Över en månad sen jag skrev sist, oookej. Älskar när en blir en sån där bloggare som bara ber om ursäkt för att det gått så lång tid sen sist det bloggades. Och med det menar jag: hela min bloggkarriär. Eller kanske inte.
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja det här inlägget? Men I guess att jag kan göra det enkelt för mig och ge mina viktigaste nyheter: jag har fått ett jobb. Ett legit, riktigt, heltidsjobb på en kommun norr om Stockholm, aka Norrtälje. Med en fancy titel också, som GIS-ingenjör. Martin är svinnöjd för att han "visste att jag skulle bli ingenjör förr eller senare", så det känns ju skönt att veta att jag äntligen är värd honom ... Eller okej, jag är också nöjd för det är en fancy titel och vem vill inte ha en sån, men jag hatar också ingenjörer (se: "när vi skulle bygga ett pepparkakshus var vi tvungna att maximera användningen av deg genom att mäta volymen på degen först". Seriöst!?).
 |
| Jag vet ärligt talat inte vad fan en ingenjör är. Bildkälla |
För den som tänker "Norrtälje? Är inte det aslångt bort? Vågar jag säga något eller regnar jag på paraden då?" så är du spot on. Det är skitlångt bort. Typ 90 minuters restid, och det inkluderar inte tiden jag måste lägga till för att gå till tuben och till själva jobbet. Det kommer suga, jag vet det. Men jag är också lite taggad. Bussen tar en timme så det blir fan massvis med lästid och jag har inte hunnit läsa ordentligt på länge. Jag kan skriva om jag tar med mig laptop eller surfplatta (eller bara telefonen). Eftersom två år i kassan på Naturhistoriska är jag ganska bra på att ha tråkigt, liksom.
Jag börjar på torsdag vilket känns galet, men det gick fort det här. Tanken var att jag skulle jobba några dagar på museet först för att inte lämna dem high and dry, oooch sen fick jag konventsjukan och har inte kunnat jobba. Jag ska nog släpa mig in på onsdag bara för att lämna tillbaka passerkort och skit, men ja, inte som jag hade tänkt mig.
 |
| Bildkälla |
Har jag panik? Ja. Jag vet att jag ska till Norrtälje på torsdag och börja jobba men min mentala planering är fortfarande att jag ska till museet resten av sommaren. Att jag ska jobba alla helger. Ha ledigt nästan alla måndagar. Men nope, inget sånt. Det blir liksom ... riktigt jobb. Åtta timmar om dagen. På ett kontor. Som man gör.
Nej, men vadfan. I've got this. Det kanske kommer bli jobbigt och det är svårt att tänka att jag faktiskt har ett riktigt vuxet jobb och att jag kommer leva ett riktigt vuxet liv nu (lol, as if), men jag har velat det här väldigt, väldigt länge så det kommer bli bra. Det kommer bli värt det. Om inte annat när jag får min första riktiga lön. Det kan jag knappt vänta på!
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar