.
Inte ens då kände jag mig patetisk, jag bara noterade att jag suttit där i säkert en kvart nu, och hoppades att det snart skulle dyka upp någon jag kände, för det började bli lite ensamt. Jag drog ner tomteluvan lite längre och ignorerade kylan sådär coolt som man gör, och sen såg jag till att skylten syntes ordentligare.
- Vad sa du egentligen att det stod? undrade alterantivarna igen.
- Hoggy, förtydligade jag, och undrade hur många gånger jag skulle få förklara det innan någon kom.
- Varför står det det?
- För att jag väntar på några, som vet vad det betyder.
- Vad betyder det, då?
- Det är en hemsida, blev svaret, och jag började fundera lite på vad man kan göra för att få ner alkoholkonsumtionen bland fjortonåringar egentligen.
- Så om jag skriver Hoggy.se kommer jag dit, då?
- Nej, snarare Hogwarts.nu.
Och då plötsligt fattade de vad jag menade, för de sken upp och pekade och utbrast "Harry Potter!" jättehögt och jag återgick fort till min musik för det kändes så otroligt patetiskt att sitta där ensam med sin skylt och uppenbara tro på folk från en Harry Potter-hemsida. Men så ringde telefonen.
Maccadole, sa den, och jag svarade och fick veta att hon och frejasanne gått vilse. Efter mycket runtirrande och mer viftande med skylten hittade jag dem i alla fall, och några telefonsamtal och lite mer upphämtningar senare så var vi ett helt gäng som var på väg ut till den där fritidsgården i Täby.
Vi var där vid sju, men vi var inte framme, hade köpt godis och hämtat alla människor och kunde börja med kladdkakorna förrän klockan var halv tolv, och det som borde tagit oss ungefär en timme att göra blev ett projekt för hela natten. Halv tre var vi klara med kladdkakorna, och efter att ha suttit på köksgolvet under hela den tiden och pratat om allt mellan hoggy och feffo samtidigt som vi svullade glass och godis så upptäckte vi att det fanns alldeles för mycket man inte visste om hoggare, så vi bestämde oss för att dela med oss av våra kunskaper.
Vilket ledde till att vi satt i ytterligare en timme och gick igenom hela listan på folk som skulle komma och kommenterade alla som vi kunde något om, både de bra och dåliga sakerna, och eftersom vi hela tiden kom in på olika sidospår så slutade det med att vi inte kom iväg och la oss förrän klockan var fyra, och då satt ändå VPFPHarna inne i sitt rum och diskuterade slash i säkert en halv timme efteråt, medan jag, Ebba (Esmeralda II), Martin och Johanna (BloodLost) gjorde vårt bästa för att kura ihop oss i en soffa och få några timmar sömn.
Och sämre inledningar på sämre helger har jag varit med om.
That's enough of that shit.
Dagens >_<
"Slutar du ett? Då ska jag försöka vara hos dig då". Klockan är fyra, och han har inte ens lämnat huset. Män!
- Vad står det på din skylt? undrade de plötsligt, de där alternativa som jag först trott var hoggare, men sedan avvisat då de inte reagerat på skyltens vackra budskap.
- Hoggy, sa jag och drog ut båda hörlurarna.
- Holly?
- Hoggy.
- Vad är det för nåt?
- En hemsida.
Inte ens då kände jag mig patetisk, jag bara noterade att jag suttit där i säkert en kvart nu, och hoppades att det snart skulle dyka upp någon jag kände, för det började bli lite ensamt. Jag drog ner tomteluvan lite längre och ignorerade kylan sådär coolt som man gör, och sen såg jag till att skylten syntes ordentligare.
- Vad sa du egentligen att det stod? undrade alterantivarna igen.
- Hoggy, förtydligade jag, och undrade hur många gånger jag skulle få förklara det innan någon kom.
- Varför står det det?
- För att jag väntar på några, som vet vad det betyder.
- Vad betyder det, då?
- Det är en hemsida, blev svaret, och jag började fundera lite på vad man kan göra för att få ner alkoholkonsumtionen bland fjortonåringar egentligen.
- Så om jag skriver Hoggy.se kommer jag dit, då?
- Nej, snarare Hogwarts.nu.
Och då plötsligt fattade de vad jag menade, för de sken upp och pekade och utbrast "Harry Potter!" jättehögt och jag återgick fort till min musik för det kändes så otroligt patetiskt att sitta där ensam med sin skylt och uppenbara tro på folk från en Harry Potter-hemsida. Men så ringde telefonen.
Maccadole, sa den, och jag svarade och fick veta att hon och frejasanne gått vilse. Efter mycket runtirrande och mer viftande med skylten hittade jag dem i alla fall, och några telefonsamtal och lite mer upphämtningar senare så var vi ett helt gäng som var på väg ut till den där fritidsgården i Täby.
Vi var där vid sju, men vi var inte framme, hade köpt godis och hämtat alla människor och kunde börja med kladdkakorna förrän klockan var halv tolv, och det som borde tagit oss ungefär en timme att göra blev ett projekt för hela natten. Halv tre var vi klara med kladdkakorna, och efter att ha suttit på köksgolvet under hela den tiden och pratat om allt mellan hoggy och feffo samtidigt som vi svullade glass och godis så upptäckte vi att det fanns alldeles för mycket man inte visste om hoggare, så vi bestämde oss för att dela med oss av våra kunskaper.
Vilket ledde till att vi satt i ytterligare en timme och gick igenom hela listan på folk som skulle komma och kommenterade alla som vi kunde något om, både de bra och dåliga sakerna, och eftersom vi hela tiden kom in på olika sidospår så slutade det med att vi inte kom iväg och la oss förrän klockan var fyra, och då satt ändå VPFPHarna inne i sitt rum och diskuterade slash i säkert en halv timme efteråt, medan jag, Ebba (Esmeralda II), Martin och Johanna (BloodLost) gjorde vårt bästa för att kura ihop oss i en soffa och få några timmar sömn.
Och sämre inledningar på sämre helger har jag varit med om.
That's enough of that shit.
Dagens >_<
"Slutar du ett? Då ska jag försöka vara hos dig då". Klockan är fyra, och han har inte ens lämnat huset. Män!
måndag 18 december 2006
Efter solsken kommer regn
Jag tror att det finns en gammalt inka-indianskt ordspråk som lyder "efter en underbar helg väntar en överjävlig måndag". De lär ju förstå vad jag menar även om ordspråket inte finns, jag menar, först kom spanjorerna dit och allt var skitlyckligt men bara några dagar senare blev de brutalt massakrerade och dog ut. Ungefär så var det den här helgen.
Måndag morgon kom så oväntat också. Okej, jag vet, måndagar har följt efter söndagskvällar i evigheternas evighet, men hur skulle jag veta att det skulle funka så även den här gången? Hoggy har lagt ner, liksom, världen är uppochner-vänd, och det är konstigt att jag åkte helt fel med bussarna imorse och helt plötsligt befann mig gående på andra sidan Täby i ett desperat försök att inte komma en halvtimme utan bara tjugo minuter försent?
Jag kände mig som ett apatisk barn hela dagen i skolan, faktiskt. Jag bara följde efter alla andra och sa ingenting, möjligen sjöng jag lite på "Lemontree" ibland, men för det mesta stirrade jag bara tomt framför mig och skrattade och log falskt när jag hörde att folk sa något kul. Jag tror jag gav ifrån mig ett leende som jag verkligen menade, och det var när Marcus sa att jag nog inte tagit min morgonsnus och att det var därför jag var som jag var och jag insåg att nej, inte snus, men jag har inte morgonhoggat. Då började Zackrid och Marcus skämta om att Hoggy var ganja och sen sprang de runt bland de små granarna de säljer vid Statoil och då skrattade jag.
Men fem minuter senare stod jag ensam inne i omklädsningsrummet på idrotten och undrade om det fanns någon poäng med något och tänkte på att någonstans fanns det förhoppningsvis trehundra hoggare som kände som jag, och att jag inte fick vara med dem gjorde mig bara ännu mer deprimerad. Jag förstår inte ens själv hur jag klarade om att byta om och ta mig ut därifrån, men jag gjorde det, och när vi sen skulle springa fem minuter tittade Henke på mig och utbrast "shit, du ser döende ut! Somebody call an ambulance, we've got a dying woman here!".
Det bra med Henke är att han kan sköta en hel konversation själv, så när vi joggade runt salen så behövde jag inte ens anstränga mig för att vara social, det var bara att sätta ena foten framför den andra och hoppas att det snart skulle vara över, medan Henke pratade på om att "nu är det bara åtta timmar kvar, sen har vi världsrekord i idiotläpning. Det var en fransman som satte det...".
Och väl hemma vid datorn har jag suttit på bilddagboken hela dagen och tittat på hoggybilder och bara saknat alla och hela helgen och jag hoppashoppas att någon förstår mig och skriver det här, för jag vill veta att jag inte är ensam.
Jag ska skriva mer om allt det underbara, det blir många bloggar om det här, men just nu nöjer jag med mig att försöka förklara hur det känns nu.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Vi är med på Tjuvlysstnat: http://www.tjuvlyssnat.se/2006/12/fido_c_ja_itali.html Jag är tjej ~17, Vanda är tjej ~14#1&2 och Drean säger inget, och Martin är kille~19!
Måndag morgon kom så oväntat också. Okej, jag vet, måndagar har följt efter söndagskvällar i evigheternas evighet, men hur skulle jag veta att det skulle funka så även den här gången? Hoggy har lagt ner, liksom, världen är uppochner-vänd, och det är konstigt att jag åkte helt fel med bussarna imorse och helt plötsligt befann mig gående på andra sidan Täby i ett desperat försök att inte komma en halvtimme utan bara tjugo minuter försent?
Jag kände mig som ett apatisk barn hela dagen i skolan, faktiskt. Jag bara följde efter alla andra och sa ingenting, möjligen sjöng jag lite på "Lemontree" ibland, men för det mesta stirrade jag bara tomt framför mig och skrattade och log falskt när jag hörde att folk sa något kul. Jag tror jag gav ifrån mig ett leende som jag verkligen menade, och det var när Marcus sa att jag nog inte tagit min morgonsnus och att det var därför jag var som jag var och jag insåg att nej, inte snus, men jag har inte morgonhoggat. Då började Zackrid och Marcus skämta om att Hoggy var ganja och sen sprang de runt bland de små granarna de säljer vid Statoil och då skrattade jag.
Men fem minuter senare stod jag ensam inne i omklädsningsrummet på idrotten och undrade om det fanns någon poäng med något och tänkte på att någonstans fanns det förhoppningsvis trehundra hoggare som kände som jag, och att jag inte fick vara med dem gjorde mig bara ännu mer deprimerad. Jag förstår inte ens själv hur jag klarade om att byta om och ta mig ut därifrån, men jag gjorde det, och när vi sen skulle springa fem minuter tittade Henke på mig och utbrast "shit, du ser döende ut! Somebody call an ambulance, we've got a dying woman here!".
Det bra med Henke är att han kan sköta en hel konversation själv, så när vi joggade runt salen så behövde jag inte ens anstränga mig för att vara social, det var bara att sätta ena foten framför den andra och hoppas att det snart skulle vara över, medan Henke pratade på om att "nu är det bara åtta timmar kvar, sen har vi världsrekord i idiotläpning. Det var en fransman som satte det...".
Och väl hemma vid datorn har jag suttit på bilddagboken hela dagen och tittat på hoggybilder och bara saknat alla och hela helgen och jag hoppashoppas att någon förstår mig och skriver det här, för jag vill veta att jag inte är ensam.
Jag ska skriva mer om allt det underbara, det blir många bloggar om det här, men just nu nöjer jag med mig att försöka förklara hur det känns nu.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Vi är med på Tjuvlysstnat: http://www.tjuvlyssnat.se/2006/12/fido_c_ja_itali.html Jag är tjej ~17, Vanda är tjej ~14#1&2 och Drean säger inget, och Martin är kille~19!
fredag 1 december 2006
För Zackrid sa det bäst
Det är december! Jag kan knappt fatta det själv, men det är bara att acceptera: det är första december, och för att använda ett odödligt citat från Zackrid (jag har ju bara citerat det i två år nu ;P), "nu börjar årets 23 längsta dagar".
Det känns så bra, faktiskt. Nu är det okej, liksom, nu får man längta till julafton, nu får man ryckas med i stämningen. Nu får man äntligen fylla MP3n med jullåtar! Och man kan käka lussekatter till frukost, drömma om vad man ska få i julklapp, och sprida glitter över hela rummet. Äntligen!
Självklart har jag ju en julkalender i år igen, har man börjat med en tradition måste man ju fortsätta med den, och alla som vill läsa den... kör hårt. Julkalendern J.K Rowling aldrig skrev finns bara ett klick bort!
Till sist måste jag bara säga att mina fredagsmuffins månaden till ära är utbytta mot fredagslussekatter, och då menar jag en lyxigare variant än de vi brukar ha hemma som jag kommer äta hela månaden. Allt för att behaga mitt ondaste alter-ego: the evil Queen of Lussecats.
That's enoug of that shit.
Dagens ^^
Sony har en ny reklam för sina LCD-skärmar, och även om den inte slår den gamla med studsbollarna (som är den absolut bästa reklamen som visats på TV, någonsin!), så är de fortfarande så underbart att se deras reklamer. Like no other!
Dagens ...
Kom igen snön, I know you can!
Det känns så bra, faktiskt. Nu är det okej, liksom, nu får man längta till julafton, nu får man ryckas med i stämningen. Nu får man äntligen fylla MP3n med jullåtar! Och man kan käka lussekatter till frukost, drömma om vad man ska få i julklapp, och sprida glitter över hela rummet. Äntligen!
Självklart har jag ju en julkalender i år igen, har man börjat med en tradition måste man ju fortsätta med den, och alla som vill läsa den... kör hårt. Julkalendern J.K Rowling aldrig skrev finns bara ett klick bort!
Till sist måste jag bara säga att mina fredagsmuffins månaden till ära är utbytta mot fredagslussekatter, och då menar jag en lyxigare variant än de vi brukar ha hemma som jag kommer äta hela månaden. Allt för att behaga mitt ondaste alter-ego: the evil Queen of Lussecats.
That's enoug of that shit.
Dagens ^^
Sony har en ny reklam för sina LCD-skärmar, och även om den inte slår den gamla med studsbollarna (som är den absolut bästa reklamen som visats på TV, någonsin!), så är de fortfarande så underbart att se deras reklamer. Like no other!
Dagens ...
Kom igen snön, I know you can!
lördag 25 november 2006
When everything feels like the movies
Skitkul grej jag snodde från Hanna. ^^
Vad skulle filmen om ditt liv heta?
Det där har jag funderat skitmycket på faktiskt, men jag har inte kommit fram till nåt. :/ Kanske nån variant på Povel Ramel, Paul McCartney & Jag (en Gyllene Tider-låt), typ George Lucas, John Rzeznik & Jag. Nåt som antyder nåt om mina besattheter, eftersom jag också har dem (kanske nåt med Harrison Ford! :D).
Vem skulle spela dig?
Haha, för lätt: Hilary Duff såklart. För den sortens filmer hon är med i, den sortens film skulle jag se till att filmen om mitt liv blev. ;P
…och vilka skulle spela personerna i din omgivning?
Den här är cp-svår, men vi försöker iaf:
Martin skulle spelas av... Chad Michael Murray. I WISH. Nä, seriöst: han som är Andreas pojkvän i Djävulen bär Prada. Adrian Grenier heter han. Martin är snyggare, men det är rätt hår iaf. ;P
Chriss skulle spelas av... ehh... Lindsay Lohan, kanske? Fast ska man vara seriös borde nog jag spelas av henne och Chriss spelas av Hilary, men ändååå!
Trams, fan det blir svårt, men Anne Hathaway, kanske. Jag är sämst på det här! XD
Mamma är lätt däremot: Meryl Streep. Inte för att de är sååå lika eller så, men mamma gillar henne eftersom hon är den enda "som kan spela kärleksscener med Clintan".
...vilket leder till att pappa spelas av Clint Eastwood, bara för att Clintan är cool.
Jag orkar inte den här frågan längre. ;P
Eller jo, Zackrid skulle spelas av Elijah Wood för de har samma ögon. :P
Hur skulle omslaget se ut till din film?
Det skulle vara ett fett manligt omslag med mig i mitten, Harrison Ford på ena sidan och Martin på andra med antydningar om fetaste svartsjukedramat. Och en slogan som det står typ "Keep looking for the American Dream" på, eller "Do you feel lucky, punk?".
Hur skulle den börja?
På en miljon olika sätt? ;P Nä, men den skulle börja med att jag sover och att "Hard days night" med Beatles börjar spela på min mobil och jag kastar in den i väggen så musiken dör. Sen börjar CP-spelaren spela "Why should I worry?" med Billy Joel och så får man se hur jag stressar mig i ordning, springer till bussen och sen tar musiken slut och så drar Zackrid en dålig ordvits.
Och slutligen… hur skulle den sluta?
Med att jag är i Hollywood och pratar med Harrison Ford som är allmänt trevlig men inte mer och jag inser att ajfanhankanskeinteärmeränmänniska ändå. Och sen åker han iväg i en taxi efter att ha signerat mina Star Wars-filmer och så dyker Martin upp och allt blir lyckligt. :D
Vad skulle filmen om ditt liv heta?
Det där har jag funderat skitmycket på faktiskt, men jag har inte kommit fram till nåt. :/ Kanske nån variant på Povel Ramel, Paul McCartney & Jag (en Gyllene Tider-låt), typ George Lucas, John Rzeznik & Jag. Nåt som antyder nåt om mina besattheter, eftersom jag också har dem (kanske nåt med Harrison Ford! :D).
Vem skulle spela dig?
Haha, för lätt: Hilary Duff såklart. För den sortens filmer hon är med i, den sortens film skulle jag se till att filmen om mitt liv blev. ;P
…och vilka skulle spela personerna i din omgivning?
Den här är cp-svår, men vi försöker iaf:
Martin skulle spelas av... Chad Michael Murray. I WISH. Nä, seriöst: han som är Andreas pojkvän i Djävulen bär Prada. Adrian Grenier heter han. Martin är snyggare, men det är rätt hår iaf. ;P
Chriss skulle spelas av... ehh... Lindsay Lohan, kanske? Fast ska man vara seriös borde nog jag spelas av henne och Chriss spelas av Hilary, men ändååå!
Trams, fan det blir svårt, men Anne Hathaway, kanske. Jag är sämst på det här! XD
Mamma är lätt däremot: Meryl Streep. Inte för att de är sååå lika eller så, men mamma gillar henne eftersom hon är den enda "som kan spela kärleksscener med Clintan".
...vilket leder till att pappa spelas av Clint Eastwood, bara för att Clintan är cool.
Jag orkar inte den här frågan längre. ;P
Eller jo, Zackrid skulle spelas av Elijah Wood för de har samma ögon. :P
Hur skulle omslaget se ut till din film?
Det skulle vara ett fett manligt omslag med mig i mitten, Harrison Ford på ena sidan och Martin på andra med antydningar om fetaste svartsjukedramat. Och en slogan som det står typ "Keep looking for the American Dream" på, eller "Do you feel lucky, punk?".
Hur skulle den börja?
På en miljon olika sätt? ;P Nä, men den skulle börja med att jag sover och att "Hard days night" med Beatles börjar spela på min mobil och jag kastar in den i väggen så musiken dör. Sen börjar CP-spelaren spela "Why should I worry?" med Billy Joel och så får man se hur jag stressar mig i ordning, springer till bussen och sen tar musiken slut och så drar Zackrid en dålig ordvits.
Och slutligen… hur skulle den sluta?
Med att jag är i Hollywood och pratar med Harrison Ford som är allmänt trevlig men inte mer och jag inser att ajfanhankanskeinteärmeränmänniska ändå. Och sen åker han iväg i en taxi efter att ha signerat mina Star Wars-filmer och så dyker Martin upp och allt blir lyckligt. :D
onsdag 22 november 2006
Det är höst på min planet
"Men här händer ingenting, nej, här händer ingenting."
Jag tänkte skriva en lång blogg, men det där var det enda som kom, och nu har det gått snart sex timmar sen dess, så jag ger upp.
That's enough of that shit.
Jag tänkte skriva en lång blogg, men det där var det enda som kom, och nu har det gått snart sex timmar sen dess, så jag ger upp.
That's enough of that shit.
torsdag 9 november 2006
She fills up every corner like she's born in black and white
Det känns som att jag borde skriva lite om hoggys nerläggning här, men ärligt talat vet jag inte vad jag ska säga. Det suger, jag kommer gråta som fan när det väl stängs ner (och jag kommer sitta inne till slutet, believe me), men just nu känns det som att jag borde göra det bästa av tiden som finns kvar istället. Men alla som vill får gärna komma på avskedsträffen, mer information finns i korridoren (Esmeralda II gör ämnen) eller om man mailar lyckligahoggare@hotmail.com
Jag har fått ett helt nytt i-landsproblem, som seriöst börjar göra mig lite... deppig? Själva problemet i sig är ju faktiskt ganska deprimerande, så man kan säkert se det så. Hursomhelst börjar jag misstänka att jag har varit bitchig så länge att jag helt enkelt inte kan vara snäll längre, jag vet liksom inte hur man gör. Det är klart, jag förolämpar ju inte varenda människa jag ser och såna grejer, men... eller jo, vänta lite, det är ju precis det jag gör. Visserligen är det så jag visar att jag tycker om någon, att jag förolämpar dem, för jag litar på att de inte känner sig förolämpade, men jag tror inte att alla uppfattar det.
Och igår var jag och Martin till Willy's och lekte vuxna och handlade (men vi köpte typ ingredienserna till kladdkaka och gult paketsnöre så att Martin kan visa att han älskar hoggy, så där rök de vuxenpoängen), och jag skulle fråga ett butiksbiträde om de hade paketsnöre. "Var inte så bitchig den här gången" rådde Martin, eftersom jag frågat efter kakao innan och varit lite irriterad eftersom vi letat efter den i typ tio minuter. Så jag tar fram mitt charmigaste leende, ser jättesnäll ut och frågar om de har något: negativ. "Okej, tack ändå" säger jag, och när jag går därifrån hoppar Martin på mig direkt: "nu var du sådär bitchig igen!".
...va? Jag lovar, jag ansträngde mig skitmycket för att vara snäll, men uppenbarligne hade jag misslyckats när hon sagt att det inte fanns och så hade jag sagt det där sista med jättebitchig röst - utan att jag ens märkte det. Och det fick mig att börja fundera, och efter ett tag kom jag på att det nog stämmer, jag kan fan inte vara snäll längre, och då fick jag panik och var bitchig hela kvällen istället. Eller ja, inte hela, men ett ganska bra tag. Martin försökte trösta mig och sa att jag kan vara världens snällaste när jag vill, så jag somnade ganska nöjd med mig själv, men nu är jag vaken, hemma och ensam igen och ärligt talat börjar jag fundera på om jag inte har rätt. Är jag alltid jättebitchig? Kan jag inte vara snäll? Och om det är så; vad fan ska jag göra åt det?
Och när vi ändå är inne på ångest så kan jag ju säga att i tisdags tror jag seriöst jag drog ner mig själv längre än någonsin. Jag lyckades försova mig, och eftersom jag inte orkade stressa för att hinna vara med sista kvarten på en lektion och sen ha två timmar håltimme så bestämde jag mig för att ta lite sovmorgon. Problemet var bara att när jag vaknade 45 minuter senare hade jag minus lust att gå upp. Jag menar, det är inget ovanligt att jag inte vill gå upp på morgonen, men just nu kunde jag knappt motivera mig själv till att resa mig och sätta mig framför datorn: och jag var inte ens trött, jag bara... vill inte.
Till sist lyckades jag tvinga mig själv att ta mig upp till datorn och in på hoggy, för jag antog att det skulle hjälpa. Det gjorde det inte, jag ville bara krypa ner i sängen och sova igen, och det var då det började bli läskigt: jag har liksom aldrig känt att världen var så meningslös förut. Kanske i slutet av sexan, men då hade jag min tonårsdepression, så jag vet inte om det räknas. Jag ringde Mamma och bad om hjälp, men hon sa mest "jaha, men du måste gå", vilket faktiskt var ett steg i rätt riktning. Sen gjorde jag det enda som alltid får en på bra humör: jag satte ihop en snygg outfit, fixade håret, sminkade mig, och la ut bilder på hoggy för en egokick. Lyckligtvis funkade det, och jag har klarat av att gå upp sen dess (tom imorse när jag bara hade en kvart på mig innan jag skulle ta bussen från Martin), men det var inte kul för det.
Nu måste jag plugga tyska och om renässansen... eller om det var ännu mer, damn it, jag minns inte. Borde ha ett papper här någonstans...
That's enough of that shit.
Dagens <3
Kladdkaka, no doubt! Jag och Martin gjorde kladdkaka i en kastrull igår, för de hade inga former hos honom. Så vi öste ner smeten i en skitstor kastrull och stängde in den i ugnen. Fett gott, faktiskt, fast jag åt inte så mycket.
Dagens -_-
Två prov imorgon, hur fan ska det gå?
Dagens :D
1000 ord skrivna på NaNoWriMo, 49 000 kvar. Och jag ska klara det!
Jag har fått ett helt nytt i-landsproblem, som seriöst börjar göra mig lite... deppig? Själva problemet i sig är ju faktiskt ganska deprimerande, så man kan säkert se det så. Hursomhelst börjar jag misstänka att jag har varit bitchig så länge att jag helt enkelt inte kan vara snäll längre, jag vet liksom inte hur man gör. Det är klart, jag förolämpar ju inte varenda människa jag ser och såna grejer, men... eller jo, vänta lite, det är ju precis det jag gör. Visserligen är det så jag visar att jag tycker om någon, att jag förolämpar dem, för jag litar på att de inte känner sig förolämpade, men jag tror inte att alla uppfattar det.
Och igår var jag och Martin till Willy's och lekte vuxna och handlade (men vi köpte typ ingredienserna till kladdkaka och gult paketsnöre så att Martin kan visa att han älskar hoggy, så där rök de vuxenpoängen), och jag skulle fråga ett butiksbiträde om de hade paketsnöre. "Var inte så bitchig den här gången" rådde Martin, eftersom jag frågat efter kakao innan och varit lite irriterad eftersom vi letat efter den i typ tio minuter. Så jag tar fram mitt charmigaste leende, ser jättesnäll ut och frågar om de har något: negativ. "Okej, tack ändå" säger jag, och när jag går därifrån hoppar Martin på mig direkt: "nu var du sådär bitchig igen!".
...va? Jag lovar, jag ansträngde mig skitmycket för att vara snäll, men uppenbarligne hade jag misslyckats när hon sagt att det inte fanns och så hade jag sagt det där sista med jättebitchig röst - utan att jag ens märkte det. Och det fick mig att börja fundera, och efter ett tag kom jag på att det nog stämmer, jag kan fan inte vara snäll längre, och då fick jag panik och var bitchig hela kvällen istället. Eller ja, inte hela, men ett ganska bra tag. Martin försökte trösta mig och sa att jag kan vara världens snällaste när jag vill, så jag somnade ganska nöjd med mig själv, men nu är jag vaken, hemma och ensam igen och ärligt talat börjar jag fundera på om jag inte har rätt. Är jag alltid jättebitchig? Kan jag inte vara snäll? Och om det är så; vad fan ska jag göra åt det?
Och när vi ändå är inne på ångest så kan jag ju säga att i tisdags tror jag seriöst jag drog ner mig själv längre än någonsin. Jag lyckades försova mig, och eftersom jag inte orkade stressa för att hinna vara med sista kvarten på en lektion och sen ha två timmar håltimme så bestämde jag mig för att ta lite sovmorgon. Problemet var bara att när jag vaknade 45 minuter senare hade jag minus lust att gå upp. Jag menar, det är inget ovanligt att jag inte vill gå upp på morgonen, men just nu kunde jag knappt motivera mig själv till att resa mig och sätta mig framför datorn: och jag var inte ens trött, jag bara... vill inte.
Till sist lyckades jag tvinga mig själv att ta mig upp till datorn och in på hoggy, för jag antog att det skulle hjälpa. Det gjorde det inte, jag ville bara krypa ner i sängen och sova igen, och det var då det började bli läskigt: jag har liksom aldrig känt att världen var så meningslös förut. Kanske i slutet av sexan, men då hade jag min tonårsdepression, så jag vet inte om det räknas. Jag ringde Mamma och bad om hjälp, men hon sa mest "jaha, men du måste gå", vilket faktiskt var ett steg i rätt riktning. Sen gjorde jag det enda som alltid får en på bra humör: jag satte ihop en snygg outfit, fixade håret, sminkade mig, och la ut bilder på hoggy för en egokick. Lyckligtvis funkade det, och jag har klarat av att gå upp sen dess (tom imorse när jag bara hade en kvart på mig innan jag skulle ta bussen från Martin), men det var inte kul för det.
Nu måste jag plugga tyska och om renässansen... eller om det var ännu mer, damn it, jag minns inte. Borde ha ett papper här någonstans...
That's enough of that shit.
Dagens <3
Kladdkaka, no doubt! Jag och Martin gjorde kladdkaka i en kastrull igår, för de hade inga former hos honom. Så vi öste ner smeten i en skitstor kastrull och stängde in den i ugnen. Fett gott, faktiskt, fast jag åt inte så mycket.
Dagens -_-
Två prov imorgon, hur fan ska det gå?
Dagens :D
1000 ord skrivna på NaNoWriMo, 49 000 kvar. Och jag ska klara det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)